lördag, mars 10, 2007

Borgerlig miljöpolitik vill stoltsera med Sverige

Carlgren hade mycket att säga men gav få besked i lördagsintervun. Elpriserna kommer att stiga. Koldioxidskatten på bensin likaså. Det viktiga verkar vara att Sverige går före - inte att det blir någon maximal minskning av växthuseffekten.

I Ekots lördagsintervju framträdde miljöminister Andreas Carlgren (c). Sverige skall fortsätta att gå före med förnyelsebar energi - från 30 till kanske 40 procent, menade han. Men han ville inte låsa sig vid en siffra för hur stor utsläppsminskningen skulle vara i Sverige. EU skall minska med 20 procent till 2020 och Carlgren har krävt 30 procent. Men "av respekt" för det vetenskpliga rådet ville han inte binda sig vid annat än att vi skall göra vad som är nödvändigt och att Sverige tar sin del.

På längre sikt till mitten av seklet var det enligt Carlgren fråga om utsläppsminskningar (globalt?) med ca 80 procent. Från det hoppade han till att det vetenskapliga rådet skulle komma med rekommendationer i slutet av sommaren. Målet för förnyelsebar energi skall avvägas med hänsyn till de fortsatta förhandlingarna inom EU. Siffran 40 procent återkom inte.

Carlgren var skeptisk till kärnkraften och såg positivt på att den inte fick inräknas i 20-procentskvoten. Han ville prioritera riktig förnybar energi.

Vi måste minska våra egna utsläpp. Flexibla mekanismer som leder till att vi gör åtgärder i andra länder var han oklar över. Det var bra men då slog Tomas Ramberg fast att man devalverar målet. Här gav Carlgren inga klara besked utan slingrade sig betänkligt. Han ville hålla fram svenska resultat. Miljöchauvinismen verkar fortfarande få ta över den rationella strävan efter att åstadkomma globalt effektiva resultat.

Det borde ha gett till resultat att miljöbilssubventionen på 10 000 kr borde ha kunnat preciseras. Men nej. Inte heller kunde han precisera hur en sådan bil skulle kunna förhindras från att köras permanent på bensin. Det enda han kunde antyda var en höjning av koldioxidskatten på bensin. Men då måste undantag göras för dem med långa arbetsresor. Vi måste få ner bränsleförbrukningen i det svenska bilbeståndet. Vi skall ta fram förslag, försäkrade Carlgren.

Ett klimatpaket för riksdagen nästa år var planen. Det skall bli dyrare att köra bensinslukande bilar. Men det är lastbilarna som svarar för den stora ökningen. "Vi måste effektivisera godstransporterna." Järnväg skulle bli billigare än långa landsvägstransporter. Förslag av typ kilometerskatt och annat var vad man skulle arbeta med i högt tempo. Tänker regeringen förbjuda transporter över viss längd på landsväg, eller vad?

Elpriserna kommer att stiga successivt. Carlgren ville inte precisera hur mycket av stegringen som skulle bero på elskatter. Grön skatteväxling avvisades inte. Gröna elcertifikat var en del.

Det var viktigt att Fredrik Reinfeldt tog ordförandeskapet i hållbarhetskommissionen. Carlgren menade att statsministern gått i rätt riktning. Det pågår en omprövning inom moderaterna. Den här regeringen kommer att gå längre än den förra.

Intervjun ger intrycket av en miljöminister som försökte stoltsera med de svenska insatserna men som vet var svagheterna finns i miljöpolitiken och som är beredd att spruta ut en väl förberedd ordräcka varje gång det hettar till i frågeställningarna. Därför blev det inte så många besked. Carlgren och miljöaktivister i allmänhet har av tradition intagit en politiskt interventionistisk hållning. Liberaler har dels avvisat de mer alarmistiska utgångspunkterna, dels varit skeptiska till detaljingrepp i det ekonomiska livet och människornas vardagsliv. Det har skapat ett dilemma för den borgerliga miljöpolitiken i ett skede där det nu är opportunt att tjuta med ulvarna och Gore.

Andra bloggar om: , , , , , , intressant.se

Etiketter: ,

4 Comments:

At 10 mars, 2007 20:03, Blogger Per-Olof Persson said...

Politiskt hållbart?

En viktig frågeställning är hur länge det är politiskt hållbart att göra energiförbrukningen dyrare för de som har det sämst ställt. Historiskt sett har försämringar för de fattiga lett till politiska problem.

Det brukar alltid bli protester och flykt från de partier som sitter i regeringen när de fattiga drabbas ekonomiskt. För att energiförbrukningen ska minska måste även de fattiga drabbas av elskatter och skatt på fossila bränslen. Men förr eller senare kommer de fattiga att på något sätt protestera mot de försämringar de drabbas av.

Därför är det troligt att nuvarande strategi inte är politiskt hållbar på längre sikt. Att enbart ha strategin att göra energiförbrukningen dyrare bör kompletteras med andra strategier innan bakslaget kommer. Det går inte i heller att vänta på att den teknologiska utvecklingen på något mystiskt oförklarligt sett får fram helt nya fantastiska energikällor.

Eftersom vuxna människor inte bör leva i sagornas och fantasins värld, tar man vad som finns för tillfället. Alla älvar i landet kan byggas ut till 100 % och nya bättre kärnkraftverk kan byggas. Investeringar av denna typ kan göras om de är ekonomiskt lönsamma. Det går också att öka exporten av el till andra länder under förutsättning att lönsamheten finns.

 
At 11 mars, 2007 07:01, Anonymous Anonym said...

Det här blir inte lätt. Jag vet hur det är på landsbygden i Norrland.

Inget sparkapital, 5-6 mil till jobbet enkel tur, en Volvo herrgårdsvagn från -73, inkomst så det nätt och jämnt går runt om jakten , fisket och potatisen går till. Företaget ryktas ska flyttas till Kina. Tänderna skulle behöva lagas.

Så ser det ut för många på landsbygden.
Och inte blir det bättre, då man tvivlar på teorierna om den människotillverkade växthuseffekten.

 
At 11 mars, 2007 12:38, Blogger Susu said...

Finns det någon större skillnad mellan detta "borgerliga" förslag och de röd-grönas? Är Carlgren med i rätt regering när höjningar av elskatt och bensinskatt är det han har att ta till?

 
At 11 mars, 2007 16:15, Anonymous Anonym said...

Anonyms problem är ett marginalproblem som inte kräver några politiska överväganden. Låginkomsttagare utan tillgångar i Norrlands inland är en mycket liten grupp. De bör kunna lösa sina egna problem utan ytterligare politisk inblandning, t.ex. genom att flytta eller jobba mer.

De som har råd att unna sig lyxen av att bo i naturskön miljö med egen jakt och eget fiske har ofta andra inkomster och tillgångar i form av skog och annat kapital.

Problemet med "fattiga" i norrland är snarare att de är drabbade av för mycket politik. Bidragssystemen är för generösa och låser in människor i passivitet. Samtidigt är hindren för stora för att skaffa sig högre inkomster av arbete eller entreprenörsinsatser. Skatterna på personer i norrlands inland är lika höga som de i Stockholm och regelverket för företag är lika komplicerat som för storföretagen.

Om man istället litade till människors initiativkraft skulle chanserna att skaffa sig en framtid i ödebyggden öka. Om det blev uppenbart att en hög levnadsomkostnad krävde höga inkomster och gärna tillgångar kunde de som väljer att stanna i ödemarken kunna anpassa sig till det.

Hur skulle det bli om staten delade ut sina kapitaltillgångar till befolkningen länsvis? Skifta ut skogen och dämningsrätterna i norrland till de som är bosatta där samtidigt som man avskaffar dolda bidrag med namn som försorjningsstöd, aktivitetsersättning, a-kassa och sjukpenning.

 

Skicka en kommentar

<< Home