måndag, april 16, 2007

Vårbudgeten visar dyster investeringsökning

Visserligen går ekonomin väldigt bra och de flesta får kraftiga förbättringar. Men oppositionen gnäller högljutt och går framåt. Det gör däremot inte investeringarna i relation till BNP. Varför ökar företagen inte sina investeringar kraftigt när exporten går så bra att överskottet blir 8 procent av BNP?

(Nu reser jag utomlands i tre veckor.)
Diskussionen om regeringens budgetproposition, som framlades i dag, är ganska småskuren och går mest ut på att vissa grupper inte tjänar tillräckligt mycket jämfört med andra. Vårpropositionen är egentligen bara en komplettering till den riktiga budgetpropositionen som brukar läggas fram i september. Då finns tillfälle att diskutera mer långsiktiga frågor. Men så har oppositionen inte sett saken. "Stötande fördelningsplitik" är en sammanfattning av vad Pär Nuder hade att säga i Studio Ett, trots att han t ex inte kunde garantera att återinföra förmögenhetsskatten.

Ulla Andersson (v) menade dock att förmögenhetsskatten skulle återinföras på ett sätt som gör att de bäst ställda får bidra efter förmåga. Att den skatten vid 2 procents inflation och 3 procents real avkastning (summa 5 procent) i genomsnitt betyder att hela den reala avkastningen tas i skatt (tillsammans med den 30-procentiga kapialinkomstskatten) kom som vanligt inte fram. Slagord får ersätta saklig analys.

Ekonomin går historiskt sett väldigt bra. Produktionen ökar, exporten ökar, sysselsättningen ökar och arbetslösheten minskar, löneökningarna blir ansenliga och levnadsstandarden stiger. Ändå verkar rädslan för misär genom att räntan ökar och a-kassan inte räcker till att vara dominerande. Det är verkligen en seger för svartmålarna som den tidigare oppositionen aldrig skulle ha lyckats med.

Den långsiktigt viktigaste ekonomisk-politiska frågan, vid sidan av att det visat sig svårare än väntat att minska "utanförskapet", är den relativt svaga investeringsutvecklingen som paradoxalt går parallellt med stora överskott i utrikeshandeln. Investeringskvoten (andelen av BNP) visas i nedanstående diagram:


På 1980-talet låg investeringskvoten på ca 20 procent. Efter en tillfällig uppgång (bl a subventionerat bostadsbyggande) som bidrog till den därefter svåra ekonomiska krisen, har ivesteringskvoten aldrig kommit högre än till 17 à 18 procent där den verkar att ha fastnat.

Å ena sidan borde de goda tiderna öka viljan att investera, men det verkar fortfarande finnas svåra hinder för en utbyggnad i Sverige. Den lediga arbetskraften är uppenbarligen till stor del oanvändbar eller riskabel att använda. Å andra sidan går exporten bra och särskilt bra i förhållande till importen. Varför då investera för ytterligare ökning? Överskottet i utrikeshandeln som pendlat kring 5-6 procent av BNP förutses nu bli 7,8 procent i år och nästa år för att mot slutet av årtiondet öka till 8 procent.

Detta andra argument kan rimligen inte vara relevant. Företag som kan tjäna pengar på att bygga ut kan knappast väga in överskottet i utrikeshandeln utom om de befarar att valutakursen kommer att försvagas för att minska överskottet. Det verkar långsökt. Förklaringen måste vara att den borgerliga regeringen trots allt inte är tillräckligt företagsvänlig.

Det kanske också är så att oppositionens kraftfulla kritik av allt regeringen gör, och den belöning man får i opinionsundersökningarna för detta, bedöms som så allvarlig att det inte finns skäl för företagen att långsiktigt kraftigt öka investeringarna. Hur skall vi få veta om det är detta som ligger bakom försiktigheten? Kritiken från näringslivet mot den nya regeringen har hittills varit ytterst lågmäld. Finns det ingen journalist som kan gräva fram sanningen?

Andra bloggar om: , , , , , , intressant.se

Etiketter:

8 Comments:

At 16 april, 2007 18:43, Blogger RMgX said...

Investeringsmöjligheterna är kanske större exempelvis i forna östeuropa. Varför anställa folk i Sverige för mer pengar när man kan få lika kompetent folk i ett gammalt öststatsland till ett lägre pris?

 
At 17 april, 2007 15:31, Anonymous Diversifierad said...

Eller kan det vara så att svenska företag är bortskämda med att det ska finnas personal som har rätt kvalifikationer från början? Att dom inte fattar att man kan anställa någon som inte gick bygg-gymnasie och lära denne att använda en hammare?

Bristen på arbetskraft i byggsektorn är ett mysterie för mig... Många går arbetslösa, och så svårt är det inte att lära sig vad många i sektorn gör. Visst finns det byggjobb man behöver mera utbildning för, men många jag ser när jag tittar på byggarbeten tror jag att jag skulle kunna hoppa in för utan nån utbildning alls.

 
At 17 april, 2007 19:13, Blogger Danne Nordling said...

Visst kan utlandsinvesteringarna vara en del av förklaringen. Men jag har inte en känsla att de har ökat så förfärligt mycket att de skulle vara en ansenlig del av förklaringen till den mediokra investeringsviljan i Sverige.

Företagen kan beskrivas som bortskämda eller oförklarligt försiktiga. Men vad hjälper det? Något måste ändras så att lönsamma företag med goda exportutsikter expanderar i Sverige. Sedan är det en annan sak att huvvuddelen av den icke sysselsatta arbetskraften inte är lämpad för industrin utan passar bättre för lättare tjänstejobb. Men det kanske inte är så lätt när tjänstejobben kanske bara kan skapas på vissa orter.
/DNg

 
At 18 april, 2007 03:20, Blogger Per-Olof Persson said...

Skäl till lägre investeringar

Skälet till en lägre investeringsnivå har inget att göra med sådant som "en försämrad moral", "kortsiktig kvartalskapitalism" etc. Skälet är att skatter, regleringar och penningmängdsökningar gör att långsiktiga industriella investeringar måste ha en högre avkastning före skatt än tidigare.

De långsiktiga industriella investeringarna blir pga dessa faktorer inte lönsamma jämfört med kortsiktiga investeringar med en snabb återbetalningstid. Till kortsiktiga investeringar härrör även finansiella investeringar i värdepapper och dylikt. Dessa investeringar blir överlönsamma pga en hög ökningstakt av penningmängden. Det är exempelvis näst intill riskfritt att ta korta lån till en låg ränta och köpa långa statsobligationer till en högre ränta.

Om exempelvis en långsiktig investering ger intäkter först om fem år så måste denna investering konkurrera med kortsiktiga investeringar under hela femårsperioden. Den långsiktiga investeringen måste då ha en avkastning som är åtminstone 15 % högre än de kortsiktiga investeringarna för att kompensera för femårsperioden. Ju mer börda som politikerna lägger på företagen desto högre måste avkastningen på långsiktiga projekt bli jämfört med kortsiktiga projekt.

 
At 30 april, 2007 00:27, Anonymous Anonym said...

varför inga nya inlägg?

 
At 30 april, 2007 21:42, Blogger bongoman said...

Om jag vore investerare skulle jag inte investera i ett land där man riskerar att förmögenhetsbeskattas. Det är stor risk att (s) vinnner nästa val och då börjar staten konfiskera egendom igen.

Om investeringarna och jobben inte kommer vinner (s) valet på grund av att folk med pengar tror de ska vinna. Snurrigt? Så är det i kollektivistiska Sverige. Kanske det blir bättre om ett år när folk fattar att man inte behöver facket och statens allmosor för att leva gott som vanlig arbetare.

 
At 07 maj, 2007 20:59, Anonymous Anonym said...

Jag saknar nya skarpa inlägg!

 
At 09 maj, 2007 15:53, Blogger Danne Nordling said...

Ha tålamod. Som jag skrev i början av inlägget om investeringskvoten ovan (i liten stil) har jag varit utomlands i tre veckor.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home