LO går till populistisk attack om lönerna efter TV:s Uppdrag G

Varför går LO:s ordförande till rasande angrepp mot Svenskt Näringslivs ordförande när det gäller ersättningarna till direktörerna? Så lätt går väl inte lönebildningen överstyr? En populistisk attack i Dagens Industri har oklara syften.

LO:s förste vice ordförande Erland Olausson är också avtalssekreterare och således en mycket betyselsefull person på LO. Han har idag 20/3 skrivit ett debattinlägg i Dagens Industri under rubriken "Hur kan Treschow nu dämpa lönebrasan?". Det är uppenbarligen föranlett av TV:s två program Uppdrag granskning om ersättningarna till företagens direktörer. Olausson råkar få vatten på sin kvarn genom att Michael Treschow just idag får schavottera på Svenska Dagladets förstasida i näringslivsdelen om rekordhöga styrelsearvoden. Men vad vill Olausson egentligen med sin artikel i Dagens Industri som kan antas inte läsas av så många LO-medlemmar?

Jag kan tänka mig flera helt olika motiv för artikeln som alltså riktar sig mot direktörernas kraftigt ökade ekonomiska ersättningar:

1) Olausson vill hjälpa till att få en lugn löneutveckling
2) Han vill tvärtom vädra ett argument för extra stora löneökningar
3) Han vill hjälpa aktieägarna
4) Han vill demonstrera en moralisk överlägsenhet
5) Han vill efterhandsrationalisera sin egen avundsjuka

1) Skenbart ser det ut som om Olausson kommer med ett gott råd till arbetsgivargeneralen Michael Treschow att det blir svårt att hålla löneökningarna på 3-4 procent i avtalsrörelsen om ett år när Treschows styrelsearvode från Ericsson ökat med 25 procent och Marcus Wallenbergs arvode från SEB fördubblats. Det bygger på den underförstådda föreställningen att om ersättningen till en promille av de avlönade går upp med 25 procent eller ännu mera så skall lönerna för alla andra höjas lika mycket så att andelsrelationerna blir desamma. Det är fel, vilket Olausson implicit pekar på, men om många tror att det är möjligt blir resultatet en kostnadsexplosion. Det är inte bevisat. Den adekvata reaktionen borde först bli att undervisa opinionen i procenträkning.

2) Man kan naturligtvis vända på argumentet men fortfarande utnyttja den underliggande, felaktiga föreställningen om lika procentuell ökning. Så skedde från LO:s sida under kostnadskrisens dagar med livligt bistånd från många opinionsbildare under Palmes ordförandetid. Jag tror dock inte att LO är ute för att stärka sin förhandlingsposition inför nästa avtalsrörelse.

3) Vill Olausson istället hjälpa aktieägarna? De dumma aktieägarna förstår inte att när de går med på så stora ersättningar kommer lönerna också att dra iväg, kunde vara ett argument. Det kan ligga något i detta eftersom Olausson framträder i en "aktieägartidning". Han avslutar med en vädjan till bolagsstämmorna att ta sitt ansvar - men detta har mer bäring på Sveriges framtid än aktieägarnas vinster. Här skiljer han sig från TV:s Uppdrag granskning.

4) Olausson, som är arbetets representant, går till anfall mot de avlönade direktörerna och talar om "hutlösa löneökningar" som rimligtvis sker på kapitalets bekostnad. Det skulle kunna indikera en högtstående moral. Här skall vi ha en rätt avvägd lönesättning och fördelning mellan arbete och kapital alldeles oavsett vilka intressen vi företräder. Ovanpå detta lägger Olausson också det skenbart anvarsfulla månandet om en lugn avtalsrörelse. En moralisk ledare har uttalat sig i Mammons egen tidning. Tror han att det har effekt?

5) Eller är det så att Olausson och många i hans närhet lider av avundsjuka? Det gör dem "moralistiskt" upprörda men känslor av avundsjuka är inte accepterade i dagens samhälle (utom bland lyckoforskarna). För att få utlopp för dessa undertryckta känslor vill Olausson rikta en verbal smocka mot Treschow och hans gelikar - dessutom i deras egen tidning Dagens Industri. Han gör detta genom att dra ihop ett kvasimoraliskt och skenempiriskt resonemang baserat på direkt tilltal ("du Michael Treschow", "du Marcus Wallenberg") och med ord som hutlöst, ansvar och inkompetens vill han visa hur förtappade dessa personer är. Det obevisade resonemanget att avtalsrörelsen skulle gå överstyr tror han inte på själv men det låter bra när man vill göra gällande att någon visar bristande ansvar (det brukar kallas populism).

Ja, vad skall vi tro? Är TV medskyldigt till att avtalsrörelsen ev exploderar när man gör flera program som vill få LO-medlemmarna känslomässigt upprörda och villiga att ställa sig bakom militanta lönekrav som raserar Sveriges välfärd?