Om ohälsan inte minskar måste räntan höjas

Konjunkturinstitutet förutser kraftiga räntehöjningar på ett och två års sikt. Det beror på att man inte räknar med någon som helst ökning av arbetsutbudet på grund av minskad ohälsa. Politikernas prat blir verkningslöst.

Den svenska kronan har försvagats påtagligt de senaste veckorna. Vissa bedömare anser att det beror på den låga räntan i Sverige. Bara Japan och Schweiz har lägre ränta. Men om riksbankens inflationsmål underskrids måste räntan vara låg. Att det nu leder till låg efterfrågan på kronor måste bero på psykologiska effekter. I botten finns dock uppenbarligen ett fundamentalt fel i svenska ekonomin. Frågan är bara vilket.

Varför kan Sverige år efter år ha motsvarande 5-7 procent av BNP i överskott mot utlandet utan att det leder till ökad import av konsumtionsvaror eller till kraftigt ökade investeringar? Sveriges exportöverskott rinner ut till utlandet genom reguljära placeringar och genom kapitalflykt. Statistikerna förnekar att det skulle finnas rena mätfel av sådan storleksordning att det skulle förklara en god del av överskottet.

När kronorna rinner ut försvagas Sveriges valutakurs. Det borde ge stimulans åt exporten och hämma importen. Men hemmamarknaden stimuleras egentligen inte särskilt mycket. Den del som borde expandera består av tjänsteproduktion. Som jag nyligen visade har hushållens tjänstekonsumtion stagnerat. Och nu börjar fler och fler tala om behovet av räntehöjningar. Det kommer att göra hushållen ännu mer försiktiga med konsumtionen.

Varför måste räntan höjas? Det beror på att inflationen förutses öka på något års sikt. Varför skulle inflationen öka? Ett skäl är att importvarorna blir dyrare pga den svaga kronan som delvis beror på den låga räntan. Ett annat skäl är att det blir brist på arbetskraft. Konjunkturinstitutet tror på en liten minskning av arbetslösheten 2006. Den har tydligen stora effekter eftersom KI bedömer att Riksbanken på ett års sikt har höjt räntan tre gånger med 0,25 procent. Inte nog med det. Året därefter skall fem sådana räntehöjningar göras. I december 2007 förutser KI att styrräntan ligger på 3,5 procent mot 1,5 idag. Detta trots att arbetslösheten inte sjunker ytterligare 2007 (diagr, bl 23/10).

Konjunkturinstitutet tror inte att arbetsutbudet kommer att öka. Regeringens åtgärder går mest ut på att suga upp de öppet arbetslösa - tydligen på ett sådant sätt att KI befarar ökad inflation och räntehöjning. Och skulle Alliansen komma till makten har KI inte alls tagit med detta i sin bedömning - alternativt ansett att dess förslag till arbetsavdrag och försämrade ersättningsnivåer inte har någon effekt på arbetsutbudet. Politikernas prat blir tydligen verkningslöst. I nedanstående diagram visas hur den totala ohälsan kommer att utvecklas enligt KI:s kalkyler (sjukskrivningar och förtidspensioner).

Den svaga nedgång som syns i diagrammet är enbart en effekt av att antalet personer nära pensionsäldern kommer att minska när 40-talisterna gått i pension. Om ohälsan inte minskar måste räntan alltså höjas.

Om vi däremot antar att KI inte har beaktat möjligheterna till ett regimskifte skulle ränteprognosen kunna bli helt annorlunda. Med kraftiga utbudsstimulerande följder av Alliansens förslag kommer arbetslösheten att bli mycket större och behovet av räntehöjningar mycket mindre eller bortfalla. Kronan kommer då att fortsätta att vara svag. Det är inte förvånande att moderaternas ekonom Anders Borg förordar stödköp av kronor i DI 17/11.