torsdag, februari 05, 2009

Kärnkraften blir borgerlig

Nu har Alliansen bestämt sig för fortsatt kärnkraft. Det uppstår då ett tydligt alternativ till den rödgröna oppositionen som vill avveckla kärnkraften och äventyra energiförsörjningen, tryggheten och välståndet. Kan det leda till valförlust för bakåtsträvarna?

Det är naturligtvis storpolitik som ligger bakom de borgerligas överenskommelse om fortsatt liv för kärnkraften. En presskonferens om uppgörelsen hölls under förmiddagen och ett grunddokument publicerades (pdf). Syftet är att få linjerna klara till klimatpropositionen den 17 mars så att ett tydligt politiskt alternativ kan urskiljas.

Alltför sent upptäckte Miljöpartiet att den dogmatiskt kärnkraftsfientliga hållningen kunde bli farlig. I SvD antyder man att kärnkraften endast långsamt behöver avvecklas med början med de fyra äldsta reaktorerna under 2020-talet. Då skulle alternativ hinna utvecklas och tryggheten kunna säkras. Men hur troligt är det? Sifferexcersis med alternativ kan dessutom aldrig vinna genomslag i opinionen.

Regeringen anger följande målsättningar för år 2020 i dokumentet:



50 procent förnybar energi
10 procent förnybar energi i transportsektorn
20 procent effektivare energianvändning
40 procent minskning av utsläppen av klimatgaser

Målet avser den icke handlande sektorn och innebär en minskning av utsläppen av klimatgaser med 20 miljoner ton i förhållande till 1990 års nivå. Två tredjedelar av dessa minskningar sker i Sverige och en tredjedel i form av investeringar i andra EU-länder eller flexibla mekanismer som CDM (Clean Development Mechanism). För att nå målet kommer regeringen att presentera förslag om utvecklade ekonomiska styrmedel, bland annat höjd koldioxidskatt, samt minskade eller slopade undantag. Även drivmedelsskatter och övriga energiskatter kan komma att höjas.
En kraftig utbyggnad av förnybar energi till en något större andel än tidigare kommer dessvärre att bli mycket kostsamt. Preciseringar görs med 30 TWh vindkraft och avskaffad fossilanvändning för uppvärmning 2020. Här sticker den centerparistiska antikärnkrafts-bockfoten fram. Med så mycket förnybar energi som planen ovan kräver blir det sannolikt svårt att få icke-subventionerad ny kärnkraft att kunna konkurrera med de subventionerade alternativen. Tvivelaktigt är också att kärnkraften skall subventionera konkurrenterna genom elcertifikaten. De som skall fatta investeringsbesluten för ny kärnkraft måste nog räkna med att kunna exportera en del av elen om subventionspolitiken av alternativen blir framgångsrik.

Uppgörelsen är en kompromiss. Den går sakligt sett i fel riktning. Men i Sverige kommer man med största sannolikhet kritisera den för att den inte är tillräckligt självplågande.

[Läs fortsättning: Peter Erikssons argument om sabotage underkänns av Miljöpartiet 6/2]

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

2 Comments:

At 06 februari, 2009 05:19, Anonymous Anders said...

Förstår inte riktigt din kommentar. Borgarna är bakåtsträvare för att de vill återinföra fissionsenergi som ett sätt att säkra Sveriges energibehov. Visst. Men på vilket sätt gagnar detta dem och inte oppositionen?

Fusionsenergi är lösningen, men därtill krävs högre forskningsanslag och mer internationell samverkan.

 
At 06 februari, 2009 13:51, Blogger Danne Nordling said...

Anders, om man anlägger ett konventionellt konspirationsteoretiskt perspektiv är det de röd-gröna som är bakåtsträvare. De vill bli av med kärnkraften för att så småningom få "elbrist" som ställer krav på övergång till ett gammaldags, grönt samhälle. Det är detta perspektiv som de borgerliga nu får större trovärdighet att föra fram. Och de själva är spärren mot detta. Det är storpolitik.

En majoritet av de socialdemokratiska väljarna är för kärnkraft. En tung del av fackföreningsrörelsen likaså. Det finns rimligen röster att vinna i dessa grupper.

Rent taktiskt innebär uppgörelsen att man skjuter in sig ännu bättre på Mona Sahlins svaga punkt: samarbetshanteringen. Hon har i höstas visat att hon inte riktigt klarar samarbetet på vänsterkanten. Nu får hon ett nytt samarbetsproblem som både går långt in i partiets kärna och fackföreningsrörelsen. Slår denna taktik in kommer hon att malas ner - mosas - av krafter som hon inte längre kan kontrollera. Jag är imponerad.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home