fredag, mars 09, 2007

Är det Europa eller Kina som borde drabbas av miljöpolitiken?

Kina kommer snart att släppa ut lika mycket koldioxid som USA. Men utsläppen kommer ändå att vara mindre än en fjärdedel per invånare. Om världen måste minska de absoluta utsläppen uppstår svåra fördelningsproblem. Även den politiska filosofin ger olika svar.

Nu har EU kommit överens om att 20 procent av energiproduktionen år 2020 måste åstadkommas med hjälp av sol, vind, vatten och biobränslen. Dessutom skall utsläppen minsakas med 20 procent. Det förefaller som om EU med dubbla utsläpp per invånare jämfört med världen tänker "gå före" trots att utsläppen bara är drygt 40 procent av USA:s. Utsläppen per invånare i världen framgår av nedanstående diagram:

Koldioxidutsläpp per capita

Vi ser här att Sverige bara släpper ut 30 procent så mycket koldioxid som USA räknat per invånare. Dessutom bara hälften mot Tyskland och Finland och 60 procent så mycket som Dannark. Kina släpper dock bara ut 1/3 så mycket men med den prognos för 2025 som jag redovisade 8/3 (+ ca 145 %) kommer Kina detta år att släppa ut nästan lika mycket som Sverige idag. Indien ligger på Afrikas nivå och kommer att fördubbla sina utsläpp.

Om vi utgår från att växthusteorierna är relevanta finner vi att något borde göras för att motverka förutsedda ökningar och helst uppnå en global minskning av utsläppen. Den samhällsfilosofiska fråga som uppkommer när man ser ovanstående siffror för olika länder blir då följande: Vilka länder är det som måste åstadkomma de största effekterna på hur det förutsedda läget 2025 skall minskas?

Miljöivrarna intar ofta inte bara en utrerad position i miljötekniska frågor utan också i fördelningspolitiken. Det är intressant att miljöengagemang också är korrelerat med vänsteruppfattningar. Här borde det inte finnas något samband. Miljön är ett allmänt intresse som borde kunna lösas under någorlunda enighet. Men om vissa grupper har en dold agenda och försöker utnyttja milöfrågan, för att man inte trivs med "den västerländska livsstilen", blir frågan infekterad.

I varje fall måste vi komma ihåg att miljöaktivister inte besitter någon speciell politisk omdömesfråga i andra frågor. Ett exempel är SNF:s generalsekreterare Svante Axelsson som får breda ut sig i Corren.se den 28/2-07. Han verkar mest vilja komma åt bilismen och att folk har stora bilar i Sverige. På frågan om det globala i koldioxidfrågan innebär att vi
ska vi rikta våra ansträngningar mot Indien och Kina svarar han
– Nej. Varje svensk släpper ut sex ton koldioxid per år, en indier bara drygt ett ton. Det är vi i den rika världen som genom våra utsläpp har skapat den globala uppvärmningen, därför är det också vår uppgift att leda arbetet bort från oljeberoendet.
Det är en anmärkningsvärd ståndpunkt. Kina och Indien m fl u-länder skall tydligen ohämmat få använda gammal kolteknik som enligt gängse uppfattning leder till en katstrofal uppvärmning om några årtionden. Enda möjligheten att något lindra förödelsen är då rimligen att i-länderna minskar sina utsläpp med långt mer än de 20-30 procent som nu diskuteras fram till 2020.

Detta kan knappast vara en genomtänkt ståndpunkt. Ett annat förslag är att alla länder konvergerar mot lika stora utsläpp per capita som idag - 4 ton/pers. Det betyder en 35-procentig minskning för Sverige men en 81-procentig för USA. Kinas ökning bromsas då med en tredjedel. Problemet är bara att då har inte de globala utsläppen minskat till 2025 - snarare har de ökat på grund av befolkningsökningen. Utsläppen per capita i genomsnitt måste minska och det förutsätter att ökningen i absoluta tal hålls tillbaka i de flesta av världens länder. Ett så folkrikt land som Kina kan därför inte tillåtas ens komma upp i världens genomsnittsutsläpp per capita på dagens nivå.

Det är fråga om ganska enkel matematik. Merparten av världens befolkning lever i u-länder med utsläpp per capita något under dagens genomsnittsnivå. För att denna skall kunna sjunka måste till att börja med utsläppen per capita sjunka. Men dessutom måste hänsyn tas till befolkningsökningen, vilket kräver ännu större percapitaminskningar. Slutsatsen blir att Kina inte kan fortsätta med att starta ett nytt kolkraftverk var femte dag så värst länge till.

Hur tar vi ställning till ett moraliskt fördelningsproblem?

Ett principiellt ställningstagande till det globala fördelningsproblem som nu seglar upp måste göras med hjälp av den politiska teorin och resonemang om moralfilosofi. Själva problemställningen liknar analyserna i slutet av 1800-talet av hur finansieringen av kollektiva nyttigheter skulle fördelas (alltså försvar, polis, rättsväsende o likn). Men det finns också beröringspunkter med principerna för tillägnandet av oägda resurser såsom vilda djur, vilda frukter och mark. I brist på en objektiv moraluppfattning måste en djupare analys utföras. Jag skall här kort bara peka på några olika teorier och filosofer.

Utilitarism Om vi tar hänsyn till det lidande en uppoffring av nuvarande livsstil innebär för i-länderna skulle en global nyttomaximeringskalkyl kunna utmynna i att den faktiska minskningen av utsläppen i i-länderna begränsades samtidigt som u-ländernas ökning stoppas. Är detta inte tillräckligt måste alla länders utsläpp minskas och då sannolikt relativt mera för i-länderna.

Rawlsianism Här skall de sämst ställda prioriteras. U-länderna skall få öka utsläppen ganska ohämmat och de stora minskningarna drabbar i-länderna eftersom dessas situation inte har någon vikt i Rawls filosofiska teori.

Nozick och Locke De som först tar i anspråk utsläppsutrymmet har rätt att utnyttja detta i framtiden. Men det förutsätter att anspråken lämnar tillräckligt mycket över åt andra. Det betyder rimligen att de som tagit för sig för mycket måste återlämna en del för att andra skall kunna öka - dvs drastiska minskningar för i-länderna.

Dworkinism
Alla världens invånare tilldelas lika stora utsläppsrätter som därefter kan säljas och köpas. Det betyder kraftiga minskningar av utsläppsmöjligheterna i i-länderna. Men det blir även sänkningar för u-länderna.

Georgeism En koldioxidskatt införs i alla länder. Denna kan användas för att ersätta andra skatter i linje med Henry Georges tanke om en "single tax". Wicksells intresseteori verkar ge liknande resultat. För att få en analogi med Georges tanke att markens värde skulle ligga till grund för skatten kan man förmoda att skatten på utsläpp inte bara tas ut per ton utan också med avseende på intensiteten (ton per invånare, ton per BNP). Det kan dock bli svårt att då räkna ut skattebasen. Både i-länder och u-länder kommer att genomföra minskningar för att det blir lönsamt.

Givetvis förutsätter en diskussion kring detta att växthusteorin i huvudsak är korrekt, vilket kan ifrågasättas när någon fullständig argumentation för teorin (utöver auktoritetsargument) inte kan företes.

Andra bloggar om: , , , , , , intressant.se

Etiketter: ,

17 Comments:

At 09 mars, 2007 16:02, Anonymous Thomas Palm said...

Vill man trassla till det ytterligare anser många u-länder att man inte bara skall räkna med dagens utsläpp utan även historiska, och då ligger de gamla industriländerna ännu sämre till. Något ligger det i det eftersom koldioxid är en så långlivad gas. Utsläppen blir större om man som Kina snabbt skall bygga upp en infrastruktur än om man som Sverige redan har den sedan länge. En viss kompensation antar jag bör ges om man resonerar så här för att de gamla industriländerna utvecklat teknik som nya industriländer kan använda sig av.

Som tidigare konstaterats är det skillnad mellan huruvida det finns någon fullständig argumentation för växthusteorin och huruvida Danne orkar skaffa dig de tunga böcker som krävs för att sätta dig in i denna.

 
At 09 mars, 2007 17:52, Blogger Den siste mohikanen said...

Danne, har du kontrollerat siffrorna över utsläpp per capita? Den källa jag använde tidigare säger inte samma sak: http://www.learn.londonmet.ac.uk/student/resources/doc/ecb_ch1.pdf

Sedan är jag lite irriterad över det statiska perspektivet. Kan inte socialisterna få behålla det själva? Om nu koldioxid mot alla odds skulle visa sig vara ett problem, så är ett dynamiskt angreppsätt det enda möjliga effektiva. Bara med nya teknologier och förbättrad teknik kan vi åstadkomma något meningsfullt.

 
At 09 mars, 2007 18:07, Anonymous Tom said...

Troligen kommer en global reglering få stora efterlevnadsproblem.

Handeln med utsläppsrätter inom EU pekar på vissa praktiska problem när politiker ska väga förlorade arbetstillfällen idag gentemot eventuella framtida klimatproblem; tydligen diskonterar man inte som Sternrapporten. Det finns heller inga direkta skäl att tro att folk är mer idealistiska utanför EU.

Ytterligare exempel kan t.o.m. ses i kommentaren ovan, att u-länder kanske borde få tumma på reglerna för att "bygga upp en infrastruktur". Men varför ska de få det, ifall utsläppen nu hotar världen? Det blir inte direkt bättre av att fem av sex människor kan anföra precis samma argument.

 
At 10 mars, 2007 02:01, Blogger Danne Nordling said...

Historiska utsläpp

Att i-länderna eldat med fossila bränslen tidigare när medvetenheten om uppvärmningsriskerna var mindre än idag medför inte att dessa länder utvecklat en skuld som de nu skulle behöva betala tillbaka genom ännu större minskningar idag.

Infrastruktur

Att Kina nu ökar sitt välstånd med hjälp av västerländsk teknik och exportmöjligheter till dessa länder betyder närmast att det är naturligt att Kina får ta på sig vissa fördyringar för att begränsa utsläppen.

Utsläppen per capita

I diagrammet från Naturvårdsverket redovisas endast koldioxid. I Mohikanens hänvisning finns övriga gaser med i koldioxidekvivalenterna. Det förändrar dock inte principresonemanget.

Fördelningspolitikens stelhet

Om snabba åtgärder måste vidtas blir resonemanget statiskt. Men inom ramen för direktiven kan ny teknik bidra till dynamiska förändringar. Det är dessa som miljöaktivisterna tror kommer med planekonomiska målsättningar. Men ekonomiska incitament brukar vara mer effektiva. Se hur det gick med utsläppsrätterna (plan) och företagens reaktioner på höjda oljepriser (incitament). De blev nästan värdelösa.

Utsläppsrätterna blev fiaskoartade också därför att tilldelningen blev för stor - antagligen en försiktighetsåtgärd för att kväsa missnöje och opposition. Det blir värre effekter framöver.

Lösningen ligger nog kring en koldioxidskatt kombinerad med utvecklingen av koldioxidrening och lagring. Redan nu lagrar man koldioxid i fd oljekällor när man får upp co2 vid oljeborrning. Att tvinga fram dålig fordonsteknik för att man är trängd av blindivrande miljöaktivister som ogillar bilar blir varken en ekonomiskt effektiv lösning eller någon stor utsläppsminskning. Varför gör EU och FN inget åt avskogningen istället?
/DNg

 
At 10 mars, 2007 09:10, Anonymous Thomas Palm said...

Historiska utsläpp: Danne har *åsikten* att industriländer inte har något ansvar för tidigare utsläpp. Andra länder är av annan åsikt. Det är inget självklart i att man kommer undan ansvar för en skada man åstadkommit bara för att man inte insett att man orsakat den. Någon skall ju i slutändan stå för notan. (Dessutom så har problemet varit känt i alla fall sedan 60-talet).

Vill Danne ha exempel på fungerande planekonomiska åtgärder så har teknikupphandling av den typ NUTEK ägnade sig åt ofta varit mycket effektiv. Man skall inte vara sådan fundamentalist att man tror att "marknaden" alltid är bästa lösningen.

Danne talar om koldioxidrening för att i nästa andetag gå över till bilismen. Tror han att man på något praktiskt sätt kan lagra koldioxid från bilar?

Själv är jag skeptiskt till koldioxidrening i huvudtaget. Det blir dyrt och det är osäkert hur väl man egentligen kan lagra koldioxid under marken. Tillsammans med vatten bildar gasen en syra som har en förmåga att äta sig igenom berglager. Visst skall vi forska på tekniken, men det är fel att utgå från att den kommer att fungera så väl att den kommer att lösa våra problem.

 
At 10 mars, 2007 22:45, Blogger Danne Nordling said...

Historiska utsläpp igen: Man kan inte ha 'ansvar' för något som man inte varit medveten om. Att en del fantaster menade att koldioxiden skulle leda till en farlig uppvärmning var bara en av många teorier om klimatutvecklingen på 1960-talet. Och så sent som 2001 var inte ens IPCC riktigt säkra på att människan skapade merparten av klimatförändringen.

Planekonomi kan vara både rationell och av karaktären emotionella diktat. Att förbjuda glödlampor hör till den senare kategorin. Även ogenomtänkta diktat om bränsleförbrukning för bilar, etanolsubventioner elprishöjningar, förbud mot flygresor och påbud om sänkta inomhustemperaturer hör dit. Samt naturligtvis alla diktat att vi "måste byta livsstil".

Det verkar ekonomiskt överkomligt att lagra co2 från fossilkraftverk i framtiden. Det är knappast ekonomiskt möjligt för bilar. Om 64 procent av all el i världen kommer från fossilbränning är det nödvändigt att hitta en lagringslösning. Men av alla GHG kommer en tiondel från bilismen. Varför skall vi då lägga nästan alla restriktionsresurser på en dyr sektor som inte ens kan bli avgörande för klimatutvecklingen?


Eftersom koldioxidlagring sedan en tid förekommer är det sannolikt att denna går att utveckla så att kolkraft kan tillåtas i framtiden. Annars är u-länderna illa ute. USA och Europa kan satsa på kärnkraft och i framtiden på vätgasbilar. Men är det en framgångsväg för u-länderna?

Men allt detta kanske rinner ut i sanden när det visar sig att växthusteorin var överdriven. Varför har vi inte sett den uppvärmning som modellerna förutspått? Och hur vet vi att den uppvärmning som uppmätts inte är mest naturlig?
/DNg

 
At 11 mars, 2007 09:31, Anonymous Thomas Palm said...

Den som släpper ut något i atmosfären har ansvar för detta i alla fall om det finns en rimlig misstanke om att det kan ställa till problem. Det behövs inga säkra bevis, det är, eller bör vara, utsläpparen som står för risken om han väljer att chansa.

"Varför har vi inte sett den uppvärmning som modellerna förutspått?"

Vilken uppvärmning anser du att modellerna förutspått då?

"Och hur vet vi att den uppvärmning som uppmätts inte är mest naturlig?"

Hur vet vi att den naturliga trenden inte varit en avkylning och att den antropogena uppvärmningen därför är större än den observerade?

 
At 11 mars, 2007 20:55, Blogger Danne Nordling said...

Att koldioxiden skulle ställa till problem var man inte "rimligt medveten" om förrän på 1990-talet. Och inte ens då sågs uppvärmning alltid som något som borde motverkas.

Jag trodde att du, Thomas, visste vad modellerna förutspår. Själv har jag inte sett några sådana uttalanden utom det meningslösa tramsandet med olika scenarios. Men scenarios kan inte bevisa någonting. Om vi antar att man skall bränna upp alla kända resurser av fossila bränslen till 2050 och dessutom lika mycket ytterligare för att man sannolikt kommer att hitta dessa resurser kan man alltid "bevisa" en gigantisk uppvärmning.

Jag vill testa följande resonemang: Modellerna har förutspått i genomsnitt en uppvärmning med 2,5 grader vid en fördubbling som nu till 42 procent borde ha uppnåtts (med 1/3 ökning av CO2). Det är 1,05 grader. Om vi antar att aerosoler kyler med 0,5 W/m2 av 2,4 skall ökningen bli 0,83 grader. Om vi därtill antar att hälften av uppvärmningen ännu inte har realiserats pga havskylning skall vi se 0,4 grader. Om vi dessutom förskjuter denna effekt framåt eftersom koldioxidutsläppen under första hälften av 1900-talet knappast kan ha bidragit särskilt mycket skall vi se 0,2-0,3 grader.

Men vi ser ca 1,1 grader sedan år 1700. Uppvärmningen hittills borde alltså bero på huvudsakligen andra fakorer, precis som skett flera gånger tidigare under holocen.

Det antropogena uppvärmningshotet verkar än så länge inte kunna stämmas av mot verkligheten och då återstår bara en teoretisk beräkning. Men hur denna går till har inte klimatalarmisterna kunnat visa på ett trovärdigt sätt. Varför skall vi då råka i panik och ta på oss gigantiska kostnader för att bekämpa något som kanske bara kan förändra uppvärmningen marginellt? Är det inte bättre att lindra effekterna istället?
/DNg

 
At 11 mars, 2007 22:45, Anonymous Thomas Palm said...

Problemet med växthuseffekten var känt långt före 90-talet. Som du konstaterar var man inte säker, men som jag konstaterade, den som släpper ut skit och chansar på att den inte skall vara farlig bör också vara ansvarig om det visar sig att han har fel.

IPCC TAR har en snygg kurva som visar hur man tror att olika faktorer bidragit under 1900-talet:
http://www.grida.no/climate/ipcc_tar/wg1/figspm-4.htm

Sen tycker jag faktiskt att det är dags för dig att sluta tjafsa om att "Men hur denna går till har inte klimatalarmisterna kunnat visa på ett trovärdigt sätt.". Gå till MISU och in på deras bibliotek och titta på lite rejäla böcker som går över den grundnivå du hittills sett!

 
At 12 mars, 2007 00:46, Anonymous Anonym said...

Thomas:

Fast IPCC är så politiserade, kan de tas på allvar? Läste det här och tycker det stämmer:

Fruktan är min vetenskap

 
At 12 mars, 2007 16:26, Blogger Danne Nordling said...

IPCC vilseleder

Jag vidhåller att den som inte vet att han gör något skadligt inte långt senare kan hållas ansvarig för detta. Om u-länderna på 60-talet hade argumenterat för mindre utsläpp hade läget varit ett annat.

IPCC har tre snygga kurvor som visar det ganska kända exemplet hur klimatmodeller kan anpassas för att förklara det uppmätta resultatet. Felet är att IPCC försöker bevisa för mycket och därmed tappar avsevärt i trovärdighet.

Av diagram b framgår att temperaturen sedan 1880-1920 borde genom antropogen påverkan ha stigit med ca 0,5-0,6 grader varav 0,5 grader borde ha inträffat efter ca 1970. Men modellen tar inte hänsyn till den kylande effekt från oceanerna som Thomas Palm ofta framhållit.

Om vi tar hänsyn till denna får vi knappt 0,3 grader och eftersom det mesta skulle ha inträffat först efter 1970 bör den synliga effekten skjutas framåt i tiden. Vad vi nu borde kunna registrera som hänförbart till CO2-ökning är alltså 0,1-0,2 grader enligt denna IPCC-modell.

Är det inte litet fräckt att ge sken av att klimatmodellerna förklarar det mesta av den noterade uppvärmningen när det rimligtvis förhåller sig rakt tvärom?
/DNg

 
At 12 mars, 2007 22:15, Anonymous Thomas Palm said...

Danne, var har du fått det ifrån att modellen bakom diagram b inte skulle ha med den kylande effekten från oceaner? Så vitt jag vet tar alla transienta beräkningar med sådant. Kan jag få en tydlig referens för detta uppseendeväckande påstående.

 
At 12 mars, 2007 23:40, Blogger Danne Nordling said...

Det bygger på mitt resonemang 20:55 ovan. Jag antar sedan att IPCC illustrerar sin tes med en modell som ansluter till "medelmodellens" resultat att en fördubbling av CO2 leder till 2,5 grader. Av detta borde vi nu se 42 procent vid en logaritmisk ökning. Det är 1,05 grader. Denna reduceras av aerosoler som brukar räkns till drygt 20 procent. Men just denna modell beräknar effekten till 50 procent år 1990. Då har vi att vänta 0,525 grader som bromsas av oceanerna. Det blir ca 0,26 grader om utsläppen skett tidigt. Men de har tyngdpunkten efter 1970 så den synliga effekten blir ännu mindre.

Men du Thomas kanske kan visa hur du kommer till ett helt annat resultat?
/DNg

 
At 13 mars, 2007 07:47, Anonymous Thomas Palm said...

Danne, det är inte jag som kommer till något resultat. Ta och kolla på artikeln där de där kurvorna räknats fram, vet jag! Glöm för all del då inte alla andra växthusgaser vi släppt ut och alla andra faktorer som finns med i denna modellberäkning men inte i din huvudräkning.

 
At 13 mars, 2007 13:03, Blogger Danne Nordling said...

Nog är det konstigt att om man gör en överslagsberäkning av IPCC:s försök att för lekmän rättfärdiga sina klimatmodeller genom att jämföra dem med observationer så stämmer inte resultatet. Det borde väl vara extremt viktigt att visa hur man underbygger sina resultat i detta sammanhang?

Jag läste ex summary för kap 12 som du föreslog. Där stod inget om kylande effekter från oceaner, bara om aerosoler. IPCC slog fast följande:

"Large uncertainties in estimates of internal climate variability from models and observations, though as noted above, these are unlikely (bordering on very unlikely) to be large enough to nullify the claim that a detectable climate change has taken place."

Jovisst, det finns de som förnekar att det ens skulle ha förekommit någon klimatförändring. Det är dock inte min tes här. Jag menar att det förekommit en förändring men att IPCC inte nöjaktigt förklarar varför den största delen skulle kunna vara antropogen.

Det försök som du Thomas pekade på (de tre diagrammen) är antingen inkonsistent eller också har man inte tagit hänsyn till fördröjningen från oceanerna. Om så inte är fallet får du försöka ge din motbild.
/DNg

 
At 13 mars, 2007 13:19, Anonymous Thomas Palm said...

Danne, IPCC nämner inte alla självklarheter i varje stycke. Du gör precis samma misstag som när du klagade på att den där klimatboken du läste inte skrev om reflekterad energi på just den sida där du ville att man skulle ta med den utan fem sidor tidigare.

Var inte så jävla lat! Läs artikeln som ligger bakom, sätt dig in i vad de gjort och först därefter, när du förstått det kan du börja klaga på om de gjort något fel. Ditt kludd på servetten ger jag inte mycket för. Såna grova approximationer kan vara bra som utgångspunkt innan man vet något mer, men kan aldrig ersätta mer djupgående studier.

Dessutom är jag lite förbryllad. Om nu uppvärmningen vore mycket större än den borde vara enligt IPCC antyder det att IPCC försöker mörka problemets verkliga storlek. Hur går det ihop med din syn att det hela nog inte är något att oroa sig över?

 
At 14 mars, 2007 23:54, Blogger Danne Nordling said...

Vad är det för idé att läsa hela det omfattande kapitlet om det inte finns en antydan till att fördröjningen skall behandlas där? Någon gång borde man läsa hela rapporten men det tar antagligen ett halvår.

Du Thomas som är expert borde väl kunna ge din bild utan att köra med andra. Men det kan du inte. Du kan inte ens säga något om de stora sambanden utan avfärdar försök att rekonstruera resonemangen som "kludd på på servetten". Vad är det för argument? Håll en mer saklig nivå! Men jag förstår att du nu försöker maskera att du inte har något i sak att invända och då tar till knep istället.

Slutligen kan jag hålla med om att slutresultatet inte blev det jag väntade. Men uppvärmningen är enligt Moberg större än enligt Mann och det har inte varit känt så länge. Detta nya perspektiv ställer de tidigare ansatserna på huvudet. Växthusgaserna verkar emellertid inte säkert vara något att oroa sig över, men uppvärmningen är sannolikt en allvarlig realitet. Den betydande naturliga delen kan vi inte göra så mycket åt om vi inte ökar "global dimming".
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home