Byt klimatpolitik genast!

Om dagens nationellt chauvinistiska klimatpolitik baserad på strategin att "gå före" byts ut mot satsningar på åtgärder i andra länder kan nästan nio gånger större effekt åstadkommas. Sverige kan då enligt miljöexperterna minska koldioxidutsläppen med lika mycket CO2 som Sverige släpper ut idag, eller 64 Mt. Ärkebiskopens mfl:s politik ger bara en minskning med 5 Mt.

Sverige har hittills satsat på att "gå före" i klimatpolitiken. Vi har minskat våra utsläpp av koldioxid med mer än 40 procent sedan 1970 samtidigt som världen i övrigt ökat sina med 75 procent (bloggartikel 21/11). Vår strategi har varken gjort intryck på Kina, Indien och Indonesien eller på USA och Australien. En orsak är att våra ansträngningar inte hållits fram. En annan är att även de som fått fakta presenterade kunnat säga att Sverige är alltför avvikande för att kunna vara en realistisk förebild.

Den stora stötestenen på Bali i förhandlingarna är ju att USA inte velat ta på sig en ensidig minskning om inte Kina och liknande länder också gör något påtagligt. Då gäller frågan vad man kan göra för att minska koleldningen för att producera elström. Här har Sverige sällsynt litet att bidra med. Vad hjälper etanoldrivna bilar när etanolen importeras och egentligen aldrig kan produceras koldioxideffektivt i landet. Att vi har vattenkraft och kan bränna skogsavfall (grenar, stubbar, toppar) när vi gör pappersmassa och trävaror är inget som de flesta andra länder kan ta efter. Och de som kan gör redan detta. Inte ens vår kärnkraftsutbyggnad har tagits efter av USA.

Det Sverige kan göra är att vidta åtgärder för att åstadkomma minskningar i andra länder. Det kan ge stora effekter till överkomliga kostnader. Att försöka göra extra minskningar av koldioxidutsläppen inom landet kostar däremot enormt mycket och ger liten effekt. Detta har jag gång på gång framhållit och nu får jag stöd från den av miljöpartiet initierade "Expertgruppen för miljöstudier" inom finansdepartementet där nationalekonomen Björn Carlén skriver en artikel på DN-debatt 14/12 om den rapport som idag överlämnas till finansministern. Rapporten har beräknat ett pris för Sveriges nuvarande klimatpolitik som miljöpolitikerna borde beakta:

"Att ”gå före” kostar minst 10 miljarder kronor per år utan synbara miljövinster. Det återstår sålunda för politikerna att göra den politiska bedömningen av denna ”prislapp”. " (Expertgruppen för miljöstudier)

Det betyder att utan omläggning av klimatpolitiken från den av ärkebiskopen förordade till den av nationalekonomerna rekommenderade kommer varje hushåll att förlora 2 500-3 000 kronor i årlig kostnad år 2012. Vi borde alltså byta klimatpolitik enligt Carlén.

I rapporten understryks att utsläppshandeln måste göras mer konsekvent och inte bara omfatta en tredjedel av verksamheten i Sverige. I själva verket har allmänheten förts bakom ljuset när det gäller effekten av de åtgärder som propageras i massmedia:

"Många av de råd som media och andra ger till hushåll och företag om hur de kan hjälpa till har dock inte den verkan som ställs i utsikt. Endast om svenska staten annullerar ytterligare kvotenheter kan Sverige bidra till ytterligare globala utsläppsminskningar. I annat fall leder svenska hushålls ansträngningar endast till att någon annan får släppa ut mer." (Expertgruppen)

Detta är en allvarlig kritik mot inte bara charlataner som ärkebiskopen utan också mot många seriöst miljöpolitiskt engagerade i det svenska samhället. Vad expertgruppen ställer i utsikt är en minskning av koldioxidutsläpp på 64 miljoner ton per år, vilket är klart mera än vad Sverige släpper ut totalt idag. Det skall också jämföras med vad den nuvarande inriktningen av klimatpolitiken kan åstadkomma - nämligen 5-6 miljoner ton CO2.

Om vi byter klimatpolitik kan den alltså göras nästan nio gånger effektivare. Att hålla fast vid nuvarande chauvinistiska strategier som både ärkebiskopen och miljörörelsen envetet förordar för att kunna framhålla sin egen storhet borde rimligtvis fördömas som cyniskt och kontraproduktivt - en sorts fariséism.

Eller finns det vidare syften bakom strategin att förorda en politik som inte väsentligt bidrar till att lösa klimatfrågan men som kan avändas för att påfordra radikala åtgärder inom landet? Läs miljöpartisten Joakim Hörsings reflexioner 12/12 kring denna fråga.

Andra bloggar om: klimat, miljö, klimatpolitik, koldioxidutsläpp, IPCC, växthuseffekten, politik, samhälle, ekonomi, Bali på intressant.se