Kan domarna vara altruister?

Domare som tycker att de har höga löner kan låta bli att extraknäcka eller maska i jobbet. Det kan se ut som altruism. Men om ersättningen pressas med jämlikhetsargument blir extraknäck och passivitet mer attraktiva. Altruismen fungerar inte och prestationslöner som försämrar rättssäkerheten måste införas. Jfr med planekonomin.

För att värna om domarnas integritet borde de ha fasta löner, menar Maria Abrahamsson, ledarskribent i SvD idag 11/1-08. Hon vill ifrågasätta Domstolsverkets nya lönepolitik med individualiserad lönesättning för de ordinarie domarna. Denna har dessutom drivits igenom under motstånd från domarkåren. Motiveringen är officiellt att kunna attrahera skickliga jurister - inofficiellt att komma åt "latmaskarna" enligt Abrahamsson.

Ett ytterligare motiv skulle kunna vara att komma åt det utbredda extraknäckandet (t ex i privata skiljenämnder) som i en del fall ger extra inkomster som är större än den orninarie lönen. På ytan kan ett sidoengagemang se ut som lathet, men i verkligheten är det ett resultat av att dålig produktivitet i det ordinarie jobbet inte ger några direkta konsekvenser i form av dålig löneutveckling.

Teoretiskt är domaryrket en bana som förutsätter att det finns självuppoffrande och pliktmedvetna jurister som gör sitt bästa utan att vare sig slå sig till ro eller snegla mot extraförtjänster. Kanske skulle detta vara fallet om löneläget var så högt att det vore lätt att som domare inte låta sig frestas av att vidta egna "förbättringsåtgärder". Men om statens allmänna lönepolitik går ut på utjämning och skattepolitiken inriktas på nivellering samt systemet med utmärkelsetecken monteras ned återstår bara stark altruism som drivkraft. Detta accentueras av de nedskärningar som gjorts på rättsväsendets område.

Det är naturligtvis avsaknaden av altruism i verklighetens värld som nu gått upp för Domstolsverket. Men eftersom det inte är politiskt korrekt att åtgärda de olika grundproblemen försöker man istället med individualiserad lönesättning - en sorts prestationslöner. Vi ser här alltså ett exempel på hur nivellering och kolartro på altruismen som drivkraft istället leder till rättsväsendets urartning.

Hela mönstret liknar sovjetsystemets policyutveckling vad gäller incitamentsstrukturen. Först trodde man på altruismen. När hela ekonomin hotade att bryta ihop införde Lenin mer marknadsekonomi (NEP) medan man funderade på vad som borde göras. Resultatet blev först kommandoekonomi med femårsplaner. När detta visade sig otillräckligt infördes ackordslöner för arbetarna och bonuslöner för direktörerna. Denna förändring räckte för stunden men på längre sikt gick systemet ändå mot total kollaps.

Det nya "servilitetstillägget" för de domare som snabbt avverkar målbalanserna med tvivelaktig rättssäkerhet är ett typiskt planekonomiskt styrmedel. Men vi vet nu att resultatet blev undermåligt längre österut. Abrahamsson hoppas att Grundlagsutredningen, som skall vara klar det här året, kommer att våga ta upp frågan om domstolarnas integritet och självständighet gentemot regeringen. En tulipanaros? Hur skall en rättelse med begränsade utgångspunkter gå till?

Andra bloggar om: altruism, plikt, jämlikhet, utjämning, domare, rättsväsendet, politik, ekonomi på intressant.se