måndag, mars 26, 2007

Klassamhället orsaken till låga betyg i bruksorter?

En ryggradsreflex när betygsskillnader kommer på tal är att de beror på klassamhället. Men det är svårt att konkretisera hur klassbarriärerna i så fall skulle se ut. Om orsaken är en kortsynt "klassattityd" till studier är skillnaderna väl självvalda? Är lösningen Platons idealstat?

I DN idag (26/3) redovisas Skolverkets betygsstatitik för grundskolans nionde klass. Där framgår det att bland de fem orter som har lägst betygsnivå finns bruksorter som Norberg, Skinnskatteberg, Degerfors och Hallstahammar (samt Vingåker). Listan med orter med högst betygsnivå toppas av Danderyd, Lomma, Lund, Lidingö och Nacka. Högsta poäng är 242, lägsta 180 och snittet 206. (16 ämnen med g=10, vg=15 och mvg=20)

Föräldrarnas utbildningsnivå är den viktigaste bakgrundsfaktorn för skolelevernas resultat, sägs det i DN med hänvisning till en undersökning av femteklassarnas prestationer i engelska, matematik och svenska från 2006. Slutsatsen att bruksorternas föräldrar inte har tillräcklig nivå på utbildningen ligger i luften. Men vilka slutsatser skall vi dra av detta?

Sudiemotivationen diskuteras som en väsentlig faktor för betygsnivån. Motivationen är låg på bruksorterna:
"Av tradition är studiemotivationen låg på alla gamla gruvorter. I alla tider har folk gått direkt från grundskolan till gruvan där det fanns jobb. Nu finns de jobben inte längre", säger Centralskolans rektor, Dick Olivensjö i Norberg.
Det är en optimistisk syn som ger sken av att det bara är att peppa upp eleverna på bruksorterna så kommer deras betyg att stiga. Den tidigare attityden att "det var fult att plugga" håller på at försvinna, säger en elevrådsordförande. Skall vi tro att det räcker för att rätta till vad som av och till anförs som en indikation på att Sverige är ett "klassamhälle"?

En alternativ förklaring är att de som tänkte sig en framtid på bruket och därför inte pluggade är de som nu finns kvar på dessa orter och nu i sin tur inte ger sina barn studiemotivation. De andra, som pluggade, var också de som flyttade. Deras barn får nu studiemotivation hemma och får därför högre betyg.

Men hur går det ihop med anklagelsen att skillnader i betyg beror på osynliga klassbarriärer som medelklassen tillämpar för att hålla arbetarna nere? Om det är så måste klasskämparna lansera en teori att de svagaste arbetarna på ett försåtligt sätt har lockats att överge sin klassposition och förletts att börja plugga för en annan framtid.

Eller vi kanske måste tro att klasskämparna förnekar att det är de studiemotiverade och ambitiösa som flyttat. Betygsklyftan skulle då kunna förklaras med för små satsningar på skolan i fattiga bruksorter. Medelklassen stöder inte dessa tillräckligt. Det avvisas i DN-artikeln - i Norberg lägger man ner mera på skolan än genomsnittet för andra kommuner.

Då återstår förklaringen att det är den kortsynta klassatttyden "det är fult att plugga" som är förklaringen till de låga betygen. Men är det en indikation för klassbarriärer och klassamhälle? Det verkar i så fall självvalt. Kanske vi ändå skall tvinga dem på bruksorterna att överge "klassattityderna"? Hur skall det gå till? Så här föreslår en annan bloggare:
"Antingen accepterar man att man blir påverkad av sin omgivning eller så plockar vi fram Platons gamla skrifter och låter alla barn växa upp i en värld utan kunskap om sina biologiska föräldrar... låter barnen bo på en avskild plats och uppfostras av sköterskor."
Det ställer saken på sin spets. Skall vi ha diktatur av modell Platons idealsamhälle för att få samma utfall av utbildningen för alla? Och är vi säkra på att detta blir resultatet? Inte ens Platon tänkte sig att resultatet skulle bli likformigt. Syftet med Platons socialism var en utstuderad meritokrati. Det gällde att rekrytera till den begränsade väktarklassens olika nivåer. Merparten skulle istället bli näringsidkare och arbeta. Med dagens slarviga vokabulär skulle denna meritokrati också kallas klassamhälle.

Som jag skrev tidigare om hur klassamhället kan avskaffas (23/3) måste klasskämparna precisera sig vad de menar med termen 'klassamhälle' och hur de mer konkret tänker sig att organisera ett annat samhälle.

Andra bloggar om: , , , , , , , intressant.se

Etiketter: ,

21 Comments:

At 26 mars, 2007 21:07, Blogger Mamselamsen said...

Självklart är Platons idealsamhälle också ett klassamhälle... men det grundar sig inte på arv och miljö.

Och framför allt... jag är ingen förespråkare av det.

Frågan är, hur man ska kunna ändra på förutsättningarna för de barn och ungdomar som växer upp i en miljö, där det inte finns större ambitioner än de som finns framför näsan.

Alla KAN.... men det är inte lätt att komma på nya tankar om inte de tankarna finns i omgivningen.

Det blev lie rörigt, men du kanske förstår vad jag menar ändå.

 
At 27 mars, 2007 09:52, Anonymous Anonym said...

Det kan ju också vara så att intelligens är ärftligt. Många andra fysiska egenskaper är det.

 
At 27 mars, 2007 10:54, Anonymous Anonym said...

Klass är kanske inte något självvalt, men det är i högsta grad något som klassens medlemmar och företrädare själva konstruerar. Klass är en fråga om hur man ser på sig själv och sin omgivning, om identitetsskapande.

Vägen till framgång i skola och yrkesliv handlar om att uppfatta detta som både möjligt och önskvärt. Den egna identiten spelar givetvis avgörande roll för utfallet i dessa frågor.

Anledningen till att verkställande direktörers söner också får VD-jobb är främst av allt att dessa uppfattar detta som ett verkligt och realistiskt alternativ till andra vägar i livet. Vi lär av och härmar personer i vår omedelbara omgivning, oavsett om denna domineras av bruksarbetare eller aktiemäklare.

Tyvärr ligger det inte i den moderna arbetarklassens normer (för det har inte alltid varit så) att det är önskvärt att eftersträva t.ex. bra betyg och skaffa sig ett bättre liv med egen kraft.

/Nils

 
At 27 mars, 2007 15:17, Anonymous Anonym said...

Varje VD i industrin vet att gamla bruksorter typ ex.vis Bengtsfors skall man undvika. Facket är stenhårt och och kämpar tills fabriken stänger. Fråga Lear Seating.
Kan det ha något med betygsnivån att göra?

 
At 27 mars, 2007 17:16, Blogger Danne Nordling said...

Vi kanske skall ha en hårdare skola i bruksorterna för att bryta de kortsynta klassvärderingar som anses finnas där? Mamselamsen verkar kunna acceptera ganska hårdföra metoder.

Men om betygen till betydande del beror på intelligens, som dessutom till stor del är medfödd kommer inte ens tvång att gå i heltidsskolor att hjälpa. Men jag har inte hört någon av "klasskämparna" erkänna ens att intelligens i någon form skulle existera.
/DNg

 
At 27 mars, 2007 23:16, Blogger Johan Nilsson said...

Robert Putnams undersökningar i USA (i boken Bowling Alone) visar stor korrelation mellan socialt kapital och välfungerande skolor. Högt socialt kapital yttrar sig bl.a. i rikt föreningsliv, småföretagande och väl fungerande myndigheter. Nordvästra Småland är exempel på en region som placerar sig högt. Bruksorterna är de ställen i Sverige som har lägst socialt kapital. De utgör vad Putnam kallar vertikalsamhällen och avfolkas lika snabbt som de en gång befolkades.

 
At 28 mars, 2007 09:22, Anonymous Anonym said...

Är låga betyg ens ett problem? Det måste väl alltid finnas någonstans som har lägst betyg. Borde inte låga betyg ställas i relation med något innan de kan sägas utgöra ett problem?

Att ha höga betyg eller att gå på högskola innebär knappast automatiskt högre livskvalitet eller bättre livsinkomst. Flickor i medel har betydligt bättre betyg än pojkar, samtidig har kvinnor i medel högre sjukfrånvaro och lägre livsinkomst än män. Skulle kvinnor i egenskap av att ha högre betyg till högre grad tillhöra övre klasser jämfört med män?

 
At 28 mars, 2007 10:01, Anonymous Wukke said...

Platons idealstat är lösningen på ovanstående problem.

 
At 28 mars, 2007 13:25, Blogger Danne Nordling said...

Vi ser av diskussionen att "klassamhället" är ett vagt begrepp som inte kan diskuteras förrän det har analyserats och delats upp i underproblem.

Är ett meritsamhälle av Platons typ en lösning eller är det också ett oacceptabelt "klassamhälle"?

Hur mycker koersion och repression är önskvärt för att åstadkomma större likheter?

Kan intelligens vara en förklaring till skillnader eller måste forskarna leta efter osynliga klassbarriärer av hittills okänt slag?

Är skillnader i betyg generellt ett problem?

Är skillnader i betyg mellan olika typer av orter ett problem?

Är skillnader i betyg mellan olika socioekonomiska grupper ett problem?

Är "falskt medvetande" hos vissa grupper i form av en negativ "klassattityd" till förkovran något som staten har till uppgift att bryta ner?

Går det att formulera en sammanhängande klassbaserad teori om skillnaderna i ett samhälle av Sveriges typ?

Var finns svaren till ovanstående frågor?
/DNg

 
At 28 mars, 2007 17:38, Blogger Jonas N said...

Danne

Att du formulerade frågorna är väl själva svaret egentligen.

Varje fråga visar ju att frågan om 'klasskampen' handlar om annat än frågan om klassamhälle och klasstillhörighet.

Det är, precis som så mycket annat, ett retorskt tillhygge för dom egna politiska ambitionerna. Och mer är det i stort sett inte. Iaf inte vad gäller substans, däremot funkar det både som 'rött skynke' och lagom oprecis känsloargument för alla dem som säger sig vara emfatiskt mot 'orättvisor' men som inte kan precisera detta närmare än att 'ingen borde behöva ha det dåligt' ...

 
At 29 mars, 2007 01:10, Anonymous Leif E said...

Klass som begrepp förutsätter ett privillegiesamhälle på samma sätt som konkurrensbegränsning (monopol) förutsätter statliga ingrepp i en fri ekonomi. Om staten inte använder sin lagstiftnings- och våldsmakt är begreppen monopol och klass obsoleta, alltså utan betydelse. Monopol som skapas genom att en aktör skaffat sig marknadsledande ställning genom egen kraft är inte skadliga monopol. På samma sätt kan man resonera om "klasskilnader" som uppstått spontant trots att staten inte delat ut privillegier.

Tankarna om att arv och miljö är två olika faktorer härror från den deskartianska människosynen som skiljer kropp och själ. Den synen har man lämnat inom medicinen och människan är ett resultat av hela människans interaktion med miljön. Själen är en process som pågår i den miljö hjärnan utgör och i samverkan med den yttre miljön.

Det man kommit fram till i forskningen om människors kognition, beteende och etiska överväganden är att människan är i behov av att ta så stort eget ansvar för sitt liv som det är möjligt. Graden av eget ansvar begränsas av personens utveckling och brister i förmågan kompenseras i första hand av personens primärgrupp vilket i praktiken oftast är personens föräldrar.

Felet vi gör är att vi betraktar "själen" som ett oskrivet blad vid födseln, ett tabula rasa, som senare kan fyllas med vilket material som helst. Själen som ickemateriell får oss också att tro att alla har lika mycket "själ". I själva verket begåvas vi med olika förmågor som gör oss olika lämpade för olika uppgifter.

Misstaget - "Descartes misstag" - får oss att förakta människor med svag "själ". Det får oss att tro att alla kan anpassa sig till allt. Det leder till omänskliga krav t.ex. att alla skall gå i teoretiskt gymnasium och att alla skall klara lärarlösa lektioner.

I stället för meningslösa klassdiskussioner borde man ta reda på hur skolan skall optimeras och individualiseras efter begåvning. Man borde också identifiera de som har svårigheter som koncentrationsstörning, hyperaktivitet eller monomani. Dessa är ofta högt begåvade men kommer de från fel hem slås de ut från traditionella karriärvägar.

Inom psykiatrin pågår ett revolutionerande paradigmskifte just nu. Precis som när Freud formade 1900-talets syn på människans mentala processer vilket fick inflytande på 1900-talets -ismer kommer 2000-talets nya psykologi/psykiatri att omforma allmänhetens syn på vad en människa är. På ett sätt dras ett streck över 1900-talet och vi återgår till upplysningens tradition. På ett annat sätt är det ett helt nytt sätt att se på människan.

 
At 29 mars, 2007 02:55, Anonymous Reaktion said...

Förklaringen till detta står inte att finna i den sociala miljön, klassattityder eller något annat av de halmstrån som idag är så populära att svinga i debatten, förklaringen ligger i det biologiska arvet. Studiebegåvning – eller med ett annat ord, intelligens – är den beteendefaktor för vilken arvet har det hösta förklaringsvärdet, enligt vissa skattningar förklarar arvet hela 80 procent av den uppmätta variationen i IQ, särskilt vid äldre år.

Tidigare, när tillgången till den högre utbildningen verkligen var en klassfråga, märktes detta inte så tydligt eftersom det fanns en stor andel studiebegåvade arbetarbarn – den s.k. begåvningsreserven – som, likt sina föräldrar, förblev arbetare eftersom de inte hade möjlighet att studera; inte sällan fick dessa sedan utlopp för sin begåvning igenom att engagera sig i saker folkbildning och fackligt och politiskt arbete. Idag när tillgången till den högre utbildningen är en begåvnings- och motivationsfråga och inte en klassfråga lämnar dessa individer arbetarklassen och gör en klassresa, en resa som inte sällan slutar i någon av de större städerna.

Resultatet blir att klasstillhörigheten blir såväl en begåvningsfråga som en geografisk fråga. Kvar på bruksorterna blir de lågbegåvade arbetarna medan de högbegåvade ”nya männen” (och kvinnorna) migrerar till storstäderna. Lågpresterande elever i gamla bruksorter och högpresterande i storstäderna och deras förorter är precis det mönster som man kan förvänta sig av en sådan process.

Det vi måste acceptera är att de skillnader vi ser är biologiska och därför inget som vi kan påverka annat än marginellt igenom att tillföra mer resurser eller mer uppmärksamhet eller mer eller mindre av något annat. Tyvärr så kommer dessa skillnader med de marknadslösningar vi hänger oss åt idag att leda till problem. Globaliseringen leder till ökade löneskillnader mellan människor med olika begåvning, och den minimilön som kollektivavtalen stipulerar leder till arbetslöshet för dem vilkas produktivitet inte når upp till denna. Det finns bara två sätt på vilka man kan ”hantera” ett sådant problem: igenom solidaritet eller genom eugenetik.

 
At 29 mars, 2007 16:13, Blogger Birger said...

Såvitt jag vet har studier inte bevisat någon större korrelation mellan t.ex. framgångsrikt entreprenörskap och intelligens, det var snarare så de generellt saknade förmåga att inse vilka de verkliga riskerna var.

Att gå på högskola är ingen smart satsning om man inte kvalar in på jurist, läkare, civilingenjör eller på handelskolan (de få utbildningar som kan betala av sina studieskulder). Alla andra borde välja yrken som tillåter svartjobb t.ex. hantverkare.

Medianlönen för en hantverkare låg på runt 23000. En hantverkare i Stockholm kan dra in 300 - 500 SEK i timmen svart, vilket drygar ut kassan. Dessutom behöver kan de börja redan efter grundskolan.

Sen om man kollar på SCBs statistik, så har kvinnor som går på högskola kortare än tre år ungefär samma lön som män med mindre än grundskoleutbildning. Det ger en rätt talande bild om värdet av en högskoleutbildning...

http://www.scb.se/templates/tableOrChart____149081.asp

Sen är ju andelen fattiga som blir rika i Sverige betydligt högre än i USA.

 
At 30 mars, 2007 03:41, Anonymous Wukke said...

Danne: "Är ett meritsamhälle av Platons typ en lösning eller är det också ett oacceptabelt "klassamhälle"?"

Som sagt, Platons idealsamhälle är lösningen. Detta verkar dock ha gått alla här förbi.

 
At 30 mars, 2007 09:01, Anonymous Wukke said...

Men vad säger apforskningen i frågan? Detta måste fastställas innan vidare diskussion är meningsfull.

 
At 31 mars, 2007 02:09, Blogger Danne Nordling said...

Jag tycker att det verkar ha framkommit en hel del relevanta synpunkter på varför ett s k klassamhälle inte kommer att kunna avskaffas ens med hjälp av ganska repressiva metoder. Men ärftliga egenskaper erkänns inte av interventionisterna och därför blir diskussionen bara förvirrad.

Wukke, du får nog konkretisera varför Platons samhälle skulle vara en lösning. Invändningarna är åtminstone två: det bygger på oacceptabelt tvång och det leder inte till att skillnaderna i prestationer elimineras. Sådana skillnader tar sig lätt uttryck i skillnader i 'välfärd' om vi inte introducerar ännu mera tvång. Och vem vaktar då väktarna?
/DNg

 
At 02 april, 2007 05:24, Anonymous Wukke said...

Bevisbördan ligger på dig Danne. Varför är inte Platons idealsamhälle en lösning? Du ställer trots allt frågan.

De två invändningarna och mina motinvändningar:

1. Varför är tvång oacceptabelt? Kan du bevisa att tvång är oacceptabelt som princip? I annat fall får du svårt att belägga dina teser.

2. Varför ska skillnader i prestation elimineras? Detta anges inte.

Detta måste besvaras.

 
At 02 april, 2007 16:45, Blogger Danne Nordling said...

Nej, bevisbördan ligger på dem som hävdar att Platons idealsamhälle är svaret på frågan vilket system som skulle ersätta det s k klassamhället.

1. Vi har diskuterat tvångsåtgärder. De kan hypotetiskt leda till att mera fria val, som förutsätts vara orsaken till "klassamhället", kan förhindras.

Men tvång är prima facie oacceptabelt för dem som utsätts för detta och för dem som riskerar att bli utsatta. Bevisbördan för att få använda tvång generellt på det politiska planet borde då ligga på dem som
a) anser att tvång a priori är acceptabelt,
b) anser att tvång får användas inom vida ramar för att uppnå "goda" mål,
c) anser att åtminstone syftet att avskaffa klassamhället är så viktigt att tvång får användas.

2. Skulle ett meritsamhälle accepteras som ett "klasslöst samhälle"?

Vi har två delfrågor att ta ställning till: i) Ett meritsamhälle av Dworkins (teoretiska) typ - dvs de som själva har ansträngt sig får njuta frukterna av ansträngningen. ii) Ett meritsamhälle av Platons teoretiska typ - dvs de som anstränger sig och lyckas förkovra sig får inte några fördelar av detta annat än att de får mer kvalificerade uppgifter att sköta (dygden är sin egen belöning?).

Tyvärr finns Platons praktiska meritsamhälle (iii) också med i bilden. Det bygger på meritokratiska klasser där de sk näringsidkarna inte åtnjuter samma fördelar som väktarklassen. Av dagens debatt förefaller detta också vara ett oacceptabelt klassamhälle. Det beror på att de mer kvalificerade prestationerna belönas trots att dessa är garanterat oberoende av egenskaper som är följden av bördsställning, rikedom eller föräldrarnas uppfostran.

Observera att det inte är fråga om att eliminera skillnader i prestationer. Vad saken gäller är att eventuellt belöna prestationsskillnader. I princip erkänner ingen av dessa modeller att det föreligger ett incitamentsproblem. Det framträder endast indirekt. Så vitt jag kan se är Platons teoretiska modell (ii) mest verklighetsfrämmande eftersom incitamenten för att bli väktare måste vara moraliska och bygga på altruism.

Platons framställning är dock oklar. Han föreslog faktiskt den praktiska modellen (iii) även om många förbiser detta. Det betyder att de som drivs av ambitionen att på ett skarpsinnigt sätt få utöva makt över andra kommer att kunna förkovra sig och bli väktare och där stiga i graderna. Rimligtvis är högre grad också förknippat med vissa materiella fördelar.

De som inte är intresseade av maktutövning får nöja sig med att bli näringsidkare. Jag har inte sett att Platon skulle önskat förbjuda framgångsrika inom denna klass att få njuta av lyx och överflöd. Det var bara politisk makt de var förbjudna att söka.

Även om vi skulle acceptera tvång så löser inte Platons idealsamhälle "klassproblemet".
/DNg

 
At 03 april, 2007 10:07, Anonymous Anonym said...

Wukke,

Rand skulle sagt att tvång är oacceptabelt då det förhindrar den som utsätts för tvånget att handla rationellt för sitt eget bästa - sin rätt att leva. Tvång innebär alltid i någon grad att den utsattes rätt till existens är villkorad av andra. Detta är en logisk nödvändighet och går sålunda att bevisa, förutsatt att man accepterar grundläggande logik.

Kärnan i våra ideologiska och religiösa motsättningar ligger i våra varierande uppfattningar om vilka som skall ha rätt att leva och på vilka villkor.

 
At 05 april, 2007 11:22, Anonymous Wukke said...

Anonym: Vad menar du är en logisk nödvändighet?

Att tvång innebär att din rätt till existens är villkorad av andra? Jag antar att du med detta menar att man kan dö om man bryter mot regler den som uppställer tvånget ställer upp. Det finns dock ingen anledning varför det skulle leda till dödsstraff eller liknande.

Eller "tvång är oacceptabelt då det förhindrar den som utsätts för tvånget att handla rationellt för sitt eget bästa"? Även detta är en förutsättning du gör som inte är någon logisk nödvändighet. Dels - vad utgör rationellt handlande, och vad är ens eget bästa? Om man menar att "ens eget bästa" enbart vets av individen själv, så visst. Men någon logisk nödvändighet är det verkligen inte.

 
At 05 april, 2007 11:28, Anonymous Wukke said...

Danne,

"Nej, bevisbördan ligger på dem som hävdar att Platons idealsamhälle är svaret på frågan". Tja, det beror ju alldeles på vilket slags svar du vill ha, och vilka förutsättningar som ska sägas gälla för detsamma.

"Men tvång är prima facie oacceptabelt för dem som utsätts för detta och för dem som riskerar att bli utsatta."

Hur kan något vara prima facie oacceptabelt? Och hur kan man bevisa att något a priori är acceptabelt? Det ligger ju i begreppets natur att det föregår ett bevis, eller hur?

 

Skicka en kommentar

<< Home