onsdag, oktober 25, 2006

"Fusk är skatt på andra"

Skattefusk leder till att andra får högre skatt, vilket anses som moraliskt förkastligt. Den som redan jobbar ihop till sin offentliga förbrukning men ändå tvingas betala mer i skatt kan genom fusk få andra att mera "göra rätt för sig". En sådan borgerlig moral måste fördömas från egalitär synpunkt.

I kölvattnet på de skattefuskande ministrarnas anlitande av svart städhjälp och barnpassning har en del mer genomtänkta debattinlägg gjorts kring skattefuskets principiella och moraliska karaktär. Precis som med TV-licensen kan man göra en skillnad mellan frågan om man bör lyda vilken lag som helst (bara för att den etiketterats 'lag') och lagens principiella och moraliska innebörd.

Stefan Swärd, statsvetare i Evangeliska Frikyrkan, gick sålunda till angrepp mot "borgerlig skattemoral" i allmänhet (Brännp 19/10), vilken fick representeras av Johan Norbergs hävdande att skatterna är "orimliga". Argumentet är att det är ok att betala svart därför att så många gör det. Men jag ser inte det specifikt borgerliga i detta. Att betala svart är lika utbrett inom arbetarklassen och att jobba svart är rimligtvis mer utbrett. När Swärd dessutom hävdade att fusk var lika med stöld blev kopplingen till borgerlig moral ännu mer krystad.

Johan Norberg svarade 22/10 på Swärds artikel med argumentet att behållen skatt inte är stöld. Men hans argument var enbart uppbyggt på att den som stjäl egentligen är staten som tar mer än 60 procent av våra inkomster. Då blir rimligtvis all paternalism som kräver finansiering lika med stöld. Norberg borde ha preciserat hur han moraliskt förhåller sig till skatter som går tillbaka till dem som betalar dem och skatter som inte gör det.

Moraliskt är skillnaden stor mellan den som smiter från skatten som t ex går till den egna sjukvården, och den som jobbar svart en lördag efter en full veckas vitt arbete. Någon stöld är det visserligen inte i någotdera fallet, men att gratis skaffa sig sjukvård på andras bekostnad borde likställas med försäkringsbedrägeri.

Den som redan jobbat full tid och härigenom betalat skatt som täcker hans eller hennes egen förbrukning (i vid mening) av offentliga tjänster kan välja att jobba extra utan att betala skatt. "Att smita från skatt är stöld. Moraliskt är det samma sak som att åka till kommunhuset och sno en summa pengar ur kommunens kassa" skriver Stefan Swärd. Då är rimligtvis valet att tacka nej till extrajobbet på lördagen också stöld ur kommunens kassa. Kan Stefan Swärd verkligen mena detta? Eller sällar han sig med dessa moralistiska rundpallar bara till de emotionellt upprördas förtrytsamma skara?

Ett liknande exempel på onyanserad moralisk analys är det inlägg som skattedirektören vid Skatteverket Johan Malmer publicerade på Brännpunkt i SvD 20/10. Han slår fast att "den som köper svart, arbetar svart eller skattefuskar på annat sätt vältrar över skattebördan på andra". Här finns inget utrymme för en nyanserad syn på lördagsarbetarens extraarbete. Att inte betala skatt på detta är att höja skatten för andra. Att låta bli att arbeta extra när man skulle kunna är då också rimligtvis liktydigt med att höja skatten för andra. Vi är alla slavar åt staten...

Man kan ana att moralisternas motvilja att resonera nyanserat är orsakat av en rädsla för att civiliserad debatt skulle öppna för en förödande moralisk kritik av det absolutistiska högskattesamhället. Om vi skulle finna något moraliskt förmildrande i att den som redan har arbetat ihop sin skatt och därför inte kan fördömas lika hårt som en tjuv är fältet upprivet. Det skulle i nästa steg leda till att den tredjedel av medborgarna som tjänar mest och därmed i genomsnitt betalar 75 procent högre skatt än vad som behövs för att täcka deras förbrukning inte heller skulle kunna fördömas som moraliskt föraktliga personer om de försökte få ner sin skatt.

Då skulle rubriken på Johan Malmers inlägg "Fusk är skatt på andra" i värsa fall kunna användas som moraliskt argument för att den tredjedel, som betalar skatt utan att få tillbaka lika mycket service, borde fuska för att förmå de två tredjedelar som inte gör rätt för sig att betala något mera i skatt. Men även utan mera fusk skulle en nyanserad analys leda till att diskursen om skattepolitikens omfördelande effekter skulle aktualiseras.

En sådan uppmärksamhet skulle kanske leda till att värnsaktten och statsskatten skulle ifrågasättas. Borgerlig moral är att alla skall göra rätt för sig. En fokusering på denna vore ett strategisktt nederlag för egalitärer som Swärd och Malmer.

Andra bloggar om: , , , , , , ,
intressant.se



Dagens citat:
Finansminister Anders Borg anses ha sagt: "Politik handlar inte om värden utan om fakta." Han kommenterar detta i Dagens Nyheter 25/10:
"Det [är] vad jag tycker. I värderingarna skiljer jag mig inte så mycket från en socialdemokrat, men däremot i uppfattningar om hur saker hänger ihop och vad som bör göras."
(Min emfas)

2 Comments:

At 25 oktober, 2006 19:57, Blogger Per-Olof Persson said...

Är det skillnad på värderingar och uppfattningar? Detta är subjektiva begrepp som skiljer sig från fakta.

Handlar politik om fakta och inte om värderingar? Empiriskt sett använder sig politiker nästan enbart av värderingar.

Är det moraliskt riktigt att politikerna höjer skatteintäkterna genom att öka penningmängden i ekonomin? När nya pengar skapas är det den förste mottagaren av pengarna som gynnas. Denne mottagare kan köpa något innan priserna stiger och kan dessutom köpa något utan att först ha producerat något.

Andre mottagare av pengarna tjänar lite mindre än förste mottagaren och tredje mottagare ännu lite mindre än andre mottagaren osv. Staten är en tidig mottagare i denna kedja medan låginkomsttagarna får betala priset i form av högre prisnivåer.

Dessutom räknar staten medvetet fel på konsumentprisindex (KPI). På så vis räknas inte pensioner och bidrag upp. Man tar bort prishöjande produkter från index. Man räknar inte in höjda fastighetspriser i indexet trots att villor och bostadsrätter är konsumentprodukter.

En annan allvarlig felräkning är att konsumentpriserna hade sjunkit om penningmängden är stabil. Vid en stabil penningmängd och en ökning av produktionen med 5 % skulle priserna sjunka med 4,8 %. Om myndigheterna meddelar att KPI stigit med 2 % är den verkliga inflationssiffran 6,8 %.

 
At 26 oktober, 2006 15:34, Anonymous Anonym said...

Milton Friedmann har väl menat samma sak, att skillnaden mellan de populära politiska ideologierna ligger i deras uppfattningar om verkligheten och inte i några skillnader i moraluppfattning.

Själv tror jag att väljare inte i allmänhet skiljer på fakta och värderingar utan deras inställning till en fråga, t ex skatter, präglas bara av en ogenomtänkt känslomässig inställning att det är bra eller dåligt.

 

Skicka en kommentar

<< Home