torsdag, mars 09, 2006

Höga elpriser beror på oligopol

Elmarknaden har inte avreglerats utan övergått till en oligopoladministrerad reglering som bara skenbart ser ut att ha konkurrens. Sverige lider av en monolbetingad utbudsbegränsning som håller uppe priserna. Nationalekonomins monopolteori verkar ha fallit i glömska.

När elmarknaden avreglerades för tio år sedan var det meningen att producenterna skulle konkurrera med hjälp av effektivare elproduktion som skulle ske med kostnadssänkande metoder. En viss sådan effekt kunde spåras men den åts omedelbart upp av drastiska skattehöjningar på el. Detta bidrog till att hålla tillbaka efterfrågan tillfälligt och att inte heller någon utbyggnad stimulerades. Kapaciteten blev i knappaste laget för full elproduktion under kalla vinterdagar, speciellt under sådana år då vattenmagasinen var otillräckligt fyllda.

Då byggdes överföringskapaciteten ut till och från utlandet. Detta var ett genidrag från producenternas sida. Elpriset i utlandet (utan skatt) är i allmänhet mycket högre än i Sverige. På den oligopolmarknad som alltmer blivit påtaglig, med tre producenter som svarar för 90 procent, fick man en prisledare som låg högt och som objektivt kunde förmenas ha rätt att sätta priset.

Genom att priset på el i utlandet sätts av kostnaden för att producera el med kolkraft är det garanterat så att priset ligger högt över produktionskostnaden för den mesta av elproduktionen i Sverige, som sker med billig vatten- och kärnkraft. För att ytterligare säkra beroendet av den dyra kolkraften på marginalen lades två kärkraftsaggregat ner. Dessutom trissades kolkraften upp i pris genom införandet av utsläppsrättigheter för koldioxid som är motiverade med motverkandet av växthuseffekten. Detta ger ytterligare klirr i kassan för de svenska producenterna.

I själva verket karaktäriseras den svenska elmarknaden av en utbudsbegränsning som liknar en klassisk kartellbildning - dvs vi har visserligen flera företag som skenbart konkurrerar med varandra, men i verkligheten har de kommit överens om att hålla tillbaka produktionen så att priset blir högre (lagen om utbud och efterfrågan). I fallet med elproduktionen har staten förbjudit utbyggnad av både vattenkraft och kärnkraft och försvårat effektivisering av existerande kärnkraft samt orsakat tvångsnedläggning av viss produktion.

På "marknaden" som ändå är kvar uppträder tre stora aktörer som inte har någon anledning att föra en aggressiv prispolitik för att ta marknadsandelar. Det skulle enbart slå tillbaka på den som försökte, förutsatt att det fanns någon extra produktionskapacitet att erbjuda. Detta följer av klassisk oligopolteori, som visar att sådana marknader karaktäriseras av prisstelhet och/eller standardiserad kostnadskalkylering för underlag för prissättning samt behovet av en prisledare.

Vad som skulle behövas är naturligtvis en utbyggnad till viss överklapacitet och att prisledarens verksamhet destrueras. Om vi hade en stat som stod på medborgarnas sida skulle det klassiska receptet vara att starta ett statligt företag som höll lägre priser än de etablerade monopolistiska aktörerna. Detta företag skulle producera till självkostnadspris med ett påslag för normal vinst. Eftersom priset skulle vara attraktivt skulle det kunna ta marknadsandelar om inte de andra företagen följde efter. Jämför statens agerande i bolånepolitiken.

För att snabbt få ner priset skulle ett sådant företag också tillhandahålla reservkraft under självkostnadspris vid kalla vinterdagar, vilket kunde täckas genom anpassning av det "normala" vinstpåslaget övriga delar av året. Dessutom skulle det inte sälja kraft till utlandet trots att man där betalade bättre. Detta är enbart en funktion av att man har valt att bygga överföringskablar i stället för att tillhandahålla reservkraft. Den förlust i exportintäkter som detta skulle medföra är överkomlig eftersom Sverige redan nu har ett bytesbalansöverskott på ca 6 procent av BNP, som dessutom lånas tillbaka till utlandet.

Varför får vi då inte ett sådant företag? Vi har ju redan ett statligt företag, som bildades just för att elmarknaden inte är någon riktig marknad, och dess namn är Vattenfall. Skälen är många och dunkla. Vattenfalls nuvarande agerande bidrar till ett högt elpris - det tillfredsställer uppenbarligen politiker som inte står på medborgarnas sida (främst miljöpartister). Men även regeringen gillar höga elpriser - då blir momsintäkterna höga och Vattenfall levererar ju dessutom in 25 procent av sin vinst till finansminister Nuder. Alltid blir det litet mer pengar att leka med. Vad Vattenfall skall ha övriga 19 miljarder till i ej inlevererad vinst kan man dock fråga sig. Sannolikt har Sverige också i ovist nit bundit upp sig mot EU om handel med el.

Det verkar nu som om de som sköter energipolitiken i Sverige inte känner till nationalekonomins elementära pristeori om monopol och oligopol. Eller inbillar de sig att elproducenterna skall vara ädla nog att upplysa dem om eventuella misstag i tillämpningen av teorin om fri konkurrens? Kanske dagens höga elpriser sist och slutligen är vårt straff för den missaktning som kommit nationalekonomerna till del under 90-talskrisen. Denna har rimligen medfört att nationalekonomerna inte ännu en gång har stuckit ut hakan med varningar om misstag i avregleringspolitiken.

En analogi med avreglering av dricksvattnet

8 Comments:

At 09 mars, 2006 18:15, Blogger hrm said...

Tack för ett klockrent inlägg! Har letat efter en bra förklaring till elpriset, men aldrig själv lyckats sätta mig in elmarknaden.

 
At 09 mars, 2006 19:55, Blogger Per-Olof Persson said...

Statliga interventioner

Oligopolet på elmarknaden har betydelse för elpriset. Men trots avregleringar är inte elmarknaden en tillräckligt fri marknad. De statliga interventionerna förhindrar byggandet av nya anläggningar.

Skatter och utsläppsrättigheter höjer priset på elen. Det finns politiska partier som vill att vi ska spara bort energiberoendet. Statliga interventioner i andra länder gör det billigare att importera el än att det byggs nya anläggningar i Sverige. Detta kan på sikt leda till elbrist i många europeiska länder. Är marknadspriset för lågt i dessa länder så är det enbart staten i dessa länder som kan investera i nya anläggningar.

Att producera el är en mycket kapitalintensiv bransch. Detta gör att det inte kan existera allt för många aktörer inom denna bransch. I normalfallet är det ändå så att ett företag som har monopol inte kan ta ut vilka priser som helst. Nya aktörer skulle i så fall ge sig in i denna bransch eftersom kapitalet har en högre avkastning här jämfört med andra branscher. Men denna konkurrens stoppas av de statliga regleringarna.

 
At 09 mars, 2006 22:21, Anonymous Anonym said...

Läste nånstans om någon på vatten fall som fick frågan vad produktionspriset på vattenkraft-el är.

"Tja.. det är mindre än 1 öre/kWh i alla fall"

blev svaret.

Men vad väntar vi oss?

Staten tar ut så mycket dom kan, det behöver dom för att kunna köpa röster, det känns tryggt tycker ja.

Förexten, läste nån annastans att produktionspriset på ett fat saudi-råolja+transport till europa är ungefär ~1+4=~5$, kommentar?

Peter w

 
At 10 mars, 2006 12:03, Blogger Danne Nordling said...

Jordräntan kan leda till revolution

Förr i tiden var ekonomerna väl medvetna om att i viss mening begränsade naturresurser som innehades av olika ägare genererade en 'jordränta' som var av olika storlek beroende på tillgångens "kvalitet". Priset sattes av den sämsta tillgångens produktionskostnader - t ex den magraste och stenigaste jordbruksmarken.

Vid folkökning steg priset och jordräntan varvid de ekonomiska skillnaderna mellan godsägare och fattigbönder ökade. Blev det dessutom extra kallt och därtill missväxt blev det revolution (Frankrike 1788-89 är ett exempel).

Skall vi dra analogin till den svenska elmarknaden? Var finns i så fall upprorsmakarna?

När det gäller oljan är det uppenbart att den saudiska oljan kan produceras till en långt lägre kostnad än mera marginella oljefält i Nordsjön eller Alaska. Bristen på olja gör en del av de oljeberoende allt fattigare när priset stiger. Men de som blir rika finns på helt andra ställen. Risken för uppror är liten.

Sist och slutligen återfaller en stor del av problemet till systemet med fasta och öppna priser, som vi vant oss vid som självklart. Det betyder i normalfallet att det finns ett 'konsumentöverskott' som rika konsumenter tillgodogör sig. Motsvarande underskott drabbar de fattiga, men det hör man aldrig talas om.

När vi har att göra med en vara som det råder stor eller ökande efterfrågan på men där utbudet inte hänger med stiger priset och "konsumentunderskottet" ökar (dvs den mängd konsumenter som vid ett tidigare lägre pris hade efterfrågat varan eller mer av den). Är det fråga om mat kan det bli uppror, är det el eller olja går opinionen ännu att manipulera med miljöargument eller behovet av minskat oljeberoende.
/DNg

 
At 11 mars, 2006 23:13, Anonymous Anonym said...

Det lär vara så att totalproduktionen av livsmedel har ökat snabbare än jordens befolkning de senast decennierna, alltid nåt.

Har också läst nånstans att skifferolja börjar bli lönsammt att utvinna, det ger reserver ytterligare 300-400 år med nuvarande förbrukning.

Sverige har visst stora uranfyndigheter. Men det finns visst utvinningsförbud, är det inte samma med svensk skifferoljeutvinning? Det är nästan så man blir konspiraorisk.

Upprorsmakare? Hur skulle ett uppror kunna gestalta sig? Har dålig fantasi här. Vindsnurra på taket? De blir skatt på de!

Peter w

 
At 19 mars, 2006 13:58, Anonymous Anonym said...

Det var trots allt bättre förr när Vattenfall var ett statligt VERK och höll ner kostnaderna till förmån för folkhushållet. Bolagisering och överförande av övriga offentliga aktörer till vinsmaximerande bolag (gamla kommunägda Sydkraft, Gullspång och Stockholm energi) har höjt priserna, skapat arbetslöshet och ökat riskerna vid stormstörningar.
Med den gamla verksmodellen skulle el fortfarande kunnat kosta 20 öre istället för 40 som nu. (Alla andra skatter och avgifter lika.)

 
At 19 mars, 2006 22:17, Anonymous Anonym said...

Innebär inte oligopol ett ekonomiskt herre-på-täppan-tänkande i tron att få det bättre och bättre?

 
At 04 oktober, 2011 10:59, Anonymous Anonym said...

Vem vill ha kärnkraft? Det kostar 17-20 öre att producera el så pris kunde vara 25 öre kW istället för 40. MEN (!) Staten vill att industri betalar själv för bygget. Är någon från svenska industri överhuvudtaget bryr sig om svenska industri överlevnad? Vill någon ha elproduktion som levererar till lägre pris? Vill ni veta hur man ska göra? Fin-fin. Och jag vill ha ett arbete. Och söker andra kärnkraftsvänner som kan hjälpa mig med detta. Jag har ekonomisk utbildning. www.jevi6@rambler.ru

 

Skicka en kommentar

<< Home