Lockes härledning av äganderätten

Den som först hittar någon nyttighet får rätt att behålla den. Men man får inte ta i besittning mer än vad man behöver. Det är oförnuftigt att strida om det som någon tillägnat sig. Lockes tes kan visas vara riktig med modern spelteori.

< Det är arbetet som är det ursprungliga upphovet till äganderätt enligt Locke. Om någon "blandar sitt arbete" med ett tidigare oägt föremål uppkommer en rätt för denne att disponera över föremålet och utestänga andras krav på att få disponera detta. "Den som livnär sig på ekollon han samlat under en ek eller äpplen han plockat från träden i skogen har otvivelaktigt tillägnat sig dem. Ingen kan förneka att födan är hans." Detta har skett redan vid insamlandet och någon annans samtycke behövs inte.

Men kan inte detta leda till att vem som helst får lägga beslag på hur mycket han vill? Det förnekar Locke. Den naturliga lagen begränsar gåvan till människorna "till allt vi behöver". Detta preciserar Locke: "Så mycket som någon kan dra nytta av i sitt liv, innan det fördärvas, får han göra till sin egendom genom sitt arbete. Vad som ligger därutöver är mer än hans andel och tillhör andra." Detta gäller också "jorden själv". Men genom uppkomsten av pengar kommer markägandet att regleras av särskilda förhållanden, menade Locke. Det återkommer jag till.

Håller denna teori? Den som först upphittar något oägt får rätt att behålla det. Varför inte tvärtom? Den som ser någon hitta något har rätt att tvinga upphittaren att lämna nyttigheten ifrån sig. Motivet för denna alternativa rätt kan tänkas vara "större behov", "social överlägsenhet" eller rätt och slätt överlägsen makt. Locke har genom sin teori först och främst riktat sig mot föreställningen att "makt är rätt". Han presumerar att det är ett någorlunda fredligt samhälle som hans teori handlar om. Grotius var på sin tid mer explicit inne på att ställa upp regler för fredlig samexistens.

Låt oss ändå pröva tanken att slagsmål om ekollon, äpplen och harar etc är mer förnuftigt än att ha en "abstrakt och onaturlig" föreställning om äganderätt. Vad vi talar om är den första tillägnelsen, inte hur det approprierade senare fördelas i gruppen motiverat med t ex sedvänja eller välvilja. Modern spelteori har konstruerat ett spel som kallas "hök och duva" (kunde också kallas "strid eller acceptans"). Exempel: Om vi sitter på ett tåg och behöver besöka toaletten markerar vi sittplaten med en tidning. Någon annan ser den lediga platsen och har att välja mellan att ockupera denna och eventuellt ta strid, eller acceptera markeringen och gå vidare i letandet efter en ledig plats.

Det faktiska beteendet hos människor utveckar sig vanligtvis till en föreställning om äganderätt, eftersom det alltför ofta leder till strid att inte respektera denna (inom rimliga gränser - man kan inte markera alltför många platser). Spelteorin visar att i detta spel kommer utdelningen till båda spelarna sammanlagt att bli störst om båda parter kan förutse hur den andre kommer att agera och anpassa sitt beteende därefter. Denna prognosfunktion intar föreställningen om äganderätt.

Men spelet "hök och duva" är mer sofistikerat än så. Det visar också att den som kan utveckla en föreställning om en egen stridsmässig eller social överlägsenhet hos den andre har ännu mer att tjäna på en sådan strategi. Och det kan visa sig svårt för den andre att ta sig ur denna situation. Incitamenten för att etablera föreställningar om överlägsenhet och därav följande privilegier är starka i detta spel. Det är alldeles nödvändigt för Locke att stipulera en jämlikt tillämpad äganderätt och andra rättigheter för att undvika detta exploaterande utfall.

Detta förnuftsargument för äganderätten lämnar inte anhängarna av mera tvång någon ro. Angreppen har gått ut på att abstrakta föreställningar strider mot människans natur, att Locke i själva verket accepterade en nödrätt som satte äganderätten ur spel samt att själva statsbildningen till skydd för äganderätten upphäver dess moraliska sanktion och alltså gör den ologisk >.

Nödrätten ger vissa undantag. Redan Grotius menade att äganderätten begränsades av bruksrätten eftersom syftet med äganderätten var att garantera bruksrätt. Men en nödsituation var ett undantagsfall och utnyttjaren blev i den mån det var möjligt återbetalningsskyldig. Locke har inte mycket att säga om nödrätten eftersom han föreställde sig att ett rationellt samhällssystem skulle öka välståndet och det även för de sämst ställda. Men han medger att extrem nöd ger rättighet till andras ägodelar åtminstone om de har ett visst överflöd. Har han därmed sanktionerat plundring vid hungersnöd? Det finns ingenting som tyder på det.

Inte heller är han beredd att acceptera omfördelande skatter som inte var och en gett sitt godkännande: "Om någon skulle göra anspråk på att få lägga skatter på folket och driva in dem på eget bevåg och utan folkets samtycke, så skulle han bryta mot den grundläggande egendomslagen och motverka styrelsens syfte. För vilken äganderätt kan jag ha till det som en annan har rätt att ta när han behagar?"

Det som ytterligare behöver granskas är Lockes teori om markinnehav och hur övergången från naturtillståndet till en stat påverkar rättigheterna.

{Nu åker jag utomlands en vecka.}

Locke om äganderätten till mark 4/5