Avreglera dricksvattnet som elen
Varför skall de okunniga svenskarna nöja sig med att avreglera elmarknaden när ännu större vinster finns att göra på vattenmarknaden? Låt tankbilar och glassbilar åka omkring i bostadsområdena och sälja vatten. Då får vi fram det "rätta" priset.
Det är intressant att Sverker Martin-Löf på SCA gått ut med kritik mot "avregleringen" av elmarknaden (omregleringen är väl ett mera adekvat uttryck). Hans kritik grundar sig till stor del på de missförhållanden som jag skrev om på min blogg den 9/3. Men han har fått mycket kritik från elproducenterna och dessas intresseorganisation Svensk Energi. Det är naturligt. Värre är att en del bedömare, som man trodde var anhängare av en fri marknadsekonomi, också tycks tro att statliga regleringar alltid är av ondo.
De förmenta marknadsanhängarna fick igår 23/3 stöd av energiprofessor Björn Karlsson vid Linköpings universitet i radions Studio Ett, som menade att Martin-Löf var "häpnadsväckande okunnig". Det är ofrånkomligt att Sveriges underskrift av EU:s energidirektiv kommer att fördubbla elpriset från 50 öre till en krona om ett antal år, visste han att berätta. Varför skall Sverige ha lägre elpriser än andra? Det är bara att inrätta sig efter de kommande prishöjningarna och använda mindre el, menade han med adress till både den elintensiva industrin och hushållen. Vi skall tydligen exportera el med stora vinster som sedan investeras i andra länder. EU är kanhända ett stort altruistiskt projekt där Sverige bara skall uppoffra sig?
Jag vill göra en analogi med produktionen av dricksvatten som nu är reglerad på liknande sätt som gällde elen förr i tiden. Marknadsanhängarna kan sedan ta ställning om avreglering av en ofri marknad verkligen alltid ger en "friare" marknad.
Låt oss utgå från att dricksvattnets pris inte skall sättas av genomsnittskostnaden för dagens monopolproduktion utan av marginalkostnaden på en "fri" marknad. Om vi gjorde detta över en natt skulle vattenpriset stiga från 10 kr per kubikmeter till omkring 5 kronor per liter som en dunk bordvatten betingar i livsmedelsbutiken. Det betyder en prisökning med en faktor på 500. Detta skulle driva fram etablerandet av företag som fyllde tankbilar vid sjöar och som sedan åkte omkring i bostadsområdena, spelade en trudilutt som glassbilen, varpå de boende kom springande med plastdunkar och hinkar för att få köpa billigare vatten. Här någonstans skulle det "rätta" priset etableras.
Varför skalle detta pris vara det rätta? Jo, därför att de som tror sig vara marknadsanhängare inte tycks kunna något om nationalekonomi och teorin om begränsad konkurrens. Utan regleringar på en marknad som karaktäriseras av t ex tekniskt monopol kommer det sk monopolpriset att etableras. Det bygger på att de etablerade producenterna håller tillbaka sitt utbud så mycket att priset stiger maximalt enligt lagen om tillgång och efterfrågan. Priset kan stiga så mycket att det uppnår en nivå som motsvarar näst dyraste produktionsmetods kostnader eller alternativkostnaden som nationalekonomerna säger.
Nu kan avreglerarna försvara sig med att de enorma vinsterna i det kommunala vattenbolaget visst inte beror på något utnyttjande av en monopolsituation. Då hade kommunen ju förbjudit tankbilarna att köra omkring på gatorna och likaså förbjudit livsmedelsaffärerna att sälja bordsvatten.
Avreglerarna kunde kanske också hänvisa till EU:s dricksvattendirektiv som förpliktar Sverige att lägga ner vattenledningar i Östersjön så att den ännu dyrare vattenförsörjningen i det torra Europa skall få konkurrera med den svenska. Varför skall svenskarna ha billigt vatten bara för att det finns många sjöar i Sverige? Nej, det är bara att acceptera torkan och vänja sig av med den slösaktiga vattenkonsumtionen. Tänk på de stora vinster som vattenbolagen gör och som kan investeras utomlands! Och tänk vilka bonusar de kommunala bolagens vattendirektörer skulle kunna få.
Varför har inte den "häpnadsväckande kunnige" energiprofessorn Björn Karlsson i Linköping gått ut och krävt avreglering också av dricksvattenproduktionen?
7 Comments:
"Om vi gjorde detta över en natt skulle vattenpriset stiga från 10 kr per kubikmeter till omkring 5 kronor per liter som en dunk bordvatten betingar i livsmedelsbutiken."
Varför?
Vatten ur duschen är självklart en helt annan vara än Ramlösa.
Ett monopol har två vägar att utnyttja fri prissättning. Den ena är att begränsa utbudet så att priset stiger genom att köparna bjuder upp det. Den andra är att höja priset till en nivå där alternativen börjar te sig attraktiva.
Om kommunerna kunde ta vilket pris som helst skulle de ändå inte börja med 100 kr/liter eftersom invånarna då skulle svabba av sig med Ramlösa. Vattenbolagen skulle till och med lägga sig litet under de små dunkarna med bordsvatten eftersom de kunde framhålla hur bekvämt det ändå var att få vattnet ur kranen...
När sedan tankbilarna dök upp på gatorna med ännu billigare vatten skulle vattenbolaget sänka priset under tankbilarnas pris så att de blev olönsamma. När dessa företag då fick lägga ned skulle kommunen höja priset igen. Följden skulle bli att folk själva fick ta sig till sjöarna med egna bilar där privata reningsverk sålde vattnet vid stranden. Det skulle höja vattenbolagens kranpriser närmare Ramlösan.
/DNg
Ar inte argumentationen med vattnet som att pasta att alternativet till statlig elmonopol ar att kopa engangsbatterier? Man behover val inte byta elnat varje gang man byter elbolag, eller dra nya telefonkablar runt stan varje gang en person byter till en ny telefonforetag.
Vi har nästan ett monopol på elmarknaden med i stort sett fri prissättning. Men det finns alternativ. Elintensiv industri kan lägga ned verksamheten. Eluppvärmda hus kan låta ägarna frysa. Det finns vedeldning, torv, flis och pellets samt värmepumpar att gå över till.
I sista hand sätts gränsen för elpriset av priset på eldningsplja. Det priset har stigit det senaste året och med fri prissättning på elmarknaden tar elproducenterna ut nästan detta pris trots att kostnaderna inte stigit ett dugg. Som redan gamle Adam Smith sade: så fort producenterna kan konspirera kommer de att hitta på någon konkurrensbegränsning som är till nackdel för konsumenterna.
Vi får inte förväxla en fri konkurrensmarknad med en fri monopolmarknad bara för att båda marknaderna är "fria".
/DNg
Enbart försäljningen av el är fri
Dagens elmarknad är inget typexempel på en kapitalistisk laissez-faire marknad. Det är enbart försäljningen till kunden som är avreglerad och fri. Om produktionen av el hålls tillbaka stiger elpriset.
Kunden kan inte av naturliga skäl byta till en annan ägare av ett elnät. Avgiften till ägaren av elnätet måste då bestämmas med hjälp av en statlig reglering. I annat fall skulle ett högt monopolpris kunna tas ut.
Skälet till att avregleringen av telefonin gett lägre priser är att även produktionen av telefonitjänster är avreglerad. På elmarknaden är det i stort sett förbjudet att bygga nya anläggningar. I varje fall när det gäller kärnkraft, vattenkraft och verk för fossila bränslen.
På en normal marknad hade höga vinster varit ett incitament till att investera i nya produktionsanläggningar. Idag sker investeringar i stort sett enbart i vindkraft samt i att höja effekten i befintliga kärnkraftverk.
När höga vinster inte ger investeringar pga politiska regleringar är det lika bra att även reglera försäljningspriset. På längre sikt kan detta innebära att skattebetalarna måste finansiera byggandet av nya anläggningar. Men just nu finns det ingen politisk enighet om vilka energikällor som ska finnas i framtiden.
Det var en intressant tanke med marknadsmässig prisstättning av vatten på marginalen. Problemet är att vatten till skillnad från el inte behöver produceras samma ögonblick som det konsumeras. Kapaciteten är stor, överskottskapacitet råder och konsumtionen är jämn.
Igår importerade Sverige 9 % av elenergin. Kolkraft från Polen och Danmark och vattenkraft från Norge.
Som redan observerats så borde stora vinster leda till nyetablering och höjd kapacitet. Kanske borde dock marknaden avregleras ytterligare, snarare än statskontrolleras? De politiska regleringarna är ju knappast skrivna i sten. (Snarare är problemet en svag och intäktsopportunistisk regering som låter (mp) driva politiken.)
En andra observation: de stora producenterna på den svenska marknaden är redan statligt ägda: Vattenfall, Fortum och E.ON (har jag för mig).
En tredje: vad jag förstår avregleras EU:s energimarknad 2007. Om så är fallet, hur skulle en återreglering gå till?
Slutligen: de industriella energiköparna borde rimligtvis kunna teckna ett längre kontrakt till fast pris, eller bruka något annat ur den flora av finansiella instrument som utnyttjas i liknande situationer. De kan ju alltid sälja tillbaka ev. överskott till marknaden, t ex. Detta i sig låter knappast som ett oöverstigligt problem.
Skicka en kommentar
<< Home