fredag, augusti 22, 2008

Mona (s) angriper regeringens ekonomiska politik

På DN-debatt går Mona Sahlin till angrepp på regeringen på det ekonomiska området. Vi ser nu konturerna av hur oppositionen kanske lägger upp kritiken fram till valet. Men taktiken bygger på stöd från ekonomen Thomas Östros vilket kan ge Mona svårigheter i en duell med Reinfeldt.

Länge har socialdemokraterna legat lågt i sin breda kritik mot regeringen. Angreppen har skett i ofta perifera detaljfrågor eller i svepande utskåpningar i termer av "orättvisa". Men nu skriver Sahlin tillsammans med Östros en artikel i DN 22/8 som rimligtvis kan ses som något av en programförklaring på den ekonomiska politikens område. Regeringen har enligt författarna misslyckats och nämner följande punkter:

Arbetslösheten har ökat på ett år med 28 700 personer (SCB). Riksbanken förutser ytterligare minskning av sysselsättningen både 2009 och 2010.

Den ekonomiska tillväxten har stannat av.

Hushållen är synnerligen pessimistiska enligt KI.

Nu behövs investeringar för att motverka nedgången men regeringen gör inget.

Skattesänkningarna redan några månader efter regimskiftet tog inte hänsyn till konjunkturläget. De var ofinansierade och därför tvingades Riksbanken höja räntan. [Räntehöjningarna började dock i början av 2006.]

Regeringen ignorerade arbetskraftsbrisen och drog ner AMS-utbildningen och Komvux.

Försämringarna av arbetslöshetsförsäkringen medförde att att en halv miljon lämnade och står utan skydd. [Känner de inte till grundförsäkringen?] Risken för att de måste gå till socialkontoret kan vara en viktig förklaring till hushållens djupa pessimism.

Investeringar i vägar och järnvägar har fått stå tillbaka, småföretagarna ignorerats, bolånekrisen och inflationen tonats ned.

Nästa års skattesänkningar beskrivs av Reinfeldt som en finanspolitisk stimulans, men är ineffektiv eftersom nästan hälften går till höginkomsttagarna som sparar mera. [Är det en effekt av att pensionärerna mest består av låginkomsttagare som inte får något?]
- - -
Socialdemokraterna kommer i höst att lägga fram ett program för tilltro på framtiden. Några punkter:

Utbildning: Satsningar som matchar företagens kompetensbehov skall prioriteras.

Investeringar skall ge dem som regeringen har lämnat utanför nya jobb - speciellt alla de unga som regeringen övergivit.

Arbetsgivaravgifterna för de minsta företagen skall sänkas.

Riktade miljardinvesteringar skall göras i kommunsektorn, inte minst inom sjukvården.

Välfärdsförsäkringarna skall repareras. Skattereduktion för a-kasseavgiften.

Förbättringar för barnfamiljer, studenter och pensionärer (sänkt skatt för dessa).

Grön infrastruktur: investeringar i moderna kommunikationer [utan konkretisering].
- - -
Denna önskelista är naturligtvis ett klassiskt exempel på röstfiske. Motargumenten brukar vara att antingen blir det jättelika skattehöjningar eller också kommer en ofinansierad satsning att erodera förtroendet för svensk ekonomi med räntehöjningar och kursfall för kronan soom följd. Kan Sahlin hantera en sådan debatt?

Själva kritiken av regeringen kanske kan skyfflas över till Östros. Men den bygger på ett ganska invecklat koncept. Den närmast liggande förklaringen är istället att nuvarande svårigheter beror på den amerikanska bolånekrisen vars verkningar har spritt sig över hela världen. Skulle socialdemokraterna ha kunnat driva politiken på ett bättre sätt? Skulle Sahlin kunna vinna en duell med Fredrik Reinfeldt om sin större ekonomisk-politiska skicklighet?

Tittar man på önskelistan ser man att det mesta återstår att konkretisera. Det är bara sänkta arbetsgivaravgifter för småföretagen och sänkt skatt för pensionärerna som är åtminstone obestämt konkreta. Även med preciseringar är det en konventionell politik som förutskickas. Den tycks också innehålla element som kan kritiseras som "ökade bidrag". Något vinnande program ser det inte ut att vara. Men Sahlins parti har ett så stort försteg i opinionen att det kanske inte behövs.

Andra bloggar om: , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

7 Comments:

At 23 augusti, 2008 10:03, Anonymous Per Fredö said...

Mona Sahlin vill ha en förnyad socialdemokratisk politik visserligen därutöver med ett fåtal inslag av föga konkretiserad stimulans för småföretag och ungdomar.

Även med stöd från Thomas Östros skulle hon inte ha annan hjälp än att han bättre fårstår sig på ekonomi än Mona.
Hon saknar från sin statsrådstid helt insikter inom detta område.

Nu är det mest gnäll att allt gått snett.
Inga nya jobb har tillkommit, Det visar arbetsmarknadspolitiken.

Regeringen har dessutom svikit de svaga i samhället,särskilt då de som i samband med sin vanligtvis temporära arbetslöshet får något lägre a-kasseersättning.

Hon säger inte heller nåt vad hon som statsminister och i en vänsterregering avser att avskaffa.

Det gäller inte bara jobbavdrag, fastighets-och förmögenhetsskatt, riktade sänkta arbetsgivaravgifter, en skola mer präglad av kunskaper och lärlingsutbildning, den nya socialförsäkringsreformen utan även mer individuell valfrihet inom en rad områden etc.
Allt detta har man sett på med ovilja.

Det är sannolikt att skulle en vänsterregim föra en sån politik så skulle den tappa i väljarstöd rejält, nåt som de flesta opinionsundersökningar visar brukar drabba sittande regeringar.
Och i det internationella perspektivet har vi aldrig haft så svag socialdemokrati som nu.

Mona Sahlin visar i sin DN.debattartikel inte ens upp konturerna till det som utlovats ska bli det framtida vänsteralternativet.

Socialdemokraterna vill helst styra ensamma.


Eventuellt kan man tänka
sig att släppa in miljöpartiet i en s-regering.
Men hur göra med ett Ohlyparti som deklarerat sin håg att stå ensamma och som samtidigt ställt som villkor att man denna gång ska partiet in i en av sossarna ledd regering.

Den minnesgode kanske även erinrar sig vad Göran Persson sa; det är i själva verket lågt räknat sju för landet vitala frågor där det råder klara skillnader mellan oss, vp och mp.

Även detta måste Mona, Thomas och Wanja precisera.
Likaså kommer alltmer frågan att ställas; hur är det i dag med den parti-och fackliga samverkan.
Om svaret blir att inget skett så kommer nog alltfler att lämna LO.

 
At 23 augusti, 2008 13:52, Anonymous Anonym said...

Det er redan kört för Reinfeldt. Borg ägnar seg åt nåt så otaktiskt som att beta av utenlandsskulden. Utförsäljning av vodka och det hopplösa Telia er säkert rätt men det finns enorma andra tillgångar som båda kan behållas i svenskt ägo, delas ut som folkaktier och bidr tilen balanserat budget.

När storleken på pengahögen stod klar kort etter valsegern, så borde man satt igång irreversibla liberaliseringar utan tanke på återval. Det enda dom kmmer att bli ihågkommen för er ett lakan per månad. Nå blir man ju inte återvald ändå. Mona kan segla inn på dukat bord, fortsätta skadegörat och utsätta den nödvendiga storstädningen ytterligare några år.
Disen

 
At 23 augusti, 2008 16:27, Anonymous Anonym said...

Nå. Den springande punkten är väl varför svenska hushåll idag är lika dystopiska i sin syn på landets ekonomi som för femton år sedan (Jfr KI:s senaste konjunkturbarometer). Då hade vi negativ tillväxt och accelererande arbetslöshet.

Konjunkturinstitutet är lagom agnostiska inför detta fynd. Men att de försämrade inkomstförsäkringarna kan bidra till pessimism känns inte som en högoddsare.

I detta läge blir det onekligen knepigt för Borg et al att stimulera ekonomin. Hushållen kommer att göra sitt bästa för att lägga pengar på hög.

Så; vi får nog ge sossarna rätt i kritiken mot skattesänkningar till alla och en var kan vara en ineffektiv konjunkturpolitik. Och; vi får nog ge dem rätt i att den sittande regeringens insatser har bidragit till det negativa stämningsläget i ekonomin. Vilket, sannolikt, kommer att göra konjunkturnedgången mer kännbar och utdragen.

Anton S

 
At 24 augusti, 2008 17:02, Anonymous Anonym said...

Den absolut mest springande punkten är att otroligt många väljare inte förstår nationalekonomi. De tror att allt som är bra för dem själva på kort sikt är det absolut bästa både för landet och dem själva på lång sikt. Mer utbildning löser inget svensk problem. Rätt utbildning är mycket viktigare. Mer komvux är inte direkt rätt utbildning. Vi behöver mer yrkeskunskap.

Troligen behöver vi också färre högskoleplatser men det är ingen i rikspolitiken som direkt förespråkar detta. Överutbildningen på högskolorna är en enorm ekonomisk börda för landet. Människor pluggat ofta något onyttigt istället för att producera.

Detta är okunskapen bland väljarna. Klart är att nära många lever på bidrag det offentliga (antingen som anställda eller transfereringar) så är dessa otroligt många om att rädda sitt eget skinn. Något som endast kan göras via fortsatt högt skatteuttag (kostnad) vilket knappast är någon investering inför framtiden.

 
At 24 augusti, 2008 18:06, Anonymous Per Fredö said...

Brukar inte direkt hålla mede dig om allt Anonym, men det finns några korn av sanning i det som du nu textat.

Dock, De som i dag kommer in på högskolor och universitet är ofta så korkade att de har svårt hänga med i svängarna.

Åtminstone delvis hade skolministern Göran P som sitt jämlikhetsmål att alla efter grundskolan var kapabla klara av gymnasiet.

Och de som förstås inte lyckades med det placerades i den mängd högskolor vi fått som ska ersätta alla våra nedlagda regementen.

Bättre vi hade låtit folk göra lumpen. Nu vet vi menar alla försvaqrsvänner med rysskräcken isande i blodet.

Och våra ljushuvuden , gissningsvis nåt i stilen 20-30 procent skulle kanske klarat av en hygglig universitetsutbildning.
Måntro!

 
At 25 augusti, 2008 14:29, Blogger Kraxpelax said...

Skattesänkningar stimulerar ekonomin dåligt till följd av brant ökande sparbenägenhet OCH minskad investeringsvilja inför mörka ekonomiska utsikter. Mona Sahlin har rätt.

Tvärsäkert kan man alltid yttra sig. Det är inte riskfritt. Oavsett allt pratande kommer nämligen framtiden att säga sitt. Vi riskerar alltså alla att göra bort oss.

 
At 27 augusti, 2008 17:35, Blogger Danne Nordling said...

Hittills har regeringens skattesänkningar stimulerat ekonomin på ett tillräckligt effektivt sätt. Enligt Östros kanske något för mycket eftersom han hänvisar till överhettning.

Om det nu går utför och överskottet stort är det inget fel att både stimulera konsumtionen och öka kapitaluppbyggnaden hos höginkomsttagarna. Den senare effekten ger nya företag på längre sikt. Men vi borde främst få Riksbanken att driva ett mindre dogmatisk penningpolitik.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home