lördag, februari 07, 2009

Är kärkraftsuppgörelsen ett sabotage, Maud Olofsson?

I Ekots lördagsintervju framträdde Maud Olofsson (C) som utfrågades av Inger Arenander. Varför inte en ny folkomröstning? Det var den första (och viktigaste?) frågan Arenander ställde. Svaret var att politikerna inte följer resultaten i alla fall. En partiledaruppgörelse kan smälla högre än en folkomröstning. Politikerna är valda för att fatta beslut, enligt Olofsson.

Skall C gå till val på fortsatt kärnkraft? Nej, på förnybar energi. C är inte för kärnkraft. Den får nu bära sina egna kostnader. Ny kärnkraft blir det ca 2023. Har noterat en vilja hos socialdemokraterna att diskutera. Det blir inte en så tydlig skiljelinje i nästa val.

Ger maktskifte en annan energipolitik? Hoppas på en konstruktiv dialog. Många inom S tycker som vi i C. Vi vill ha en långsiktig uppgörelse. Våra argument gentemot S är att inga skattepengar skall gå till kärnkraften och att det är sååå mycket till förnybar energi.

Varför blir det lättare med förnybart om det kommer in kärnkraft? Beroendet skall minska står det i överenskommelsen. Det är en kompromiss. Men något egentligt argument kom inte. Arenander upprepade frågan. Nu har vi höjt elcertifikatsystemet till 25 TWh. Vi får väl se om det blir några nya reaktorer - ingen köbildning i Sverige eller i resten av världen. Det är bra att det förnybara nu tryggar försörjningen.

Vi skall planera för 30 TWh vindkraft men det betyder inte att det blir så mycket. Hur mycket har Olofsson pressat fram extra? Svensk Vindenergi har fått allt de har begärt, ger 10 000 nya jobb. Är det en framgång att öka det förnybara från 49 till 50 procent? Det är inget stopp vid 50. Elcertifikaten kan innebära att det blir mera. Vi har nu fått väldigt kraftfulla verktyg. [Hur kraftiga? Förra bloggartikeln.]

Så en procentenhet är vad man fått för eftergiften att tillåta ny kärnkraft? Vi får också energieffektivisering och fossilfria transporter till 2030, framhöll Olofsson. Men hon gav inte svar på Ekots rubrikfråga huruvida kompromissen var värd priset - det var nog underförstått.

Därefter kom diskussionen in på ägandet av företaget Vattenfall. Det skall ägas av staten nu men sedan skall en översyn ske. Men vi vill ha fortsatt statligt ägande. Att Vattenfall ägs av staten är ingen subvention av kärnkraften. Vi har samma avkastningskrav som på andra företag. Vi vill att de också satsar på förnybart. Vi har skrivit under Pariskonventionen om större ansvar för säkerheten. Det blev en allt snårigare diskussion om ansvarstagandet för kärnkraftens risker.

Höjd koldioxidskatt? Oklart. Flera vägar till koldioxidfri bilpark 2030. Vi skall minska utsläppen med 2 milj ton. Inga billigare priser. Varför inte fråga det egna partiet innan ett så svårt beslut fattades. 95 procent har vi beslut om sedan tidigare. Vi kan inte ha öppna förhandlingar inom regeringen. Medlemmarna måste få tid att förstå och vänja sig. Politik är att kompromissa - det finaste som en demokrati har.

Slutligen: bryta uran? Det finns en minerallag. Bara MP vill ändra den.

Maud Olofsson var betydligt lugnare och saklig än i tidigare intervjuer. Men hade hon något att komma med? Resonemanget om kompromisser i princip kan nog alla utom fundamentalister acceptera. Den springande punkten är om kompromissen är rimlig. Och då kunde hon inte ge några starka argument för att satsningen på "det förnybara" nu skulle vara så väldigt mycket större än den var tidigare. Det är något som sägs hela tiden men vari består eftergifterna från Moderaterna och Folkpartiet? Har de tagit på sig några tunga uppoffringar som drabbar deras väljargrupper?

Nu kan man säga att fortsatt användning av kärnkraft inte heller är någon tung uppoffring för Centern. De har kunnat leva med kärnkraften i alla år och uppgörelsen betyder rimligtvis att en eller ett par nya reaktorer kommer att byggas. I praktiken kommer en stor del av kärnkraften att fasas ut. Detta är desto troligare om subventionspolitiken av "det förnybara" nu cementeras och utökas ytterligare. Men det kom inte fram i intervjun.

Hela perspektivet i intervjun var att uppgörelsen kanske inte var tillräckligt självplågande. Inte heller fick Maud Olofsson ta ställning till oppositionens argument att uppgörelsen i själva verket förhindrar framtida satsningar på "det förnybara". Det är konstigt eftersom media varit fulla av just denna invändning från oppositionen. Är uppgörelsen ett sabotage som Peter Eriksson (MP) hävdat? [Bloggartikel]

[Fortsättning: Sahlin en amatör som sviks av sina alliansbröder?]

Andra bloggar om: , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

6 Comments:

At 07 februari, 2009 16:03, Blogger Natrix said...

Jag hörde också henne och kom att tänka på O Johansson. Konstig logik tycks vara ett genomgående drag hos centerpartister.

Jag undrar hur många sjukhussängar, lärare, naturreservat etc man skulle kunna få för vindkraftssubventionerna?

 
At 07 februari, 2009 22:26, Anonymous Marianne said...

Inger Arenander verkar ha sin egen agenda som inte innehåller gratisargument mot de rödgröna. Myten om "sabotaget" ska få fortleva.

Danne får stöd från vindkraftsindustrin i Dagens Industri idag. De säger att Erikssons farhågor är "ogrundade och helt missvisande". Ren skrämselpropaganda säger Mattias Rapp, VD för Svensk Vindenergi. Inte ens MPs egna kompisar ger stöd åt Peter Eriksson. När ska Ekot upptäcka detta?

 
At 08 februari, 2009 11:26, Anonymous Bengt Axmacher said...

Utan att vara centerpartist tycker jag likväl att Maud Olofsson förtjänar ett högt betyg. Hon leder sitt parti med fast hand och av Visbymötet att döma har hon snarast befäst sin position.
Överenskommelsen har delar som man kunde önskat sig bättre, men det är ändå makalöst att den överhuvudtaget kommit till stånd.

Vindkraften har nackdelen att den måste balanseras, dvs det krävs reservkraft när det inte blåser, och det behovet växer i takt med utbyggnaden, och kan vindstilla dagar både i teori och praktik så småningom alltså uppgå till 30 Twh. Kärnkraft kan fungera som sådan, men det dröjer kanske 20 år innan ny finns på plats.
Stig Malm sade i "morgonsoffan"
häromdagen med viss besvikelse i rösten (men nöjd f ö.) att alliansen inte vågat sig på vattenkraften. Det var synd, för den är som reservkraft ett bättre alternativ än kärnkraften. Om befintliga vattenkraftverk fick fler generatorer - en rel billig och enkel åtgärd - funnes en snabbt tillgänglig reserv. När det blåser skulle man som kompensation för det ökade uttaget kunna pumpa vatten tillbaka upp i magasinen - det kanske rentav vore tekniskt möjligt att göra det med samma utrustning.
Det kan också vara värt att erinra sig att vindkraftverk har en relativt kort livlängd - c:a
20-25 år. När det eventuella första nya kärnkraftverket är på plats är det dags att börja byta ut vindkrafterk i stor skala. Rädslan för att vi skall få ett elöverskott är svårbegriplig med den eltörstiga kontinent som vi har inom nära räckhåll och där varje impöorterad Kwh är en klar miljövinst

 
At 08 februari, 2009 12:02, Anonymous Bengt Axmacher said...

Komplettering. Har just fått påpekat från annat håll att kärnkraft av tekniska skäl INTE är lämpad som reservkraft. Det gör det väl än mer angeläget att fundera över balanseringsfrågor när vindkraften skall byggas ut.

 
At 08 februari, 2009 13:53, Blogger Danne Nordling said...

Subventionerna av vindkraften är tveeggade rent politiskt. Miljöaktivisterna har redan börjat uttnyttja dem för att göra en utbyggnad osäker. Mer om detta senare.

Vi får väl se om Peter Eriksson någonsin får äta upp sin skrämselpropaganda i media. Det verkar som om de står på de röd-grönas sida.

Visst har Maud Olofsson gjort bra ifrån sig. Men om jag vore en kritisk centerpartist med klimatfundamentalistiska åsikter skulle jag ändå fråga mig om jag fått något väsentligt för att ge upp kärnkraftsmotståndet.

Vindkraften har en stor nackdel genom att den måste balanseras när det inte blåser som Bengt påpekar. Borde då inte exporten av kärnkraftsel kunna vara en balanserande faktor? Utlandet får mindre el när det inte blåser i Sverige. Eller betyder ett exportavtal att man är garanterad elleveranser kontinuerligt?

I varje fall borde vattenkraften kunna användas som en regulator i större omfattning än idag - kanske med hjälp av returpumpar. Investeringar i sådan utrustning betyder att vindkraften blir ännu dyrare i praktiken.
/DNg

 
At 08 februari, 2009 15:05, Blogger Per-Olof Persson said...

Danmark som har en stor andel vindkraft kan inte fasa in 85 % av denna el i sitt el-nät. Dessa 85 % exporteras gratis till Norge och Sverige (plus att Danmark har fått stå för investeringskostnaderna). Elen används till att pumpa upp vatten till vattenkraftens vattenmagasin.

Danmark får tillbaka billigt producerad el ifrån vattenkraftverken. Men för Danmark är detta Ebberöds Sparbank, man producerar dyr el och får tillbaka billig el (plus att effektförluster uppkommer vid längväga transport av el).

Stora satsningar på el från vindkraft kräver stora investeringar i ett bättre el-nät. Även om denna el kan exporteras måste något av länderna se till att det finns en 100%-ig reserv av annan kraft som täcker upp vindkraften.

 

Skicka en kommentar

<< Home