Borgerlig valförlust tror Riksbanken

Inflationsprognosen är sannolikt felaktig. Trots ganska hög arbetslöshet tror man på minskat hushållssparande, stigande konsumition och högre löner. Utrymmet för löneökningar förutses minska men ändå kommer svenkt näringsliv att drabbas av högre kostnader som ökar inflationen. De borgerligas ökade arbetsutbud saknas.

Riksbanken hänvisar till sin inflationsrapport (pdf) med en inflationsprognos, vilket skulle motivera höjningen av reporäntan från 1,75 till 2,0 procent igår med verkan från 1 mars. Riktmärket för räntebeslutet är prognosen för den underliggande inflationen enligt indexet UND1X som inte inkluderar prisförändringar orsakade av indirekta skatter och räntor. Denna prognos har Riksbanken varit tvungen att revidera ner sedan i december, delvis på grund av den låga inflationen i januari -06. Ändå uppnås inte 2-procentsmålet om tre år, i början av 2009 - se den röda streckade linjen i nedanstående diagram 2:
Dessvärre är det sannolikt att Riksbankens inflationsprognos är felaktig. Den utgår från en alltför optimistisk utveckling av privat konsumtion och löner och därmed för hög inhemsk prisstegring. Man kan också misstänka att huspriserna spelat in trots att dessa inte ingår i Riksbankens uppgift att beakta. I nedanstående 'försörjningsbalans' framgår hur hushållens konsumtion har reviderats upp kraftigt alla tre åren 2006-08. Även en mindre men oklart motiverad upprevidering av exporten har skett. Därmed måste en prognos för en anmärkningsvärt snabb BNP-ökning bli följden.
Varför skall då den privata konsumtionen öka så snabbt att räntan måste höjas för kyla ned ekonomin? Man pekar för 2006 på höjda barnbidrag och skattelättnader. Men för 2007 och 2008 anser man att hushållens sparande skall minska. När ekonomin går så bra minskar behovet av "säkerhetssparande" och konsumtionen ökar.

När konsumtionen stiger ökar efterfrågan på arbetskaraft och det ökar lönerna som i sin tur höjer priserna. Det är alltså organisatonen Svenskt Näringsliv och andra arbetsgivarorganisationer som inte kan hålla tillbaka löneökningarna som är orsaken till inflationen. Vi ser här nedan hur sysselsättningen antas öka kraftigt i år (1,5 procent) och även något därefter. Men det mest anmärkningsvärda är att arbetslöshetsprognosen för -07 och -08 är mer pessimistisk än andra bedömares. Dessutom har arbetslösheten reviderats upp för 2007. Ändå tror man på en höjning av den inhemska inflationen från takten 0,7 procent (på 12 mån) i januari -06 till 2,7 procent i januari 2009. Inte heller har de arbetsmarknadspolitiska programmen antagits minska så kraftigt som det paket som presenterades i budgetpropositionen i höstas där 55 000 personer skulle få plusjobb och praktikplatser mm under en tvåårsperiod förutsatte. Den ganska höga arbetslösheten skall ändå leda till stigande löner trots att produktionsökningen per arbetstimme sjunker i näringslivet. Utrymmet för löneökningar minskar enligt diagrammet nedan. Samtidigt stiger arbetskostnaden per timme och det ökar kostnaden per producerad enhet (streckade staplar):

Varför antar Riksbanken så svaga arbetsgivare? Varför antar Riksbanken så optimistiska hushåll? När räntan stiger borde konsumenterna bli försiktigare. Arbetslösheten, sjukskrivningarna och förtidpensioneringarna kommer inte att minska drastiskt - ändå tror Riksbanken på minskat sparande.

Om de borgerliga kommer till makten finns det nervösa bedömare på finansmarknaderna som tror att inflationen kommer att stiga (enligt en enkät idag). Men varken de eller Riksbanken har beaktat att de borgerliga skall införa sänkta bidrag till arbetslösa och sjukskrivna, speciella skattesänkningar till alla som arbetar och ytterligare bidrag och sänkta arbetsgivaravgifter för pensionärer som fortsätter att arbeta. Det borde sätta press på arbetsmarknaden så att löneökningarna inte blir så höga som annars. Och då blir inflationen lägre. Riksabanken tror uppenbarligen inte på borgerlig valseger.

Vem har riggat inflationsprognosen?