Altruism kräver inte tvång enligt Singer

Människorna i rika länder har en moralisk skyldighet att ge bort sitt överflöd till de fattiga i världen. Men eftersom de har rätt till sin egendom återstår enbart att det är önskvärt att de skänker bort detta frivilligt. Och för att det moraliska önskemålet inte skall bli orealistiskt räcker det med att man skänker bort 10 procent av sin inkomst, skriver Singer.

Den berömde filosofen Peter Singer diskuterar i sin bok Praktisk etik inte bara ekonomisk utjämning i form av lika lön för alla i ett land eller eventuellt lön efter behov. Han har också ett kapitel om hur rika borde hjälpa fattiga i hela världen. Trots att Singer är utilitarist försöker han ge mera generella svar på frågan varför man bör vara altruist och osjälviskt hjälpa andra.

Utgångspunkten är ett emotionellt ömmande fall (barn som fallit i en damm) som får läsaren att prima facie acceptera en princip som sedan visar sig gå att driva mycket långt. Vi bör offra egen nytta för att åstadkomma mera nytta hos andra om vi är konsekventialister (t ex utilitarister). Men Singer slår också fast att "de flesta icke-konsekventialister anser att vi bör hindra det som är ont och befrämja det som är gott". Redan här inför han emellertid en reservation. Vi bör inte hjälpa någon om vi därmed "offrar något av jämförbar moralisk betydelse". Vad detta mera exakt innebär avstår Singer från att precisera.

Singer ger dock några exempel på invändningar mot huvudprincipen som samtidigt konkretiserar vad "jämförbar moralisk betydelse" kan vara. En invändning är att vi först borde ta vara på våra egna nära och kära, fattiga i det egna landet osv. "Att låta släktingar sjunka ner i absolut fattigdom vore detsamma som att offra något av jämförbar moralisk betydelse" skriver han men anser att det är mindre relevant för rika länder. Vi har enligt Singer en moralisk skyldighet att hjälpa de fattiga.

Kan då teorin om mänskliga rättigheter - i det här fallet äganderätten - stå i strid med skyldigheten att ge en del av välståndet till de fattiga? Enligt Robert Nozicks rättighetsteori kan man ha rätt till "ett enormt välstånd när andra svälter" skriver Singer. Det är ett individualistiskt rättighetsbegrepp som står i motsättning till andra synsätt - t ex Thomas ab Aquinos, som hävdar att allt överflöd är man skyldig för de fattigas uppehälle. Och utilitarister skulle, enligt Singer, "vara beredda att åsidosätta äganderättigheter för att förhindra något större ont". Men han är inte med på att vi måste förutsätta dessa alternativa synsätt på rättigheterna för att fastställa en moralisk skyldighet till altruism.

"En teori om äganderätt kan hålla fast vid vår rätt att behålla välstånd utan att säga något om huruvida den rike bör ge till de fattiga eller ej." Med detta medgivande har Singer avsagt sig hela sin teoris politiska sprängkraft och retirerat till att diskutera vad som är moraliskt önskvärt istället för vad som är en tvingande plikt. Singer preciserar sitt resonemang med konstaterandet att Nozick visserligen avvisar "tvångsmedel såsom beskattning för att fördela inkomster" men accepterar frivilliga insatser för att "uppnå de mål vi anser moraliskt önskvärda". De rika har ingen skyldighet att hjälpa de fattiga om det förutsätter att de fattiga har en rätt till de rikas välstånd, skulle Nozick mena enligt Singer. Men han skulle kanske acceptera att de rika ändå bör ge till de fattiga trots att de inte har någon skyldighet - "för etiken består inte bara av rättigheter".

Kanske Singer anade hur uddlös hans egen teori skulle bli om han inkorporerade Nozicks syn eftersom han tillägger att vi inte bör acceptera en sådan rättighetsteori. Motiveringen förefaller dock svag. Om ens förfäder råkade bosätta sig i vad som blev Kuweit så skulle man vara omåttligt rik och inte ha någon skyldighet att hjälpa dem vars förfäder råkade bosätta sig i vad som blev Tchad. Det är oacceptabelt, menar Singer. Men han förklarar inte huruvida Kuweits obenägenhet att hjälpa leder till en rätt för andra länder att anfalla Kuweit och med tvångsmedel beröva invånarna en del av deras välstånd.

Det är därför inte förvånande att i slutändan av Singers resonemang återstår av den moraliska skyldigheten enbart det som är moraliskt önskvärt. Som den utilitarist han är vill Singer hitta en väg att få så mycket moraliskt önskvärt resultat som möjligt. Det blir då inte att kräva att man skall ge bort så mycket att man själv närmar sig den nivå som mottagarna skulle få - total utjämning är ju den enkla utilitarismens huvudkrav. Ett så starkt moraliskt krav riskerar att slå tillbaka så att givmildheten helt uteblir pga otillräcklighetskänslor. Därför landar Singer på nivån 10 procent. Det är önskvärt att man betalar 10 procent av sin inkomst till de fattiga. En sådan nivå anser Singer vara realistisk inte bara för helgon. En pragmatisk bedömning helt enkelt.

Att ge bidrag på denna nivå är naturligtvis helt frivilligt. Inte för ett ögonblick föresvävar möjligheten att en grupp målmedvetna utilitarister t ex skulle kunna göra en statskupp och den vägen tvinga medborgarna att bli mycket mer "altruistiska" än att bara ge bort 10 procent. När det gällde löneutjämning inom landet diskuterade Singer långtgående tvångsåtgärder som att avskaffa den privata företagsamheten för att kunna införa lön efter behov. Men global utjämning skall tydligen överlämnas till den osäkra process som är beroende av hur många som kan övertygas om att de frivilligt borde skänka bort 10 procent av sina löpande inkomsteer. Hur ser egentligen Peter Singers moraliska principer ut när de inte verkar leda till riktigt konsekventa resultat?

Kan det vara så att Singer inte har klargjort grunderna för det moraliska kravet på altruism (han diskuterar inte det vaga begreppet "solidaritet")? Istället tar han ett emotionellt slagkraftigt exempel som utgångspunkt för en logisk härledning av följdsatser som inte alls har samma emotionella övertygelsekraft. Altruism är inte något som sekulariserade människor skulle acceptera som ursäkt för politiska tvångsåtgärder och därför hamnar han i en besvärande svag position. Kraven på jämlikhet och rättvisa för att utjämna lönerna tycks däremot kunna legitimera tvång och hot om våld.

Andra bloggar om: altruism, solidaritet, frihet, tvång, utjämning, moral, utilitarism, filosofi, rättvisa, politik, samhälle på intressant.se