Till vad behövs staten?
I ett civiliserat samhälle skulle man tro att det statliga tvånget borde begränsas till ett minimum. Men istället verkar statens uppgifter vara nästan oändliga. Ta ställning till min lista och föreslå en politisk teori för begränsning av statens uppgifter.
Staten bygger på tvång. Det är motsatsen till frihet. Prima facie (vid första anblicken) är tvång något som vi inte vill ha. Det skulle betyda att vi inte vill ha staten. Att vi ändå har en stat skulle kunna bero på att just staten kontrollerar tvångsutövningen i samhället. Staten har etablerat sig själv eftersom den fått chansen. Så ser nog den historiska utvecklingen ut. Resultatet är att vi fått en tvångsorganisation på halsen som vi i ett civiliserat samhälle kanske inte skulle ha önskat.
Därför finns det anledning att diskutera statens uppgifter förutsättningslöst om vi lever i ett så civiliserat samhälle att det är tillåtet. Här skall jag ge en lista med funktioner som brukar förekomma i diskussionen.
Statens skyddsfunktioner. Militärt försvar och en polis som upprätthåller ordningen samt en viss central förvaltning är i praktiken nödvändiga för att vi skall kunna tala om en stat och inte t ex ett nybyggarterritorium.
Samhällsskydd i övrigt. Rättsväsendet i övrigt, brandskydd, smittskydd, miljöskydd, smittskydd hör hit.
Stöd till de fattiga. De som inte får annat ekonomiskt skydd får socialbidrag och liknande. Fattighjälp har funnits i alla samhällen.
Produktionsbefrämjande inrättningar. Fyrar, vägar, datanät, opera, teater, konserthus, grundfoskning, högre utbildning, sedelutgivning, penningpolitik, arbetsmarknadspolitik, näringspolitik och planhushållning.
Ägande eller kontroll av 'naturliga monopol'. Järnvägsnätet, elnätet, vattennätet, avloppsnätet och broar hör hit. Genom ständigt fallande marginalkostnad lämpar sig denna typ av verksamheter inte för konkurrens.
Produktion av individuella tjänster av "social" natur. Här finns sjukvård, skolutbildning, äldreomsorg, barnomsorg, mödravård och missbrukaromsorg.
Produktion av varor och tjänster. Järn- och stålindustrin, jordbruket, banker och försäkringsbolag, grosshandeln och läkemedelsindustrin har diskuterats i politiska program. Här bör också nämnas radio och TV.
Produktion av finansiella tjänster av "social" natur. Här finns sjukpenningförsäkring, pensionsförsäkring, föräldrapenning, a-kassa, barnbidrag, bostadsbidrag, subventioner och liknande.
Utöver dessa handfasta produktionsorienterade funktioner finns det mer abstrakta funktioner som kan beskrivas som tvångsreglering av olika aktiviteter för att uppnå olika syften. Dessa är åtminstone av tre slag:
Paternalistiska. Exempel är kontroll av farliga ämnen, alkohol och droger.
Effektivitetsökning. Exempel är näringspolitik och planhushållning.
Idealistiska. Exempel är ekonomisk demokrati, löntagarfonder, "gleichschaltung", "gröna vågen", teokrati, utjämning och maximering av lyckosaldot.
Slutligen finns ett mera svårklassificerat syfte: särintressenas krav på förmåner som ett resultat av en uppgörelse i parlamentet utan någon ytterligare motivering.
Frågan är om det är lika legitimt att använda staten till alla dessa ändamål. Eller finns det en politisk teori som skulle kunna peka ut motiv för en begränsning av statens omfattning?
Fortsättning: Kan anarkismen tillbakavisas moraliskt? 28/11-05
posted by Danne Nordling @ 19:31
5 comments
5 Comments:
Teori eller praktik
Jag är praktiker och inte mycket för teorier. Jag tror det blir enklare att tala om vad staten i praktiken inte är lämplig för. Den håller på med alldeles för mycket idag. Det politiska systemet har inte möjlighet att klara av vad politikerna åtagit sig.
Statens handikapp är att den bara kan agera via en byråkrati. En sådan har en mängd begränsningar, som von Mises mycket väl beskrivit i sin "Bureaucracy.
Byråkratin måste styras av regler och rutiner, som fastställes på så hög nivå, att de i praktiken aldrig kan hinna anpassas efter världens utveckling eller individers olika förhållanden. Utrymmet för sunt förnuft måste hållas mycket litet, eftersom det inte säkert kan skiljas från godtycke. Försöker man göra det, har man en ny regel som ger byråkraten ännu mindre handlingsutrymme för sunt förnuft.
Således bör stat och kommun befrias från allt som kan skötas av fullvuxna myndiga medborgare på en fri marknad med fungerande prismekanism. Där blir sunda förnuftet viktigare än regler för att inför kunderna visa resultat som tilltalar dem. Det betyder att väljaren gör sitt val, när han satt sig in i vad han själv önskar, vad olika alternativ kostar och vad han kan förmå sig att ha råd med. Det är mer demokratiskt än att politiker skall avgöra ex.vis vilken standard ett vårdhem skall ha.
Givetvis skall det finnas skydd för de få procent som inte kan ta vara på sig själva. Ett visst förmynderi är också motiverat över myndiga medborgare i frågor där de i svaga stunder kan frestas att ta beslut som kan bli farliga för dem själva eller andra. som exempel vill jag nämna behovet av byggnormer. Som civilingenjör kände jag frestelsen att själv beräkna bjälklagen, när jag byggde min villa, med något klenare och billigare dimensioner på golvbjälkarna. I ett sådant fall bör även civilingenjörer tvingas lita till tidigare generationers erfarenheter.
Dagens politiker på kommunnivå drivs ofta av prestigelystnad, som kräver spektakulära byggen för kostsamma verksamheter som opera, teater och konserthus. Sådant kan fakktiskt fungera utmärkt utan politisk inblandning. Jag har bekanta i Santa Fe, USA, som beskriver hur man där på frivillig väg håller mycket hög standard på dessa verksamheter. Byggnaderna är inte så skrytsamma. Det personliga engagemanget hos de drivande gör att man finner lösningar som konsulter och politiker inte kan fantisera ihop. Det publika intresset hålls mycket aktivt, så att alla föreställningar är fullsatta. Sponsorer håller entrébiljetterna på en överkomlig nivå. Skatterna belastas inte.
Den viktiga frågan är vad skall stat och kommun INTE ägna sig åt.
Enligt min mening är det en alltför ambitiös fråga du ställer. Jag tror på en mer pragmatisk hållning och skulle vilja jämföra med demokratin. Demokrati är ingen fulländad filosofisk skapelse utan har framför allt visat sig framgångsrik i praktiken. En slags filosofisk fula ankungen. Efter att den visat sig fungera förstår vi hur bra den är men egentligen ingen teoretisk skapelse alls utan en pragmatisk lösning på ett praktiskt problem.
Fri rörlighet och institutionell konkurrens är samma sorts ofullkomliga mekanismer som kommer att hjälpa oss att hålla statens klåfingrighet i schack. De ekonomiska lagarna och människors preferenser sköter detaljerna. Det är väl gammal hederlig liberalism kan man säga - men avskalad. Inte så mycket moraliskt finlir.
Och jag tror vi är inne på rätt spår. Hoppas bara det dröjer innan vi får en världsregering... eller världskrig!
Staten skall skydda människors frihet.
That's it. Nästa fråga?
:-)
"Staten skall skydda människors frihet."
Det är ett bra förslag, men är det realistiskt? Skyddsfunktionerna i snäv mening kostar bara några procent av BNP men skatterna tar 50 procent av BNP. Hur övertygar du alla som upplever sig vara beroende av staten att detta godis skall avskaffas?
/DNg
Realistiskt? Nej, inte i Sverige i vår livstid. På längre sikt, ja absolut. I ett riktigt långt perspektiv tror jag det är i det närmaste oundvikligt.
Hur man övertygar alla om detta är ju tiotusenkronorsfrågan framför alla andra. En början är ju att be dem fundera på hur mycket mindre skatt de skulle få betala om de statliga utgifterna minskar till en bråkdel.
Skicka en kommentar
<< Home