Vilsenheten är stor även bland USA:s ekonomer

Politikerna i USA är oense om behovet av stimulans. Ekonomerna vill stimulera men är oense om hur. Obamas paket riskerar att förtas av delstaternas underskott. De automatiska stabilisatorerna existerar inte. Prognoserna revideras ner. Kan man förutse att Kinas handelsöverskott försvinner? Obama måste kanske bedriva svångremspolitik istället?

Kommer ni ihåg debaclet i Kongressen kring det finansiella räddningspaketet vid månadsskiftet september/oktober 2008? Då röstade först en majoritet ner Busch-regeringens paket om 700 mdr dollar. Majoriteten formades av både republikaner och demokrater - dock var andelen republikaner större. Nu lägger Barack Obama fram ett nytt paket om 825 mdr ovanpå det gamla. Omröstningen i representanthuset väntas ha utfallit så att demokraterna stöder sin president mot republikanernas nej-röster. Avvikarna lär vara få.

Man kunde tycka att det i en sådan ödesstund som ekonomin nu befinner sig i skulle finnas en större enighet om vad som borde göras. Men politikernas vilsenhet tycks vara en avspegling av ekonomernas. Dessas splittrade syn beskrivs av professor Lars Jonung i DN idag 29/1 i en kolumnartikel. Den amerikanska ekonomorganisationen American Economic Society har haft ett tredagarsmöte i San Francisco där 10 000 ekonomer diskuterat bl a den ekonomiska krisen.

En samsyn finns om krisens orsaker, anser Jonung. Dessa är en alltför expansiv penning- och finanspolitik kombinerad med otillräcklig finansiell reglering och en kultur av överdrivet risktagande och kortsiktighet inom finanssektorn. Mindre kriser bemöttes med expansiv politik. Detta ledde till en bubbla. Alan Greenspan misslyckades. Nu måste krisen mötas med en snabb finanspolitisk expansion trots att man tidigare varit skeptisk till finanspolitikens potential. Men därefter finns ingen samstämmighet:

"Professorerna var helt oeniga om vad slags stimulanser som var lämpliga. Ska investeringar eller konsumtion stimuleras, den privata eller offentliga sektorn? Ska Pentagon få fler kanoner eller barnen klimatvänligare skolor? Hur mycket och när?"

Men oenigheten fanns också kring det lämpliga med finanspolitiska stimulanser i en kris som ansågs vara finansiell. Det är banksystemets långivning som måste repareras. Därefter blir det möjligt att stoppa nedgången. Detta kostar enligt Jonung många gånger mer än de hittills diskuterade åtgärdspaketen. Därför är en möjlighet att bilda en "bad bank" som tar över de dåliga lånen som i Sverige på 90-talet. Enligt DI idag kommer chefen för FIDC (insättningsgarantimyndigheten) Sheila Bair att få ansvaret för en sådan. Bankaktierna steg efter detta besked.

Jonung är själv något skeptisk till möjligheten att begära pengar av skattebetalarna för att rädda "samma banker som precis fört USA in i dagens finansiella sammanbrott". Men han visar ingen skepsis till att Obama förmår begära 825 mdr dollar för en renodlad finanspolitisk stimulans. Dessutom visar de amerikanska delstaternas ekononomier sådana problem att talet om "automatiska stabilisatorer" verkar vara rent nonsens. Precis som de svenska kommunerna får delstaterna inte ha några underskott. DI skriver idag att staternas egna prognoser för det budgetår som börjar 1 juli landar på ett underskott på drygt 80 mdr dollar.

Men tankesmedjan CBPP (Center on Budget and Policy Priorities) anser att siffran istället blir så hög som 145 mdr dollar. Någon egentlig förbättring räknar man inte med de följande två åren utan det sammanlagda underskottet blir 416 mdr för tre år. Om delstaterna hanterar detta med nedskärningar kommer det att förta halva effekten av Obamas stimulanspaket. Enligt CBPP kommer 90 procent av delstaterna att gå back. Frånvaron av automatiska stabilisatorer, som många ekonomer ytterst förlitat sig på, kommer nu att göra krisen värre om Obama inte kan förse delstaterna med krediter eller andra medel för att hålla verksamheten uppe. Detta blir sannolikt omöjligt eftersom åtgärderna kommer så sent att omfattningen blir så gigantisk att den allmänna opinionen säger nej. Motargumentet är att Obamas paket blir så lyckosamt att delstaternas underskottsprognoser kommer på skam.

Eftersom alla stimulansåtgärder hittills kommit för sent kanske man också kan räkna med att Obamas plan blir senfärdig. Då inträder en motverkande effekt av annat slag: misstroendet mot ett jätteunderskott som inte verkar att ha någon påtaglig effekt. Det gör ännu fler aktörer missmodiga: de ökar sparandet om de är konsumenter och de stoppar investeringarna om de är företagare. Krisen förvärras. Här i Sverige kom Konjunkturinstitutet idag med en nedrevidering av sin konjunkturprognos från 19 december: BNP skall inte minska med 0,9 procent 2009 utan med ca 1,5 procent. Likaså rapporterade IMF igår att världens BNP inte skall öka med 2,2 procent utan bara med 0,5 procent och minska med 2 procent för världens "avancerade länder", däribland USA med -1,6 och EU med -1,8 (euroländerna -2,0) procent.

Detta borde vara prognoser som beaktar Obamas stimulanpaket och kanske också Kinas som sägs uppgå till 15 procent av BNP på två år. Men sådant skriver journalisterna inte något om. Så vad skall allmänheten tro? Prognoser kanske är värdelösa eftersom de enbart kan ta in beaktandet av fundamentala ekonomiska processer som kan beräknas med god sannolikhet.

Men vem skulle ha kunnat göra en psykologisk prognos om att Hank Paulson skulle låta Lehman Brothers gå i konkurs och att finanssektorns interna förtroende därefter skulle kollapsa? Kanske vi skall göra motsvarande prognos för Kina? Regeringen gör något felsteg som leder till uppror och oroligheter. Trupper sätts in som skjuter ett antal demonstranter och landet lamslås. Exporten sjunker, handelsöverskottet smälter ihop och USA får gå ut på den internationella lånemarknaden med "mössan i hand". Obama beslutar sig för att "svälta sig ur krisen" och världshandeln krymper ännu mera.

Andra bloggar om: finanskrisen, stabiliseringspolitik, finanspolitik, ekonomiska krisen, stimulanspolitik, underskott, Kina, konjunkturer, nationalekonomi, politik, ekonomi på intressant.se