torsdag, april 27, 2006

Människans rättigheter enligt Locke

Rätten till liv, hälsa, frihet och egendom i naturtillståndet menade John Locke kunde inses med förnuftet. Han hade genom att tillbakavisa Filmers doktrin att Gud hade gett härskaren hans enväldiga makt kunnat lägga fram en politisk teori som byggde på individuell och frihetlig grund. Kan Lockes rättigheter ifrågasättas?
John Locke 1632-1704
Det är John Locke (1632-1704) som har kommit att betraktas som det liberala tänkandets grundläggare. Han var son till en advokat, utbildades i Oxford och bedrev fördjupade studier i medicin. Hans familj var engagerad i på parlamentets sida i upproret mot kungamakten i England. År 1690 utkom han med ett politisk filosofiskt verk betitlat Two Treatises of Government där den första delen ägnades åt att tillbakavisa den monarkistiska teoretiska legitimeringen av statsmakten, som hade ingående behandlats av sir Robert Filmer (1588-1653) i dennes verk Patriarcha (tryckt 1680).


Locke ville smula sönder Filmers doktrin att furstens legitimitet grundades på den urgamla föreställningen att Gud givit den politiska makten åt Adam, vilken därefter överförts i rakt nedstigande led till dagens furstar. Den andra delen, Andra avhandlingen om styrelseskicket (sv övers Daidalos 1998), skrevs tidigare och låg förmodligen färdig 1679-80. Här lägger Locke fram en egen politisk teori på sekulariserad grund men kryddad med åtskilliga teologiska reverenser av tidens gängse slag.

Även om Locke tog upp den gamla naturlagstraditionen anses han ha lagt fram grunderna för en modern, universalistisk moral baserad på en i huvudsak förnuftsmässig naturrättslära. Han utgår på samma sätt som Thomas Hobbes (i Leviathan 1651) från ett naturtillstånd - ett slags prepolitiskt tillstånd. Där har alla människor "full frihet att handla och förfoga över sin egendom och person som de finner för gott inom gränserna för den naturliga lagen, utan att be någon om lov eller vara beroende av någon annan människas vilja". Där råder också jämlikhet vad gäller makt och domsrätt eftersom det är självklart att "varelser av samma art och rang, utan åtskillnad födda till samma naturliga fördelar och till bruket av samma förmågor, ocbå bör vara varandras jämlikar utan underordning eller underkastelse".

Den grundläggande premissen för Lockes politiska teori formulerar han så här:
"Naturtillståndet styrs av en naturlig lag som binder alla, och förnuftet, som är den lagen, lär alla människor bara de rådfrågar det att eftersom alla är jämlika och oberoende, så får ingen skada någon annans liv, hälsa, frihet eller egendom. Ty människorna är alla en allsmäktig och oändligt vis Skapares verk."
Något senare preciserar Locke detta ytterligare till att ingen får "ta eller skada någon annans liv eller förutsättningarna för hans liv: frihet, hälsa, lemmar eller ägodelar" (undantaget från detta är vid bestraffningen av förbrytare). Om vi skalar bort den tidens nödvändiga teologiska utanverk blir frågan för oss idag: kan man med förnuftet härleda dessa principer? Den vägledning Locke själv ger är knapphändig. Han utgår liksom Grotius från människans självbevarelse och "plikt att värna sitt eget liv". Även om all jord och alla lägre varelser i ett tidigt naturtillstånd tillhörde alla människor så "äger varje människa sin egen person".

För Locke tycks det vara helt klart att ett tillbakavisande av Filmers doktrin för legitimering av det organicistiska samhällssystemet räcker för att det istället är ett individualistiskt system som måste vara det rätta. Det är naturligtvis en svaghet. Man kan åtminstone tänka sig att det är möjligt att legitimera det organicistiska systemet på något annat sätt. Något begripligt sådant försök har så vitt jag vet inte förekommit - närmast kommer kanske Hegel.

Den kritik som har förekommit har antingen riktat in sig på de teologiska elementen (David Hume) eller kringgått hela ansatsen som utilitarismen (Bentham) och historicismen (Marx). Föregångaren Hobbes förnekade den "naturliga lagen" och drog slutsatsen att resultatet av naturtillståndet skulle bli ett avtal om diktatur. Rousseau drog slutsatsen att avtalet skulle bli ett styre av 'allmänviljan' förankrad i ett organ som såg till folkets bästa utan några bindningar. Vår tids rättspositivister, slutligen, har avvisat varje princip och enbart tagit fasta på den evolutionära rättsutvecklingen.

Idag skulle kanske ett försvar för organicismen konstrueras med utgångspunkt från att vissa föds med egenskaper som handlingskraft och politiskt organisationsförmåga. De är födda att härska oinskränkt och övriga att lyda. Sådan är det mänskliga samhällets "natur". Successionsproblemet kan lösas på Filmers vis (arv) eller på Platons vis (meriter). Alternativet är "djungelns lag" med väpnad kamp om makten vid varje tillfälle då patriarken åldras och försvagas.

Om vi nu är överens med Locke att vi skall fastställa ett antal förnuftsmässiga principer som inte skall vara organicistiska kan vi granska hans förslag. Som framkom vid kritiken av Grotius kan det inte vara en plikt att värna sitt eget liv. Det är i varje fall ett utomvärdsligt inslag. Men det är lätt avhjälpt genom att formulera grundpremissen som en rätt (om man önskar) att värna sitt eget liv. Om vi förnekar denna rätt måste vi legitimera skyldigheten att offra våra liv antingen med organicismen eller med utilitarismen. Inte ens Hobbes ansåg att fursten fick ta livet av sina undersåtar om han fick lust till det. Accepterar vi rätten till självförsvar kan den också uttryckas som att varje individ äger sin person.

Av rätten till sin person följer ganska naturligt att en individs frihet i meningen att slippa tvingas till slaveri, tvingas till hälsofarlig verksamhet, tvingas till lemlästning eller tvingas överlämna sina tillhörigheter till de styrande eller andra också gäller som en liknande rättighet. Dessa principer skulle enligt Locke gälla i naturtillståndet främst så att ingen hade rätt att hindra någon från att leva efter dessa rättigheter. Vid försök hade alla rätt att bestraffa förövaren i proportion till brottet.

Det är en empirisk fråga om ett naturtillstånd skulle karaktäriseras av de förhållanden som Locke beskriver. Men saken skall inte ses som en beskrivning utan som en tankefigur för att utröna vilka rättigheter förnuftet skulle komma fram till. Vi skall alltså fråga oss om vi idag kunde tänka oss att modifiera några av rättigheterna i naturtillståndet mot bakgrund av vad vi nu känner till. Rätten att få skydda sin egendom är kanske den mest ifrågasatta. Denna fråga beror på vilken teori om egendomens uppkomst och hur marken därvid skall behandlas som vi bygger resonemanget på. Det skall jag återkomma till.

Den fråga som nu kan behandlas är rätten att värna om mycket enkel egendom. Den som har samlat ekollon i skogen kanske inte har rätt att försvara sin fångst mot rövare som begär att få alltihop eller delar därav? Det är svårt att se att vi skulle kunna hävda denna uppfattning om vi gått med på rätten till självförsvar. Vi skulle då få återinföra någon föreställning att alla inte är jämlika utan vissa folkslag, folkskikt eller kaster har en överordnad ställning. Någon rationell motivering för detta finns dock veterligen inte.

Slutligen återstår frågan om samhällets uppkomst förändrar rättigheterna. Den skall jag också återkomma till.

Locke om äganderätten 28/4

2 Comments:

At 28 april, 2006 02:59, Anonymous DawnLord said...

Så då trycker man ett fotspår här och påvisar att man varit här, gillar bloggen och har med bloggen bland mina länkar.

 
At 07 mars, 2007 02:19, Anonymous Anonym said...

Very cool design! Useful information. Go on! »

 

Skicka en kommentar

<< Home