Är kärkraftsuppgörelsen ett sabotage, Maud Olofsson?

I Ekots lördagsintervju framträdde Maud Olofsson (C) som utfrågades av Inger Arenander. Varför inte en ny folkomröstning? Det var den första (och viktigaste?) frågan Arenander ställde. Svaret var att politikerna inte följer resultaten i alla fall. En partiledaruppgörelse kan smälla högre än en folkomröstning. Politikerna är valda för att fatta beslut, enligt Olofsson.

Skall C gå till val på fortsatt kärnkraft? Nej, på förnybar energi. C är inte för kärnkraft. Den får nu bära sina egna kostnader. Ny kärnkraft blir det ca 2023. Har noterat en vilja hos socialdemokraterna att diskutera. Det blir inte en så tydlig skiljelinje i nästa val.

Ger maktskifte en annan energipolitik? Hoppas på en konstruktiv dialog. Många inom S tycker som vi i C. Vi vill ha en långsiktig uppgörelse. Våra argument gentemot S är att inga skattepengar skall gå till kärnkraften och att det är sååå mycket till förnybar energi.

Varför blir det lättare med förnybart om det kommer in kärnkraft? Beroendet skall minska står det i överenskommelsen. Det är en kompromiss. Men något egentligt argument kom inte. Arenander upprepade frågan. Nu har vi höjt elcertifikatsystemet till 25 TWh. Vi får väl se om det blir några nya reaktorer - ingen köbildning i Sverige eller i resten av världen. Det är bra att det förnybara nu tryggar försörjningen.

Vi skall planera för 30 TWh vindkraft men det betyder inte att det blir så mycket. Hur mycket har Olofsson pressat fram extra? Svensk Vindenergi har fått allt de har begärt, ger 10 000 nya jobb. Är det en framgång att öka det förnybara från 49 till 50 procent? Det är inget stopp vid 50. Elcertifikaten kan innebära att det blir mera. Vi har nu fått väldigt kraftfulla verktyg. [Hur kraftiga? Förra bloggartikeln.]

Så en procentenhet är vad man fått för eftergiften att tillåta ny kärnkraft? Vi får också energieffektivisering och fossilfria transporter till 2030, framhöll Olofsson. Men hon gav inte svar på Ekots rubrikfråga huruvida kompromissen var värd priset - det var nog underförstått.

Därefter kom diskussionen in på ägandet av företaget Vattenfall. Det skall ägas av staten nu men sedan skall en översyn ske. Men vi vill ha fortsatt statligt ägande. Att Vattenfall ägs av staten är ingen subvention av kärnkraften. Vi har samma avkastningskrav som på andra företag. Vi vill att de också satsar på förnybart. Vi har skrivit under Pariskonventionen om större ansvar för säkerheten. Det blev en allt snårigare diskussion om ansvarstagandet för kärnkraftens risker.

Höjd koldioxidskatt? Oklart. Flera vägar till koldioxidfri bilpark 2030. Vi skall minska utsläppen med 2 milj ton. Inga billigare priser. Varför inte fråga det egna partiet innan ett så svårt beslut fattades. 95 procent har vi beslut om sedan tidigare. Vi kan inte ha öppna förhandlingar inom regeringen. Medlemmarna måste få tid att förstå och vänja sig. Politik är att kompromissa - det finaste som en demokrati har.

Slutligen: bryta uran? Det finns en minerallag. Bara MP vill ändra den.

Maud Olofsson var betydligt lugnare och saklig än i tidigare intervjuer. Men hade hon något att komma med? Resonemanget om kompromisser i princip kan nog alla utom fundamentalister acceptera. Den springande punkten är om kompromissen är rimlig. Och då kunde hon inte ge några starka argument för att satsningen på "det förnybara" nu skulle vara så väldigt mycket större än den var tidigare. Det är något som sägs hela tiden men vari består eftergifterna från Moderaterna och Folkpartiet? Har de tagit på sig några tunga uppoffringar som drabbar deras väljargrupper?

Nu kan man säga att fortsatt användning av kärnkraft inte heller är någon tung uppoffring för Centern. De har kunnat leva med kärnkraften i alla år och uppgörelsen betyder rimligtvis att en eller ett par nya reaktorer kommer att byggas. I praktiken kommer en stor del av kärnkraften att fasas ut. Detta är desto troligare om subventionspolitiken av "det förnybara" nu cementeras och utökas ytterligare. Men det kom inte fram i intervjun.

Hela perspektivet i intervjun var att uppgörelsen kanske inte var tillräckligt självplågande. Inte heller fick Maud Olofsson ta ställning till oppositionens argument att uppgörelsen i själva verket förhindrar framtida satsningar på "det förnybara". Det är konstigt eftersom media varit fulla av just denna invändning från oppositionen. Är uppgörelsen ett sabotage som Peter Eriksson (MP) hävdat? [Bloggartikel]

[Fortsättning: Sahlin en amatör som sviks av sina alliansbröder?]

Andra bloggar om: kärnkraft, vindkraft, förnybar energi, Centerpartiet, Miljöpartiet, kompromiss, klimat, miljö, politik på intressant.se