Värnskatten ger förlust och borde avskaffas
En undersökning av den s k värnskatten visar att ett avskaffande skulle öka den beskattningsbara inkomsten och därigenom ge större skatteintäkter än de som skulle bortfalla. Trots att det kanske finns en liten minskning (0,1 %) av arbetsutbudet att ta hänsyn till är en rad andra effekter i form av att byta till jobb med högre lön, ta på sig mer ansvar, längre arbetsresor och liknande så mycket större att ett avskaffande skulle finansiera sig självt.
Undersökningen har gjorts av Tino Sanandaji vid University of Chicago och även verksam vid tankesmedjan Captus. Den bygger på forskning som utförts av professor Bertil Holmlund i Uppsala, se:
Holmlund och Söderström (2007), “Estimating Income Responses to Tax Changes: A Dynamic Panel Data Approach”, Working Paper 2007:25, Department of Economics, Uppsala University.
Dick Erixon kommenterar rapporten med att det ändå är olämpligt att sänka skatten för höginkomsttagarna. Det skulle ge socialdemokraterna möjligheten att kritisera regeringen för att skattesänkningarna inte ges åt låginkomsttagarna, menar han.
Om man inte skulle kunna gå fram med ett så klart budskap som att en skatt som skulle ge högre skatteintäkter genom att avskaffas kan man fråga sig vad regeringen i så fall skulle kunna vinna på. Dessutom borde ett avskaffande av värnskatten också kunna göras till en moralisk fråga. Vi har inte rätt att ta ut en skatt som enbart har till syfte att skada de 365 000 personer som tjänar över drygt 40 000 kr/mån utan att ens ge några nettointäkter för andra ändamål. En sådan skatt bygger väl på avundsjuka?
Andra bloggar om: värnskatten, progressiv skatt, fördelningspolitik, skatt, skattepolitik, skatter, ekonomi, politik på intressant.se
Etiketter: skattepolitik aktuellt
posted by Danne Nordling @ 17:03
20 comments
20 Comments:
Självklart borde den avskaffas. Men jag tror trots allt att det blir svårt att vinna val på. Dels för att i media skulle analysen stanna vid "Mer till de rika!". Analysen stannar vid 1+1=2. Man kan jämföra den med förmögenhetsskatten som enligt de flesta ekonomer endast var skadlig och som precis som värnskatten mest är för syns skull. Avskaffandet av förmögenhetsskatten tror jag har bidragit till att alliansen tappat väljare. Och det skulle dessvärre även avskaffandet av värnskatten.
Med erixons synsätt borde jag alltså vara för avskaffande av värnskatten - för att det skadar regeringen? Håller med Danne (för ovanlighetens skull!)om att detta blir ett märkligt sätt att bedriva politik på, man måste väl säga och argumentera för det man tror är bra. Jag är således fortfarande motståndare till avskaffad värnskatt...
Om jag förstår dig rätt Martin, är du för värnskatt trots att den inte ens ger en halv procent av skatteintäkterna brutto och negativa intäkter netto.
Du förklarar inte varför du intar en så skruvad ståndpunkt. Är det för att du finner det legitimt att ingripa med en skatt mot en grupp som enbart skadas av den utan att några resurser överförs till andra? Motivet skulle vara att tillgodose externa preferenser av illvilja hos vissa grupper i enlighet med vår tidigare diskussion.
/DNg
"Jag är således fortfarande motståndare till avskaffad värnskatt..."
Värnskatten är således bra för att den gör alla människor fattigare. Dock kommer fattigdomen att fördelas mer jämlikt.
Fascinerande. Ser vi alltså här en variant av den s.k. Lafferkurvan?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Jag tror alltså inte att ekonomisk utjämning har värde i sig men väl instrumentellt värde därför att stora klassklyftor skadar de sämst ställda. Detta har vi ju tragglat förr...
DNg: Om jag förstår dig rätt Martin, är du för värnskatt trots att den inte ens ger en halv procent av skatteintäkterna brutto och negativa intäkter netto.
Martin Westergren: Jag tror alltså inte att ekonomisk utjämning har värde i sig men väl instrumentellt värde därför att stora klassklyftor skadar de sämst ställda.
Du vill alltså i slutänden att hela Sverige ska ha det lite sämre för att straffa de som du anser har för stora inkomster? (En grupp som för övrigt ökar dag för dag, då ribban för att tillhöra denna grupp sänks med inflationen.)
Sällan har jag sett en så naken demonstration av vad vänstern egentligen handlar om. Tack.
(DNg kanske kan åtminstone roas av att se denna praktiska demonstration av viljan hos högre primater att skada sig själv och sina vänner för att få tillfälle att bestraffa de de anser misshagliga.)
”Du vill alltså i slutänden att hela Sverige ska ha det lite sämre för att straffa de som du anser har för stora inkomster”
Nej Tom, jag tror inte att man ska försämra för någon utan att någon annan får det bättre – paretovillkoret är naturligtvis viktigt. Men jag är inte heller utilitarist, rättvisa är ett värde som är överordnat nyttan. Därför maximin – som är ett rättvisevillkor förenligt med pareto.
Vad du inte tycks inse är att absolut inkomstnivå inte är ett särskilt bra mått på hur bra någon har det; som jag ser det är minskade klassklyftor (t.ex. genom värnskatt) till gagn för de sämst ställda även om det leder till något lägre absolut inkomst för dem. Stora inkomst- och förmögenhetsskillnader påverkar de sämst ställda negativt i termer av t.ex. självkänsla och möjligheter (detta har vi diskuterat förut). Allt annat lika tror jag att ett egalitärt samhälle, med liten inkomstspridning och relativt jämt fördelade förmögenheter, är bättre att leva i (för alla sannolikt, men definitivt för de sämst ställda) än ett klassamhälle.
Detta är, mycket riktigt, en demonstration av vad vänstern handlar om (åtminstone enligt mig). Varsågod.
Såvitt jag förstår efter en genomläsning bekräftar du alltså, trots ditt nej, min beskrivning.
Det bör dock noteras att det definitionsmässigt inte paretooptimalt att försämra för några av deltagarna. Vad gäller maximin: vem vet ifall Rawls tänkte sig ge den teoretiska grunden för välståndsförstörande eller ej. Om så var fallet skulle jag se det som en svaghet hos Rawls' arbete, inte som en licens för att förstöra.
Fram (om än obeställt) ploppar också klassamhället; den diskussionen lämnar jag därhän förutom att notera att höga inkomstskatter gör det svårt för de icke bemedlade att bli bemedlade. Resten kan du sannolikt räkna ut själv.
Martin:
"som jag ser det är minskade klassklyftor (t.ex. genom värnskatt) till gagn för de sämst ställda även om det leder till något lägre absolut inkomst för dem."
Om nettointäkterna skulle öka av ett avskaffande av värnskatten (vilket du inte verkar bestrida) skulle det möjliggöra ökade satsningar på skola och vård. Det skulle alltså vara till gagn även för de sämst ställda.
Personligen tycker jag att klassklyftor är helt ointressant. Det viktigast är att de som har det sämst har det så bra som möjligt. Självklart ger pengar skillnad på förutsättningar att "lyckas" i livet. Men bara till en viss gräns. Jag påstår att en överklassunge har marginelt bättre förutsättningar än en medelklassunge. Det viktigaste är att en unge från underklassen ska ha så bra förutsättningar som möjligt. För att den ungen ska få det måste vi optimera intäkterna till staten.
Jag nämnde Rawls i mitt inlägg ovan.
Om jag förstår Rawls rätt så skulle han dock faktiskt förorda ett avskaffande av värnskatten, därför att han anser det värt att tolerera ojämlikhet om det leder till bättre resultat för de som har det sämst. Detta skulle vara en konsekvens av 'the difference principle' (del 1, kap 13).
"Det bör dock noteras att det definitionsmässigt inte paretooptimalt att försämra för några av deltagarna”
Nej precis så är det ju och då kan ju inte värnskatten vara en paretosanktionerad åtgärd eftersom den skapar förlorare (enbart, enligt dig/er) och vinnare (enligt mig). En ordning som lever upp till maximin är emellertid också en paretooptimal optimal ordning, dvs. det går inte att förbättra för någon utan att någon annan får det sämre, men förändringar som leder åt det hållet behöver ju inte för den skull vara paretosanktionerade, därför att det kan finnas ett stort antal paretooptimum. Har rätt här? (en uppriktig fråga)
Det är olika frågor här som måste hållas isär:
1. Leder värnskatten till mindre beskattningsbara inkomster och därmed mindre skatteintäkter?
Rapporten kan naturligtvis vara brisfällig men det kan ju inte jag avgöra så vi får för resonemangets skull anta att dess slutsatser stämmer (intuitivt har jag dock svårt att se att många t.ex. tackar nej till befordringar pga. skatten men ok låt gå).
2. Innebär därmed värnskatten försämringar för alla? Som sagt, detta avgörs av vad vi ska anse utgöra förbättringar eller försämringar och jag hävdar fortfarande att stora skillnader gör att de som befinner sig längst ner i hierarkin får sämre i termer av 1) känsla för sitt eget värde (en subjektiv känsla, förvisso, men som får konsekvenser också för de sämst ställdas faktiska, dvs. objektiva, möjligheter att ”lyckas”), 2) en förtryckande och exkluderande klasstruktur som utestänger de sämst ställda från möjligheter, kontakter och sammanhang. Således kan en åtgärd som leder till ökad ekonomisk jämlikhet, som t.ex. värnskatten, vara att betrakta som en åtgärd som förbättrar för de sämst ställda, om än inte i termer av inkomst eller förbättrad välfärd. (om vi ser det på detta sätt är inte avskaffande av värnskatten en paretosanktionerad åtgärd)
3. Bör värnskatten behållas även om den faktiskt inte, på något enda sätt, förbättrar för någon?
Min grundläggande inställning är att vi bör svara nej på denna fråga. Rättvisan tycks fordra att vi förbättrar maximalt de sämst ställdas situation, inte att vi försämrar för dem som har det gott ställt, om det inte hjälper de sämst ställda. Samtidigt har vi i vissa situationer ”utjämning nedåt-intuitioner”. Jag tittade just på filmen ”infödd soldat” om Marockanska soldater i den franska armén under andra världskriget. I mässen förvägrades de svarta soldaterna tomater, endast vita fick tomater till sin mat. Upprörd över den orättvisa behandlingen stampade gruppbefälet sönder hela tomatlådan: ”om inte alla får ska ingen ha”. Blir inte också ni, DNg, Tom, Olov och ni andra, upprörda över tomatorättvisan? (se filmen, den är mycket bra!) Och är ni inte beredda att hålla med om att gruppbefälet gjorde rätt – ibland är utjämning nedåt befogat! Kanske också i fallet med värnskatten? (för att komma undan denna besvärliga situation där intuitioner krockar skulle vi ju i och för sig kunna säga att tomatförstörelsen på något sätt förbättrade situationen för det nordafrikanska manskapet, eller håller DNg fast vid att vi inte bör ta någon hänsyn till de svarta soldaternas "externa preferenser av illvilja"?)
Jag förutsätter i exemplet att de vita soldaterna hade tjänat ihop sina tomater helt ärligt medan de svarta använt sina resurser till annat. Jag tycker det är helt förkastligt att ta ifrån de soldater som tjänat ihop till sina tomater dessa bara för att andra valt att göra annat istället.
Det var väl det jämförelsen gick ut på? Eller?
Nej, tomaterna delades ut i mässen som sagt, inte efter förtjänst utan efter etnicitet. Och min intuition om rättvisa säger mig i detta fall att det hade varit bättre att inte dela ut några tomater alls.
Ett till exempel med mer bärighet på värnskatten:
George Orwell konstaterar i ”En hyllning till Katalonien” att "En fetknopp som äter vaktlar medan barnen tigger bröd är en otäck syn.” Jag tror att de flesta, med ett uns av empati, håller med och då är frågan: Är det barnens fattigdom vi upprörs över eller skillnaden mellan barnens situation och fetknoppens? I första han indigneras vi nog över barnens armod och vi bör göra allt vi kan för att ge dem drägligare förhållanden, men låt säga att detta är omöjligt, av någon anledning kan barnens situation inte förbättras. I så fall är inte jag främmande för att försämra för mannen – dvs. utjämna nedåt. Rättvisan och anständigheten tycks kräva det, vi kan inte ha människor som frossar på vaktlar samtidigt som andra svälter. Eller?
Så... när får vi se statlig skatt och värnskatt på aktieklipp i miljardklassen?
För den typen av arbetsfria inkomster har Sverige en låg och platt skatt på 30 procent. Det finns ingen brytpunkt.
Det som det svenska skattesystemet i stället träffar rakt i planeten är en lågavlönad som jobbar övertid.
Efter många timmars arbete blir lönen "hög" på papperet, och pang sitter den statliga skatten där som en bestraffning av antalet arbetade timmar.
80-timmarsvecka är meningslöst. När du gått över brytpunkten förlorar du alla timmarna du satsat - men lönen från extraarbetet beskattas så högt att det är bättre att välja fritiden.
Varvid man blir kvar precis där man befann sig.
Fetknoppen med vaktlarna har garanterat andra inkomster från t.ex. fondsparande, stigande fastighetspriser, aktieinnehav och liknande.
Alla sådana inkomster är lågt och platt beskattade jämfört med arbete.
Och så var det även under S-styre.
Vill man ha mindre av något (t.ex. arbete), så ska man beskatta det högt och lite godtyckligt så att ingen riktigt kan vara säker på hur mycket man egentligen är skyldig.
Vill man ha mer av något (t.ex. kapital) så ser man till att skatterna är låga, platta och förutsägbara.
Slutsats: Sverige vill inte att småfolket ska jobba så att det lönar sig. Däremot vill man gärna att "fetknoppen med vaktlarna" ska kunna fortsätta tanka in kapitalinkomster till låg och platt beskattning (ledtråd: tror ni han tar ut alla sina inkomster som "lön"...?)
Hälsningar från England (där arbete än så länge lönar sig).
Mvh Ron
Permanentemigrerad ensamföretagare
Är svensken helt urbota korkad? Så otroligt avundsjuk? ja tydligen fler miljonärer och miljardärer gynnar Sverige säger jag. Då får jag till svar varför då de rika asen till svar. De förstår inte att ju mer pengar i landet destu mer pengar genom skatt och konsumtion! Dumma svensk!
Roberth
http://surabloggen.wordpress.com/
Martin: Men ett avskaffande av värnskatten skulle ju leda till mer skatteintäkter, pengar som skulle kunna användas till dina fattiga barn i exemplet?
Tyvärr befarar jag att det är så, Roberth. Avundsjukan har förstört oerhört mycket.
Visst hade det varit bra med fler miljardärer och miljonärer. De köper både varor och tjänster - som driftigt folk kan tillhandahålla. Och ta betalt för.
Vilket hade givit en uppåtgående spiral.
Gör man det ordentligt lönsamt att arbeta vitt, så kommer landet att dra till sig hederligt och arbetsamt folk.
Och när man ser till att det blir svårt och olönsamt att arbeta vitt, så kommer... (fyll i själva)
Vi har två principiellt olika utgångspunkter:
1) Från en ursprunglig situation tillämpar vi maximin
2) Från dagens situation har vi att ta ställning till värnskatten som har effekter enligt den refererade utredningen
1. Vi kan få en Pareto-sanktionerad utveckling med maximin: alla får det bättre utan att någon får det sämre - de sämst ställda får det så bara som möjligt. De bäst ställda får bara små förbättringar som precis är så stora att de fortsätter att dra ihop pengar som mest går till andra.
Men med värnskatten faller samhället ner under differensprincipens max-punkt. De bäst ställda drar ihop något mindre pengar som inte kan komma de sämst ställda till del. Alla får det sämre och situationen är inte heller Pareto-sanktionerad. Något måste till för att legitimera värnskatten.
2. Värnskatten jämförs med ett läge utan värnskatt. Då får vissa det sämre medan andra borde få det bättre. Situationen är ej Pareto-sanktionerad och den principen ger inte vägledning. Men i detta fall får alla det sämre och Pareto visar nu att värnskatten inte skall införas.
Mot punkt 1 kan man invända att maximin inte kommer att väljas utan istället något (relativt) socialt minimum för de sämst ställda. Då kan inte värnskatten legitimeras.
Men man kan också komplettera differensprincipen med en egalitär princip (se nedan).
2. Precis som Rawls själv förmodade skulle differensprincipen (maximin) kunna uppnås med proportionell skatt. Implicit ligger här uppfattningen att inte ens en Pareto-sanktionerad utveckling med värnskatt måste vara till maximal fördel för de sämst ställda. Vi kan tänka oss att proportionell skatt skulle leda till bättre allmän tillväxt med både välstånd och skatteintäkter för de sämst ställda. Utredningen ovan räknade bara med mera snäva effekter på de beskattningsbara inkomsterna.
Det finns alltså sannolikt en annan Pareto-sanktionerad utveckling som är ännu bättre för de sämst ställda och som därför sanktioneras av differensprincipen.
- -
Den slutliga frågan blir då: Finns det någon kompletterande princip som kan legitimera värnskatten trots att den inte sanktioneras av differensprincipen? Martin föreslår både en egalitär princip och en hänvisning till externa preferenser.
Rawls hade som första princip en optimering av friheten för alla. I denna ingår ett krav på jämlik behandling. Något utrymme för diskriminering med hänsyn till etnicitet, kön, sexuell läggning eller liknande fanns det inte. Någon "tomatorättvisa" kan alltså inte åberopas om vi håller oss till Rawls (Martins p 2).
Då återstår frågan huruvida externa preferenser av avund skulle tillåtas sanktionera värnskatten? Martins argument är att detta skulle ge en subjektiv känsla av förbättring för dem som ligger längst ner i hierarkin och som ocså får faktiska effekter på dessa personers möjligheter att "lyckas". Detta argument är så vitt jag förstår gripet ur luften eftersom det inte kan beläggas av lyckoforskningens diskrepansteorier. Slutligen är argumentet inte moraliskt legitimerat eftersom det bl a tycks strida mot Rawls' första princip.
/DNg
Skicka en kommentar
<< Home