Moralens rötter leder inte till utilitarism

I Filosofiska rummet i P1 diskuterades idag 2/3 moralens rötter. Tre exempel relaterades: incest med preventivmedel, att äta upp sin trafikdödade hund och att döda en person för att rädda fem. Att omfördela välstånd (liv och död) har bäring på utilitarismen och därmed på statens rätt att bedriva fördelningspolitik. Men folk är inte utilitarister. Den evolutionära moraliska intuitionen ger stöd åt andra system.

Moralpsykologen Fredrik Björklund kunde redogöra för hur folks moraliska omdömen i de två första fallen kunde manipuleras med hjälp av olika konkreta beskrivningar av omständigheterna. Det är enligt min mening ett exempel på moralens bristande reliabilitet, vilket man alltid borde ha i åtanke när det kommer till situationer som är moralistiska - dvs kräver ett ytligt omdöme som kanske i grunden mera beror på personliga känslor än på bedömningar i relation till grundläggande etiska principer.

Men det tredje exemplet har en annorlunda karaktär och är betydligt mer intressant.

Det klassiska dilemmat, med fem järnvägsarbetare som riskerar att dödas av ett framrusande tåg om inte du lägger om en växel, har nyligen relaterats av Steven Pinker i en essä i New York Times. Lägger man om växeln kommer tåget att döda en enda järnvägsarbetare istället. Ursprungligen konstruerades exemplet av Judith Jarvis Thomson vilket inte framgick av radioprogrammet. Exemplet innehåller en andra del som handlar om en likartad situation men där tåget enbart kan stoppas med hjälp av att någon kraftig person kastas ned framför tåget. Du står bredvid en intet ont anande korpulent person som du har chansen att enkelt knuffa ner framför tåget och rädda livet på de fem andra. Hur skall du handla?

Experimenterandet med olika försökspersoner visar att merparten deltagare säger sig vara beredda att dra i spaken till spårväxeln och rädda fem genom att låta en annan dö. Men när det kommer till den andra delen visade det sig att de flesta (9 av 10) inte ville handgripligen döda en person ens för att rädda fem andra. Om detta har jag skrivit den 3/11 -05 och den 3/2 -06.

Moralpsykologen Björklund tänkte sig att denna obenägenhet sannolikt var evolutionärt betingad och nedlagd i den moraliska intuitionen. Så vitt jag kan förstå av forskningsläget är detta inte något som man behöver framställa som så osäkert. Diskussionen går snarare ut på att fråga sig huruvida det i naturligt handlande svagt belagda nyttobetonade dödandet i det andra fallet inte visar att den morallära, som säger att underlåtenheten att döda är omoralisk, därmed skulle vara felaktig. Detta resultat är inte särskilt tilltalande för utilitaristerna eftersom denna lära ursprungligen gjorde anspråk på att framställa den underliggande principen för folks faktiska moraliska beteende.

Men den berömde utilitaristen Peter Singer har kommit med en "äreräddning" för utilitarismen genom följande förklaring. Den evolutionära moralen är förankrad i vår reptilhjärna som inte är anpassad efter vårt moderna samhälles abstrakta situationer på bangårdar och liknande. Utilitarismen är naturligt anpassad till ett mera primitivt samhälle. När den skall tillämpas i det moderna samhället fordrar den mera kognitiva överväganden och kommer utan dessa att ge fel resultat.

Det var detta som moralfilosofen i programmet Björn Petersson borde ha påtalat när han fick frågan vilket beslut som kunde tänkas vara det moraliskt rätta. Denna utilitarism borde han sedan ha ställt mot Kants stipulerande att ingen får moraliskt utnyttjas enbart som ett medel (den korpulente) och mot rättighetsteorins stipulerande att oskyldiga har en ovillkorlig rätt till sitt eget liv. Det intressanta hade också varit att få reda på om Thomsons exempel hade testats i olika länder och kulturer med olika resultat.

Slutligen vill jag tillfoga en reflexion som jag inte gjort tidigare. Professor Singers försök att rädda utilitarismen förefaller inte att vara hållbart. I den första situationen säger en medfödd moralisk intuition att om ett framrusande tåg kommer att döda ett antal oförberedda personer som befinner sig i ett riskområde så är det bättre om skadorna kan minimeras genom mitt agerande. I den andra situationen kommer en person som inte befinner sig i riskområdet att bli dödad av någon som är övertygad om att detta dödande har ett högre mål av något slag. Vi vill varken leva i ett sådant samhälle eller agera enligt en kontroversiell utilitaristisk princip, som i det relaterade andra fallet inte är så utpräglat abstrakt som Singer gör gällande.

Det förefaller mycket rimligare att dra slutsatsen att något med utlitarismen konkurrerande moralsystem är starkare förankrat i en eventuellt medfödd moralisk intuition och att det är detta som ger resultatet att man inte aktivt vill döda i det andra fallet. Det är helt enkelt så att moralens rötter inte leder till utilitarism. Hade det inte varit en intressant slutsats av diskussionen i Filosofiska rummet"?

Andra bloggar om: moral, filosofi, utilitarism, Singer, evolutionspsykologi, sociobiologi, etik, biologi, politik, samhälle på intressant.se