Moderaternas röstköpstaktik håller inte långsiktigt?

I tidskriften Fokus nya nummer 41 redovisas en opinionsundersökning som klargör att bara en tredjedel uppfattar att de gynnas av regeringens politik - 44 procent tror att de missgynnas och drygt 20 procent vet inte eller går jämt upp.

Detta är intressant eftersom man kunde vänta att det vinnande blocket skulle bestå av en stor traditionell del som inte bytt block och som därför kunde tyckas vinna något på sin röstning. För att få majoritet har det sedan tillkommit en grupp som borde tro att den vinner på sin röstning (en del kanske dock röstar för att andra skall förlora). Tillsammans borde det alltså finnas en majoritet som tycker sig vinna på det vinnande blockets politik.

Här kan man dock reservera sig för alltför långtgående slutsatser eftersom vi inte ha någon tidigare undersökning att jämföra med. Det kan ju tänkas att det alltid är så att det vinnande blocket stöds av en stor grupp som inte ser sig som förlorare på den aviserade politiken och bara en liten grupp som ser sig som vinnare.

Rent objektivt förefaller det dock som om allmänhetens uppfattning om vem som gynnas och missgynnas av regeringens politik inte avgörs av fundamenta. I tidskriften Sunt Förnuft (8/07) uttalar sig Anders Borg om denna fråga och säger:

"Om man sänker skatterna med 80 miljarder kronor och netto tillför hushållen nästan 50 miljarder kronor, då får hushållen mer pengar kvar. Det är så ekvationen ser ut."

Uppenbarligen upplever inte hushållen situationen så. Av de 44 procent som anser sig missgynnas anger 7 procentenheter den försämrade a-kassan, 6 procentenheter skatterna och 4 de försämrade sjuförsäkringsvillkoren som orsak. Men 28 procentenheter har inget konkret att peka på för att motivera varför de missgynnas. Där har vi den största orsaken till att något gått snett i regeringens taktik.

En valpolitik som går ut på att erbjuda konkreta förbättringar till "låg- och medelinkomsttagare" är synbarligen inte någon enkel taktik. Den kan tydligen slå tillbaka och ge mindre sympatier efter valet jämfört med läget innan politiken presenterades. Det handlar sannolikt om svikna förväntningar och inte om fundamentala förhållanden.

Att kombinera förbättringar med försämringar är en av de osäkra punkterna. Det ger utrymme för subjektiva bedömningar som olika opinionsgrupper underblåser och de som är starkast vinner. I det här fallet är det facket som fått igång ett missnöje med a-kassan och sjukförsäkringen. Att skatterna missgynnar 6 procent av medborgarna är däremot mer förvånande. Det kanske beror på en sammanblandning av 'missgynna' och 'inte gynna'.

Men denna osäkerhet tycks kunna sprida sig till ospeciferade missnöjespunkter. Och här tycks kvinnorna vara mer mottagliga för allmän missnöjespropaganda än männen. Undersökningen visar nämligen att 49 procent av kvinnorna anser att de missgynnas mot 38 procent av männen. Det sammanhänger kanske något med att kvinnorna har lägre inkomster än männen och därför blir de mer mottagliga för argument som går ut på att lågavlönade missgynnas av den borgerliga politiken. Detta svider särskilt illa när förväntningarna kanske var att det skulle bli stora köpkraftsökningar för låginkomsttagarna.

Sammantaget visar undersökningen att det inte bara är det ideologiska slaget som förlorats av regeringen. Någon ideologi presenterades ju aldrig utan oppositionens morlistiska kritik fick i stort stå oemotsagd. Även det sakpolitiska slaget förlorades. En helt felaktig bild av regeringens politik har fått breda ut sig. Att försöka med röstköpstaktik och inte kunna förklara hur den utföll visar antingen att sådan politik är långsiktigt ohållbar i sig eller att regeringen varit sällsynt valhänt med att fullfölja sin egen taktik.

Andra bloggar om: regeringen, röstköp, moderaterna, socialdemokraterna, politik, opinionsundersökning, fokus på intressant.se