Prestigerädsla bakom inflationsdogmen?

Det tycks ha gått prestige i debatten om räntehöjningar och synen på inflationen. Riksbanken försvarar sig mot de generande anklagelserna att ha förväxlat KPI-ökning med inflation. Ett antal bankekonomer rycker ut till stöd. Men den sakliga grunden saknas.

I dagens SvD 14/8 svarar rikbankschefen Stefan Ingves och vicen Irma Rosenberg på Ingemar Bengtssons kritik att RB inte håller isär konsumentprisökningar (ex ökat relativpris på olja) och allmänna prisstegringar (gängse definition av inflation). Jag skrev en delvis stödjande kommentar till Bengtsson igår. RB-cheferna ger Bentsson rätt på flera punkter men menar att man redan har varit tydlig med att relativprisökningar inte är möjliga att motverka. Det är korrekt men RB har haft föga framgång med att sprida denna uppfattning.

Däremot måste en oberoende läsare ställa sig frågande till RB:s anklagelser mot Bengtsson att han skulle ha påstått att RB höjt räntan för att motverka relativprisökningar. Vad han kritiserat är att RB verkar bekämpa KPI-ökningar, som beror på relativprisstegringar, som om de var orsakade av inflation. Jag kan dessutom inte finna belägg för RB:s påstående att Bengtsson skulle menat att räntehöjningarna under våren skulle varit motiverade av att "motverka relativprisförändringar". Vad Bengtsson avser är rimligtvis den framtida utvecklingen.

Ordet 'motverka' har två betydelser. Dels avses att förhindra det man vill motverka, vilket är omöjligt när det gäller höjda oljepriser. Att påpeka detta är trivialt och verkar vara ett litet desperat sätt att rädda sin presige. Dels avser 'motverka' ett vidare begrepp i form av att kompensera för effekterna på KPI av en faktor med en effekt som ger en minskning i en annan del av KPI. Man kan i denna mening motverka oljeprisernas höjning genom att driva fram t ex en lönesänkning som medger prissänkningar i nästa led.

Riksbanken använder sig dessvärre ofta ändå av en vilseledande terminologi. I den penningpolitiska rapporten från den 3 juli 2008 (pdf), som gjordes strax före den senaste räntehöjningen, reviderar RB upp sin inflationsprognos för i år med följande ord:

"Den högre inflationen är till största delen ett resultat av en oväntat stark uppgång av priserna på energi. Från april har priset på råolja stigit med cirka 20 dollar per fat." (RB, s 19)

Ovanstående formulering visar inte precis att Riksbankens ekonomer vinnlägger sig om att upprätthålla en distinktion mellan relativprisstegringar och inflation. Bengtssons kritik famstår som befogad.

Man kan därför fråga sig i vilket ärende ett antal ekonomer, som intervjuas i SvD idag, är ute i. Så här sammanfattar SvD sitt reportage:

" Men få av de chefsekonomer som SvD Näringsliv talade med under gårdagen instämmer i hans resonemang. Ett flertal framför att Riksbanken är väl insatt i skillnaden mellan relativprisförändringar och verklig inflation."

Om det är på detta viset kan man väl inte uttrycka sig som i föregående citat (RB, s 19)? Så här säger ekonomerna:

"Även om det nu bara rör sig om ett fåtal varor som stigit kraftigt i pris så kostar konsumtionskorgen mera för hushållen." Robert Bergqvist, chefekonom på SEB

"Vi har ju inte facit i handen ännu. Det finns en osäkerhet kring hur mycket och hur länge råvarupriserna ska öka. Bengtsson tar det som en självklarhet att det är frågan om relativpris­ökningar, ett engångslyft, men det vet vi ju inte än."Cecilia Hermansson, chefekonom vid Swedbank

Enligt SvD:s Sara Larsson fårBergqvist medhåll av Tomas Pousette, chefekonom på SBAB medan Annika Winsth, makroanalytiker på Nordea ger visst stöd åt Bengtsson. Har Sara Larsson verkligen fått fram vad ekonomerna anser i huvudfrågan? Klart är att de approcherade ekonomerna inte själva varit särskilt tydliga med skillnaden mellan inflation och KPI-ökning. Men att redigera deras uttalanden som att de inte håller med om denna skillnad är kanske att gå litet väl långt för en seriös dagstidning. De går nu en besvärlig balansgång för att rädda sin prestige och borde därför grillas litet extra.

Slutligen återstår frågan varför räntan gradvis behöver höjas för att vi skall komma tillbaka till målet på 2 procent på ett par års sikt. Detta påstås av RB-cheferna utan ytterligare motivering i dagens artikel. Kanske någon kan ge ett tips?

Andra bloggar om: inflation, prisstegringar, prisökningar, KPI, räntor, räntehöjning, Riksbanken, nationalekonomi, politik, ekonomi på intressant.se