onsdag, januari 09, 2008

Synliggör den osynliga finansieringen av a-kassan

Idag finansieras arbetslöshetsersättningarna med en osynlig avgift på 4,45 procent och en frivillig på ca 150-300 kr. Den osynliga löneskatten betalar dels grundförsäkringen som är obligatorisk, dels det mesta av tillägsförsäkringen. Den ger ungefär en fördubblad ersättning, som delvis betalas av dem som står utanför genom att löneskatten är oförändrad. Men den "oborgerlige" Littorin vänder på hela perspektivet.

Senast den sista januari är det tänkt att regeringens utredare Sören Öman skall komma med ett delbetänkande om hur a-kassan skall göras obligatorisk. Det är en besvärlig materia vilket framgår av min bloggartikel 22/10-07 där jag förordade att man inte skulle göra hela a-kassan obligatorisk. Det är ju faktiskt så att vi redan idag har en obligatorisk a-kassa (kallas ofta "grundskyddet" på 320 kr/d). Den ger i praktiken omkring hälften av den ersättning man kan få om man dessutom betalar en liten tilläggspremie.

Av någon anledning vill alliansregeringen att a-kassan i sin helhet skall bli obligatorisk - dvs alla skall betala den lilla tilläggspremien och därmed grovt få dubbelt så mycket i ersättning. Den som tjänar 16 000 kr/m får idag 320 kr/d och skulle få 275 kr ytterligare. Den som tjänar 25 000 kr/m får idag 28 procents ersättning och skulle få 30 procentenheter ytterligare. Den som tjänar 35 000 kr/m får idag 22 procents ersättning och skulle få 20 procentenheter ytterligare.

Finansieringen av den obligatoriska grundförsäkringen sker genom en arbetsgivaravgift kallad "arbetsmarknadsavgift" om 4,45 procent på lönesumman. Intäkten beräknas till nästan 50 miljarder kronor vilket är ett par tiotal mijarder mera än vad arbetslöshetsersättningen uppgår till (obligatorisk såväl som frivillig). Här skulle en bättre redovisning behövas.

Ett perspektiv på dagens system

Mitt förslag är att alla skall anses omfattas av en obligatorisk försäkring som bekostar de första 320 kronorna av arbetslöshetsersättningen. Då kan man beräkna hur många procent av lönesumman detta motsvarar idag (säg 1,5 % eller 375 kr/m för en som tjänar 25 000 kr/m). Därtill kommer en tilläggsförsäkring som idag är frivillig (för den som tjänar 25 000 kr/m skulle kanske 1,6 % vara vad som behövdes). -Vid dessa beräkningar måste man ta ställning till hur arbetsgivaravgifterna på lönedelar över "taket" skall betraktas. Å ena sidan kan de ses som allmänna skatter, å den andra som en förenklad avgiftsberäkning som håller nere den behövliga procentsatsen.

Dagens system skulle alltså kunna beskrivas som ett obligatoriskt grundskydd finansierat med någon procent av lönen (lika för alla branscher) och en begränsad tilläggsförsäkring med differentierade premier för olika branscher (beroende på specifik arbetslöshet). Idag är tilläggsförsäkringen frivillig men subventionerad av den miljon som står utanför de frivilliga a-kassorna eftersom de ändå måste betala full arbetsgivaravgift (avstå från synlig lön).

I princip borde de som vill stå utanför tilläggsförsäkringen få en nedsättning av sina arbetsgivaravgifter förutom att de slipper betala dagens frivilliga a-kasseavgift. Dessutom skulle avgifter ovanför "taket" avskaffas och kvarvarande kunna göras till egenavgifter. En sådan reform skulle ha varit naturlig för en borgerlig regering. Men alliansregeringen med dess arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin i spetsen gör alldeles tvärtom och dessutom med de mest krystade argument.

Littorin vill inte se arbetsgivaravgiften

Jag analyserade i en bloggartikel 23/10-07 Littorins första argument för en helt obligatorisk a-kassa. Han hade då gjort en analogi med trafikförsäkringen för bilar som sedan länge är obligatorisk. Men denna är i första hand ett skydd för tredje man vilket a-kassan inte är. Den motsvarar snarare en sorts stöld- och vagnskadeförsäkring. När en insändarskribent i SvD 27/12 (Johan Rignell) påtalade Littorins analogifel blev svaret från denne uppseendeväckande "oborgerligt". Han låtsas som om all arbetslöshetsersättning främst finansieras med allmänna skattesubventioner.

Han svarar i SvD 31/12. De som står utanför får ersättning (320 kr/d) på skattebetalarnas bekostnad (och i någon mån på de frivilligas avgifter) menar Littorin. Att den miljon som står utanför inte bara betalar sin egen ersättning genom arbetsmarknadsavgiften, utan också en del av medlemmarnas ersättningar eftersom de utanför inte får någon minskad arbetsgivaravgift trots att de får mindre ersättning, låtsas han inte om. På Littorin låter det som om dessa utanför får "gratis" ersättning på andras bekostnad och därför skall tvingas med i det system som de redan fräckt utnyttjar. Det är att vända svart till vitt.

Jag blir mer och mer övertygad om att Littorin har en dold agenda för sin strävan att göra a-kassan obligatorisk. Hans argument blir allt sämre och mer lika de gamla socialisternas. Dessa hade en övergång till planhushållning som agenda och deras argument var anpassade till detta vare sig de var adekvata eller inte.

Det dolda syftet?

Vilken kan då den dolda agendan vara? En möjlighet är att dra in mer pengar till staten. Den miljon som nu står utanför har lägre risk för att bli arbetslös. Därför kommer de nya obligatoriska avgifterna sannolikt att bli större än de högre ersättningar som kan bli aktuella.

En annan möjlighet är att hela operationen syftar till att försvaga fackföreningsrörelsen. Den har kunnat utnyttja a-kassorna som ett värvningsargument vilket dels har stärkt rörelsens avtalsslutande auktoritet och dels dess finansiella styrka. Varför skulle den i övrigt "kollektivavtalskramande" Littorin ha något emot normal facklig styrka? Skall vi tro att syftet är att finansiellt försvaga fackföreningsrörelsen även om det går ut över kapaciteten att företräda löntagarna i avtalsförhandlingarna?

Forts Björklund okunnig om a-kassans finansiering 19/1-08

Andra bloggar om: , , , , , , , intressant.se

Etiketter: ,

3 Comments:

At 10 januari, 2008 09:27, Anonymous Erik Engberg said...

Men betalar man fortfarande 4.45% av lönen i arbetsmarknadsavgift? I teorin kanske man gör det, men förvärvsavdraget måste ju till en viss del tas ifrån denna avgift, eller hur?

 
At 10 januari, 2008 18:57, Blogger Danne Nordling said...

Erik, alla som arbetar betalar indirekt arbetsmarknadsavgiften (utom möjligen de som får nedsättningar av en del av arbetsgivaravgifterna, vilket är en subvention).

Eftersom de som står utanför den obligatoriska a-kassan betalar full löneskatt utan att få del av det dubbelt så stora skyddet är Littorins resonemang fel. De utanförstående är inga gratisåkare utan hör till dem som exploateras av dem som för några hundringar tillskansar sig ett dubbelt så stort skydd.

Båda grupperna får åtnjuta jobbavdrag så länge de jobbar och båda grupperna mister detta när arbetslöshetsersättning börjar utgå. Ingen av grupperna betalar då arbetsmarknadsavgift men de som är medlemmar i en a-kassa måste betala en viss (reducerad) egen avgift ändå.

Finansieringen av jobbavdraget har inget samband med arbetsmarknadsavgiften. Den höjdes inte när detta infördes.
/DNg

 
At 10 januari, 2008 22:05, Blogger Peter said...

Jag störde mig också extremt mycket på Littorins usla argument. Var och varannan människa måste ju ha genomskådat analogin bilförsäkringar samt den om solidaritet.

 

Skicka en kommentar

<< Home