Är äganderätten förpolitisk eller artificiell?

Om äganderätten är en samhällskonstruktion kan den utformas som att den bara omfattar det som återstår att förfoga över efter att skatterna dragits in. Det menar vänstertänkare som Thomas Nagel. Men om äganderätten uppkom före politiken blir skatterna ett intrång i äganderätten. Vad säger då forskningen om jägarsamhällena?

Synen på individens frihet samt rätten att förfoga över produkterna av sina ansträngningar är fundamental för samhällets organisation - speciellt vad avser kraven på en omfattande offentlig sektor och statlig omfördelningspolitik. Det är också grunden för problemställningen i boken The Myth of Ownership - Taxes and Justice (2002) av filosoferna Thomas Nagel och Liam Murphy vid New York University (bloggartikel 30/10-07). Författarna har som syfte att söka de moraliska grunderna för statens rätt att beskatta medborgarna och utifrån denna fastställa en struktur för rättvis beskattning.

De identifierar den springande punkten för hur skattepolitiken och målen för statens politik skall betraktas som synen på äganderättens moraliska grunder. Antingen kan man betrakta äganderätten som något förpolitiskt som fanns innan det existerade ett organiserat samhälle. Eller så kan man se äganderätten som något politiskt konstruerat - en artefakt som människan uppfunnit för att få samhället att fungera bättre.

Egalitära liberaler ser enligt författarna ingen moralisk likhet mellan rätten till yttrandefrihet, religionsfrihet eller att få följa sina sexuella böjelser å ena sidan och rätten att få ingå ett arbetskontrakt eller att få sälja egendom ograverad av en skatteavbränning å andra sidan. Avvisandet av den senare rätten utgör verkligen inte den sorts ingripande mot självbestämmandet som i central mening hotar folks kontroll över sina liv, anser de. Viss personlig frihet inklusive en hegeliansk rätt till personliga ägodelar hör visserligen till kärnan i människans jag, men obehindrad ekonomisk frihet gör det inte.

Äganderätten är enligt författarna det som det legala systemet tillåter en att disponera som man vill efter det att skatterna tagits in. Det finns inget legalt system som är oberoende av skatterna och dessa kan därför inte komma i konflikt med någon äganderätt. Skattesystemet är en del av definitionen av äganderättigheterna och måste analyseras i enlighet med hur effektivt detta kan befordra legitima sociala mål som allmän välfärd och distributiv rättvisa, hävdar författarna.

Mot denna syn ställer Nagel och Murphy sin beskrivning av den libertarianska synen på äganderättigheterna som något förpolitiskt baserat på moraliskt berättigande (alltså inte moraliskt förtjänt). De fortsätter: Var och en är i vissa avseenden okränkbar. Det är meningslöst att säga att vi förtjänar att vara de vi är och förtjänar att ha de förmågor och begåvningar vi har - men de är våra att använda som det passar oss. Vår ursprungliga suveränitet över oss själva, som inte är skapad av staten, ger oss frihet att utnyttja våra förmågor och ingen har rätt att inskränka denna frihet utom om vi åsidosätter andras rättigheter.

Staten kan inte ändra på detta, fortsätter författarna sin beskrivning. Det är inte fråga om något kollektivt arrangemang som innebär att vi alla äger andelar i varandra, som vi kan utnyttja för det allmänna bästa. Istället har vi själva rätten att bestämma över våra åtaganden som vi frivilligt beslutat om. Staten har inte mera rätt att kräva att vinsterna beskärs för att bekosta upprätthållandet av ett fredligt samarbete än den skulle ha om den krävde att vi av samma anledning skulle hålla oss till en speciell religion. Att kämpa för andra liberala rättigheter samtidigt som man förringar ekonomisk frihet är moraliskt inkonsistent, enligt författarnas beskrivning.

Härefter kunde man ha väntat en kritisk analys. Men Nagel och Muphy avslutar sin beskrivning lakoniskt med orden: "[V]i har ingen sympati med den " (dvs "the libertarian position"). Någon ytterligare bevisföring mot denna syn förefaller i deras ögon överflödig trots att de konstaterar att den idag har ett verkligt inflytande i den politiska debatten!

Man kan därtill fråga sig hur korrekt denna beskrivning egentligen är. Den observante läsaren ser att detta inte är en beskrivning av radikal liberalism utan av anarkism. Eftersom författarna i andra sammanhang har medgett att "libertariansim" faktiskt innebär en rätt att beskatta för ändamål som går ut på skydd för rättigheterna (försvar, polis och rättsväsende) måste en sådan plump i protokollet göra läsaren fundersam: är författarna riktigt intellektuellt hederliga?

Låt oss bortse från denna sidofråga. Den grundläggande frågan är fortfarande huruvida författarnas ställningstagande för att äganderättigheterna inte är förpolitiska utan bör definieras efter lämplighet har tillräcklig evidens. Har de visat att äganderättsföreställningar inte fanns före det politiskt organiserade samhällets uppkomst? Kräver inte detta en socialatropologisk utredning eller skall vi förlita oss på den romantiske svärmaren JJ Rousseau? Han som menade att den "ädle vilden" var kommunist och att civilisationen konstruerade äganderätten etc.

Forskningen visar förpolitisk äganderätt

Vi vet att jägar- och samlarsamhällen i allmänhet tillämpar äganderätt för personliga saker och eventuella husdjur. Dessutom har forskningen konstaterat att likaväl som djur har revir så finns detta beteende hos naturfolken, även om vissa forskare förnekat detta. Att inte naturfolken har samma äganderättsföreställningar till exempelvis mark, som därför inte kunde "säljas" till kolonisatörerna från Europa, borde inte tillåta slutsatsen att naturtillståndets invånare inte kände till begreppet äganderätt.

Det har visats (av Speck) att indianstammarna i nordöstra Amerika gjorde anspråk på olika territorier som i sin tur var uppdelade i områden som ägdes av samma familjer och gick i arv från generation till generation. Att däremot bävrar betraktades som i praktiken nästan värdelösa var inte konstigt eftersom de fanns i överflöd. Så snart det kom vita handelsmän som ville betala för bäverskinn upprättade indianerna gränser som åtskilde deras olika områden (Leacock). Även bland bushfolken i Afrika fanns anspråk på värdefulla markområden som exempelvis vattenhål (DeVore).

Det finns helt enkelt inte några säkra belägg för vare sig Rousseaus tes om en ursprunglig kommunism eller för att äganderättsföreställningarna uppkom först med organiserandet av ett samhälle i egentlig mening där befolkningen var bofast. Vänsterekonomen Joan Robinson pekar t o m på fåglarnas liv och relaterar undersökningar av kajor som bestraffar individer som använder kvistar från andras bon för att bygga sina egna.

Äganderätten är rimligtvis inte en medveten konstruktion för att öka produktiviteten i samhället eller ens förverkliga någon idé om distributiv rättvisa. Den är istället ett utflöde av mänskliga gruppers egenintresse - grupper som är genetiskt besläktade (utvidgade familjer). Äganderätten blir en följd av att det som har enskilt värde kan föreställas som något som kan "ägas" och därmed signalera gentemot andra att våld kommer att brukas mot inkräktare.

Naturligtvis är det inte så att det som är naturligt med nödvändighet också måste vara det moraliskt riktiga. Men den moraliska föreställning, som människans natur verkar ha bidragit till, i form av en fundamental äganderätt kan inte falsifieras med hjälp av att en annan moralisk förställning skulle vara naturlig. Dessutom har inte Nagel och Murphy ens kunnat visa att denna andra konstruktivistiska föreställning skulle ha förankring i den mänskliga naturen.

Andra bloggar om: äganderätt, naturfolk, konstruktivism, frihet, skatter, skatt, Rousseau, moral, filosofi, politik, samhälle på intressant.se