Utanförskapet slår tillbaka mot alliansen

Konjunkturavmattningen ökar utanförskpet och slår tillbaka mot regeringens jobbstrategi. Den var kanske inte så väl underbyggd utan mer en medial innovation. Att öka arbetslösheten inför valet med ett tredje jobbskatteavdrag är heller inte så välbetänkt för alliansen.

Utanförskapet har börjat öka igen. Det rapporterar Ekot idag 30/6. Enligt finansdepartementets säsongrensade serie har antalet personer ökat med 4 000. Nu är minskningen 163 000 personer enligt den definition regeringen uppges ha och som angav 1,6 miljoner i oktober 2006. Målet på en minskning med 200 000 personer färre under mandatpeioden kommer knappast att uppnås. Det säger professor Lars Calmfors, ordförande i regeringens finanspolitiska råd. Även professor Magnus Henrekson vid NFI uttryckte samma pessimism i en tidigare Eko-sändning.

Orsaken är enligt Calmfors att konjunkturen nu försämras vilket medför att arbetsmarknaden blir svag de närmaste åren. Finansminister Anders Borg uttalar sig också och understryker att det kommer att ta tid att minska utanförskapet. Under nästa mandatperiod kommer politiken att leda till en minskning med 100-200 000 personer, påstår han. Var är talet om att ökat arbetsutbud leder till ökad efterfrågan? Var det inte så att statsministern nyligen påstod att ett tredje steg i jobbavdragsserien var speciellt lämpat för att motverka den kommande konjunkturavmattningen?

I tiskriften Fokus' sista nummer före sommaren (nr 26) finns en lång artikel om partisekreteraren Per Schlingmann och socialdemokrtaen Stefan Stern. Här framgår tydligt hur strategiskt partipolitiskt myntandet av termen "utanförskapet" i själva verket var. Det sade helt enkelt att vissa människor inte fick vara med. Den politiske reportern Torbjörn Nilsson på Fokus skriver:

"Ordet beskrev att socialdemokraternas Sverige är orättvist på ett sätt som folk kände igen sig i. Vilken svensk tycker att folk ska vara utanför? Och när de politiska motståndarna kom med faktainvändningar hjälpte de bara till att göra det nya moderata begreppet känt."

Det förklarar att de sakargument för att alliansens politik skulle ha effekter på utanförskapet aldrig beskrevs närmare. Av artikeln framgår att socialdemokraterna nu börjar förstå hur det hela gick till men att de inte är klara över hur de skall hantera denna kunskap. Schlingmanns strategi är nu att möta förslagen från Mona Sahlin om utökade bidrag med att pengarna istället kan användas till välfärdsveksamheterna. Bättre sjukvård och skola kan tänkas uppskattas mera av väljarna än högre a-kassa till redan ganska välbeställda.

Vi får väl se om taktiken lyckas. Hittills har regeringens politik inte gett någon utdelning. Fokus redovisar en opinionsudersökning av Synovate som utvisar oförändrat dåligt läge vad avser vilka som anser sig missgynnade av regeringens politik som en liknande gjord i december 2007 (bl). Det är kvinnor (49% i dec) och lågutbildade (55% nu) som anser sig missgynnade. Totalt är det 33 procent som svarar att de gynnas och 45 som svarar missgynnas. Det är uppenbart att arbetarna inte kan köpas med skattesänkningar och tydligen inte heller lågavlönade kvinnor.

Borde inte det tredje steget i jobbskatteavdragspolitiken nu överges till förmån för en mer röstdragande skattepolitik? Att öka arbetsutbudet borde skjutas upp till nästa högkonjunktur. Nu riskerar en sådan politik dessutom att öka arbetslösheten till nästa valrörelse.

Andra bloggar om: regeringen, alliansen, utanförskapet, nya jobb, arbetslöshet, jobbskatteavdrag, schlingmann, arbetsutbud, konjunkturavmattning, val 2010, skatter, politik på intressant.se