Vad innebar positiv frihet egentligen?

Om positiv frihet betyder en mera abstrakt styrningsprincip som följer ens egna intentioner har friheten minskat högst avsevärt de senaste 50 åren. Regler som måste upprätthållas med hot om våld innebär motsatsen till positiv frihet. De reformer som kräver tvång måste beskrivas i andra termer än ökad frihet.

När Isaiah Berlin funderade på frihetsfrågorna under 1950-talet kom han fram till att det finns två frihetsbegrepp, som han enligt en tidigare formulerad terminologi kunde kalla negativ respektive positiv frihet. Negativ frihet är helt enkelt graden av frånvaro av samhälleliga hinder för individens agerande. Positiv frihet berör frågan av vem jag styrs - ju mer man styrs av sina egna intentioner desto friare är man. Är inte detta egentligen samma sak? Eller finns det en ytterligare aspekt som inte sammanhänger med yttre hinder?

Den gängse exemplifieringen av positiv frihet är att man kan vara slav men ändå ha frihet att handla på många områden där friheten kunde vara mer inskränkt. Kanske var det så att många ännu på 1950-talet uppfattade sig som tillhörande olika kollektiv som ställde uppfordrande krav på det egna handlandet. Man var visserligen inte slav i rättslig mening men den sociala kontrollen var fortfarande sådan att man kände sig tvingad av externa institutioner i många situationer där det inte fanns yttre hinder.

Den som var en "god kristen" var uppfostrad till och förväntades av omgivningen att alltid överväga om ens handlingar var till fördel för nästans välfärd eller åtminstone för kollektivets bästa. Viktigt var också att det egna beteendet inte var fördelaktigt för en själv eller att det åtminstone hade något självuppoffrande inslag. Att man hade negativ frihet var inte tillräckligt för en omfattande frihet eftersom man inte fick styra sig själv i frihetlig riktning. Att handla med heder, ära, stolthet, manlighet, solidaritet, deltagande, lojalitet och anständighet blir då också inskränkningar i den positiva friheten. Sådana handlingsbegränsningar är ofta inte särskilt aktuella idag.

Vi skulle därför kunna förmoda att den positiva friheten ökat i västerländska samhällen sedan 1950-talet. Samtidigt har den negativa friheten minskat genom både en mycket avsevärd utökning av olika formella regelverk och genom en höjning av skattetrycket.

Frågan är dock huruvida inte en del av regelverken bygger på att den positiva friheten blir mindre. Detta sammanhänger med hur vi definierar tvång. Kan vi se tvång i form av två olika former? Den ena handlar om fysiska hinder och handgripligheter. Den andra om hot, inte bara om handgripligheter utan framförallt hot om illvilligt våld.

Ett exempel är regleringar av trafiken. En viss trafikstruktur kan tvingas fram i tätorterna genom fysiska hinder på gatorna för att spärra av vissa eller tvinga fram lägre hastighet genom gupp eller zickzackhinder. Ett annat sätt är att sätta upp förbudsskyltar som bara tillåter begränsad framkomlighet eller hastighetsbegränsningar. Upprätthållandet av dessa regler nås genom hot om vådliga konsekvenser för dem som bryter mot reglerna och åker fast. Det kanske kan ses som en minskning av den positiva friheten.

Det traditionella tvånget i det gamla lokalsamhället bestod i att en bosättning befästes och bevakades mot inkräktare. Dessa skulle alltså handgripligen bli avvisade. Men en del tvång bestod i att markera revir och därefter göra troligt att inkräktare med stor sannolikhet skulle dödas eller skadas allvarligt. Utvecklingen har därefter visserligen gått mot bättre stängsel och lås men huvuddelen av tvångsökningen ligger uppenbart på regler med tillhörande hot om sanktioner.

Etablerandet av staten med en första funktion att med hot om våld upprätthålla regler som var och en tidigare ofta handgripligen själv bevakat innebar inte någon avgörande ökning av tvånget även om det förändrade karaktär genom att övergå från att begränsa den negativa friheten till att begränsa den positiva. Först när statens funktioner utvidgades kom frihetsinskränkningarna att bli fler och då företrädesvis minskningar av den positiva friheten.

Med detta synsätt, att det mesta av tvånget består i hot om illvilligt våld som man själv inte alltid accepterar, är det alltså framförallt den positiva friheten som minskat. Att syftet då skulle vara att öka den positiva friheten förefaller självmotsägande. Med den ursprungliga terminologin, som Berlin använde, blir det naturligen så att de reformer som åsyftades med de olika frihetsinskränkningarna måste beskrivas i andra termer än frihet.

Kan detta ha bidragit till att Berlins definition av positiv frihet snart förvanskades till att betyda förmåga och välfärd?

Andra bloggar om: frihet, positiv frihet, tvång, Berlin, välfärd, filosofi, politik på intressant.se