Höga elpriser beror på oligopol

Elmarknaden har inte avreglerats utan övergått till en oligopoladministrerad reglering som bara skenbart ser ut att ha konkurrens. Sverige lider av en monolbetingad utbudsbegränsning som håller uppe priserna. Nationalekonomins monopolteori verkar ha fallit i glömska.

När elmarknaden avreglerades för tio år sedan var det meningen att producenterna skulle konkurrera med hjälp av effektivare elproduktion som skulle ske med kostnadssänkande metoder. En viss sådan effekt kunde spåras men den åts omedelbart upp av drastiska skattehöjningar på el. Detta bidrog till att hålla tillbaka efterfrågan tillfälligt och att inte heller någon utbyggnad stimulerades. Kapaciteten blev i knappaste laget för full elproduktion under kalla vinterdagar, speciellt under sådana år då vattenmagasinen var otillräckligt fyllda.

Då byggdes överföringskapaciteten ut till och från utlandet. Detta var ett genidrag från producenternas sida. Elpriset i utlandet (utan skatt) är i allmänhet mycket högre än i Sverige. På den oligopolmarknad som alltmer blivit påtaglig, med tre producenter som svarar för 90 procent, fick man en prisledare som låg högt och som objektivt kunde förmenas ha rätt att sätta priset.

Genom att priset på el i utlandet sätts av kostnaden för att producera el med kolkraft är det garanterat så att priset ligger högt över produktionskostnaden för den mesta av elproduktionen i Sverige, som sker med billig vatten- och kärnkraft. För att ytterligare säkra beroendet av den dyra kolkraften på marginalen lades två kärkraftsaggregat ner. Dessutom trissades kolkraften upp i pris genom införandet av utsläppsrättigheter för koldioxid som är motiverade med motverkandet av växthuseffekten. Detta ger ytterligare klirr i kassan för de svenska producenterna.

I själva verket karaktäriseras den svenska elmarknaden av en utbudsbegränsning som liknar en klassisk kartellbildning - dvs vi har visserligen flera företag som skenbart konkurrerar med varandra, men i verkligheten har de kommit överens om att hålla tillbaka produktionen så att priset blir högre (lagen om utbud och efterfrågan). I fallet med elproduktionen har staten förbjudit utbyggnad av både vattenkraft och kärnkraft och försvårat effektivisering av existerande kärnkraft samt orsakat tvångsnedläggning av viss produktion.

På "marknaden" som ändå är kvar uppträder tre stora aktörer som inte har någon anledning att föra en aggressiv prispolitik för att ta marknadsandelar. Det skulle enbart slå tillbaka på den som försökte, förutsatt att det fanns någon extra produktionskapacitet att erbjuda. Detta följer av klassisk oligopolteori, som visar att sådana marknader karaktäriseras av prisstelhet och/eller standardiserad kostnadskalkylering för underlag för prissättning samt behovet av en prisledare.

Vad som skulle behövas är naturligtvis en utbyggnad till viss överklapacitet och att prisledarens verksamhet destrueras. Om vi hade en stat som stod på medborgarnas sida skulle det klassiska receptet vara att starta ett statligt företag som höll lägre priser än de etablerade monopolistiska aktörerna. Detta företag skulle producera till självkostnadspris med ett påslag för normal vinst. Eftersom priset skulle vara attraktivt skulle det kunna ta marknadsandelar om inte de andra företagen följde efter. Jämför statens agerande i bolånepolitiken.

För att snabbt få ner priset skulle ett sådant företag också tillhandahålla reservkraft under självkostnadspris vid kalla vinterdagar, vilket kunde täckas genom anpassning av det "normala" vinstpåslaget övriga delar av året. Dessutom skulle det inte sälja kraft till utlandet trots att man där betalade bättre. Detta är enbart en funktion av att man har valt att bygga överföringskablar i stället för att tillhandahålla reservkraft. Den förlust i exportintäkter som detta skulle medföra är överkomlig eftersom Sverige redan nu har ett bytesbalansöverskott på ca 6 procent av BNP, som dessutom lånas tillbaka till utlandet.

Varför får vi då inte ett sådant företag? Vi har ju redan ett statligt företag, som bildades just för att elmarknaden inte är någon riktig marknad, och dess namn är Vattenfall. Skälen är många och dunkla. Vattenfalls nuvarande agerande bidrar till ett högt elpris - det tillfredsställer uppenbarligen politiker som inte står på medborgarnas sida (främst miljöpartister). Men även regeringen gillar höga elpriser - då blir momsintäkterna höga och Vattenfall levererar ju dessutom in 25 procent av sin vinst till finansminister Nuder. Alltid blir det litet mer pengar att leka med. Vad Vattenfall skall ha övriga 19 miljarder till i ej inlevererad vinst kan man dock fråga sig. Sannolikt har Sverige också i ovist nit bundit upp sig mot EU om handel med el.

Det verkar nu som om de som sköter energipolitiken i Sverige inte känner till nationalekonomins elementära pristeori om monopol och oligopol. Eller inbillar de sig att elproducenterna skall vara ädla nog att upplysa dem om eventuella misstag i tillämpningen av teorin om fri konkurrens? Kanske dagens höga elpriser sist och slutligen är vårt straff för den missaktning som kommit nationalekonomerna till del under 90-talskrisen. Denna har rimligen medfört att nationalekonomerna inte ännu en gång har stuckit ut hakan med varningar om misstag i avregleringspolitiken.

En analogi med avreglering av dricksvattnet