Demokrati som politisk filosofi

Kan man moraliskt legitimera frihetsinskränkningar med hänvisning till att de tillkommit i demokratisk ordning? Men demokratin är en beslutsmetod och inte en moralfilosofisk åskådning. Blir det inte att hänvisa till att "makt är rätt"?

De politiska idéerna består av tankekonstruktioner som utilitarism, socialism, liberalism eller av politiska teorier framlagda av olika filosofer som Platon, Locke, Hobbes, Rousseau, Rawls, Nozick eller Dworkin. Någon enstaka gång framförs tanken att demokratin skulle kunna vara likvärdeig med en politisk teori. Denna tanke brukar avvisas med argumentet att demokratin är en beslutsmetod som inte bör göras kontroversiell genom att ges ett särskilt idémässigt moraliskt innehåll. Vi kommer i så fall att få en strid om vad "verklig" demokrati egentligen innebär. Är den sanna demokratin t ex 'folkdemokratin'?

Den som gillar att det sätts makt bakom det egna tyckandet så att motståndarna får lida under tvång har idag ingen annan möjlighet än att engagera sig politiskt inom demokratins ramar. Tidigare fanns det auktoritära rörelser att gå med i. Men detta kan inte ha något som helst moraliskt värde så länge som man inte har en filosofiskt grundad övertygelse att förverkliga. Och i så fall kan den analyseras med den politiska teorins vanliga instrument.

Demokratin som legitimering av vilket politiskt program som helst innehåller dessutom en komplikation som gör den mindre intressant som politisk teori. Diskussionen om demokratins räckvidd är inte slutförd. Är syftet att åstadkomma det gemensamma bästa eller är det att genomföra det som även en liten majoritet för stunden finner önskvärt?

Som beslutsmetod för att urskilja det gemensamma bästa har demokratin också börjat ifrågasättas. Ett tidigt exempel var det sk Arrow-teoremet som påvisar att olika sammansatta majoriteter i vissa fall inte kan välja mellan tre reformförslag. Den tyngst vägande kritiken gör dock gällande att sjäva metoden gynnar dem som vill höja skatterna ett snäpp för att ge en stor förmån till sin egen grupp. En sådan iakttagelse kallas 'medianväljarteoremet'. En annan är Buchanans paradox:

Vi har ett kollektiv på tre personer som vill genomföra var sin reform som kostar 99 dollar. Var och en föreställer sig att det leder till en skatt på 33 dollar när kostaden slås ut på alla tre. Och eftersom nyttan för den som föreslår reformen är 35 dollar borde det vara önskvärt att genomföra den.

De tre reformerna råkar vara så utformade att de ger en nytta på 35 endast till två av de tre personerna i varje enskilt reformfall. Den som inte får någon nytta är olika personer i de tre fallen. Men det räcker för att det skall finnas en majoritet för var och en av de tre reformerna.

Kollektivet inför därmed tre reformer som var och en kostar 99 dollar men som endast ger 70 dollar i nytta. Eftersom nyttan är koncentrerad till två av tre personer medan skatten slås ut på tre kommer tre samhällsekonomiskt olönsamma reformer att genomföras.

Att i detta fall legitimera den skatt och frihetsinskränkning som reformerna representerar med att de är demokratiskt beslutade kan knappast hålla moraliskt. Det är istället helt enkelt en fråga om den konservativa principen "makt är rätt" som formulerades av schweizaren von Haller efter Napoleon-krigen i början av 1800-talet.

Fortsättning: Demokratins politiska systemfel 30/3-06 - Se även ny serie: Till vad behövs staten?