onsdag, maj 17, 2006

Var Ayn Rand etisk egoist?

Många tror att Rand predikade egoism i konventionell mening och att hon därför var 'etisk egoist'. Men hon har klart uttryckt sitt avståndstagande från "nietzscheansk egoism" och är vad gäller statens uppgifter en rättighetsfilosof i Lockes anda.

En debatt om Ayn Rands (1905-1982) filosofi har dykt upp på bloggen Snällisten. Den är föranledd av att både Robert Nozick och Torbjörn Tännsjö har angripit hennes filosofilära, vilket bloggaren Daniel Eriksson tror är föranlett av samma "misstag". Men så är det inte. Nozick påvisar att det inte finns någon grund för vissa formuleringar, som tyder på att Rand var etisk egoist medan Tännsjö påvisar att om Rand var etisk egoist så blir hennes lära orimlig. Och eftersom Tännsjö anser sin klassificering riktig följer att Rand kan negligeras.

Med etisk egoism menas att man inte bara har rätt att tillgodose sina egna intressen utan också moraliskt alltid bör göra det. Det är bara Leviathan som kan hålla en borta från att "skada, förslava, plundra eller mörda andra" om det prima facie ligger i ens intresse. Naturligtvis förbjuder en sådan moral också att man frivilligt offrar sig för andra. Robert Nozick har (1997) tagit fasta på det senare ledet och hävdat att Rands bevisföring är otillräcklig. Den ser förenklat ut så här:

1. Livet är ett självändamål
2. Mänskliga varelser är självändamål
3. Därför måste människan leva för sin egen skull
4. Därför får människan inte offra sig för andra
5. Därför får människan inte offra andra för sig själv
6. Därför är människans moraliska ändamål den egna lyckan.

Detta bygger på ett kort avsnitt i paraduppsatsen 'The Objectivist Ethics' från 1961 i boken "The Virtue of Selfishness. A New Concept of Egoism" (New American Library, 1964, en oauktoriserad översättning till svenska finns av Per-Olof Samuelsson). Att slutsatserna inte följer av premisserna, om nu Rand någonsin tänkte sig detta, är mindre intressant. Den avgörande frågan är huruvida detta betyder att Rand förordar etisk egoism utan att kunna bevisa grunderna för sin lära? Svaret är uppenbart nej, hon är lika mycket mot etisk egoism som någon annan! Detta kombinerar hon med att också vara emot etisk altruism och utilitarism.

Ayn Rand framställer kärnan i sin etiska lära i uppsatsen med början i ett något otydligt avsnitt som inleds med en förklaring av "etisk hedonism" vilken exemplifieras med Nietzsches etik. (I inledningen till hela boken varnar hon också för "Nietzschean egoists".) Hon skriver att filosofer som försökt utforma en påstått rationell etisk kodex har gett mänskligheten valet mellan två nycker: att "själviskt" eftersträva att tillfredsställa sina egna nycker - eller att "osjälviskt" tjäna andras nycker (exempel: Bentham, Mill, Comte).

Dessa två varianter kallar Rand "moralisk kannibalism". Både hedonism och altruism, säger hon, bygger på att en människas lycka nödvändiggör att någon annan kommer till skada. Antingen har man rätt att offra andra såsom etisk hedonist - eller så måste man osjälviskt avstå från att "skada, förslava, plundra eller mörda andra". (Och erkänna skyldigheten att låta sig offras och förslavas för andra om det är motiverat av det allmänna bästa, borde hon ha tillagt.) Men inget av detta är Rands filosofi. Det är bara att läsa innantill. Hon förordar en etik fri från krav på uppoffringar:
"Att människans egenintresse endast kan tjänas av uppoffringsfria relationer med andra - denna idé har aldrig gått upp för dem, dessa osjälviskhetens humanitära apostlar..." (Rand 1961: Själviskhetens dygd, övers P-O Samuelsson)
Varken nietzscheansk egoism eller altruism

Rand lanserar istället det rationella egenintresset som alternativ, vilket hon provokativt kallar "själviskhetens dygd". Av denna anledning har bedömare som professor Torbjörn Tännsjö klassificerat henne som 'etisk egoist' trots att det är den ena varianten av offermoral som hon vänder sig emot:
"En av efterkrigstidens mest uppmärksammade författare av filosofisk populärlitteratur, AynRand, har genom ett engagerat försvar för den etiska egoismen, bidragit till att intresset för denna lära varit betydande." (Tännsjö: Grundbok i normativ etik, 2000, s 47)
Rationell själviskhet är ett begrepp som ansluter till vad Hobbes kallade 'kommutativ rättvisa', som jag kallat 'talionsprincipen' ("lika-för-lika-principen") och som Jan Tullberg kallat 'reciprocitetsprincipen'. Det gäller att befrämja "de värden som fordras för mänsklig överlevnad och då måste man kunna föreställa sig något annat egenintresse än att roffa åt sig vad man för stunden kan roffa åt sig". Rand skriver vidare att:
"människornas rationella intressen inte kolliderar med varandra - att det inte finns några intressekonflikter mellan människor som inte eftersträvar det oförtjänta, som varken uppoffrar sig eller tar emot uppoffringar, som umgås med varandra som handelsmän och ger värde i utbyte mot värde." (Rand 1961)
Handelns princip är rättvisans princip, menar Rand. I ett mer socialistiskt debattklimat är det kanske lätt hänt att detta feltolkas som att 'egoismens princip (i stark mening) är rättvisans princip' och därför uppenbart orimlig. Men handel är inte egoism - sådana föreställningar förekommer bara hos överspända marxister och hos dem som förbannar sin egen oskicklighet i förhandlingar med att tillvita motparten låga moraliska brister.

Icke-altruism är ej alltid egoism

I själva verket finns det en rad beteenden som inte är altruistiska men som heller inte är egoistiska i stark mening (att gynna sig själv genom att skada andra, "nietzscheansk egoism"). Det kan vara att tillgodose sina egna intressen utan att påverka andra - mycket av vardagsbeteendet faller inom denna kategori: som att stiga upp på morgonen. Det kan vara att gynna andra utan att uppoffra eller skada sig själv (tillmötesgående beteende). Det kan vara att gynna andra för att gynna sig själv ("handelns princip").


Både stark egoism och altruism (att gynna andra genom att 'skada' sig själv) är omöjliga att tillämpa som genomgående princip. Jag brukar exemplifiera detta med problemet hur man skall bete sig när man kommer till en kö. Altruisten släpper alltid fram den som kommer efter . Egoisten försöker tränga sig före. Universaliseras dessa respektive beteenden upphör samhället att fungera. Därför är det en lättköpt seger att klassa Rand som etisk egoist. I själva verket är hon en en rättighetsfilosof i Lockes tradition, vilket framgår när hon definierar statens ändamål:
"att skydda människans rättigheter, vilket innebär: att skydda henne från fysiskt våld - att skydda hennes rätt till sitt eget liv, till sin egen frihet, till sin egen egendom och till strävan efter sin egen lycka." (Rand 1961)
Den etiska altruismen förekommer sällan i seriösa diskussioner nuförtiden. Hur skulle Jesus' "Gyllene regel" tillämpas på en kö? Här måste det till en utilitaristisk behovsprövning för att altruistiska beteenden skall kunna rättfärdigas. Då är det inte längre fråga om egentlig etisk altruism - den är nämligen omoralisk enligt utilitarismen. Frågan är hur Rand skulle ställa sig till det problemet ( exemplet med jackan som man kan erbjuda någon som fryser mindre än man själv). Jag är inte säker på svaret.

16 Comments:

At 17 maj, 2006 23:22, Blogger Mk said...

"Men handel är inte egoism - sådana föreställningar förekommer bara hos överspända marxister och hos dem som förbannar sin egen oskicklighet i förhandlingar med att tillvita motparten låga moraliska brister."

Här verkar det som om du motsäger din egen ingress. Du har ju rätt i att Rands definition av egoism inte är den konventionella. Därför är det ju hennes definition, och inte "den konventionella" (vilken det nu är av alla tänkbara/otänkbara), som måste gälla i hennes egna texter. Handel är naturligtvis inte en synonym till egoism, men handel fungerar alldeles utmärkt där båda parter agerar egoistiskt (enligt det rationella egenintresset). Varor har ju inget egenvärde, så genomförd handel är win-win därför att objektiva värderingar ser olika ut för olika individer.

PS. Du kanske menar att handel inte är "ondska" (som vissa socialister tror), men egoism är ju en av Rands dygder.

 
At 18 maj, 2006 13:38, Blogger Danne Nordling said...

Den konventionella definitionen av egoism går främst ut på att "man gynnar sig själv på andras bekostnad". Men inte sällan förekommer egoism som ett skällsord mot dem som har eller får "för mycket" utifrån skällarens perspektiv. Dessutom finns den formalistiska (politiska/religiösa) definitionen att allt som inte är altruism därför är egoism.

Jag använder "egoism" främst i den första meningen och ofta tillägger jag bestämningen "i stark mening" för att förväxlingar inte skall uppstå. Att jag hävdar att "handel inte är egoism" betyder alltså att den inte är en verksamhet där den ena parten tjänar på den andras bekostnad, vilket är vad marxister som anför 'utarmningsteorin' brukar hävda.

För att provocera kan man ändå säga att "handel är egoism" i meningen att det är två parter som i eget intresse samarbetar för att var och en skall få det bättre. Vi förstår då att "handel inte är välgörenhet", men risken för ytterligare missförstånd är stor. Många tror därför att Rand menar att "nietzscheansk egoism" är en dygd (alltså egoism i stark mening).

Detta kan i och för sig stödjas av ett par oklara påståenden som jag inledde min artikel med. Men inte ens dessa räcker för att Rand (om hon inte skrivit resten) skall anses som etisk egoist. Det följer av punkt 5 - att man inte får offra andra för sig själv. En etisk egoist kan inte vara bunden av en sådan moralisk restriktion.

Frågan är dock: ville Rand förbjuda någon som ville låna ut sin jacka till en promenadkompis som är mindre frusen än denne själv att göra detta? Detta är förbjudet enligt utilitarismen, men hur ställer sig Rands "objektivism"?
/DNg

 
At 18 maj, 2006 13:52, Blogger Daniel Eriksson said...

Egentligen spelar det inte någon roll om vi kallar Rand egoist eller inte, men det är en rimlig klassificering. Jag förklarar varför på min blogg.

 
At 18 maj, 2006 17:26, Blogger Danne Nordling said...

Se mitt svar där som använder Daniels egen definition för att visa att Rand faller utanför definitionen för 'etisk egoism'.
/DNg

 
At 19 maj, 2006 12:50, Anonymous Anonym said...

Hur menar du egentligen? Du skriver på Daniels blogg:
"Om man har rätt att inte gynna andra på sin egen bekostnad men inte skyldighet att göra det, faller man utanför ramen för denna definition."

Rand menar ju att man inte har skyldighet att att gynna andra på sin egen bekostnad. Då innefattas hon väl av denna definition av etisk egoism?

 
At 19 maj, 2006 13:37, Anonymous Anonym said...

"Hur skulle Jesus' "Gyllene regel" tillämpas på en kö? Här måste det till en utilitaristisk behovsprövning för att altruistiska beteenden skall kunna rättfärdigas."

Jag förstår inte tveksamheten om svaret på frågan; "... allt vad i viljen..." innebär väl i kösituationen "om du vill att andra skall ställa sig sist i ledet, så ställ dig då sist i ledet".
Jag förstår heller inte varför "gyllne regeln" skulle vara utilitaristisk eller altruistisk! Det är väl en tolkningsfråga; jag tolkar det som smart psykologisk egoism, därför att människor i allmänhet oftast är härmningsbenägna. Det mesta av Jesus egna ord - inte de s.k. kristnas tillrättalagt uttalade tolkningar - är "smart" psykoegoism. Jag behöver naturligtvis inte tävla med fattiga änkor eller dem som har störst kärlek till "fåren", om jag inte anser att det gynnar mig själv; osv... Det finns väl nästan alltid villkorad valfrihet i rekomendationerna från Jesus.

 
At 19 maj, 2006 13:43, Blogger Danne Nordling said...

Definitionsfrågan

Nej, det är en missuppfattning av mitt kanske alltför korthuggna svar till Daniel. Hans definition var följande:

"Etisk egoism är den typ av normativa teori som kännetecknas av att den föreskriver att den till vilken den vänder sig handlar så att hennes egen nytta främjas."

1) Rand menar att vi inte är skyldiga att handla altruistiskt. Att inte handla altruistiskt behöver inte främja ens egen nytta. Den blir rimligtvis oförändrad. Alltså faller Rand utanför definitionen.

2) Min slutsats på Daniels blogg skulle i en lång version kanske kunna skrivas så här: 'Om man har rätt att inte gynna andra på sin egen bekostnad (icke-altruism) men inte har skyldighet att inte agera så att man inte gynnar andra på sin egen bekostnad och att man inte har skyldighet att gynna sig själv på andras bekostnad, så faller man utanför ramen för etisk egoism.'

3) Rand föreskriver inte att man i varje situation handlar så att ens nytta främjas. Man är begränsad av ett förbud i det fall detta sker genom någon annans offer. Den slutliga frågan är huruvida Rand också tillåter en frihet att i en öppen situatuion agera för att inte maximera sin egen nytta. Får man ta en mindre tårtbit för att ens vän skall få den större?
/DNg

 
At 19 maj, 2006 16:49, Blogger Danne Nordling said...

Gyllene regeln

Man kan tolka den s k gyllene regeln på två sätt: som rationellt egenintresse och som altruism. Den närmast till hands liggande tolkningen är nog den första: "om jag kliar dig på din rygg kliar du mig på min". Det är "handelns princip" med Rands ord. De ortodoxa kallar det egoism.

Men Jesus menade förmodligen inte detta. Av kontexten i den s k Bergspredikan framgår att han ville argumentera för altruism. Om någon kräver att du ger honom din mantel skall du göra det plus ge honom livklädnaden också. Du skall skada ditt eget intresse för att gynna andras intressen, menade Jesus.

Varför skall man göra detta? Det är oklart. Om man blir glad om någon skänker sin mantel till en själv, skall man göra sammaledes gentemot andra. (?) Om man skulle bli glad av att få gå före i kön skall man släppa fram andra före sig själv. (??)

Det blir naturligtvis omöjligt om man universaliserar detta. Däremot är det nog lättare att tillämpa Hobbes' princip: "Vad du inte vill att andra skall göra mot dig, skall du inte göra mot dem." Då skall man intre tränga sig före i kön, inte plundra och förslava.

En altruist kan dock fortfarande hävda att om det är bra för det allmänna bästa att "förslava" medborgarna bör man själv liksom alla andra låta sig förslavas. Men Hobbes kanske inte avsåg sådana kollektiva beslut?

Gyllene regeln är enligt min mening inte specifikt utilitaristisk, även om J S Mill ville sammanfatta hela utilitarismen på detta sätt. Ett exempel: Jag skulle gärna vilja att min mer frusne vän lånade ut sin jacka till mig på promenaden när jag fryser. Alltså borde han göra det om han har samma preferenser som jag (enligt GR). Med utilitarismen skulle det vara förbjudet, eftersom frysandet sammanlagt då ökar.

Jag vet inte riktigt vad du menar med "psykoegoism". Det finns en lära som kallas 'psykologisk egoism' till skillnad från 'etisk egoism'. Den går ut på att människorna faktiskt handlar så att deras sammantagna intressen gynnas. Etisk egoism föreskriver att människorna bör handla så att deras faktiska intressen tillgodoses.

Ett exempel: Jag promenerar i kylan med dig varvid du kräver att få låna min jacka trots att jag håller på att bli förkyld och känner mig förskräckligt frusen. Eftersom du moraliserar om att jag är en girig egoist som inte lånar ut min dyra, präktiga jacka och du minsann skall sprida ut hur tarvligt jag beter mig, ger jag med mig för att slippa utstå spott och spe. Allt sammantaget är det psykologiskt bäst för mig att uppträda som en altruist, men jag handlar på grund av 'psykologisk egoism'.

Du har däremot i exemplet följt den 'etiska egoismens' bud. Du ser att jag fryser mer än du, men du vet att genom att moralisera och tricksa kan du förmå mig att låna ut jackan i alla fall. Din norm är att du i alla situationer går före andra om det är möjligt. Det är den etiska egoism som man tillvitar Ayn Rand. Känns den igen?
/DNg

 
At 19 maj, 2006 17:17, Blogger Mk said...

Danne: Min huvudpoäng var att man inte kan använda någon annans definition av ett begrepp i en kritik av en filosofi, som ju har sin egen definition av begreppet (i likhet med flera andra filosofier/filosofer). Om Rand sade "Jag förespråkar egoism, och med egoism menar jag rationellt egenintresse..." så är hon väl en förespråkare för etisk egoism, åtminstone med objektivismens definitioner.

Jag har fler saker jag vill ta upp men det får bli som separata kommentarer eller i ett inlägg på min egen blogg.

 
At 19 maj, 2006 17:37, Blogger Mk said...

"ville Rand förbjuda någon som ville låna ut sin jacka till en promenadkompis som är mindre frusen än denne själv att göra detta? Detta är förbjudet enligt utilitarismen, men hur ställer sig Rands "objektivism"?"

Begreppet förbud är märkligt i detta sammanhang. Något förbud mot altruism finns inte, men att låna ut en jacka behöver inte alls vara altrusim. Ofta är det inte alls altrusim eftersom man lånar ut jackan utan väsentlig uppoffring och till någon man värdesätter högt (sina barn, sin älskade, sin vän, etc). Exempel på altruistisk jackutlånging:

1. Jag lånar ut min dunjacka till en främling på toppen av Mt. Everest och skadas allvarligt eller dör på kuppen. Egoism är att föredra (tex att hjälpa främlingen så gott det går utan väsentlig risk för mitt eget liv).

2. Jag lånar ut min jacka till grannens ungar när mitt eget barn fryser. Egoism är att föredra (tex att låna ut jackan till sitt eget barn och säga åt grannens ungar att gå in till sig och hämta kläder).

Att inte låna ut sin jacka kan också vara altruistiskt (tex om jag behåller jackan och ser på när den jag älskar fryser ihjäl). Då offrar jag ett för mig mycket högt värde utan någon egen vinning. Egoism är att föredra (tex att turas om att ha jackan på sig eller låta jackan omsluta oss båda). Då skyddar jag det jag värdesätter (mig och min älskling), utan offer.

PS. Ovastående gäller med Rands definitioner, och det är ju hennes etik vi diskuterar.

 
At 19 maj, 2006 18:52, Blogger Danne Nordling said...

Rands definitioner

Mk (1)/ Visst, Rand är fri att kalla sin lära "altruistisk satanism" om hon vill. Men hon har vad jag vet inte kallat sin lära 'etisk egoism' utan "ett nytt begrepp om egoism". Eftersom 'etisk egoism' i den västerländska filosofin har en precis betydelse av en lära som föreskriver att man alltid bör handla så att ens egna intressen befordras är det en öppen fråga huruvida hennes lära platsar där.
/DNg

 
At 19 maj, 2006 20:51, Anonymous Anonym said...

"Men Jesus menade förmodligen inte detta. Av kontexten i den s k Bergspredikan framgår att han ville argumentera för altruism. Om någon kräver att du ger honom din mantel skall du göra det plus ge honom livklädnaden också. Du skall skada ditt eget intresse för att gynna andras intressen, menade Jesus."

Men detta låter ju helt meningslöst! Det väsentliga är väl just att du gör mer än vad du under hot om våld är tvingad till. Istället för att fåfängt kämpa mot den fysiska övermakten, så är det mycket smartare att visa att du faktiskt har tränat upp en förmåga att kunna avstå från både mantel och livklädnad utan att det påverkar din känsla av välbefinnande. Och att du kan gå vidare. Jag tror att det är liknande förmåga som dem som oturligt slår en dubbelbogey när dem spelar golf, och direkt kunna skaka av sig besvikelsen till nästa bana. Dem som tvingar andra gör det nog huvudsakligen för att bekräfta sin makt inför sig själv. Och detta gör dem sannolikt förvirrade, och påminner dem om en känsla av oberoende som dem själva inte förmår mobilisera. Istället för att känna sig överlägsen så känner dem kanske sig underlägsna.

 
At 19 maj, 2006 23:37, Blogger Mk said...

"Frågan är hur Rand skulle ställa sig till det problemet ( exemplet med jackan som man kan erbjuda någon som fryser mindre än man själv). Jag är inte säker på svaret."

Hur frusen man själv (eller "låntagaren") är har ganska lite med saken att göra (jämfört med helheten). Jag skulle påstå att frågans formulering antyder ett missförstånd om Rands egoism. Den antyder att vännen inte kan vara ett värde för mig, och det därför blir en fråga om att "gynna mig eller någon annan". Sanningen är ju att den jag lånar ut jackan till (eller relationen i sig) har ett högt eller lågt värde för mig. Lånet bidrar alltså till att "gynna det som är av värde för mig" (i motsats till att gynna något som inte är av värde för mig, dvs avstå värde utan vinning), vilket är att gynna mig.

Jämför med att vaxa bilen (utan andra jämförelser mellan dessa värden!). Att vaxa bilen (även en väns bil) betyder att du offrar lite jobb och vax, men det är ju en bil/vän som är ett värde för dig. Att vaxa en främlings bil utan att ta betalt kan dock ses som altruistisk (i alla fall om det är en uppoffring, dvs att du värdesätter tid och vax högt i den situationen).

Rands etik ger alltså (med ovanstående tolkning) ett svar som "tillåter" utlåning av jackor under vissa förutsättningar (att utlåningen ligger i ditt rationella egenintresse).

 
At 20 maj, 2006 01:47, Blogger Danne Nordling said...

Rands definitioner, forts

Mk (2)/ Den som vill göra Rand till etisk egoist i "stark" eller "obligatorisk" mening måste implicera ett förbud mot altruism i hennes lära. Tännsjö har två exempel med en tiggare som skall illustrera hur orimlig e-egoismen respektive rättighetsetiken är. I det första fallet förbjuder e-egoismen den handlande att ge mat till tiggaren, i det andra ges en möjlighet att låta bli om man vill, utan att därför handla omoraliskt.

Även om det finns inslag i Rands litterära produktion som kan tolkas som ett förbud att uppoffra sig, tror jag ändå att hon skulle tillåta att man lånade ut sin jacka till en mindre frysande om det skedde frivilligt för att man ville åstadkomma en viss effekt. Om det däremot skulle påkallas av kall pliktkänsla modell Kant tror jag att hon skulle säga nej.

Tentativt vill jag därför lansera tesen: Ayn Rands filosofi tillåter här mer altruism än Torbjörn Tännsjös utilitarism.

Mk (3)/ I detta inlägg tar du fasta på "handelns princip". Det verkar stämma med Rands resonemang. Har hon då ändå blivit etisk egoist? Enligt de ortodoxa har hon blivit det i svag mening. Om man enligt dessa har rätt att avstå från en faktiskt altruistisk handling är man e-egoist. Att man ev inte gör detta därför att fördelen för en själv att få hjälpa den man uppskattar är större, förändrar inte saken. Om den som söker hjälp vägs och befinns vara för lätt gör rätten att vägra hjälp att Rand kvalar in för svag etisk egoism.

Denna ortodoxa definition medför dock att massor av människor blir etiska egoister. Daniel Erikssons och Jan Österbergs definitioner tillsammans med många slappa propagandisters enögda uppfattningar är omöjliga att tillämpa i ett seriöst sammanhang. Tännsjö vet i varje fall vad han talar om trots att han i sin enögdhet tror att Rand är etisk egoist.

Jag har en känsla av att Österbergs definition kanske t o m skulle medföra att utilitarismen kan klassificeras som etisk egoism...
/DNg

 
At 20 maj, 2006 20:34, Blogger Mk said...

"Tentativt vill jag därför lansera tesen: Ayn Rands filosofi tillåter här mer altruism än Torbjörn Tännsjös utilitarism."

Så är det kanske med någon "konventionell" eller vardaglig definition av altruism, men inte med Rands egen definition. Mina exempel syftade till att visa detta.

Det som vissa kallar altrusitiskt kallar Rand egoistiskt (helt beroende på att definitionerna skiljer sig åt).

Jag är inte säker på att Rand skall hamna helt i eller helt utanför det du kallar stark egoism, så när det gäller huvudpoäng har jag inget att invända just nu.

 
At 24 maj, 2006 10:37, Blogger Danne Nordling said...

Österbergs definition är att svag etisk egoism (typ 2) tillåter att man har rätt att maximera sin egen nytta. Det måste betyda att även om man aldrig vidtar en icke-altruistisk handling men anser sig ha rätt till det, så är man "etisk egoist". Detta är inte det vanliga språkbruket utom när man vill skälla någon för att vara egoist. Men Rand utnyttjade detta för att kunna göra intressanta provokationer.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home