Socialkonservativ kulturminister?

Lena Adelsohn Liljeroth verkar vara socialkonservativ. Hon vet hur TV skall drivas med höjda skatter. Hon vet att stockholmarna behöver ett operahus för 4 miljarder. Att hon är kulturkonservativ ger henne ingen rätt att bli kulturens förmyndare.

Vad vill den nya kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth som utnämndes idag av Fredrik Reinfeldt? Att hon kommer att försöka driva moderaternas traditionella kulturpolitik står helt klart. Hon är ju en av dem som utformat delar av denna. På mig gör de fragment information jag i hastigheten kunnat hitta ett socialkonservativt intryck. Människan är engagerad i klassiska socialkonservativa projekt såsom Fryshuset och kvinnojourerna.

Lena Adelsohn Liljeroth är gift med förre moderatledaren Ulf Adelsohn, som inte har karaktäriserats av att vara mer liberal än konservativ enligt vad jag personligen sett av honom. Det är därför inte förvånande att Lena har motionerat i Riksdagen om skattefinansierad TV och att hon är för ett nytt operahus i Stockholm (förmodligen finansierat med 4 mdr kr av skattebetalarnas pengar).

Efter en utfrågning av Reinfeldt i valrörelsen gjorde hon också ett desavouerande uttalande om biblioteksavgifter. Reinfeldt kunde tänka sig att införa avgifter för boklån men det ansåg Lena dagen efter att det inte skulle bli fråga om. Fantasilöst, om inte annat.

Nu bekostar bilioteken inköp av nyutkommen skönlitteratur i många exemplar. Varför skulle det vara ett samhällsintresse? Tvärtom försvårar det för förlag och boklådor att sälja sina produkter till förfång för det bredare kulturutbudet. Nej, ta ut en avgift för nyare böcker som man lika gärna kan köpa i bokhandeln. Det är tillgängligheten till det äldre beståndet som utgör den kollektiva nyttigheten som bör skattefinansieras - inte de senaste deckarna.

På fråga vid presskonferensen i morse om hon skulle skattefinansiera TV-licensen svarade hon undvikande och Reinfeldt bröt in med att "här fattar vi kollektiva beslut, det är flera partier inblandade". Visst, men Lena ville nog helst höja skatten ändå.

Man kan fråga sig varför "public service" skall vara skattefinansierad. Ett svar är att den mycket smala del som består av nyheter och debattprogram om samhällsfrågor är en kollektiv nyttighet som alla skall vara med om att finansiera. Mot detta talar den direktstyrning av granskningen av politikerna som skulle bli följden. Skulle Janne Josefsson fått göra fler granskande program nästa år om Göran Persson hade vunnit valet? Med en socialdemokratisk regering skulle vi få "sosse-TV" och med Alliansen vid makten "borgar-TV".

Vilken vitsen med direktstyrning är har ingen förklarat. Men inte ens detta är säkert syftet med en skattehöjning. Det verkar som om den nya kulturministern tror att politikerna kan göra bättre TV i sig än branschfolket. På frågan om public service kommer att bantas ned om alliansen vinner valet svarade hon i Sydsvenskan 13/9:

–Bantas och bantas ... public service ska bli bättre och mer effektivt, svarade Adelsohn Liljeroth, som också avvisade Leif Pagrotskys förmodan att moderaterna ville avskaffa nyheterna och Bolibompa som struntprat.

"Vi socialkonservativer vet bättre vad människorna egentligen vill ha" ligger nära till hands som en sammanfattning av den nya regeringens kulturpolitik. Jag menar att vi skall göra en distinktion mellan socalkonservatism och kulturkonservatism. Det tycks inte Dagens Nyheters kulturchef Maria Schottenius förstå när hon kallar Adelsohn Liljeroth kulturkonservativ. Det är hon säkert också eftersom hennes favoritmusik är Mozart och inte Carola. Även den förra kulturministern kan ha varit kulturkonservativ men Cecilia Stegö Chilò skulle aldrig komma på tanken att låta sin personliga kultursmak få färga av sig på kulturpolitiken.

Får vi be om några klargöranden från den nya kulturministern? Är hon liberal eller rentav "gammalkonservativ"?

Andra bloggar om: politik, kultur, tv-licens, public service, socialkonservatism, kulturkonservatism på intressant.se