måndag, januari 14, 2008

"Inflationen" idag består inte av allmän prisstegring

Trots att priserna steg med 3,5 procent i december jämfört med december 2006 innehåller siffran inte mycket av allmänna prisstegringar. Mer än 2,5 procentenheter skulle kunna räknas bort som tillfälliga effekter, t ex från själva räntehöjningarna som skall dämpa inflationen.

Redan för en månad sedan var oron för inflationens återkomst påtaglig. Då kom siffrorna för november som visade en prisuppgång på 3,3 procent på 12 månader. Idag kom siffrorna för december som visar 3,5 procents prisstegring. Inflationstakten fortsätter att öka menar kommentatorerna och pekar på att det var 14 år sedan inflationen var högre - 1993 registrerades 4,8 procents prisökning.

Men inflation definieras som en "allmän prisstegring". Är prisökningarna nu allmänna? Låt oss titta på orsakerna till att priserna gick upp med 3,5 procent på ett år och med 0,2 procent mellan november och december 2007. I nedanstående tabell från SCB visas i den första kolumnen olika områdens storlek i promilleenheter - dvs hur betydelsefulla ev förändringar är på de olika områdena. Kolumnerna 2 och 3 visar bidragen i procentenheter till ovanstående 0,2 resp 3,5 procent. I de två högra kolumnerna 4 och 5 visas respektive områdes prisstegringar i procent på en månads och på 12 månaders sikt.


Vi ser av tabellen att de starkaste prisstegringarna på 12 månader (kol 5) har registreats för alkohol o tobak och för boendet. Dessa uppgångar (7,9 resp 5,3 procent) beror dels på skattehöjningar och dels på räntehöjningar. Alltså skulle 1,7 procentenheter av de 3,5 kunna räknas bort från de ev allmänna prisstegringarna.

De kvarvarande tunga delarna av prishöjningarna svarar livsmedel och transporter för (0,6 resp 0,7 p e). Transportprishöjningen beror på bensinpriserna och försäkringsskatten. Kvar blir livsmedlen. Där har det ansetts att mjölkbönderna måste får större ersättning för att säkra produktionen av mejeriprodukter. Världsmarknadspriserna på detta område har i övrigt stigit delvis som följd av klimatpolitikens tryck på jordbruksmarken.

Vi kan åtminstone räkna bort 2,4 procentenheter av de 3,5 från de allmänna prishöjningarna. En hel del av livsmedelsbiten (0,6 p e) borde också kunna räknas bort. Det blir inte kvar särskilt mycket för de de allmänna prisstegringarna.

Ett orosmoment är dock att posten restauranger och logi (visserligen bara 5,6 procent av konsumtionen) visar en prisökning med 3,2 på 12 månader. Detta är en hemmamarknadssektor som borde indikera huruvida lönerna stiger för mycket för att klara inflationsmålet på 2 procent. Är produktivitetsutvecklingen obetydlig måste vi dock acceptera att normala allmänna löneökningar slår igenom i form av prisökningar som är större än de genomsnittliga.

Ett försök att mäta en del av de effekter jag behandlat ovan är skapandet av prisindexet KPIX, som är den nya benämningen för UND1X. Detta index exkluderar effekterna av indirekta skatter och subventioner samt ränteförändringarnas effekter på boendekostnaderna. Här var ökningen 2,0 procnt i december mot 1,9 procent i november (på 12 mån). Vi måste dock komma ihåg att här finns fortfarande effekterna av höjda oljepriser med, som bidrog till att transportområdets priser gav ett bidrag med 0,7 p e (kol 3).

Avgörande för om vi skall betrakta säg drygt en procentenhet av prisstegringarna på 3,5 som allmänna är om de kan hänföras till att löneavtalen i våras blev för höga - särskilt mot bakgrund av att produktivitetsutvecklingen förutses bli lägre. Enligt Konjunkturinstitutets lönebildningsrapport från i höstas är detta fallet. Mot denna tolkning protesterar särskilt LO. Jag var i december på ett seminarium lett av företrädare för Medlingsinstitutet där KI kritiserades hårt av Erland Olauson, LO, och några av medlarna för att inte ha bedömt löneglidningsaspekten korrekt. Anmärkningsvärt i sammanhanget är att KI inte fick något egentligt stöd från Jan Peter Duker på Svenskt Näringsliv.

Det finns kanske inte något anmärkningsvärt stort inslag alls av allmänna prisstegringar i siffran 3,5 procent. Faran med denna är ändå att den tas som argument för kompensationskrav i form av högre löneökningar, som i sin tur verkligen blir inflationsdrivande. Detta möter Riksbanken med hot. "I så fall blir det kraftiga räntehöjningar." Dessa skall alltså på kort sikt leda till ökad arbetslöshet så att löneglidningen minskar och företagen blir benägna att sänka priserna trots högt löneläge. På längre sikt skall det leda till att nästa lönerörelse blir ytterst blygsam pga den höga arbetslösheten. Hur troligt är det med hög arbetslöshet när det då förestår en valrörelse?

Andra bloggar om: , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

9 Comments:

At 15 januari, 2008 01:06, Anonymous Adrian Kaba said...

Det är klart att det föreligger flera faktorer till inflationsökningen, internationella råvaruprisökningar en länge överhettat ekonomi som stärkt köpkraften och därmed öppnat upp för ökade vinstintressen på marknaden osv.

Men den borgerliga ekonomiska politiken och främst skattepolitiken i den har brett på den kostnadsutveckling vi främst ser på energi/bränsle och boende. Riksbankens bemötande av denna politik skapar dyrare låne - och kreditkostnader.

 
At 15 januari, 2008 10:42, Blogger Per-Olof Persson said...

"Detta index exkluderar effekterna av indirekta skatter och subventioner samt ränteförändringarnas effekter på boendekostnaderna."

Priserna stiger i de punkter där människor väljer att använda sina pengar. Om indirekta skatter och räntan stiger så har människor mindre pengar att använda till annat. Människor spenderar således mindre på andra varor och tjänster, vilket har en prissänkande effekt på dessa produkter. Dessa två effekter måste med tiden ta ut varandra och därför är det icke-vetenskapligt att konstruera index som exkluderar indirekta skatter och räntan. Ju högre höjningar av indirekta skatter desto mer sjunker priserna på andra produkter (dock med en viss tidsfördröjning).

"Världsmarknadspriserna på detta område har i övrigt stigit delvis som följd av klimatpolitikens tryck på jordbruksmarken."

Om penningmängden hade varit konstant så hade kronans värde jämfört med andra valutor stigit. Detta hade motverkat att världsmarknadspriserna stiger på jordbruksprodukter och på olja. Oljan betalas i dollar och om kronans värde stiger från exempelvis 6 kr per dollar till 3 kr per dollar, så har oljepriset i kronor halverats.

"Ett orosmoment är dock att posten restauranger och logi (visserligen bara 5,6 procent av konsumtionen) visar en prisökning med 3,2 på 12 månader."

Den totala lönesumman inom branschen restaurang och logi kan enbart öka om försäljningsintäkterna har ökat. Om försäljningsintäkterna inte ökar kan lönen per anställd endast öka om antalet anställda minskar. Troligtvis beror en ökning av försäljningsintäkterna inom just denna bransch enbart på att penningmängden har ökat.

När människor får tag på mer pengar så ökar konsumtionen av lyxprodukter samt av service och tjänster. Detta höjer priserna inom denna typ av branscher. Människor väljer att först och främst konsumera det som är nödvändigast som mat, kläder och boende. Först därefter väljer människor mindre nödvändig konsumtion. Att priserna stiger inom just denna bransch beror på att pengar just nu inte betraktas som en knapp resurs.

"Är produktivitetsutvecklingen obetydlig måste vi dock acceptera att normala allmänna löneökningar slår igenom i form av prisökningar som är större än de genomsnittliga."

Det är enbart om företagens försäljningsintäkter ökar som företagen kan accepterar högre lönekostnader. I annat fall uppkommer endast arbetslöshet och ingen allmän prisökning i ekonomin. Företagens försäljningsintäkter ökar när penningmängden i ekonomin ökar. Således är det en ökning av penningmängden som orsakar prishöjningarna.

"Vi måste dock komma ihåg att här finns fortfarande effekterna av höjda oljepriser med, som bidrog till att transportområdets priser gav ett bidrag med 0,7 p e (kol 3)."

Om människor väljer att lägga en större summa pengar på att köpa olja, så måste människor, om penningmängden är konstant, välja att lägga en mindre summa pengar på att köpa andra produkter. Priserna på andra produkter kommer då att sjunka och detta kommer då att motverka en höjning av oljepriset. Således beror en allmän prisökning på att penningmängden i ekonomin ökar.

"Det är klart att det föreligger flera faktorer till inflationsökningen, internationella råvaruprisökningar en länge överhettat ekonomi som stärkt köpkraften och därmed öppnat upp för ökade vinstintressen på marknaden osv."

Högre vinster är i grunden prissänkande. Entreprenörerna väljer att investera i branscher där vinsterna är höga. Större investeringar ökar produktionen och en större produktion är prissänkande. Vinsterna i branschen sjunker när priserna konkurreras ned.

 
At 16 januari, 2008 04:02, Anonymous Adrian Kaba said...

Alltså beror prisstegringarna främst på ökade kostnader för tobak/alkohol, transporter och boende.

Skattepolitiken och finanspolitiken är här anledningen till prisstegringen. Tobaksskatten och alkoholskatten har höjds, samma sak gäller bensinskatten och höjd bilförsäkringsskatt. Fastighetsskattens del av skattetrycket har ( dock fördelningspolitiskt fel) sänkts men den har fått effekten av höjda räntor för boende.

Allt detta är en effekt av borgerlig regeringspolitik.

Resten av stegringen inom livsmedel är kopplad till mjölkbönderna behov av större ersättning för mejeriprodukter och högre världsmarknadspriser.

Alltså har vi förklarat den stora majoriteten av prisstegringarna, så som jag tidigare påpekat.

"Det är klart att det föreligger flera faktorer till inflationsökningen, internationella råvaruprisökningar en länge överhettat ekonomi som stärkt köpkraften och därmed öppnat upp för ökade vinstintressen på marknaden osv. Men den borgerliga ekonomiska politiken och främst skattepolitiken i den har brett på den kostnadsutveckling vi främst ser på energi/bränsle och boende. Riksbankens bemötande av denna politik skapar dyrare låne - och kreditkostnader."

Men någon lönepolitik och några löneavtal som skäl till denna prisstegring och inflationshöjning har inte bevisats.

 
At 16 januari, 2008 04:06, Anonymous Adrian Kaba said...

Du skriver ju själv om skattehöjningar och räntehöjningar som förklaringar.

"Vi ser av tabellen att de starkaste prisstegringarna på 12 månader (kol 5) har registreats för alkohol o tobak och för boendet. Dessa uppgångar (7,9 resp 5,3 procent) beror dels på skattehöjningar och dels på räntehöjningar. Alltså skulle 1,7 procentenheter av de 3,5 kunna räknas bort från de ev allmänna prisstegringarna.De kvarvarande tunga delarna av prishöjningarna svarar livsmedel och transporter för (0,6 resp 0,7 p e). Transportprishöjningen beror på bensinpriserna och försäkringsskatten."

 
At 16 januari, 2008 15:46, Blogger Danne Nordling said...

Adrian, vad vi ser nu är inte att inflationen ökar genom en oansvarig regeringspolitik. Det vi ser är skattehöjningar som används för finansieringen av skattesänkningar mm. Men just dessa skattehöjningar registreras i KPI vilket självklart inte är detsamma som allmänna prisstegringar=inflation.
/DNg

 
At 16 januari, 2008 23:47, Anonymous Adrian Kaba said...

"Inflationstakten, räknad som förändringen under de senaste tolv månaderna, ökade till 3,5 procent i december från 3,3 procent i november. Konsumentpriserna steg i genomsnitt med 0,2 procent mellan november och december 2007 medan priserna var oförändrade under samma period 2006.

Den underliggande inflationstakten, enligt måttet KPIX, ökade till 2,0 procent i december (1,9 procent i november). "

www.csb.se

 
At 17 januari, 2008 18:39, Anonymous Olov said...

Adrian Kadabra.

Hur tror du prisstigningstakten varit om man höjt akassan, stängt en reaktor, sänkt skatten för pensionärer, haft minst lika höga skattehöjningar på energi, och i övrigt haft en ofinianserad budgett?.. så som Socialdemokraternas skuggbudget var. Och då har inte ens vänsterpartiet fått säga sitt..

 
At 18 januari, 2008 12:36, Anonymous Adrian Kaba said...

Vi socialdemokrater har flera gånger om kunnat vissa att vi för en ansvarsfull ekonomisk politik som både öppnat upp för ökade reallöner och en stabil inflationsutveckling.

 
At 18 januari, 2008 13:10, Blogger Danne Nordling said...

Detta stämmer under Perssons tid. Han förde en betydligt mer "borgerlig" ekonomisk politik än under tidigare socialdemokratiska regeringar då också inflationen var hög. Men vad skulle socialdemokraterna göra under Mona Sahlin (och ev med Nuder)?

Alliansregeringen bör kritiseras för sin faktiska politik - inte en nidbild av denna:

"Med en regering som driver en oansvarig ekonomisk politik med utdelning av skattesänkningar för de mest rika, genom sänkt fastighetsskatt, jobbavdrag som mest går till de med de högsta inkomsterna, och en snart avskaffad förmögenhetsskatt blir konsekvenserna prisökningar i ekonomin." Så skrev Adrian på sin blogg 14/1. Det kan inte bekräftas av en analys av orsakerna enligt SCB.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home