Är utilitarismens moral rimlig?

Är nyttomoralen en rimlig grund för ett modernt samhälles politiska beslut? Det maximalt värdefulla saktillståndet kan ju inte ha några moraliska anspråk. Ändamålet borde inte få helga medlen. Det finns gränser för kravet på uppoffringar. 12 argument.

Jag skrev i min blogg 27/4-05 att den progressiva beskattningen grundar sig på den etiska teori som kallas utilitarism. Om den visar sig felaktig faller också den progressiva beskattningens teoretiska legitimering.

'Man skall maximera summan av allas lycka minus allas olust.' Utilitarismens sakliga innehåll har utsatts för en så omfattande kritik att den som etisk teori och morallära enligt min mening måste betraktas som orimlig och tillbakavisad med tillräcklig evidens. Här skall jag kort redovisa 12 kritiska argument mot U.

1) Omöjlig att tillämpa U kräver en omåttlig mängd kunskaper om olika sannolikheter och konsekvenser som gör den omöjlig att hantera i det praktiska livet.

2) Hot mot vänskap och kärlek U kräver ett kyligt kalkylerande som är oförenlig med human spontanitet. Att som Sidgwick föreslår hemlighålla beräkningarna inom "kanslihuset" är knappast behjälpligt.

3) Alltför krävande U kräver att vi nivellerar inkomsterna i hela världen. Här i Sverige skulle vi tvingas avstå från mer än 2/3 av vårt välstånd och välfärd. Gör vi inte det accepterar vi att vi får tänka på oss själva och bli etiska egoister. (Ett alltför svart-vitt argument.) Eftersom vi ständigt måste åsidosätta U och ge upp inför kraven riskerar U att leda till att många kastar allt vad moral heter på sophögen. U motverkar sig själv.

4) Alltför tillåtande U innebär att "ändamålen helgar medlen" men vissa medel borde inte få tillåtas. Att "gå över lik" för den högsta lyckosumman är orimligt. Harmans exempel: två personer väntar på organtranspantationer och är snart döende. Då tas en luffare in för benbrott. U föreskriver då att han slaktas på sina organ för att rädda livet på två andra. Tännsjös exempel: hemligt lotteri om vem som skall avlivas för att tillgodose tillgången på organ att transplantera. (Dworkin vill därför införa rättigheter.)

5) Leder inte till jämlikhet U kräver att resurser ges till dem som kan utvinna mest nytta ur dem. Det medför att det kanske är kunniga och kultiverade personer snarare än enkla och fattiga som skall ha höga inkomster. Denna insikt har fått de vänstersinnade att alltmer överge utilitarismen.

6) Inget moraliskt ansvar U leder till att det moraliska ansvaret kollapsar. Exempel: genom att hänga en oskyldig kan folket lugnas och lyckosumman maximeras.

7) Illegitima handligar sanktioneras U ger ingen evidens åt förpliktelser. Exempel: Jag har avtalat om att en pojke skall klippa min gräsmatta. När han skall få sin lön måste jag överväga om jag inte kan ge någon bättre användning för pengarna.

8) Avundsjuka och rasism likabehandlas U räknar både personliga och externa preferenser lika i kalkylen för lyckosumman. Det är enligt sentida utilitarister orimligt att inkludera rasism, avundsjuka, illvilja och andra externa preferenser (Harsanyi o Dworkin).

9) Förtjänst som rättvisa kan ej förklaras U kan inte förklara varför det allmänt anses rättvist att förtjänta insatser belönas. Att åsidosätta detta medför att U genom sin omfördelning skadar incitamenten och välståndsutvecklingen.

10) Ingen likabehandlig och respekt U kräver maximering av lyckan och inte likabehandling. Människor är bara lyckans bärare. Det kan motivera att jordens befolkning borde fördubblas.

11) Nyttomaximering ingen moralisk plikt U har tagit sin grundläggande princip som given (ett misstag) utan att ge den ett etiskt rättfärdigande. Gentemot vem har vi en plikt att maximera nyttan? Det maximalt värdefulla saktillståndet kan inte ha några moraliska anspråk.

12) Grundar sig på metafysiska syften U var ursprungligen en teori om varför den faktiska moralen i 1700-talets civiliserade värld i princip såg ut som den gjorde. Lyckomaximeringen som dess grund vilar därför ytterst på den tidens trancendentala föreställningar.

Utilitarismen bygger på övergripande resonemang av typ "Vi bör göra världen så bra som möjligt" som på det abstrakta planet förvisso verkar bestickande. Felet är att intuitivt lita på en axiomatisk algoritm istället för på intuitionerna i mer konkreta fall. Stora abstrakta principer är farliga för mänskligheten. Det finns gränser för vilka uppoffringar och frihetsinskränkningar enskilda individer får utsättas för. Jag skall så småningom utforma ett moraliskt rättfärdigande av denna slutsats.
(Se även diskussionen om frihet och utilitarism)

Till arg 1 o 2

Andra bloggar om: utilitarism, moral, filosofi på intressant.se