Om 51 procent röstar för Utopia

Jag vill introducera "ideal-feminismen" som ett utopiskt idealsamhälle där kvinnorna befriats från betungande dubbelarbete och frustrerande barnomsorg. Då kan Thomas Mores Utopia förverkligas med kvinnliga förtecken. Det behövs bara att 51 procent röstar för...

I dagens svenska samhällsdebatt är det helt i sin ordning att förespråka kraftigt utökat statligt tvång mot medborgarna. Det märktes nu senast framförallt i den feministiska dagisdebatten där socialisten Nina Björk utan vidare kunde kräva förbud för småbarnspappor att arbeta heltid och ett påbud om " lika lön för alla sorters arbeten" (2/11). Detta applåderades som en intressant inledning till en debatt om en utopisk förändring av Sverige från grunden. Man beklagade bara att denna debatt överflyglades av striden mellan feministerna om vem som var den sannaste feministen (Kulturnyheterna TV2 30/11).

Jag kan hålla med om att det var synd att diskussionen om ett nytt samhällssystem inte drevs vidare. Då hade den principiella frågan kunnat ställas på sin spets: har vi rätt att utnyttja staten för att införa en idealistisk Utopi om t ex en decisiv folkomröstning ger 51 procents stöd för de nya ritningarna? Har vi inte kommit längre än till 1970-talets debatt om löntagarfonder? Då såg socialisterna det som självklart att de skulle kunna införa löntagarfonder som efter något årtionde hade tagit över alla stora och medelstora privata företag (ner till färre än 25 anställda). Vi skulle då övergå till det stadium i socialismens utveckling som kallades "det tredje steget" eller "ekonomisk demokrati".

Det var det idealistiska syftet med den "ekonomiska demokratin" som i praktiken fällde löntagarfonderna. Anna Hedborg, Rudolf Meidner och P-O Edin kunde inte visa upp någora konkreta fördelar för arbetarna med det nya systemet. Det var bara fackets representanter som skulle få makt och höga poster. Då sviktade opinionen för löntagarfonderna och reträtterna började. Men feminismen har kanske något mera konkret att erbjuda. Det är inte bara kvinnans rätt som skall materialiseras utan också kvinnornas befrielse från ansträngande dubbelarbete och frustrerande barntillsyn.

Ideal-feminismen

Kraven på det feministiska Utopia skulle därfär kunna sägas ha större saklig grund än den socialistiska "ekonomiska demokratin". Men samhällsförändringen blir sannolikt mycket större. Det blir rimligtvis fråga om att integrera arbetsplatser och boende så att kvinnorna kan ha barn under två år med på arbetet utan större ansträngning. Dubbelarbetet avskaffas genom att det i anslutning till dessa inrättas matsalar, tvättinrättningar och städtjänster. För att männen skall kunna vara närvarande regleras yrkesutövningen redan från början så att det blir balans mellan kvinnor och män och deras arbeten inom varje arbetsbostadskomplex.

Hur länge dröjer det innan denna feministiska utopi finner sin författare? Med en sådan ritning för ögonen kommer kraven på en fullständig samhällsrevolution att konkret kunna framföras. Genom att erövra Staten kommer "ideal-feminismen" att kunna förverkliga Thomas Mores Utopia med feministiska förtecken.

Det behövs enligt förhärskande föreställningar inom statsvetenskapen bara att 51 procent av riksdagsledamöterna röstar för en sådan här modell för att statsmakterna skall sätta igång att genomdriva omvandlingen med tvång och, om det behövs, våld mot dem som trilskas. Om ideal-feministerna har majoritet är det också "rätt" att genomföra deras modell även om det finns en minoritet som är emot. Minoritetens frihet har inget värde i en mekanisk demokrati.

Kanske vi borde sända en tacksamhetens tanke till Tiina Rosenberg som genom sitt militanta uppträdande torpederade ideal-feminismens möjligheter för den här gången. Men det betyder inte att det principiella problemet fallit bort. På vilka grunder får vi göra uppror mot nya tvångsbaserade, idealistiska påfund?

För en närmare beskrivning av statens olika funktioner där den idealistiska är en av många, se min artikel Till vad behövs staten? 30/11-05