Borde bensinskatten sänkas?
Eftersom kristdemokraterna lovade att verka för sänkt bensinskatt visar den planerade höjningen vid årsskiftet en dubbel bristande respekt för bilisterna. Dessutom finansierar bilisterna redan vägarna fem gånger om men trots detta skall dessutom en skatt på trafikförsäkringen införas under nästa år.
Bensinskatten (inkl moms) skall höjas med 9 öre per liter 1 januari 2007. Det betyder att med dagens bensinpris på 10:61 blir skatterna 68 procent av priset eller kr 7:20. Fortfarande ligger alltså bensinskatterna på rekordhög nivå sett i historiskt perspektiv. På 1980-talet var skatterna på bensinen bara hälften så höga räknat i fast penningvärde.
Så här fördelas skatterna på bensinen år 2007:
Bensinpris 10:61
Energiskatt: 2:93 kr
Koldioxidskatt: 2:15 kr
Moms på bränslet: 0:85 kr
Moms på skatten: 1:27 kr
Summa skatt: 7:20 kr
Detta är framförallt ett löftesbrott från kristdemokraterna. Men även moderaterna har tidigare menat att bensinskatten skulle sänkas. När kristdemokraternas ungdomsförbund igår ställde sig bakom Motormännens kritik svarar partiledaren Göran Hägglund att man inte hann inhibera indexuppräkningen av energiskatterna. I princip är ett avskaffande av inflationsanpassningen inte särskilt bra. Att räkna upp energiskatterna med inflationen är nödvändigt eftersom de är bestämda i kronor och ören.
Det regeringen nu borde göra är åtminstone att sänka energiskatten med 9 öre så att det inte blir någon nominell höjning vid årsskiftet när en sänkning hade utlovats. Det är ett minimikrav för en regering som vill undvika att kallas "den nya skattehöjarregeringen". Bland bilister är risken stor eftersom regeringen vill införa en skatt på trafikförsäkringen på ca 1 200 kronor om året från 1 juli 2007.
I botten ligger att bilisterna redan idag betalar väghållningen fem gånger om. Regeringens argument är nu att den sjukpenning och sjukersättning, som nu betalas av bilisterna med deras lönerelaterade försäkringsavgifter, skall överföras till trafikförsäkringen. Det kanske är en åtgärd som kan minska olycksfrekvensen. Men med regeringens upplägg minskar inte skatten till sjukpenningen trots denna avlastning. Det är fråga om en ytterligare skattebelastning.
Om man så lätt kan byta perspektiv på vad bilisterna skall betala skulle man väl kunna ställa följande fråga: Varför skall bilisterna egentligen betala vägarna? Borde inte energiskatten på bensinen sänkas till noll?
Alla har ju nytta av vägarna. Det är en kollektiv vara på samma sätt som farleder och fyrar, vilka skattefinansieras idag. Vi kan lika gärna ta bort hela energiskatten på bensinen och även fordonsskatten och lägga finansieringen på höjd moms. Vägarna bidrar ju till den svenska produktionen i allmänhet och är inte en snäv förmån för enbart bilisterna.
Andra bloggar om: politik, skatt, bensinskatt, bilism, kristdemokraterna, regeringen på intressant.se
posted by Danne Nordling @ 12:18
8 comments
8 Comments:
"farleder och fyrar, vilka skattefinansieras idag"
Nej, det gör de inte.
Som jag har fattat finns det en lag som styr indexuppräkningen av energiskatten, och att regeringen därför inte kunde ta bort höjningen utan att bryta mot lagen. Stämmer detta?
Ok jag fattar att de kunde sänka den med lika mycket så det gick jämnt upp, men om vi bortser från det.
Bensinskatten bör inte sänkas, framför allt av miljömässiga skäl men också av andra, rent av ekonomiska: Oljan är en ändlig resurs. Exakt hur länge den finns kvar råder det delade meningar om, men vi pratar decennier, dvs inga överdrivet långa tidsperioder. Alltså kan vi under rådande förhållanden, enligt de enkla principerna om tillgång och efterfrågan, förutse att bensinpriset på sikt kommer att bli ännu mycket högre än det är idag. En sänkt bensinskatt skulle alltså ha en mycket temporär effekt, och på sikt enbart medföra försämrade statsfinanser.
Dessutom krävs det att vi mycket snart ställer om vår energikonsumtion på ett sådant sätt att det minskar vårt oljeberoende. Ekonomiska incitament är ett klart användbart verktyg i den processen. Då är det vansinne att stanna upp den processen tillfälligt genom att sänka skatten och minska dessa incitament. En sänkning av bensinskatten skulle skicka väldigt kosntiga signaler.
Slutligen står vi som bekant, förutom att oljan är en ändlig resurs, också inför ett akut problem med utsläpp och global uppvärmning.
Att blunda för verkligheten och sänka bensinskatterna skulle med andra ord inte bara vara oansvarigt, det skulle vara ett uttryck för ren och skär populism.
Till Jonas:
Min tanke var inte att försämra statsfinanserna - alla skulle få betala t ex via momsen. Med ditt argument skulle även trafikskadornas sjukpenningkostnader betalas med bensinskatten (en gång till).
Oljan kommer sannolikt inte att "ta slut" så snart som pessimisterna anser. Det finns därför inte något starkt argument för att ha konstlat höga bensinpriser under den ganska långa övergångstid som behövs innan nya bränslen har utvecklats. Detta gäller alldeles särskilt Sverige som inte har någon stark inverkan på den internationella utvecklingen.
/DNg
Bensinskatten bör inte sänkas
Nej, bensinskatten bör inte sänkas. Vägtrafiken betalar nämligen inte sina externa kostnader. När Danne Nordling i bloggen 16 september 2005 påstår detta begår han flera grova fel. Först har vi momsen. Den kan naturligtvis inte användas till att betala vägtrafikens externa kostnader. Självklart ska vi betala moms för att finansiera statens allmänna utgifter när vi köper bil eller tankar den, precis som vid all annan konsumtion. Genast bortfaller alltså 30 miljarder. Återstår 46.
Sedan har vi de externa kostnaderna. De samhällsekonomiska externa kostnaderna för klimatpåverkan, trafikolyckor, buller och trängsel har uppskattats av bl.a. SIKA och uppgår till (Gkr)
Klimatpåverkan 10
Trafikolyckor 15
Buller 3
Trängsel 5
Uppskattningarna är naturligtvis grova, men ger ändå en viss indikation på storleksordningen. Nu återstår 13 miljarder av de 76.
Väghållning och trafikövervakning kostar 25 miljarder. Då ingår inte bara statens kostnader, utan även kommunernas. Då ligger vi plötsligt minus 12 miljarder. Men det blir värre!
Danne har nämligen ”glömt” luftföroreningarna. Kväveoxider, kolväten och inte minst partiklar orsakar hälsoförluster som har värderats till 13 miljarder per år. Vägtrafiken betalar alltså alls inte för mycket för att täcka sina externa kostnader. Den betalar 25 miljarder per år för litet!
Då har jag ändå inte räknat med ”den plats bilarna tar”. Det har gjorts en del försök att värdera vägtrafikens intrångseffekter, d.v.s. skador på natur- och kulturmiljöer, rekreationsområden m.m. Om det är svårt att värdera trafikolyckor, klimatpåverkan och luftföroreningar är det ännu svårare att värdera intrångseffekter. Men de uppskattningar som har gjorts pekar ändå på att det handlar om åtskilliga miljarder per år. Om man räknar ”baklänges” och ser vilka kostnader vi är beredda att acceptera för att lägga nya trafikleder i tunnel för att minimera intrångseffekterna så kan man ju tycka att intrångsvärdet av redan existerande trafikleder borde vara lika stort. När det gäller Centralbron i Stockholm har man ju t.o.m. ganska seriöst föreslagit att man ska satsa 8 miljarder på att ersätta den med en tunnel som ger nästan lika bra trafikfunktion som den befintliga bron. Intrångseffekten av Centralbron borde alltså uppgå till närmare detta belopp (eller möjligen mindre – man har ju trots allt ännu inte beslutat att satsa dessa pengar).
Björn Abelsson
Bilismen betalar faktiskt mer än vad vägarna kostar
Skatten på bilismen är fem gånger större än väghållningen (utom gatorna). Men man ka ha åsikter om att bilismen dessutom borde betala för ytterligare ett antal utgifter.
Om vi har en verksamhet i landet som är förmånlig för välståndsproduktionen men som också orsakar kostnader kan en diskussion om beskattning eller avgiftsbeläggning aktualiseras. Ta jordbrukets smörproduktion som exempel. Det är bra med smör tycker konsumenterna. Men smörätandet leder till indirekta skadeverkningar såsom hjärt- och kärlsjukdomar, fetma och diabetes som koster skattebetalarna ofantliga summor. Denna sjukvård bekostas emellertid av smörätarnas landstingsskatt och är därför inget särskilt problem. Om inte den räcker finns momsen på smöret som ytterligare intäkt.
Jag kan därför inte se att t ex bilismens olyckskostnader är något separat problem som kräver särskild beskattning. Till dessa indirekta skadeverkningar hör också buller och luftföroreninger. Trafikolyckorna (utom sjukvård och sjukpenning) bekostas av trafikförsäkringarna. Den enda beaktansvärda kostnaden är därför risken för klimatpåverkan. Den är immanent i koldioxidskatten som därför är legitim om hela denna beskattning är adekvat anpassad.
Vad Björn Abelsson sist och slutligen sätter fingret på är frågan huruvida kommunernas gatuhållning skall bekostas av bilisterna och inte av kommuninvånarna genom kommunalskatten. Det rör sig om ca 10 mdr kr av de 76 bilismen betalar i totala skatter. Frågan är då: skulle kommunerna kunna låta bli att anlägga gator om vi inte hade bilismen att ta hänsyn till? Nej, en stor del av kommunernas gatuutgifter är enligt min mening oberoende av bilismen. Men det finns en poäng i Björns resonemang. Det är nog så att bilismen orsakar vissa kostnader för kommunerna i form av trafikapparater med trafikljus mm som bilismen egentligen borde betala. Hade vi haft hästskjutsar och cyklar hade dessa varit obehövliga. Staten borde alltså öronmärka en del av bidragen till kommunerna som stöd för bilismen.
Nationalekonomiskt borde vi kanske bedöma olika verksamheter utifrån en sk cost-benefit-analys. Om nyttan med smör är mindre än kostnaderna för smörkonsumtionen bör den förbjudas. Och om nyttan med bilismen är mindre än kostnaderna bör den förbjudas. Det är som med Öresundsbron. Om nyttan är större än kostnaderna bör den byggas - men om nyttan sjunker genom en för hög separatavgift för brokörning leder själva "finansieringen" till att den samhällsekonomiska kalkylen går back.
Vad Björn synes vilja förorda är så höga skatter på bilismen att den blir privatekonomiskt olönsam. Vi får övergå till hästar och cyklar i de flesta fall. Men trots det tror jag att Björn innerst inne kan hålla med om att bilismen ändå är samhällsekonomiskt lönsam.
/DNg
Bilismen kostar mer än vägarna
Begreppet externa kostnader är välkänt inom samhällsekonomin och alla (seriösa) debattörer är överens om att externa kostnader bör återföras till dem som orsakar dem. Dels av rättviseskäl, men dels också av effektivitetsskäl. Om den som nyttjar en viss vara eller tjänst inte betalar alla kostnader som är förknippade med nyttjandet sker en överkonsumtion som gör oss alla fattigare. Nyttan av konsumtionen är mindre än de totala kostnaderna.
Så någon form av ”hälsoskatt” på smör eller andra matvaror som åsamkar samhället ökade kostnader för sjukvård och minskade intäkter i form av produktionsbortfall skulle kunna vara motiverad.
När det gäller trafiken uppkom de första diskussionerna om externa effekter när järnvägarna dogs fram över den amerikanska prärien. Gnistor från ångloken orsakade gräsbränder, till stora kostnader för markägarna. Domstolar och myndigheter slog snart fast att det var järnvägsbolagen som var ansvariga för dessa kostnader.
De externa effekterna från biltrafiken är av litet annorlunda slag, och orsakssambandet mellan bilkörning och människors försämrade hälsa genom bullerstörningar eller luftföroreningar är kanske något mindre uppenbart. Man kan diskutera hur stora de externa effekterna är och hur de ska värderas. Men att förneka principen innebär att man förkastar större delen av den politiska och ekonomiska debatt som förts i frågan. En vältalig förespråkare för att trafikanterna ska betala sina externa effekter, inte minst trängseln, är William Vickrey, ”nobelpristagare” i ekonomi.
Om man nu accepterar att vägtrafiken ska betala sina externa kostnader är det också uppenbart att man inte kan använda momsen till detta. Momsen är ju en allmän fiskal skatt, som inte är kopplad till ev. externa effekter.
Beträffande kommunens väghållningskostnader kan jag hålla med om att det behövs en del gator även utan bilar. Att räkna in hela denna post är därför kanske att ta i litet. Motsvarande resonemang kan förstås användas även för statens väghållning, även om bilandelen i denna troligen är högre.
Om vägtrafiken totalt sett är samhällsekonomiskt lönsam eller inte är en helt annan fråga. I dag kan vi egentligen inte svara på den, även om det naturligtvis finns väldigt mycket som talar för att den är det. Men så länge bilisterna inte betalar sina externa kostnader vet vi inte heller hur stor nyttan av vägtrafiken är. Helt klart är, att om vägtrafiken skulle betala sina externa kostnader så skulle dess samhällsekonomiska lönsamhet öka. Finessen med att återföra externa kostnader till dem som orsakar dem är bl.a. att man inte behöver göra den komplicerade analysen av huruvida en viss företeelse är samhällsekonomiskt lönsam eller inte. Det blir upp till varje individ att fatta det beslutet, och så länge var och en betalar för alla olägenheter han eller hon åsamkar andra så finns det ingen anledning att förbjuda vare sig vägtrafik eller smör.
Med ett korrekt återförande av alla externa kostnader (internalisering) bortfaller också skillnaden mellan privatekonomisk och samhällsekonomisk lönsamhet. Om individen betalar sina externa kostnader och ändå finner det värt pengarna att företa en bilresa är denna resa lönsam både för individen och för samhället. I dag är det många bilresor som ger mindre nytta för den om företar dem än de ger onytta för övriga medborgare. I Stockholm bortföll ungefär 20 procent av bilresorna till innerstaden när bilisterna tvingades betala (en liten del av) sina externa kostnader. I resten av landet är de externa kostnaderna betydligt lägre och påverkan på resandet av en internalisering skulle också bli mindre.
Björn Abelsson
Sänk bensinskatten direkt, vi finsierar resten av samhället med detta parasiterande.
Snack om miljpåverkan är bara BULLSHIT, det går inte ens att mäta på ett ärligt sätt.
Det är bara Miljöfascister som är för en hög bensinskatt.
Skicka en kommentar
<< Home