Har liberalismen någon utopi?

Skillnaden mellan ideologierna är oklar och förvirrande, som vi sett av TV2-serien. Är det någon skillnad mellan socialism, konservatism och liberalism? Eller är ideologierna egentligen döda och vi alla konservativa? Åtminstone liberalismen har en provisorisk utopi.

Det är en utbredd uppfattning att liberalismen och konservatismen inte har någon utopisk vision om hur det slutliga samhället skall se ut. Men är det så? På bloggen "Utsikt från höjden " 22/2 sätts detta ifråga, men det är inte mycket som då anges som det specifikt liberala i samhället: demokrati, politiska rättigheter, inget förtryck och marknadsekonomi.

Om vi håller diskursen på det principiella planet kan vi fråga oss om inte socialdemokrati, modern konservatism, nyliberalism och folkpartistisk liberalism är samma sak. Det är bara klassisk socialism/kommunism som inte kvalar in på grund av att denna ideologi inte vill ha marknadsekonomi. Den marknadssocialism som diskuterades under 1900-talet skulle också kunna kallas liberal. Tanken var ju att demokrati och icke-förtryck skulle prägla marknadssocialismen, men ekonomin skulle vara planerad. Om vi sätter gränsen för "fri marknadsekonomi" här blir marknadssocialismen inte liberal.

Detta illustrerar behovet av ytterligare kriterier för att kunna kalla en ideologi icke-liberal. Varför är socialdemokrati inte lika med liberalism? Hur skiljer sig dagens konservatism från liberalism? Hur svårt det är att göra distinktioner visas av den serie om ideologier som pågår i TV2. Är det kanske så att ideologierna är döda, som Herbert Tingsten hävdade på 60-talet, och ersatta med pragmatism? Om Fredrik Reinfeldt är någon sorts konsevativ kanske alla i Alliansen är konservativa, plus Göran Persson?

Konservatism blir enligt en definition (som förespråkas av Tännsjö i hans bok om konservatismen) att man vill bevara det faktiskt bestående och bara göra små förändringar så att alla hänger med. Det är här i så fall fråga om att bevara den skandinaviska välfärdsmodellen och Persson är då något mer konservativ än Alliansens ledare. Lars Ohly, som efter vad jag förstår, vill tillbaka till det samhälle som en tidigare socialdemokrati stod för, måste då rimligtvis karaktäriseras som reaktionär.

När socialdemokratin ännu talade om "ekonomisk demokrati" och löntagarfonder talade man också om en provisorisk utopi. Det är kanske på detta mer modesta plan vi skall diskutera politisk filosofi och undvika att hävda att vissa ideologier inte har någon som helst utopisk vision. Det är också detta som utbildningsradions TV-serie försökt att ringa in men som hittills resulterat i ganska oklara besked om de olika riktningarna.

Vad är det som skiljer? Är det regleringen av företagen? Eller regleringen av den offentliga servicen? Eller skattetrycket? Jag skall återkomma med en metod att testa huruvida liberalismen har någon provisorisk utopi. Den behöver för den skull inte vara perfektionistisk.

Mer om marknadssocialism i artikel av Torbjörn Tännsjö i LO-tidningen 6/06, 17/2