Är Nina Björk utilitarist?

Nina Björk linjerar upp en variant av landet "Utopia" som både reglerar allas löner och ger möjlighet åt mödrarna att umgås med sina barn. Det ger sannare lycka, antyder hon och blir därmed utilitarist. Men hon verkar inte veta något om nyttomoralen och alla dess problem.

Idag svarar Nina Björk sina kritiker i DN-kultur 10/11-05 med en artikel rubricerad "Hur mäter vi lycka?". Å ena sidan vill hon värja sig mot dem som vill ge henne en björnkram och bunta ihop henne med reaktionärer eller icke-feminister. Å andra sidan vill hon avfärda dem som är hennes verkliga motståndare utan att nedlåta sig till att bemöta dem i sak. Det är synd eftersom det är denna andra debatt som verkligen har något att tillföra en större diskurs, som inte enbart har att göra med vem som är den "sanna" feministen.

I ett mycket stort perspektiv försöker Nina Björk rehabilitera Thomas Mores 'Utopia' med hjälp av ett utilitaristiskt resonemang. Hon försöker tänka utopiskt i en tid när alla "har minnet av den stora kommunistiska utopins misslyckande i huvudet". Man kan säga att 'Utopia' i sin statssocialistiska aspekt havererade genom marxismens avsaknad av en politisk teori för det socialistiska samhället (min tro är att det inte ens går att konstruera en sådan).

Men 'Utopia' har också en gendersociologisk aspekt - dvs hur barnen skall tas om hand av respektive kön. Denna del av 'Utopia' har bara genomförts till hälften i Sverige. Barnen tas om hand för att kvinnorna skall få möjlighet att arbeta. Precis som i 'Utopia' bygger detta på kvinnornas dubbelarbete. De skall ta hand om barnen och passa upp på männen utöver yrkesarbetet. Skillnaden är de första sex åren för barnen.

I 'Utopia' kan den statssocialistiska organisationen tillåta kvinnorna att vara tillsammans med sina barn i rum bredvid matsalarna tills barnen blivit sex år, då de börjar passa upp på de vuxna i matsalarna. Det är något liknande som föresvävar Nina Björk. Till skillnad från Thomas More anser hon att detta kanske skulle kunna slås fast genom en adekvat mätning av lycka för både barn och kvinnor.

Men Nina Björk vill som feminist naturligtvis revidera även Utopia. Dubbelarbetet för kvinnorna skall utvidgas också till att omfatta männen. Det är enkelt eftersom sextimmarsdagen redan är införd av Thomas More. Även lika lön för allt arbete och en enkel levnadsstandard är utmärkande för 'Utopia' - precis vad Nina Björk pläderar för. Det gäller att "längta till landet som icke är", skriver hon.

"Är vårt samhälle på väg åt rätt håll?" frågar Nina Björk. Det tror hon inte och ifrågasätter alla som menar att dagens läge är tillfredsställande med att vetenskapen inte klarat ut huruvida dagis är bra eller inte. Hur skall man mäta? Är det bra att dagisbarnen får högre betyg och högt betalda jobb? Nina Björk skulle kunna anföra "lyckoforskare" som menar att materiell standard över en viss nivå inte är något som ökar lyckan mer än marginellt. Det är detta expertperspektiv som utgör elitdebattörens trauma i Västerlandet.

Nationalekonomernas teori om 'kollektiva nyttigheter' tillhandahåller förebilden för elitdebattörernas lycko-teorem. Det går att konstatera att det på vissa områden finns ett tillstånd som är bättre för alla än utgångslägets. Även ultraliberaler godtar att nattväktarstatens säkerhet är bättre än anarkistiskt kaos. Jag har illustrerat den 'kollektiva nyttan' med villaägarna som ville ha bättre utsikt (19/10-05). Om man har en diffus uppfattning om denna lärosats är det lätt att tillämpa den på hela samhället. Det gör Nina Björk utan att explicit ta ställning till den gräns som endast en utilitarist kan överträda.

Elitdebattörer hör inte till nationalekonomernas försiktiga släkte. Den gräns som ekonomerna sätter kallas "Pareto-kriteriet". Det säger att endast sådana förändringar som förbättrar för någon utan att försämra för någon annan får genomföras. Sådant "konservativt trams" vill vi inte höra talas om, svarar elitdebattörerna. -Det är klart att vi skall genomföra reformer som ger mer lycka till dem som vinner än den lycka som de andra förlorar.

När Nina Björk så självsäkert kan räkna upp ett antal utopisk-socialistiska kännetecken för sitt idealsamhälle och dessutom nu också hänvisar till mer egentliga lyckomätningar drar jag slutsatsen att hon är utilitarist. Men hon verkar inte känna till något närmare om utilitarismen. Vet hon något om alla de problem som diskuterats under de senast årtiondena som följer med tillämpningen av utilitarismen? Eller är hon en okunnig tyckare som försöker göra sig viktig med osmälta tankar utan större intentionsdjup?

Se även min artikel om Nina Björk och friheten 2/11