Kapitalets bästa vän i TV:s Uppdrag G

Är felet i företagarnas avlöningssystem att en rörlig lönedel inte ökar VD:arnas ansträngningar i praktiken? Ligger det i aktieägarnas intresse att enbart ha en fast VD-lön? Eller är det kapitalägarna som är svaga förhandlare och behöver hjälp från TV:s Elisif Elvinsdotter?

"Näringslivet sjunger bonusarnas lov. Med en bonus som morot blir det bättre resultat och fler vinnare. Den övertygelsen genomsyrar styrelserummen i börsbolagen. Men är det verkligen så?" (Från Uppdrag Gransknings hemsida 7/3-06)

I Uppdrag Granskning i TV1 7/3-06 togs näringslivets avlöningssystem för de verkställande direktörerna upp till kritisk granskning. Det gällde bonus, optioner och pensioner men inte egentligen själva lönen. I denna intressenas kamp mellan kapital och arbete har kapitalet fått kraftfull hjälp av TV:s Uppdrag Granskning med Elisif Elvinsdotter i spetsen. Ett ytterligare program om bonussystemen kommer nästa vecka.

Den ekonomiska bakgrunden, som inte speglades i programmet, är fördelningen av ett företags resultat mellan aktieägarna och ledningen. Vi vet nu idag att lönebildningen för övriga grupper är dominerad av krafer som graden av arbetskraftsbrist, internationell konkurrens och Riksbankens räntepolitik. Vi vet också att det finns en förvånande konstans i relationen mellan 'kapitalandelen' och 'löneandelen'. Men den mindre del som av löneandelen som i förekommande fall går till en anställd ledning kan sannolikt variera mera trots att även här finns externa krafter som påverkar avlöningsutfallet. Det är på denna punkt Uppdrag G kommer till aktieägarnas hjälp.

Om vi inte hade haft ett system med aktiebolag hade problemet inte uppkommit. Ägaren och företagsledaren hade då tagit hand om hela resultatet i form av aktieutdelning och värdestegring. I vissa fall hade det varit fråga om miljardbelopp. När aktieägandet är spritt till minst 3 miljoner personer (egentligen alla löntagare och pensionerade löntagare genom pensionssystemen) finns risken att dessa personer blir blåsta på en del pengar som mer förhandlingsskickliga representanter för de hyrda företagsledningarna då kan tillskansa sig.

Eftersom aktieägarna och deras representanter hos 'Aktiespararna' eller hos försäkringsbolagens och AP-fondernas aktieanalytiker förefaller vara något inskränkta (om man får tro programmet) och inte kan förstå avlöningskonstruktionerna måste Uppdrag G rycka ut för att ställa till räfst och rättarting. Men om pressen inte också riktas mot dessa indolenta representanter för kapitalägarna är det sannolikt att någon förändring inte kommer att inträffa.

Det som tydligen inte har förståtts hos aktiägarnas företrädare är att en relativt låg lön men med någon form av rörlig del ovanpå kanske blir dyrare i det långa loppet för aktieägarna. Snålheten bedrar visheten - eller kanske det är så att man inte vill väcka indignation i media med att sätta en hög lön från början? Rent marknadsmässigt måste det dock vara så att företagsledare som av någon anledning gärna vill ha en rörlig del (det var vanligt enligt programmet) måste vara beredda att avstå från en del fast lön för att få den rörliga. Det borde därför gå att snuva företagsledarna på en del av ersättningen genom att göra en "oemotståndlig" rörlig lönekonstruktion istället.

Sist och slutligen är det sannolikt så att de hyrda företagsledarna jämför sig med "ägarledarna", som ju oavsett hur duktiga de är alltid får del i resultatet trots att det i vissa fall beror på dollarkursen, räntan eller världspolitiken. Även "hyrledarna" vill ha del av det resultat som de menar sig ofta starkt ha bidragit till. "Varför skall aktieägarna ha all förtjänst av mina skickliga insatser?", kan de fråga sig. Om man då kan inbilla aktieägarna att en rörlig del ger bättre resultat även till dem så kan ersättningen kanske bli större.

Därför är det viktigt att Uppdrag Granskning riktar kritiken mot rätt mottagare. Och det är aktieägarnas representanter som i många år inte verkar ha gjort sitt jobb ordentligt.