Östros har fel om inflationen
Om drygt två år riskerar vi att få en finansminister som inte kan mycket om ekonomi. Inflationen beror inte på regeringens skattesänkningar som Östros påstod när Riksbanken höjde räntan. Tvärtom har företagens priser hållits tillbaka på bekostnad av vinsterna.
Socialdemokraternas ekonomiske talesman Thomas Östros har en formellt gedigen ekonomisk utbildning till skillnad från sin företrädare Pär Nuder. Men när Riksbanken offentliggjore att räntan skulle höjas med 25 punkter den 9 juli gick Östros ut med ett TT-meddelande där han kungjorde att det var regeringens fel. Han menade att det var skattesänkningarna som bidragit till prisstegringarna som senaste 12-månadersperiod var 4 procent. Så här sade Östros:
"Riksbanken är i ett svårt läge och regeringen har bidragit till det läget eftersom den har gödslat med mycket stora skattesänkningar. De bidrar förutom oljepriser och livsmedelspriser till pressen uppåt."Östros menar alltså att näringslivet har höjt priserna på grund av att efterfrågan är så stark från hushållen som fått skattesänkningar 2007 och 2008. I så fall skulle företagen trots låga löneökningar ha höjt sina priser så att vinsterna hade ökat. Detta kan lätt kontrolleras i Konjunkturinstitutets rapport (pdf) som kom i mitten på juni. Där finns en tabell som visar hur priser, löner och vinster per producerad ehet förändrats dessa två år med prognos för nästa år och 2010.
Av tabellen framgår på rad 7 hur priset på företagens förädlingsvärde förändrats. Det ökar med 2,3 respektive 1,9 procent åren 2007 resp 2008. Den alltför höga ökningen sammanhänger med att produktiviteten ökar dåligt dessa år eftersom sysselsättningen ökar medan efterfrågan är svagare. Att Östros har fel visas dock av de två följande raderna. Den åttonde visar hur priserna skulle ha ökat om löneökningarna hade slagit igenom automatiskt på priserna. Då hade vi haft prisstegringar på 4,7 resp 3,9 procent.
Först om priserna hade ökat mera än dessa siffror (på rad 8) hade vi kunnat misstänka att företagen passat på att höja priserna för att efterfrågan genom skattesänkningarna var så god. Men detta skedde inte. Istället sänkte företagen sina vinster för att slippa höja priserna så mycket som lönekostnaderna ökade. Det är alltså raka motsatsen till vad Thomas Östros antyder.
Andra bloggar om: Riksbanken, räntehöjning, räntepolitik, penningpolitik, nationalekonomi, inflation, ränta, lön, löneförväntningar, ekonomi, politik, på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi
posted by Danne Nordling @ 23:59
5 comments
5 Comments:
Skattesänkningar leder i normala fall inte till högre inflation. Om exempelvis människor får 100 kr i skattesänkning kan deras inköp öka med 100 kr. Men samtidigt minskar staten sina inköp (eller transfereringar) med 100 kr. Åtgärden är ett nollsummespel.
Men om staten har sparat pengar på ett konto i Riksbanken och använder dessa pengar till skattesänkning, kan inflationen tillfälligtvis öka. Men då har staten genom sitt sparande sett till att inflationen varit lite lägre vid en tidigare tidpunkt. Åtgärden är ett nollsummespel på längre sikt.
Om skattesänkningarna använts till att öka arbetskraftsutbudet och därmed lett till en högre produktion av varor och tjänster, har skattesänkningarna lett till en lägre inflation. Åtgärden är en vinnande strategi.
Åtgärder som alltid är vinnande strategier är att använda hela budgetöverskottet till att öka sysselsättningen och investeringarna i näringslivet. Exempelvis kan arbetsgivaravgiften sänkas eftersom en lägre kostnad för arbetskraften leder till en högre sysselsättning. Det är också lämpligt att exempelvis sänka bolagsskatten för att få högre investeringar. Investeringar kräver avkastning på investerat kapital.
Som Danne visar i sin kommentar har Östros fel när han menar att det är skattesänkningarna samt osäliga företagsvinster. som är förklaringen till räntehöjningarna.
Den underliggande svenska inflationen är så låg som två procent. Vi har också så stort finansiellt överskott att nya skattesänkningar är möjliga.
De ökar i nuläget inte hushållens konsumtionsutrymme utan begränsar i stället konsekvenserna av höjd bränt samt ökade priser på olja, annan energi samt livsmedel.
De kommer också att minska löneökningarna. Östros bortser också från att penningpolitiken syftar till att snarast komma ned till en inflation på två procent dvs den nivå som länge rått.
Nu visar Östros på DN-debatt vilket recept s har för att uppnå vad han menar med budgetbalans och hur hushållens intressen bäst kan tillvaratas.
Det ska ske genom en höjning av förvärvsavdraget som selektivt ska tillfalla de som är med i facket och underförstått flyr facken p g a de höga a-kasserna avgifterna.
Lägg därtill att alltfler inte vill vara med i både fack och i politiska organisationer.
Den "inkomstförstärkningen" beräknas på årlig basis ge 1000 kronor,
Den fackligt-politiska samverkanden, mest då med LO, förnekar sig inte.
Huruvida vänstern har för avsikt att riva upp de så förkättrade jobbavdragen återstår att se.
Går det att importera inflation?
Teoretiskt sett är detta endast möjligt om penningmängden inom landet ökar. Människor får då möjligheten att betala högre priser på importerade produkter.
Om penningmängden är fast inom ett land går det inte att importera inflation. Detta beror på:
(A) Om importpriserna ökar i dollar kommer den svenska kronan att stiga i värde. Detta motverkar helt eller delvis högre importpriser.
(B) Om exempelvis ett högre importpris på olja trots ett högre värde på den svenska kronan slår igenom, kommer efterfrågan på andra produkter att minska och detta kommer att sänka priserna på dessa produkter. Höjda importpriser leder således till lägre priser på andra produkter. Ingen inflation uppstår.
En fast penningmängd och priser som är rörliga nedåt, behöver inte leda till högre arbetslöshet eller till en lägre real efterfrågan. Om löner och andra kostnadspriser är rörliga nedåt, kommer samma mängd arbetskraft och samma mängd inhemskt producerade produkter att efterfrågas. Det handlar enbart om att kostnaderna måste anpassas till intäkterna.
Har jag fel om jag påstår att OM du ökar produktionen 08 till 103% mot 07, så har du kompenserat för 41 - 39,9%
Har för mej att ökningen ligger på 10% ?
Då har det väl skett en Vinstökning i kr men inte i %
POP vill ju alltid framhålla detta, att ökad produktion sänker priset.
Men vinsten kan ju bli lika eller större ändå pga. större omsättning.
Eller?
Skattesänkningar leder normalt till inflationstendenser om ekonomin ligger nära "jämviktsarbetslösheten". Hur det ser ut med statens konton i Riksbanken är inte att lita på. Där är manipulationsmöjligheterna för stora.
Ökad köpkraft hos hushållen riktas delvis mot den inhemska marknaden och driver upp efterfrågan på arbetskraft. Detta leder till högre lönekrav samtidigt som möjligheterna att höja priserna är större då efterfrågan är hög (teorin bakom NAIRU).
Om skattesänkningarna omedelbart ökar arbetsutbudet kan den inflationsdrivande effekten kanske undvikas. I allmänhet anses dock sådana effekter bli små och ta lång tid.
Att det går att importera inflation står helt klart. Den motverkande effekt som konstant penningmängd skulle innebära kan inte uppnås i praktiken. Man kanske kan tolka Riksbankens räntehöjningar som ett försök i den riktningen. Eftersom priserna är trögrörliga nedåt och lönerna inte alls rörliga nedåt kommer arbetslösheten att öka och produktionen att dämpas.
Därför kommer Östros' önskan att få ner de inhemska priserna genom uteblivna skattesänkningar eller skattehöjningar att leda till högre arbetslöshet mm. Det borde påpekas tydligare i debatten.
Hans senaste inlägg i DN är därtill nästan en helomvändning eftersom han nu förordar skattesänkningar. Dessa skall tydligen komma utöver det ordinarie jobbavdraget och relateras till hur mycket man betalar i a-kassa.
/DNg
Skicka en kommentar
<< Home