måndag, december 10, 2007

Är kulturskribenter arga tanter och farbröder?

Svenskt Näringsliv har idag gått ut med helsidesannonser där man berättar en saga om hur den lilla gumman anslöt sig till kulturskribenternas uppmaning att konsumera mindre. Hon gjorde därmed den lilla gubben och butiksägaren arbetslös samtidigt som några fattiga arbetare på andra sidan jorden också blev arbetslösa. Denna keynesianska allegori har gjort de "arga tanterna och farbröderna" (det politiskt korrekta kulturetablissemanget) ännu argare.

Reaktionerna blev starka i radioprogrammet Lanz i P1 efter annonseringen idag. En av de inkallade tyckarna ansåg att det inte var kulturskribenterna utan naturvetarna som framkallat dagens konsumtionsångest. Hon syftade på att klimataktivisterna ville att folk skulle konsumera mindre för miljöns skull, inte för att konsumtion var dåligt i sig. Dock framgår det av en notis i dagens DN att påven Benedictus XVI gjort ett uttalande mot konsumtionen i juletid med andemeningen att den är kommersiell och därför moraliskt dålig i sig.

Det som irriterade de politiskt korrekta tyckarna mest var emellertid att de beskrevs som "arga tanter och farbröder" när de i själva verket i egna ögon var "reflekterande och ifrågasättande". Detta stroppiga uttalande kanske kan bli årets litotes. Var och en som följt kulturdebatten och även DN:s vetenskapssidor vet ju att dessa oftast övermaga och pretentiösa propagandaliknande skriverier inte kan beskrivas som reflekterande och ifrågasättande utan att man samtidigt begår årets understatement.

Dagens kultur- och tyckarelit har blivit trampad på en öm tå av Svenskt Näringsliv och Tove Lifvendal (som fick vara med i programmet på en raspig telefonlinje från London). Vi har nog bara hört början på etablissemangets angrepp på företagsamheten, den fria marknadsekonomin och tilltaget att försöka delta kritiskt i debatten.

De arga tanterna och farbröderna kommer att slå tillbaka när vi minst anar det. Debattklimatet har förskjutits åt vänster på det politiska slagfältet.

Andra bloggar om: , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

2 Comments:

At 11 december, 2007 03:41, Blogger Per-Olof Persson said...

Det är inte helt lyckat att Svenskt Näringsliv använder "keynesianska allegorier". Om människor indoktrineras i en felaktig föreställning om hur samhällsekonomin fungerar så kan detta få svåra konsekvenser.

Den keynesianska teorin går ut på att det är konsumtionen som skapar produktionen och inte att produktionen skapar konsumtionen. Detta kan leda till felaktiga slutsatser, exempelvis:

- Om skatterna höjs och den offentliga sektorn ökar sin konsumtion, så leder detta till en större produktion och en högre ekonomisk tillväxt.

- På 1950-talet övertygades en mängd U-länder att de kunde uppnå ekonomisk utveckling genom att "sätta fart på sedelpressarna" för att "detta leder till högre efterfrågan på konsumtionsvaror och detta leder i sin tur till en högre ekonomisk tillväxt".

Det riktiga tillvägagångssättet är:

1) Först måste sparandet öka och konsumtionen minska. Alla resurser i en ekonomi är knappa. Det går inte att både spara (investera) och konsumera en resurs på samma gång.

Exempelvis kan ett kilo stål inte på samma gång användas till konsumtionsvaror och till investeringsvaror (exempelvis till ett nytt stålverk). Produktionen av stål måste först föras över från tillverkningen av konsumtionsvaror till tillverkningen av ett nytt stålverk. Först därefter kan den totala produktionen av stål öka. Därmed ökar även produktionen av konsumtionsvaror.

2) I en fri marknadsekonomi med marknadsränta och konstant penningmängd, så leder ett högre sparande till en lägre marknadsränta.

3) I en marknadsekonomi finns det en tendens att vinsterna blir lika höga i alla produktionssteg. Entreprenörerna minskar investeringarna i verksamheter med låga vinster och ökar investeringarna i verksamheter med höga vinster. Detta tenderar att ge lika höga vinster i alla verksamheter.

4) En lägre marknadsränta gör att fler investeringsprojekt blir lönsamma att genomföra i produktionsstegen längst ifrån konsumenterna. Skickliga entreprenörer förutsäger att de framtida vinsterna blir högre i dessa steg jämfört med andra steg. Entreprenörerna handlar därefter.

5) En lägre konsumtion sänker vinsterna i produktionsstegen närmast konsumenterna. Produktionssresurser (naturresurser, arbetskraft, kapitalvaror) överförs från dessa steg till de steg de framtida vinsterna förutsägs bli högre. Detta är nödvändigt eftersom en resurs endast kan användas en gång (exempelvis en arbetstimme).

6) I en fri marknadsekonomi med konstant penningmängd, så leder en större produktion till att priserna sjunker. När investeringsprojekten är färdigställda så ökar efterfrågan i nästa produktionssteg genom att priserna sjunker. Detta leder till att ny investeringsprojekt blir lönsamma att genomföra i alla steg fram till det sista steget, försäljning av konsumtionsvaror.

 
At 13 december, 2007 14:11, Blogger Danne Nordling said...

Debatten fortsätter i kommentarerna till posten "Den kapitalistiska välfärdsstatens uppgång och kris".
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home