Göran Rosenbergs tre fel om liberalismen

Det är fel att hävda att framgang i var tid beror pa arv av jord och kapital. Det är enögt att bara angripa liberalernas kampmetoder. Det är inte bevisat att staten bör beslagta inkomster som beror pa nedärvda, personliga egenskaper och talanger (dworkinism).

Författaren och kolumnisten Göran Rosenberg skrev i lördags (29/4) en kolumn i Dagens Nyheter (nästan en hel sida) om liberalismen av idag och att den blivit "en liberalism för de framgangsrika". Detta belyste han med en argumentation pa tre omraden: 1) De rika har blivit rika genom monopol och spekulation. 2) Att bekämpa den"orimliga beskattningen av arbete" är orätt. 3) Riktig liberalism är att utjämna nedärvda skillnader och att ta bort privilegier.

Göran Rosenbergs angrepp pa liberalismen är f¨foranlett av skriverier i den nya (och dyra)tidskriften Neo, som jag inte haller mig med. Där kan naturligtvis nagon redaktör uttryckt sig alltför kategoriskt for Rosenbergs smak och därför initierat hans angrepp. Men hans kritik har en generell och principiell karaktär, inte olik den som under gangna tider ofta har riktats mot liberalismen.

1. Om samhället mest kan liknas vid ett nollsummespel (vad nagon vinner förlorar en annan) kan vi sla fast att dagens rikedomar för stora grupper i OECD-länderna beror pa att andra grupper fatt det sämre. Menar Göran Rosenberg verkligen detta när han skriver att de rika "har allt färre skäl att tacka sig själva och allt fler skäl att tacka andra"?

Eller avser Rosenberg den hundradels promille av de arbetande som LO regelbundet brukar dra fram för att visa hur olidliga klyftorna i Sverige har blivit? I Sverige rör det sig om ca 400 personer. I hela världen kan de representeras av "monopolbyggaren" Bill Gates och "valutaspekulanten" George Soros, som Rosenberg använder som konkreta exempel. Sadana personer är inte hedervärda men de far gärna atminstone göra gott med hjälp av sina rikedomar, enligt Rosenberg.

Hade världen varit bättre om Bill Gates inte varit sa framgangsrik? Hans företag hade da varit ett bland manga lika sma företag. Han hade da haft mindre pengar över till välgörenhet men framförallt hade han haft mindre resurser över för att investera i nya innovationer pa IT-omradet. Jag är inte alls lika säker pa att Bill Gates är ett gissel för mänskligheten som Göran Rosenberg.

George Soros har ägnat sig at valutaspekulationer som liberalismen tillater. Hade inte han gjort detta hade en rad andra gjort det. Kanske är det bättre att nagot ofrankomligt hanteras av ett fatal personer som senare kan dela med sig, än att manga blir halvrika och later pengarna ga till lyxkonsumtion? Aterigen har Rosenbe3rg valt ett daligt exempel för att illustrera sin tes.

Jag skulle vilja vända pa Rosenbergs tes och hävda att vi aldrig förr har sett en epok som är sa beroende av det enskilda initiativet i form av personliga insatser som var egen tid. Det är inte genom att ärva stora lantegendomar eller finansiella kapitalsom man idag kan bli framgangsrik. Pa sin höjd far en del av dessa rika vara med om att finansiera de verkliga entreprenörerna som¨är mänsklighetens egentliga välgörare.

2. Om man betraktar beskattningen av arbete som nagot principiellt orättfärdigt, far man da kämpa för sin sak genom att anlita svart arbetskraft? Nej det är att ta till utomparlamentariska atgärder och sadana fördömer alla i Sverige... Eller är det sa att detta bara är tillatet när vänstern pa sa vis vill fa mera tvang infört i Sverige? Göran Rosenberg verkar nagot enögd.

3. Riktig liberalism (representerad av sadana som kallar sig liberaler i USA) vill "ge alla individer lika möjligheter att själva pröva sina vingar", enligt Rosenberg. Det är en vanlig glidning som möjliggjort att ordet "liberal" i USA närmast har kommit matt beteckna en socialdemokrat. Liberalerna bland de amerikanska grundlagsfäderna sag det däremot som en plikt att endast hindra alla dem som ville sätta upp hinder för individerna att själva pröva sina vingar - inte alls nagot sa langtgaende.

Med andra ord skulle alla ha rätt till att själva fritt fa "söka lyckan" utan onödiga hinder. De riktiga liberalerna av klassiskt snitt tänkte sig inte alls att staten skulle tvinga av nagra medborgare resurser som sedan skulle ges till andra för att "alla skulle fa" lika möjligheter.

Denna princip, som jag skulle vilja kalla dworkinism (efter utilitaristen Ronald Dworkin), bygger pa en hittills okänd moralisk teori, där enbart dess slutsatser är kända. Dessa är att enbart förtjänta egenskaper far av staten tillatas att ligga till grund för inkomstskillnader mm. Genetiskt nedärvda egenskaper sasom intelligens, företagaranda, musikalitet, skönhet, styrka eller social kompetens är inte förtjänta och därför borde resultatet av dessa egenskaper i form av pengar mm sa langt möjligt tvingas in till staten.

Hur rättfärdigas denna "egalitära liberalism"? Hittills har jag endast sett förslaget "genom intiution" (Kymlicka). Det tycker jag är ett alltför svagt försvar för en sa omvälvande samhällsteori.