onsdag, augusti 13, 2008

Inflationsdogmen ifrågasatt

Inflation och prisökningar är inte samma sak. Detta är de flesta nationalekonomer medvetna om. Men Riksbanken verkar inte se någon sådan nyans. Inte heller bland yrkesverksamma ekonomer i banker och organisationer ser man detta problem. Nu framför en fastighetsekonom denna fundamentala kritik i SvD.

Det är universitetslektorn Ingemar Bengtsson, fil dr i nationalekonomi vid Lunds universitet som kommer med genant elementär kritik mot Riksbanken i en debattartikel på Brännpunkt i SvD idag 13/8-08. Den går ut på att man måste skilja mellan relativprisstegringar och mera jämnt fördelade prisökningar. Båda registreras i KPI och kallas litet slappt för "inflation".

Men som jag påpekat flera gånger tidigare definieras inflation som allmänna prisstegringar. Om oljepriset och priset på importerade livsmedel går upp är detta en välfärdsförlust för Sverige, som det borde vara Riksbankens uppgift att förklara och att visa att det inte går att kompensera sig för denna förlust genom att höja lönerna.

Istället har vi gång på gång fått höra hur representanter för facket - nu senast från IF-Metall och Unionen - förklarat att det är en helt öppen fråga huruvida man i höst skall säga upp det tredje året i avtalen och begära extra löneökningar. Dessa representanter verkar inte ha hört talas om Riksbankens ambitioner att genom räntehöjningar strama åt ekonomin så att de eventuella löneökningarna skall uppfattas som ett hot mot jobben. Istället antyds att kompensation skulle behövas för de höjda räntorna . . .

Det är uppenbart att kunskaperna i elementär nationalekonomi är ytterst begränsade hos många som man trodde visste bättre. Ytterst är detta ett underbetyg åt undervisningen i gymnasier och högskolor. Men också insiktsfulla personer inom organisationer, massmedia och hos Riksbanken själv borde ha uppmärksammat hur definitionen av 'inflation=ökat KPI' blivit en dogm som kanske leder till ett helt onödigt förvärrande av den kommande lågkonjunkturen och arbetslösheten.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

3 Comments:

At 13 augusti, 2008 21:03, Blogger Magnus Persson said...

Sen när får man lära sig nationalekonomi i gymnasiet? Möjligen i någon tillvalskurs, i så fall.

 
At 14 augusti, 2008 01:15, Blogger Per-Olof Persson said...

KPI består av relativprisförändringar

(1) KPI består enbart av relativprisförändringar eller närmare bestämt förändringar av priser på enskilda konsumtionsprodukter. En allmän prisnivå existerar inte eftersom det inte går att lägga ihop priserna på enskilda produkter. Det går inte att lägga ihop priset för en liter mjölk och ett kilo smör. Det är olika sorter och olika mått. KPI är enbart ett grovt mått på förändringen av den allmänna prisnivån.

(2) Ska vissa relativprisförändringar tas bort från KPI bör andra justeringar även göras. En välutbildad nationalekonom vet att en ökning av produktionen är prissänkande. När produktionen ökar kraftigt under en uppgång är detta prissänkande. Rent logiskt bör KPI räknas upp för den prissänkande effekten och leda till en högre ränta. När produktionen stagnerar under nedgången blir uppräkningseffekten lägre och räntan blir eventuellt lägre (det finns fler faktorer som höjer priserna).

(3) KPI tar inte hänsyn till de relativprisförändringar som sker inom produktionen. Företagens inköp ifrån varandra är 4 gånger större än konsumenternas inköp av konsumtionsprodukter. Dessa priser är således 4 gånger viktigare att få med i ett KPI. Priserna på kapitalvaror fluktuerar mycket kraftigare under en konjunkturcykel än priserna på konsumtionsvaror. Priset på kapitalvaror stiger kraftigt under uppgången och sjunker kraftigt under nedgången. Dessa varors stora betydelse i en varukorg skulle i praktiken bestämma Riksbankens räntesättning.

(4) Inflation är även ökning av aktieindex och ökning av fastighetspriser. Tas dessa priser inte med i ett KPI är risken stor för allvarliga finanskriser. Uppgången ger en högre ränta och nedgången ger en lägre ränta.


Löneökningar

Löneökningar kan däremot inte vara en orsak till att inflationen ökar. Skulle löneökningarna bli 5 miljarder kr kan löntagarna spenderar 5 miljarder kr mer. Men arbetsgivarna kommer att spendera 5 miljarder kr mindre. Detta leder inte till inflation.

Men ökar penningmängden kommer försäljningsintäkter och skatteintäkter att öka. Det är först därefter som de nominella lönerna kan öka. I annat fall uppstår endast arbetslöshet. Således är löneökningarna inte skulden till prisökningarna.

 
At 14 augusti, 2008 10:52, OpenID rodgronsolidaritet said...

Samtidigt ser jag inga större problem i att inflantionen ökar.
Inflantionen har varit tvåsiffrig länge, utan att vi drabbats av problem. Nu gnäller vi så fort den blir över 3%. Vi höjer räntan löjligt mycket, vi ska akta oss för att pengarna börjar fly landet, men det tar länge innan något sådant börjar ske. Det du också ska inse är att även om inflationen ökar så försvinner inte några pengar, däremot omfördelas de, och jag tror att den stora vinnaren är bankerna.

Jag vet ärligt talat inte om vad riksbanken håller på med, och ifall den fortsätter såhär kanske vi måste göra oss av med dess självständighet..

(Jo, vi lär oss nationalekonomi i samhälls A till och med. Men tyvärr bara det grundläggande, det andra måste man gå till biblioteket och studera sig fram under sin fritid.)

 

Skicka en kommentar

<< Home