Elbrist med Socialdemokraterna?

I Ekots lördagsintervju uppträdde gruppledaren Mikael Damberg 26/5-12. Först diskuterades vinstutdelning inom skolan. Mot slutet kom man in på kärnkrften.

Damberg hänvisade till dementin i SvD av Stefan Löfvén. Socialdemokraterna kommer inte att tillåta någon utbyggnad av kärnkraften. Nu gäller det att snabba upp den långsamma utbyggnaden av "förnybara" energikällor så att vi får ett elöverskott, menade Damberg. Dessutom ska slöseriet minskas. Det är detaljerna kring detta som en blocköverskridande uppgörelse ska handla om.

Några besked om hur kongressbeslutet om att kärnkraften ska fasas ut i den takt som möjliggörs av utbyggnaden av andra energikällor gav Damberg inte. Han fick inte heller frågan. Men det var ju på denna punkt som Löfvén tidigare kunde antyda att han var beredd att se till att svensk industri skulle få tillräckligt med el till rimliga priser - även till priset av bibehållen kärnkraft. Det tycks nu vara uteslutet. Kärnkraften ska bort när den är utsliten. Om elöverskottet då inte räcker för att ersätta den nedlagda elproduktionen så får Sverige tydligen ta en elbrist, som i praktiken betyder drastiskt höjda elpriser.

Vad syftar snacket om en överenskommelse mellan socialdemokrater och borgerliga till? Om utgångspunkten är att någon ersättning för utslitna reaktorer inte får byggas, finns enbart en diskussion kvar om hur stora subventioner som måste till för att till varje pris försöka få fram ersättningskraft. Eventuellt kan denna diskussion kompletteras med vilka system för böter och fängelse som behövs för dem som inte slutar att "slösa med el".

Det förefaller nu klarlagt att med Socialdemokraterna vid makten kommer det att bli elbrist och kraftigt dyrare el. Elintensiva företag har anledning att studera opinionssiffrorna och förbereda utflyttning.

--------------

[Ekot 7/6 om Löfvens uppfattning att ingen förtida avveckling ska göras under den tekniska livslängden 2032-2045.]

Bloggat från utlandet med HTML på iPad

intressant.se

Kan Löfven göra kärnkraftsdebatten realistisk?

I debatten om kärnkraftens eventuella avveckling är en central fråga vad den ska ersättas med. Löfven antyder att det inte blir lätt. Men varför hänvisar ingen till att Energimyndigheten förutser att elöverskottet 2020 bara kan ersätta en tredjedel?

Kärnkraftsmotståndarna börjar ana att det kan gå på tok för motståndet mot kärnkraften om Stefan Löfven får debatten att handla om fakta. Därför måste politiskt manövrerande förmås ta överhanden över sakdebatten. Det visade de tidigare språkrören i Miljöpartiet Pehr Gahrton och Maria Wetterstrand i en artikel på DN Debatt i fredags (17/2-12) och även framträdandet av vänsterledaren Jonas Sjöstedt i Agenda under söndagskvällen.

Miljöpartisterna levererade en riktig "MP-salva mot nye S-ledaren". Så inledde DN ingressen till artikeln av Gahrton och Wetterstrand. Och största delen av artikeln utgörs av att de två debattörerna i något bombastiska ordalag framför olika politiska hinder för en fortsatt elproduktion med hjälp av kärnkraft - med flera exemplifieringar från utlandet. Men den centrala punkten i artikeln är ett hårt angrepp på Löfven för att han kanske är en halvmoderat och riskerar ett rödgrönt regeringsalternativ. Miljöpartisterna skriver:

"Stefan Löfvens första synliga ämbetsåtgärd är att inbjuda till ”blocköverskridande energisamtal” med partier som öppnat för förnyad kärnkraftssatsning, samtidigt som han själv är känd för sin kärnkraftsvänlighet. Detta är svårt att förena med tanken på ett rödgrönt alternativ till den borgerliga regeringen. Vad har Löfven i sinnet – en koalition med M?"

Detta tycker jag är på snudd rent förolämpande ordalag. Sådant inbjuder inte till en saklig debatt. Och det vill miljöpartisterna inte heller ha. Mot slutet av artikeln nämner de närmast i förbigående Miljöpartiets tidigare paradargument på det sakliga planet: "Vi står inför ett elöverskott de närmaste åren som ger oss handlingsutrymme om politikerna är beredda att ta chansen."

Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt var tydligare med att det skulle bli ett elöverskott och elexport. Detta var naturligtvis ett angrepp på den sakliga grunden för Löfvens oro att elproduktionen inte skulle räcka om kärnkraften avvecklas på 20-talet. För säkerhets skull var Sjöstedt också tydlig med att han inte tänkte delta i ett regeringssamarbete med socialdemokratin om inte kärnkraften började avvecklas.

Emellertid kan Sjöstedts betoning av den sakliga grunden för hans ståndpunktstagande komma att försvaga vänsterns position. Så fort Löfven börjar diskutera energibehovet 2020 och 2030 kommer Energimyndighetens prognoser att dyka upp på förhandlingsbordet. Och de visar att det inte finns något utrymme för en avveckling av kärnkraften. Exportöverskottet räcker endast till en tredjedel av kärnkraften. Det verkar däremot som om miljöpartisterna är medvetna om detta.

Den senaste prognosen "2010" (pdf) som presenterades våren 2011 visar att elproduktionen kommer att byggas ut till 177 TWh år 2020 - bl a med hjälp av vindkraft på drygt 11 TWh. Ökningen sker från 145 TWh år 2007 där vindkraften bara svarade för 1,4 TWh. Kärnkraften svarade för 64 TWh 2007 (44 %) och beräknas genom effekthöjningar svara för 73 TWh 2020 (41 %). Elexporten beräknas bli 24 TWh 2020 och 23 TWh 2030. Det motsvarar 33,0 resp 31,7 procent av kärnkraftens elproduktion.

Stefan Löfven har mot bakgrund av Energimyndighetens prognoser all anledning att vara orolig för jobben och industrins elförsörjning. Det verkar stå klart att Socialdemokraternas skrivning om förutsättningarna för kärnkraftens avveckling innebär att de äldsta eller näst äldsta kärnkraftsreaktorerna måste ersättas med nya innan det någon gång på 30- eller 40-talet ev kan bli aktuellt att stänga några och ersätta dem med förnyelsebar energi. Det torde då bli fråga om vågkraft, solenergi eller importerat syntetbränsle från solkraft i Sahara och liknande.

Det som förvånade mig mest när jag såg debatten i Agenda var att folkpartiledaren Jan Björklund inte hade läst på vad Energimyndigheten förutser. Han försäkrade bara trosvisst att Sjöstedt inte skulle kunna ersätta kärnkraften med förnyelsebar el. Inte heller hade Agendas programledare fått någon briefing från TV2:s experter om vad prognoserna säger. Varför undviker politikerna och journalisterna det sakunderlag som ändå finns?

Det blir onekligen spännande att se om Löfven har modet att visa var skåpet ska stå. Kan det bli uppror bland de socialdemokratiska partimedlemmarna? Väljarna borde däremot uppskatta mer realism i kärnkraftsdebatten. Men mer realism "riskerar ett rödgrönt regeringsalternativ". Det har Wetterstrand rätt i.

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, Stefan Löfven, socialdemokraterna, Löfven, Jonas Sjöstedt, vänsterpartiet, Maria Wetterstrand, miljöpartiet, Gahrton, elöverskott, elexport, Jan Björklund, energimyndigheten, vindkraft, förnyelsebar el, energi, rödgröna, regeringsalternativ, val 2014, energipolitik, politik på intressant.se

Inga elbilar i Sverige om Tyskland stänger kärnkraften?

Elpriserna kommer att stiga kraftigt de närmaste tio åren då Tyskland lägger ner kärnkraften. Vår el kan exporteras till Tyskland. Att då satsa på elbilar kan bli äventyrligt.

Det förefaller troligt att Tyskland kommer att stänga sin kärkraft (DN 11/5-11). Redan nu har åtta kärnkraftsreaktorer stängts. Och övriga nio kommer troligtvis att stängas inom tio år. Enligt ett diagram i DN (ej onl) svarar kärnkraften i Tyskland idag för 23 procent av elproduktionen. Förnybara källor producerar 17 procent och naturgas svarar för 14 samt kol för 42 procent.

Om tio år ska den förnybara elproduktionen ha vuxit till 35 procent. Det betyder att denna utbyggnad inte kommer att kunna ersätta kärnkraften och ännu mindre ersätta kol och naturgas. Den knixiga frågan är hur tilldelningen av utsläppsrättigheter ska utformas om Tyskland måste elda mera kol för att producera mer el och dessutom ersätta en del av kärnkraften. Rimligtvis kommer utsläppsrätterna att stiga mycket kraftigt i pris.

Med elledningar från Sverige till Tyskland kommer de höga tyska elpriserna att spridas till Sverige. Trots att Sverige kan producera nästan hela sitt elbehov till mycket låga kostnader med vattenkraft och kärnkraft kommer kostnaderna för hushållen och industrin att bli många gånger högre. Kanske Sverige skulle kunna bli helt självförsörjande med billig el om eleffektiviseringen drivs vidare i tio år. Då skulle vi inte behöva subventionerad biokraft och vindkraft.

Istället kommer vi att med hjälp av elcertifikat att subventionera elproduktion med hjälp av vindsnurror och skogsavfall för att sedan exportera denna el till Tyskland. Med avvecklad kärnkraft kommer elpriset sannolikt att bli så högt att elcertifikaten borde avskaffas. Varför ska svenska konsumenter redan nu betala ett för högt elpris för att producenterna om några år ska kunna göra ganska stora vinster på export av sådan elproduktion?

När elpriserna stiger kraftigt under de kommande tio åren ska Sverige också satsa på elbilar. Konsekvensen av att Tyskland avvecklar kärnkraften och importerar vår ökade elproduktion kan bli att lönsamheten för elbilarna ytterligare försämras. Några förvirrade debattörer kommer också att hävda att svenska elbilar kommer att drivas med tysk kolkraft om vi inte exporterar all el vi har (bloggart apr-11). Den svenska elbilssatsningen kanske kommer av sig?

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, Tyskland, el, elkraft, elbilar, elpris, elcertifikat, miljö, växthuseffekten, klimatpolitik, politik på intressant.se

Miljöminister Carlgren gav inget besked om miljöbilarna

Det går inte att avveckla kärnkraften om tio år, sade Carlgren. Några besked om klimatpolitiken, satsningen på elbilar eller bensinskatten fick vi inte i Ekot. Istället pratades det länge och väl om vargar.

Miljöminister Andreas Carlgren var gäst i Ekots lördagsintervju 2/4. Han utfrågades av Mari Forssblad. Programmet inleddes med den japanska kärnkraftsolyckan. Carlgren ville inte (ännu) bedöma olyckan som "tre gånger Tjernobyl" som vissa påstått i Sverige. De svenska säkerhetsrutinerna och den s k Forskmarkshändelsen diskuterades. Sveriges säkerhet är större än på andra håll, menade han.

Det går inte att bedöma när den första reaktorn ska stängas av (Oskarshamn I). Carlgren ångrar inte att det nu inte längre är förbjudet att ansöka om att få byta ut en gammal reaktor. Verkligheten visar att det nu går att bygga ut förnybar energi mer än kärnkraften: biokraft och vindkraft. Målet är 25 TWh utbyggnad på tio år. Kärnkraften kan ge uppåt 70 TWh. Vattenkraften ger 65 TWh. Det går inte att ersätta kärnkraften på tio år. Vindkraften ger idag 3,5 TWh.

Tyskland och Sverige har de tuffaste ansvarskraven vid en olycka, ansåg Carlgren. Diskussionen förlorade sig i frågor om ratificering av olika regler. Japanska Tesco bedöms få krav på 820 mdr kr. Den svenska aktiebolagslagen diskuterades. Ansvaret var ingen chimär ansåg Carlgren. Ansvaret är mindre för vattenkraften.

Strandskyddet, skyddsvärd skog, plan- och bygglagen, bly i ammunition, Baltic Sea Active Slam och vargstammen diskuterades. Vargfrågan behandlades på en mycket detaljerad och teknisk nivå under en outhärdligt långt utdragen period.

Varför fick vi ingen klarhet i utbyggnaden av förnybar energi? Helt klart är att inte ens om önsketänkandet om en utbyggnad av vindkraften skulle slå in kommer kärnkraften att kunna ersättas på tio år. Kunde inte Carlgren kunnat peka på vilka som har denna orealistiska uppfattning. Är det Miljöpartiet och Vänsterpartiet? Var står Socialdemokraterna? (Tidigare bloggart mars 2010)

Hur mycket extra kostar den förnybara energin? Om vi inte avvecklar kärnkraften kommer det om ett antal år att uppstå ett elöverskott. Ska Sverige exportera denna el till Tyskland som panikstoppar kärnkraften? Kommer inte detta att leda till ännu högre elpriser?

Hur ska det gå med bilismen? Vill Carlgren höja bensinskatten? Vad planerar regeringen för utbyggnaden av elbilbeståndet och den infrastruktur som behövs för dessa? Hur ska miljöbilspremierna se ut? Ska lastbilar gå på el? Är inte avsikten att fordonsflottan 2030(?) ska vara helt koldioxidfri? Ska bensindrivna (och dieseldrivna?) bilar förbjudas 2025?

Det var många frågor som vi inte fick svar på när miljöminister Carlgren intervjuades om vargarna i det oändliga.

Läs även andra bloggares åsikter om Andreas Carlgren, kärnkraft, miljö, klimat, el, miljöbilar, bensinskatt, klimatpolitik, vargar, vindkraft, politik på intressant.se

Dubbla reservgeneratorer hade räddat Japans kärnkraft?

Var det geologerna som inte kunde förutse risken av en tsunami högre än sex meter? När detta ändå inträffade översvämmades reservproduktionen av el och härdkylningen upphörde med haveri som följd.

När man i massmedia spekulerar kring vad haverierna i de japanska kärnkraftsreaktorerna kommer att föra med sig borde man fundera på vad som var den grundläggande orsaken. Men världen är beredd att dra slutsatser om kärnkraftens fortsatta existens utan att man ännu har en klar bild av händelseförloppet. Det kan ju tänkas att olyckorna i Japan är specifika för just Japan och ytterst beror på bristande förmåga att förutse vad jordbävningar kan föra med sig. Jag instämmer med DN:s krav att vänta med slutsatser.

Eftersom jag har sysslat en del med kärnkraftens säkerhetsproblem inom kansliet för Linje 1 vid folkomröstningen kan jag dock inte låta bli att spekulera kring orsakerna. De japanska kärnkraftverken är byggda för att stå emot jordbävningar. Som en extra säkerhet skedde en avstängning i stort sett automatiskt när skalvet inträffade. Detta medförde att elproduktionen stoppades och följden blev att pumparna för efterkylningen av härden stannade.

För att även klara en sådan situation fanns det dieselgeneratorer för reservproduktion av el. De uppges ha startat men sedan stannat. Någon närmare information eller ens spekulation kring detta har jag inte hört. Men det naturliga vore att generatorerna stannade för att de översvämmades av vatten som kom från den tsunami som följde en stund efter jordskalvet. Kärnkraftsreaktorerna ligger nära stranden och kan därför utsättas för översvämning.

Enligt uppgift hade de japanska konstruktörerna förutsett en viss risk för översvämning. De hade låtit bygga en sex meter hög mur mot havet. Men tsunamivågen var tydligen elva meter hög och kunde därför slå ut reservgeneratorerna. En så allvarlig tsunami kunde de geologiska experterna tydligen inte föreställa sig. Felet ligger således sannolikt inte hos kärnkraftsteknikerna utan hos geologerna.

Man kunde dock tycka att de japanska kärnkraftsteknikerna skulle ha kunnat visa en viss skepsis mot geologernas kalkyler. För säkerhets skull borde de ha dubblerat reservgeneratorerna med en uppsättning dieselaggregat uppe vid reaktorbyggnadernas tak - åtminstone vid kärnkraftverken nära kusten. Då hade det funnits skydd mot både extrem översvämning och luftangrepp. Denna bristande fantasi kan nu komma att kosta världen enorma förluster av koldioxidfri energiproduktion.

Som tur var fanns det externa pumpaggregat som efter en tid kunde föras fram för inpumpning av havsvatten för direkt kylning av härden. Men inte heller dessa pumpar har fungerat tillfredsställande eftersom det talas om att bränslestavarna blivit utan kylning två gånger i vissa fall. Det ser ut att vara ett tecken på improvisation. Japanerna är kanske inte så rationella som vi trott.

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, Japan, tsunami, jordskalv, geologi, jordbävning, översvämning, atomkraft, el, reservkraft, naturkatastrof, politik på intressant.se

Hur ska MP avveckla kärnkraften till 2022?

Ska de rödgröna vinna valet med hjälp av en bluff? Wetterstrand kan bara ersätta drygt 30 procent av kärnkraften med sitt elöverskott. Men Carlgren pratar om förnyelsebar el på ett sätt som försvagar hans position.

I kvällens Debatt i SvT1 från Almedalen med Janne Josefsson debatterade Maria Wetterstrand (språkrör, Mp) med Andreas Carlgren (miljöminister, C) om kärnkraften. Där kunde Wetterstrand nästan helt oemotsagd påstå att kärnkraften skulle kunna avvecklas på 12 år. Argumentet för detta är enligt henne att det förutses ett elöverskott som tydligen skulle kunna användas för att ersätta kärnkraften.

När man går till Miljöpartiets hemsida är det emellertid inte något elöverskott som ska göra det möjligt att avveckla kärnkraften. Där talas det enbart om att förbjuda elvärme, eleffektivisering, vindkraft och biobränslen som ersättning för kärnkraften. Men tidplanen är densamma, 10-12 år.

Enligt Energimyndigheten kommer kärnkraften att producera 72 TWh år 2010 (bloggartikel mars -10). Utbyggnaden av vindkraft och biobaserad elkraft kommer att leda till en elexport på 23 TWh 2010 [fel, 2020] enligt Energimyndigheten. Det betyder att Maria Wetterstrands "elöverskott" bara räcker till en knapp tredjedel av den el som behövs för att ersätta kärnkraften.

Varifrån ska Miljöpartiet ta de nästan 70 procent av elen från kärnkraften som inte kan ersättas genom att Sverige avvecklar elexporten? Att förbjuda elvärmen är en intressant lösning. De som blir utan uppvärmning i sina hus har all anledning att fråga sig vad en röst på de rödgröna i valet innebär.

Eller är Miljöpartiets och Maria Wetterstrands självsäkra snack om avveckling av kärnkraften en bluff? När inte ens Andreas Carlgren vill ifrågasätta att det skulle gå att ersätta kärnkraften med ett förutsett elöverskott (av begränsad omfattning) går det tydligen bra att upprepa detta lösa argument gång på gång. Varför pratar Carlgren bara om förnyelsebar elproduktion? Han förstärker ju marginellt Wetterstrands argument. Det underlättar att det kanske blir rödgrön valseger med hjälp av en bluff.

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, förnyelsebar energi, el, elproduktion, Miljöpartiet, Maria Wetterstrand, kärnkraftsavveckling, elvärme, val 2010, valet 2010, Almedalen, politik på intressant.se

Om tio år ska 17 procent av elen exporteras

Regeringen föreslår en ökad utbyggnad av förnybar elproduktion genom vind- och biokraft. Enligt elförbrukningsprognoserna kommer det att öka exportöverskottet. År 2020 kommer 31 TWh att exporteras, vilket motsvarar mer än hela utbyggnaden med 25 TWh som är skattesubventionerad.

Diskussionen om energiförsörjningen är besvärlig på grund av den snåriga statistiken och därför att den handlar om både total energi och om elenergi. Det gäller att inte förväxla vilken diskussion som förs. Den totala energin handlar om produktion och användning av omkring 650 TWh energi per år. Elenergidebatten handlar om produktion och användning av omkring 160 TWh el.

Debatten om elen har varit intensiv under de senaste månadernas köldperiod. Genom att flera kärnkraftsreaktorer stått stilla har elproduktionen inte räckt till trots att lågkonjunkturen medfört att industrin dragit ned sin elanvändning. Energimyndigheten rapporterar att importen av el blev 4,7 TWh år 2009 mot en export på 2 TWh 2008. Importen motsvarade 3,5 procent av den inhemska elproduktionen (133,7 TWh -09).

Hela denna knapphetssituation förutses bli helt förändrad under det närmaste decenniet. Energimyndigheten ska årligen komma med en långsiktsprognos som går fram till både 2020 och 2030. Vi har dock inte fått se någon sådan på över ett år. Den senaste Långsiktsprognos 2008 (pdf) offentliggjordes i januari förra året. En länk till denna fanns till helt nyligen på Miljöpartiets hemsida med upplysningen att här förutsågs en elexport år 2020 på 23 TWh. I relation till den inhemska produktionen skulle elexporten ha motsvarat 13 procent (av 172,4 TWh, tab s 99).

Men regeringen har önskat öka på utbyggnaden av vindkraft och biokraft. I början på mars lade man fram en proposition 2009/2010:133 Höjt mål och vidareutveckling av elcertifikatsystemet (pdf). Den bygger på en vidareutveckling av Energimyndighetens prognos och utmynnar i att man förutser ytterligare produktion av förnybar el som en följd av ökade subventioner:

Vindkraften ska byggas ut med 5 TWh extra - från 2 TWh 2008 till nästan 12 TWh 2020 (istället för knappt 7 i långsiktsprognosen).

Biobaserad kraftvärme ska byggas ut med närmare 2 TWh extra - från 4,5 TWh 2008 till drygt 10 TWh (istället för 8,4 TWh i långsiktsprognosen).

Jämfört med år 2002 kommer utbyggnaden av förnybar el att bli 25 TWh fram till 2020. Det tidigare målet var en utbyggnad med 17 TWh till 2016. Nu ökas utbyggnaden med ca 7 TWh och ytterligare drygt 1 TWh förutsätts byggas ut utan närmare analys.

Med hjälp av dessa siffror kan man räkna ut att elexporten 2020 blir 31 TWh. Förut trodde man på 23 TWH och med ytterligare subventionerad produktion på 8 TWh blir exporten 31 TWh om tio år. Detta motsvarar då 17 procent av den svenska elproduktionen som då blir 180 TWh 2020 (istället för 172,4).

Hela utbyggnaden av den förnybara elproduktionen med 25 TWh 2002-2020 är alltså onödig om 31 TWh el kan exporteras. Denna elproduktion måste dessutom subventioneras med hjälp av de s k elcertifikaten. Denna subvention bekostas av de svenska elkonsumenterna. Sannolikt kräver exporten också en utbyggnad av elnätet vilket medför höjda nätavgifter. Till detta kommer vindkraftens negativa effekter på landskapsmiljön.

Varför ska Sverige med hjälp av skattesubventioner tillhandahålla fossilfri el åt andra länder? Eller är det fråga om en smyganpassning till en nedläggning av kärnkraften? Elexporten 2020 motsvarar fyra kärnkraftsreaktorer.

Läs även andra bloggares åsikter om el, elproduktion, energi, elenergi, elexport, förnybar el, förnyelsebar el, fossilfri el, vindkraft, biokraft, klimat, miljö, energipolitik, växthuseffekten, subventioner, skatter, ekonomi, politik på intressant.se

Kärnkraften svår att avveckla

Kärnkraften kommer 2020 att svara för 42 procent av elproduktionen - ungefär som är normalt idag. Dessa 72 TWh kan bli svåra att avveckla utan att det får konsekvenser i form av höjt elpris, kallare inomhus och utebliven elbilssatsning.

För 30 år sedan idag hölls folkomröstningen om hur kärnkraften skulle avvecklas. Miljörörelsen som dominerade linje 3 hade orealistiska föreställningar om "sol, vind och vatten". Jag jobbade då tillfälligtvis på linje 1 och hade till uppgift att bl a granska de energibalanser som kärnkraftsmotståndarna lade fram och som skulle bevisa att det gick att klara sig utan kärnkraft.

Frågan är om miljöaktivisterna idag har en mera realistisk föreställning om vad som ska ersätta kärnkraften. Det förefaller inte finnas några bra långsiktskalkyler för hur energibalansen skulle se ut t ex 2020. Miljöpartiet hänvisar på sin hemsida till Energimyndighetens långsiktsprognos 2008 (pdf) som offentliggjordes i januari 2009. MP pekar på att elexporten där förutses bli 23 TWh per år vilket skulle indikera att kärnkraften skulle kunna läggas ned (med början "omedelbart").

Till detta kommer kraven på alternativ förnyelsebar elproduktion för att leva upp till de klimatpolitiska målen. Dessutom tillkommer elproduktion för elbilar som inte i någon större grad prognosticerats av Energimyndigheten.

En siffra som man bör komma ihåg är den totala elproduktionen i Sverige. Redan detta är svårt på grund av att kärnkraften till stor del stått stilla förra året. Då registrerades en inhemsk produktion på 134 TWh. Det är mycket mindre än de 159 TWh som långsiktsprognosen räknar med för 2010. Denna prognos räknar med 172 TWh nettoproduktion el år 2020. Eftersom 23 TWh ska exporteras blir användningen 149 TWh år 2020. År 2008 när lågkonjunkturen inte var så utpräglad var användningen 144 TWh.

I år beräknar man i långsiktsprognosen att kärnkraftens tio reaktorer ska producera 68 TWh el. Förra året blev produktionen bara 50 TWh el. Den "normala" situationen är alltså att kärnkraften producerar 43 procent av elkraften i Sverige (159 TWh).

År 2020 kommer kärnkraften genom effektiviseringar att producera 72 TWh enligt långsiktsprognosen. Den kommer då att svara för 42 procent av elproduktionen. Om prognosen för elexporten slår in kan vi dra av 23 TWh från 72. (MP tror däremot att överskottet blir 40 TWh år 2020, pdf). Om kärnkraften ska avvecklas måste alltså 49 TWh ersättas eller 29 procent av den förutsedda elproduktionen.

Är detta realistiskt? Det fordrar en kraftig utbyggnad av alternativ energiproduktion. Denna kan slutföras efter 2020 eftersom det teoretiskt går att köra reaktorerna en bit in på 20-talet. Redan idag finns det ambitioner att öka vind- och biokraften mera än vad Energimyndigheten räknade med 2008.

Samtidigt som kärnkraften ska avvecklas måste elproduktionen rimligtvis öka. En miljon elbilar förbrukar ca 4 TWh el (det finns 4,3 miljoner bilar). Någon ökning av etanolanvändningen med 75 procent till 2020 som Energimyndigheten räknar med, förefaller inte så sannolik.

Kommer vi att få se någon kalkyl som visar att det går att lägga ner kärnkraften? Utan en sådan kommer den elintensiva industrin att börja överväga nedläggning och utflyttning. Miljöpartiet och socialdemokraterna borde komma med sitt program snarast. Detta är särskilt motiverat eftersom Maria Wetterstrand i Rapport idag sade att ett eventuellt beslut om att tillåta kärnkraft kommer att rivas upp. (Är LO med på det?) Anders Ygeman (S) meddelade istället att man skulle kalla in till blocköverskridande överläggningar vid en valseger (Dina frågor om pengar i TV2 idag).

Nu förestår denna omröstning i riksdagen som tillåter ersättningskärnkraft. Inför denna borde regeringen göra det troligt att utan kärnkraft på 20-talet kommer elen att bli dyr, det blir kallare inomhus och bilarna måste köras på etanol trots att den släpper ut ganska mycket koldioxid. Men detta är kanske inte vad regeringen tror eftersom ingenting hörs. Maud Olofsson trodde på förnybar energi i Rapport. Varför ska regeringen då riskera ett nederlag i riksdagen? Är kärnkraften en vinnarfråga i valrörelsen? Vem vill rösta för en allt större elexport?

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, förnyelsebar energi, energibalanser, energiprognos, elproduktion, el, val 2010, regeringen, Miljöpartiet, elvärme, elbilar, elpris, politik på intressant.se

Miljöpartiet utmanar LO med förbud mot kärnkraft

LO oroas av att om en ersättning av gammal kärnkraft med ny förbjuds kommer elbrist att uppstå och äventyra jobben. Mot detta säger Wetterstrand att det blir elöverskott med 20 TWh. Därför kommer en rödgrön regering att förbjuda satsningar på nya kärnkraftsreaktorer. Okunnighet eller bluff?

Gäst i Ekots lördagsintervju 31/10 var Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand (som avgår 2011). Hon intervjuades av Thomas Ramberg. Intressantast var resonemangen om vinstutdelning från privatiserad verksamhet samt kärnkraften.

Socialdemokraterna vill att vinsterna i privatiserade välfärdstjänster återinvesteras. Tanken är att skattepengar inte skall gå till privata kapitalägare. Att dessa först har satsat stora pengar som inte skattebetalarna behövt stå för tycks många socialdemokrater inte förstå. Men Wetterstrand uttalade ändå förståelse för denna del.

Wetterstrands tanke var att vinstutdelning kunde tillåtas om det inte fanns anmärkningar från skolinspektionen. Då invände Ramberg att t ex Pysslingens ägare kunde sälja företaget utan att ha delat ut vinst för "dubbla insatsen" efter sju år (sannolikt på grund av att de skött verksamheten effektivt) men med kvarstående anmärkningar. Det ledde till ett oklart meningsutbyte.

Det naturliga svaret borde ha varit att det är skillnad mellan att få vinster från skattebetalarnas pengar och att tjäna på att någon annan privat ägare är villig att betala mera för att verksamheten i stort sett är välskött. Om man håller sig med föreställningen att vinstutdelning är en förlust för skattebetalarna borde man väl ändå inse att ett övertagande av en ny ägare inte är det. Annars skulle det intressanta inträffa att en försäljning med förlust för den förste ägaren skulle vara en vinst för skattebetalarna...

Efter några turer i kärnkraftsfrågan vågade sig Wetterstrand på att avisera ett förbud mot ersättandet av gamla kärnkraftsverk med nya. Hon gav sken att hon talade för de rödgröna. Vattenfalls VD Lars G Josefsson menade igår i en debatt med Wetterstrand att dagens energipolitik är stabil. Det var en felaktig uppfattning enligt Wetterstrand. Den byggde enligt henne på en tro att opinionsundersökningarna visar att svenska folket vill ha ny kärnkraft. Men så är inte fallet. Utbyggnaden av förnybar energi har flera gånger större stöd än kärnkraften enligt Wetterstrand.

Dessutom menade hon att "ny kärnkraft" inte behövs. Redan idag har vi ett elöverskott. Inom tio år står vi inför ett elöverskott på 20 TWh och då är inte utbyggnad av vindkraft och biobränslen inräknad. [Är det verkligen sant?] Wetterstrand ger alltså sken av att de nu planerade satsningarna på kärnkraft utgör en utbyggnad av dagens elproduktion från kärnkraft. Ramberg rättade inte henne på den punkten.

Den stora tvistefrågan är ju en helt annan. Vad LO, flera fackförbund och delar av socialdemokratin är oroade av är att en avveckling av nuvarande kärnkraftverk när de blir gamla inte kommer att kunna ersättas av romantiska förhoppningar om vindkraft och skogsavfall. Vad betyder väl 20 TWh elöverskott när nästan 70 TWh elproduktion borfaller under 20-talet då kärnkraftverken blir för gamla? Den frågan fick inte Wetterstrand.

Är Wetterstrand okunnig om skillnaden mellan att bygga ut befintlig kärnkraft och enbart ersätta den som blir för gammal? Eller bluffar hon genom att blanda ihop dessa två frågor för att kunna motivera ett förbud?

Nu får LO se upp. Wetterstrand tar för sig från Mona Sahlins mandatområde. Det verkade definitivt inte som om de båda var överens om att behålla/återinföra förbudet mot utbyggnad av kärnkraften för att ersätta den som avvecklas. Det är något som Wetterstrand, som den maktmänniska hon är, dekreterar på den svagare partiledarens bekostnad. Om det inte blir reaktioner på detta självsvåld från Wetterstrands sida får vi tro att Sahlin påbörjat sin abdiktion.

Läs även andra bloggares åsikter om Miljöpartiet, Maria Wetterstrand, Mona Sahlin, kärnkraft, energipolitik, elöverskott, LO, vinstutdelning, privatisering, politik på intressant.se

Nio kärnkraftsreaktorer kan bli lönsamma

Med fri energimarknad och elcertifikat kan det bli lönsamt att investera i nio nya kärnkraftsreaktorer. Elpriset är då 35 öre/kWh och elexporten kan öka. Med successiv avveckling stiger elpriset till 52 öre och den elintensiva industrin måste flytta utomlands. Men denna konsultprognos måste revideras genom kärnkraftsuppgörelsen.

Jag var på ett lunchseminarium idag 23/2 där ekon dr Niclas Damsgaard från Econ Pöyry presenterade rapporten Framtidens energilösningar: Effekter av energipolitiska vägval. Den hade beställts av Svenskt Näringsliv som också arrangerade seminariet (smf). Arbetet och modellsimuleringarna hade påbörjats långt tidigare än då den borgerliga kärnkraftsuppgörelsen var klar. Därför hamnar rapportens "vägval" litet vid sidan om dagens debatt. Men det finns intressanta kalkyler som är till hjälp också för dagens diskussion.

Rapporten utgår från ett scenario kallat "Öppenhet" och ett kallat "Begränsning". Ö-alternativet är marknadsekonomiskt och tillåter kärnkraftsförnyelse. B-alternativet är mer planekonomiskt och tillåter kärnkraft så länge den inte förnyas. Tidshorisonten sträcker sig till 2035 och då har B fortfarande 21 TWh kärnkraft kvar medan Ö har 131. Utgångsåret 2007 svarar kärnkraften för 64 TWh av den totala elproduktionen på 145 TWh (44 %).

Bland journalister ryser man inför kravet att klara "excersisen" med terawattimmar (tera stavas med ett "r" och betyder en biljon Wh eller 1 000 GWh). Förra gången det gällde (1980) var det inte många som hängde med. Men även om journalister är lata måste man lära sig elementa om energibalanser och skillnaden mellan elproduktion och energiproduktion.

Med B-alternativet kommer elpriserna att bli 50 procent högre än i Ö-alternativet (52 öre/kWh mot 35 öre). Trots detta kommer kärnkraften att byggas ut. De nya nio reaktorerna kommer tillsammans med kvarvarande reaktorer att generera 131 eller 67 TWh mer än idag. Det mesta av tillskottet kommer att exporteras (57 TWh) vilket ersätter kolkraft som motsvarar hela Sveriges nuvarande utsläpp.. Men även vindkraften och kraftvämen byggs ut, med 6 resp 8 TWh (genom subventioer då kostnaden äe 70-80 öre/kWh).

Här kan man omedelbart konstatera att kalkylen är obsolet: Alliansen har infört starkare inslag av planhushållning genom att explicit ange att den förnybara produktionen skall subventioneras till minst 25 TWh redan till 2020 och vindkraften till 30 TWh senare . Detta förutsätter en förlängning av elcertifikaten eller annat som Ö-alternativet inte räknat med.

Ökade subventioner kommer naturligtvis att höja elpriserna gentemot användarna men inte mot kärnkraftsproducenterna. Dessutom kan man med viss sannolikhet förutse att den s k effektskatten för kärnkraft på ca 5,5 öre/kWh kommer att belasta även ny kärnkraft. Båda dessa ogynnsamma faktorer kommer att försämra kärnkraftens lönsamhet. Därför kommer inte nio kärnkraftsreaktorer att byggas med nuvarande prognoser för en kärnkraftsöppen politik.

På seminariet talades det om att Alliansens uppgörelse för med sig en utveckling som ligger emellan Ö och B. Det hade varit intressant att få veta om det i praktiken betyder åtminstone 4-5 reaktorer i drift 2035.

Man kan också fråga sig om B-alternativets beräkningar är realistiska. Här ingår vindkraft på 34 TWh 2035 (en utbyggnad med 33). Det är möjligt att om man får tid på sig så kan man med mycket stora subventioner åstadkomma detta. På seminariet uttalade sig Elisabeth Nilsson, VD på Jernkontoret, mycket skeptiskt till vindkraftens potential: den går inte 8 000 timmar per år utan bara ca 2 500 (inte ens en tredjedel av tiden). Hon ifrågasatte huruvida Energimyndigheten räknat rätt i sina kalkyler på 30 TWh så snart som till 2020 vilket klimatfolket redan tar för givet.

En avveckling av kärnkraften innebär i B att elförbrukningen minskar med 2 TWh till 2035 (dock finns 21 TWh kk kvar). Med Ö kan förbrukningen öka till 161 TWh. Skillnaden är störst för den elintensiva industrin som får 21 procent mindre el i B. Enligt specialanalyser i rapporten kommer denna industri att få "betydande svårigheter" och delar av den kan väntas flytta utomlands. Dessutom rikerar den sista delen av kärnkarften när den avvecklas enligt min mening att främst drabba elintensiv industri som då kan tappa 60 procent av sin redan nedskurna eltillförsel.

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, miljö, klimat, Alliansen, energi, el, elbrist, energipolitik, elpris, vindkraft, förnybar energi, politik, ekonomi på intressant.se

Metallarbetarna vill att Sahlin ensamt gör upp om kärnkraften

Industrifacket Metall vill att socialdemokraterna ensamma gör upp med regeringen om kärnkraften. Det framgick relativt tydligt av intervjun i Ekot med ordföranden. Men vad detta skulle få för konsekvenser för det rödgröna samarbetet utvecklades inte.

I Ekots lördagsintervju framträdde IF-Metalls ordförande Stefan Löfven 14/2. Han är en ganska verbal person som intervjuaren Tomas Ramberg hade svårt att få grepp om. Hur sannolikt är det att MP och FP skulle vara överens i en energiuppgörelse? Man får ge och ta blev svaret. Men vad det betydde konkret svarade han inte på. Den politiska kartan är helt ny. Vi vill ha de tre källorna och ser inte att det skulle vara möjligt att avstå från kärnkraften.

Kanske skulle en uppgörelse med enbart socialdemokraterna vara möjlig? Det hade Löfven själv funderat på. Då skulle det bli lättare att komma överens. Nackdelen är att samarbetspartierna inte är med. Men vari skulle denna bestå - det förklarade han inte. Idag har också förre ordföranden i Metall Göran Jonsson framträtt på DN-debatt och antytt samma tanke. Han varnar mycket explicit att Sahlins politik reskerar att S:s väljare söker sig högerut.

Vi vill ha kvar Vattenfall hos staten och inte utbyggd elöverföringskapacitet, menade Löfven. Det kommer att ta tid att gå igenom alla delar i en ny uppgörelse. Samtalen kunde ha börjat för flera år sedan och det var regeringens ansvar. Det är helt fel att min inställning skulle vara en följd av den interna debatten på den röd-gröna sidan. Industrin vill ha en blocköverskridande uppgörelse.

"Nätverket för framtidens energi" arbetar nu med lobbying med betydande resurser. Vi samarbetar med arbetsgivarorganisationer redan nu och de finns med. Per Öman i IF-Metall har också framträtt i DN. Vi tror inte på att ta bort halva elproduktionen och samarbetar därför med andra som tycker så. Seco gör en annan bedömning.

Om vi måste ha uranbrytning i Sverige så är jag för, ansåg Löfven. Australien och Kanada klarar detta. Stråldosen motsvarar en röngensköterskas. Men brytning är inte aktuell. Japanerna utvecklar en teknik för att utvinna uran ur vattnet.

Är Saab inte ett självständigt bolag som Fredrik Reinfeldt menat? Det tillverkas bilar i Trollhättan. Saab är inte bara ett varumärke. Men varför ska skattebetalna rädda Saab. En nedläggning ger också kostnader, menade Löfven. Jag skulle låna ut egna pengar för att jag tror på överläggningarna om framtiden. Det är möjligt att det är ett chicken race men det är ansvarslöst att göra sådana uttalanden som Reinfeldts.

För Volvo spelar ägaren inte någon roll. Staten skulle ha kunnat gå in tillfälligt, men det är inte längre aktuellt. GM har sannolikt haft någon fördel av att äga Saab. Nu ändras förutsättningarna och Saab får (tillfälliga) svårigheter. Det kommer en uppgång. Samhället och företagen har nytta av att dela utbildningskostnader under tiden.

Ford borde ha pengar kvar av Volvos tidigare vinster har Reinfeldt sagt. De pngarna borde alltså istället användas för att stöda Volvo. Det gick Löfven inte med på. Företaget har ett ansvar (när det går bra) men nu har vi enexceptionell situation där samhället också måste gå in. Se på andra länder. Vi vill inte komma på efterkälken när det går upp igen.

Jag har respekt för att klubbarna är emot Volvos aktieutdelning. Men Löfven gick inte med på att utdelningen borde slopas. Det är viktigt att ha aktieägare som tar ansvar på sikt och då behövs utdelning. Löfven är ingen verklighetsfrämmande vänstersvärmare. På Metalls område ökar dessvärre arbetslösheten starkt.

De som arbetar i internationell konkurrens med större risk för arbetslöshet ska inte behöva betala högre a-kasseavgift, menade Löfven.

Det var tydligt att Löfven inte ville bli utnyttjad som en splittrare av socialdemokratin. Han är redan involverad i en samarbetsorganisation som i lätt förklädnad arbetar för kärnkraft tillsammans med företrädare för näringslivet. Ramberg var inte heller så angelägen att nagla fast Löfven som ett hot mot Mona Sahlin och hennes möjligheter att sköta partiet utan svåra konvulsioner. Men det är den intressanta frågan, i synnerhet efter artikeln på DN-debatt idag. Hur ska S kunna fungera med en majoritet inom sig som är positiv till kärnkraften samtidigt som det finns resursstarka organisationer och t o m en lobbygrupp som verkar mot partiledarens mera emotionella vänsteruppfattning?

Vilka sulle konsekvenserna bli av att S ensamt gjorde upp med regeringen? En farlig splittrande valrörelsefråga skulle då neutraliseras. Samtidigt skulle Mona Sahlin ta ledningen inom sitt eget parti (om hon inte redan pratat in sig i ett hörn). Hon skulle visa var skåpet skall stå gentemot miljövänstern i grön och röd tappning. De skulle helt enkelt få gilla läget eller fälla en eventuell arbetarregering (knappast på kärnkraften dock). Vad tror Sahlin att hon har att vinna på att gå i miljövänsterns ledband. Eller är hon personligen mot kärnkraft och låter sina egna känslor färga av sig på partistrategiska beslut? Vem vet?

Andra bloggar om: kärnkraft, energi, regeringen, socialdemokraterna, förnybar energi, IF-Metall, politik på intressant.se

Sahlin en amtör som sviks av sina alliansbröder?

Varken V eller MP har någon kalkyl som visar hur man kan ersätta kärnkraften vid en avveckling. Men Mona Sahlin uppträdde i Agenda som om det var helt klart att en ersättningsproduktion av el var möjlig. Inte heller S har någon sådan så vi förstår att IF-Metall vill ha en kompromiss. Amatörer...

I kvällens Agenda debatterade oppositionsledaren Mona Sahlin med statsminister Fredrik Reinfeldt om kärnkraften och möjligheterna till en uppgörelse på torsdag. Det med spänning emotsedda beskedet från Sahlin om att partiet visst kunde tänka sig någon begränsad satsning på kärnkraften uteblev dock. Ändå hade Stefan Lövdén, ordförande i IF-Metall uppträtt i nyhetssändningarna under kvällen med uppmaningen att båda parter skulle sätta sig ner och göra upp över blockgränsen.

Men Mona Sahlin klargjorde att hon inte kan tänka sig en fortsättning på kärnkraften när den nyvarande måste avvecklas av åldersskäl. Istället skulle "det förnybara" utvecklas och möjliggöra att kärnkraften avvecklades i den takt som ny energi kunde produceras. Vem lurar en sådan formulering? Om kärnkraften måste avvecklas utan att det förnybara har utvecklats tillräckligt uppstår elbrist. Det är detta som IF-Metall vill undvika.

För sin egen trovärdighets skull borde hon ha kynnat hänvisa till partiets egen uppfattning att allt talar för att det med stor sannolikhet är möjligt att ersätta kärnkraften med förnybar elproduktion till början av 2020-talet. Men någon sådan hänvisning gjorde hon inte. Går man till Socialdemokraternas hemsida finns där ett mycket kort pressmeddelande som sänts ut gemensamt av vänstersidan tre partier. Det inleds med orden: "Det behövs besked som inte stoppar den fantastiska utbyggnaden av förnybar energi." Men hur regeringens interna uppgörelse skulle stoppa det förnybara förklaras inte.

Än mindre finns någon redogörelse för hur Socialdemokraterna tänker sig framtidens energiproduktion utan kärnkraft. En text på en knapp sida från novenber förra året utgör hela den officiella synen på energin. Dessutom hänvisar man till material från klimatrådslaget. I Socialdemokraternas klimatplattform (pdf) från 22/8 2008 finns ett kort avsnitt om energi och ett ännu kortare om eltillförsel. Det är ganska luftigt utformat och har inte alls den ambitionsnivå som Sahlin antydde i debatten med Reinfeldt. Man skriver om vindkraften:

"Energimyndigheten har föreslagit ett nytt planeringsmål på hela 30 TWh, varav 20 TWh på land och 10 TWh till havs, till och med 2020. Vi socialdemokrater vill föra fortsatta samtal med vindkraftsbranschen om åtgärder för att stimulera ny vindkraft." (s 22)

Man vill också öka kvotplikten i elcertifikatsystemet till 25 procent (idag 17) eftersom Energimyndigheten bedömt att detta behövs för att öka tillförseln av all förnybar el med 30 TWh till 2020. Men kärnkraften ger då minst 70 TWh el. Är det detta IF-Metall skall sätta sin tillit till? Sahlin har inte mycket på fötterna.

Trots att det ändå talas om en utfasning av kärnkraften finns det ingen sammanställning som ens antyder att det skulle vara möjligt och ännu mindre visar hur mycket olika ersättningsvägar för kärnkraftselen skulle ge istället. Så hur kan Mona Sahlin vara så säker på att det går att ersätta kärnkraften?

Inte heller Socialdemokraternas mera deciderade alliansbröder har någon sammanställning av hur elen från kärnkraften kan ersättas. Vänsterpartiet har på sin hemsida nästan ingenting alls om energifrågan. Under rubriken Miljö och natur kan man läsa två rader om koldioxidutsläppen. Miljöpartiet har åtminstone en promemoria (pdf) om på 5 sidor om "Kärnkraften i klimatkrisens tidevarv" där man också hänvisar till Energimyndighetens tro på 30 TWh vindkraft samt 9 TWh i kraftvärmeverk enligt organisationen Svensk Fjärrvärme. Det blir 37 TWh för att ersätta 70 TWh kärnkraft. Och det finns ingen sammanställning där heller.

Har Vänsterpartiet och Miljöpartiet lurat Sahlin att inta en extremståndpunkt utan att hon får några fakta för att övertyga skeptikerna? Det verkar onekligen så. När vänsteralliansen synas sviks hon av sina alliansbröder. Men Sahlin är väl en vuxen kvinna som vet att man inte kan lita på småpartier utan egentliga utredningsresurser? Jovisst, men då borde hennes eget parti ha ett material som åtminstone försöker pretendera på att övertyga om att Socialdemokraternas kärnkraftsavveckling är möjlig. Det har man inte. Är det seriöst?

När dessa tre partier skall träffa regeringen på torsdag kan de ha rafsat ihop ett litet bättre material. Men vad hjälper det? Endast om opinionen hade varit välbekant med en alternativ kalkyl, som hade verkat vara någorlunda trovärdig, hade de röd-gröna kunnat föra någon reell förhandling. Är det amatörer som sköter dessa partier?

Andra bloggar om: kärnkraft, energi, el, förnybar energi, Mona Sahlin, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, regeringen, energiförhandlingar, klimat, miljö, politik på intressant.se

Naturskyddsföreningen har blivit röd-grön

På olika sätt försöker Naturskyddsföreningens företrädare ansluta sig till de röd-grönas sakligt felaktiga kritik av kärnkraftsuppgörelsen. Avslöjande är att de menar att vindkraften bara kan byggas ut om elbrist hotar.

I ett pressmeddelande den 5/2 ansluter sig Naturskyddsföreningen litet vagt till den röd-gröna partipolitiska kritiken av kärnkraftsuppgörelsen som något av ett sabotage mot "det förnybara". Dess ordförande Mikael Karlsson menar att "pengarna går åt helt fel håll" och han säger:

"Satsningar på mer kärnkraft leder till ökade miljöskador och motverkar satsningarna på förnybar energi."

Hur detta motverkande skulle gå till förklaras inte närmare. I slutet av pressmeddelandet säger Naturskyddsföreningen tvärtom:

"Elöverskottet ökar men kommer på grund av den alltmer internationaliserade elmarknaden med gemensamma elpriser inte att leda till lägre elpriser för svensk industri."

Ingenting sägs om att subventionerna av t ex vindkraften genom elcertifikaten kommer att öka om elproduktionen ökar genom kärnkraftsproduktionen.

Naturskyddsföreningen generalsekreterare Svante Axelsson är dock mera kunnig i sakfrågan och har en ytterst sofistikerad förklaring till varför man bör vara kritisk (SvD 7/2). Han är "orolig för att allmänheten inte vill fortsätta att bekosta vindkraftens expansion genom certifikaten, om ny kärnkraft byggs". Axelsson säger:

"Man underskattar viljan att acceptera vindkraften om det finns ett stort elöverskott."

Förstår inte Svante Axelsson vad det innebär att gå emot kärnkraften med detta argument? Rimligtvis måste han mena att det av taktiska skäl är bra att elbrist hotar i framtiden. Först då skulle allmänheten vara villig att betala extra för elen så att vindkraften kan byggas ut. Det är ju det industrin, IF-Metall och Pappersindustriarbetarförbundet misstänkt när de inte litat på de röd-gröna och deras luftiga försäkringar om att det både skulle kunna gå att lägga ned kärnkraften och göra stora klimatpolitiska nedskärningar utan att det skulle uppstå elbrist.

Nu avslöjar Naturskyddsföreningens generalsekreterare nästan rent ut hur den röd-gröna strategin sett ut. Han bekräftar det riktiga i den utgångspunkt industrin, fackförbunden och tre av de fyra alliansparierna har haft för att säkra kärnkraften på längre sikt. Att ifrågasätta stabiliteten i subventionssystemen för vindkraften är verkligen inget argument mot uppgörelsen om kärnkraften.

Det allvarliga för en partipolitiskt obunden organisation som Naturskyddsföreningen är emellertid att dess företrädare inte gör sakliga kommentarer till kärnkraftsuppgörelsen. På olika sätt försöker de istället ansluta sig till de rödgrönas sakligt felaktiga kritik fastän Naturskyddsföreningen borde veta bättre.

Andra bloggar om: kärnkraft, Naturskyddsföreningen, energi, el, de röd-gröna, Miljöpartiet, Centern, miljö, klimat, politik på intressant.se

Är kärkraftsuppgörelsen ett sabotage, Maud Olofsson?

I Ekots lördagsintervju framträdde Maud Olofsson (C) som utfrågades av Inger Arenander. Varför inte en ny folkomröstning? Det var den första (och viktigaste?) frågan Arenander ställde. Svaret var att politikerna inte följer resultaten i alla fall. En partiledaruppgörelse kan smälla högre än en folkomröstning. Politikerna är valda för att fatta beslut, enligt Olofsson.

Skall C gå till val på fortsatt kärnkraft? Nej, på förnybar energi. C är inte för kärnkraft. Den får nu bära sina egna kostnader. Ny kärnkraft blir det ca 2023. Har noterat en vilja hos socialdemokraterna att diskutera. Det blir inte en så tydlig skiljelinje i nästa val.

Ger maktskifte en annan energipolitik? Hoppas på en konstruktiv dialog. Många inom S tycker som vi i C. Vi vill ha en långsiktig uppgörelse. Våra argument gentemot S är att inga skattepengar skall gå till kärnkraften och att det är sååå mycket till förnybar energi.

Varför blir det lättare med förnybart om det kommer in kärnkraft? Beroendet skall minska står det i överenskommelsen. Det är en kompromiss. Men något egentligt argument kom inte. Arenander upprepade frågan. Nu har vi höjt elcertifikatsystemet till 25 TWh. Vi får väl se om det blir några nya reaktorer - ingen köbildning i Sverige eller i resten av världen. Det är bra att det förnybara nu tryggar försörjningen.

Vi skall planera för 30 TWh vindkraft men det betyder inte att det blir så mycket. Hur mycket har Olofsson pressat fram extra? Svensk Vindenergi har fått allt de har begärt, ger 10 000 nya jobb. Är det en framgång att öka det förnybara från 49 till 50 procent? Det är inget stopp vid 50. Elcertifikaten kan innebära att det blir mera. Vi har nu fått väldigt kraftfulla verktyg. [Hur kraftiga? Förra bloggartikeln.]

Så en procentenhet är vad man fått för eftergiften att tillåta ny kärnkraft? Vi får också energieffektivisering och fossilfria transporter till 2030, framhöll Olofsson. Men hon gav inte svar på Ekots rubrikfråga huruvida kompromissen var värd priset - det var nog underförstått.

Därefter kom diskussionen in på ägandet av företaget Vattenfall. Det skall ägas av staten nu men sedan skall en översyn ske. Men vi vill ha fortsatt statligt ägande. Att Vattenfall ägs av staten är ingen subvention av kärnkraften. Vi har samma avkastningskrav som på andra företag. Vi vill att de också satsar på förnybart. Vi har skrivit under Pariskonventionen om större ansvar för säkerheten. Det blev en allt snårigare diskussion om ansvarstagandet för kärnkraftens risker.

Höjd koldioxidskatt? Oklart. Flera vägar till koldioxidfri bilpark 2030. Vi skall minska utsläppen med 2 milj ton. Inga billigare priser. Varför inte fråga det egna partiet innan ett så svårt beslut fattades. 95 procent har vi beslut om sedan tidigare. Vi kan inte ha öppna förhandlingar inom regeringen. Medlemmarna måste få tid att förstå och vänja sig. Politik är att kompromissa - det finaste som en demokrati har.

Slutligen: bryta uran? Det finns en minerallag. Bara MP vill ändra den.

Maud Olofsson var betydligt lugnare och saklig än i tidigare intervjuer. Men hade hon något att komma med? Resonemanget om kompromisser i princip kan nog alla utom fundamentalister acceptera. Den springande punkten är om kompromissen är rimlig. Och då kunde hon inte ge några starka argument för att satsningen på "det förnybara" nu skulle vara så väldigt mycket större än den var tidigare. Det är något som sägs hela tiden men vari består eftergifterna från Moderaterna och Folkpartiet? Har de tagit på sig några tunga uppoffringar som drabbar deras väljargrupper?

Nu kan man säga att fortsatt användning av kärnkraft inte heller är någon tung uppoffring för Centern. De har kunnat leva med kärnkraften i alla år och uppgörelsen betyder rimligtvis att en eller ett par nya reaktorer kommer att byggas. I praktiken kommer en stor del av kärnkraften att fasas ut. Detta är desto troligare om subventionspolitiken av "det förnybara" nu cementeras och utökas ytterligare. Men det kom inte fram i intervjun.

Hela perspektivet i intervjun var att uppgörelsen kanske inte var tillräckligt självplågande. Inte heller fick Maud Olofsson ta ställning till oppositionens argument att uppgörelsen i själva verket förhindrar framtida satsningar på "det förnybara". Det är konstigt eftersom media varit fulla av just denna invändning från oppositionen. Är uppgörelsen ett sabotage som Peter Eriksson (MP) hävdat? [Bloggartikel]

[Fortsättning: Sahlin en amatör som sviks av sina alliansbröder?]

Andra bloggar om: kärnkraft, vindkraft, förnybar energi, Centerpartiet, Miljöpartiet, kompromiss, klimat, miljö, politik på intressant.se

Ju mer kärnkraft desto billigare vindkraft - "elcertifikaten"

El från vindkraftverk kostar dubbelt så mycket som från kärnkraft. Men det finns ett automatiskt subventionssystem som leder till att ju mer kärnkraftsel som produceras desto mer pengar får vindkraften. Är politiker och journalister okunniga om detta?

Uppgörelsen om kärnkraften kritiseras nu av olika miljöfundamentalister på ett oöverlagt sätt. Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson var mest explicit när han hävdade att fortsatt kärnkraft innebar ett sabotage mot utbyggnaden av förnybar energiproduktion. Men även Mona Sahlin (S) och Wanja Lundby-Wedin (LO) antydde liknande kritik utan att behöva redogöra för den närmare.

Argumentet att alternativa energiinvesteringar försvåras med närvaron av kärnkraft under överskådlig tid bygger på att kärnkraft är ett billigare sätt att producera el än exempelvis med vindkraft. Peter Eriksson förivrade sig dock i sin kritik genom att också hävda att elpriserna skulle stiga när det blev brist på el för att kärnkraften slår ut den förnyelsebara elproduktionen.

Vad kostar då olika sorters elproduktion? Det finns en hel del olika beräkningar som gjorts med olika metoder. Men om vi skall bedöma hur investeringsbeslut faktiskt kommer att utfalla bör vi använda en källa som också beslutsfattarna använder. I en rapport från Elforsk med titeln El från nya anläggningar 07:50 (2007) finns en sammanställning baserad på dagens teknik och med kalkylräntornaa 6 resp 12 procent. Här skall jag redovisa några resultat för kostnaderna utan skatter och subventioner där investeringarna belastas med 6 procents kalkylränta:

Ett kolkraftverk på 400 MW har en produktionskostnad för el på 44,0 öre per kWh. Med koldioxidavskiljning beräknas kostnaden till 73 öre/kWh.

Kärnkraft på 1 600 MW har en kostnad på 27,1 öre/kWH.

Biobränslekraftvärme på 30 MW har en kostnad på 84,2 öre/kWH och på 80 MW på 67,0 öre/kWH.

Vindkraft på 40 MW har en kostnad på 47,3 öre/kWh och på 150 MW 73,5 öre/kWh.

Vattenkraftverk på 90 MW har en kostnad på 25,0 öre/kWh.

Jämfört med kärnkraften kan vindkraften inte konkurrera samhällsekonomiskt. Den är dubbelt så dyr eller ännu dyrare än kärnkraft. Därför subventioneras den av elkonsumenterna med hjälp av en skatt som dock inte registreras som skatt. Denna skatt kallas "kvotplikt" och pengarna levereras direkt till producenterna av förnelsebar energi i relation till hur stor deras produktion är.

I år är kvotplikten 17 procent av elförbrukningen räknat i Wh (omkr 10 öre/kWh). Eftersom skatten tas ut in natura blir skatten räknat i pengar inte konstant. Beskattningsrätten kan säljas på en marknad. Förra året låg priset på 1 MWh i elcertifikat på mellan 240 och 320 kronor.

Tanken är att om produktionen av förnybar el går ner så minskar antalet beskattningsrätter (elcertifikat). Men eftersom staten bestämmer den totala omfattningen av beskattningsrätten (kvoten) så stiger varje beskattningscertifikat i pris. Det gör att det blir lönsammare att producera mera förnybar el eftersom producenterna var och en för sig då får större beskattningsrätt. Så länge producenterna av förnybar el konkurrerar med varandra kommer de att vilja producera mera el.

Antag nu att kärnkraftsveken vräker ut billig el. Ju mer el de kan sälja desto större beskattningsrätt måste de överlämna till exempelvis vindkraftsproducenterna. För dessa pengar kan vindkraftsproducenterna producera allt dyrare el som de sedan säljer i konkurrens med kärnkraftens el. Även om kärnkraftsverken exporterar sin el eller levererar den till sina egna ägare (t ex elintensiv industri) så kommer varje producerad kWh att generera ökad beskttningsrätt. Genom att anpassa kvotpliktsnivån kan alltså staten göra det tillräckligt lönsamt för att åstadkomma en snabb utbyggnad av den förnybara energin. För att klara en utbyggnad till 30 TWh vindkraft talas det om en elcertifikatsskatt på flera kronor per kWh.

Hur kan då Peter Eriksson, Mona Sahlin och Wanja Lundby Wedin gå ut och säga att fortsatt kärnkraft är ogenomtänkt i relation till utbyggnaden av förnyelsebar el? Jo, de är okunniga och griper efter varje skenbart sakargument för att rättfärdiga en redan intagen ideologisk ståndpunkt. De är med andra ord fundamentalister. Det tråkiga är att de som skulle kunna avslöja fundamentalisternas tarvliga försök att gömma sig bakom felaktiga sakargument tycks vara lika okunniga. Från regeringen hör man inga tillrättalägganden. Från de politiska journalisterna hör man inga krav på förklaringar. Inte ens när MP säger att elpriset både sjunker och stiger hör man något ifrågasättande.

Subventioneringen av förnybar energiproduktion är redan idag ett samhällsekonomiskt slöseri som borde modereras. Men uppgörelsen om kärnkraften har cementerat slöseriet så att det kan utvecklas till en snart sagt vanvettig nivå (det finns inga subventionstak i Sverige till skillnad från många andra länder). Det är på denna punkt kritiken borde sättas in - inte på att slöseriet nu skulle begränsas.

Andra bloggar om: kärnkraft, förnybar energi, el, elproduktionskostnader, vindkraft, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, LO, centern, klimat, miljö, växthuseffekten, ekonomi, elcertifikat, elskatt, politik på intressant.se

Peter Erikssons argument om sabotage underkänns av Miljöpartiet

En fortsättning med kärnkraft saboterar utbyggnaden av förnybar energi som vindkraft. Det säger Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson. Men Miljöpartiet skriver på sin hemsida att elpriserna bestäms av utlandet oberoende av hur mycket kärnkraft Sverige har. Förvirringen är total.

Miljöpartiet togs med överraskning av uppgörelsen mellan de borgerliga partierna om kärnkraften. Nu framför man dels Peter Erikssons argument om "sabotage av utbyggnaden av alternativ energi" och dels sju argument som delvis är motstridande mot Erikssons argument. Detta framstår som oöverskådligt och förvirrat men är i själva verket absurt. Dessutom finns det ingen presentation av hur miljöpartiets Alternativ med stor bokstav ser ut. På hemsidan finns inget dokument med rubriken "Så minskar vi utsläppen med 40 procent och avvecklar kärnkraften samtidigt" eller liknande.

I kommentarerna till uppgörelsen från MP:s sida vill man göra gällande att det visst går att avveckla kärnkraften och samtidigt minska utsläppen av växthusgaser. Men istället för att i grova drag beskriva detta och underbygga detta med utredningsrapporter förlorar man sig i en rad olika argument som ingen snabbt kan sätta sig in i. Ett exempel på detta var debatten i radion den 30 januari mellan Maria Wetterstrand och Göran Hägglund (bloggartikel). Detta är knappast någon vinnande strategi.

Men är Peter Erikssons argument om sabotage bättre? Det går ut på att om kärnkraften behålls kommer elen att bli så billig att de som nu funderar på att investera i förnybar elproduktion lägger planerna åt sidan. Resultatet blir mindre el och högre [sic!] elpriser (enligt pressmeddelande från MP). Förvirringen är total. Blir det lägre eller högre elpris?

Om sabotageargumentet skall tas på allvar måste vi tro att Eriksson ändå menar att priset på el kommer att sjunka. Men denna slutsats tillbakavisas på Miljöpartiets egen hemsida. I dokumentet Kärnkraft i klimatkrisens tidevarv som är daterat februari 2009 (pdf) skriver man på sidan 8:

"Därmed finns det ingenting som säger att elpriset skulle bli lågt om kärnkraften byggs ut eller finns kvar: kärnkraften kostar lika mycket att bygga ut som vindkraft och andra förnybara energislag och priset styrs helt av tillgång och efterfrågan. "

Detta beror på att det är utlandet och handeln med el som bestämmer elpriserna. MP skriver:

"Men eftersom Sveriges elnät hänger ihop med elnäten i andra länder är det marknadspriset i Europa som bestämmer vad el ska kosta. Det är bara om kablarna till andra länder – främst Tyskland – klipps av som Sverige kan styra elpriset genom utbyggnader av olika slag. Hur mycket vi än bygger ut elproduktionen kommer den internationella marknaden att efterfråga elen och betala högre priser än vad den svenska elintensiva industrin är van vid att göra. "

Det kan tilläggas att även argumentet att vindkraft blir ungefär lika billig som kärnkraft är fel. Om vindkraft visar sig bli dyrare än kärnkraft så finns elcertifikatsystemet där som en subvention av vindkraften. Och skulle detta inte räcka till måste Sverige öka subventionerna eftersom vi gentemot EU har åtagit oss att bygga ut förnybara energikällor från 40 till 49 procent av förbrukningen. Och kärnkraft räknas inte in trots att den är koldioxidfri. Så hur skulle bibehållen kärnkraft kunna "sabotera" utbyggnaden av förnybar energiproduktion?

Man kan undra vad ett parti med sådan oreda i argumenteringen skulle duga till i ett eventuellt regeringssamarbete? Inte ens en rättelse i efterhand kan reparera skadan.

Läs även andra bloggares åsikter om Miljöpartiet, Peter Eriksson, kärnkraft, energipolitik, förnybar energi, el, elpris, vindkraft, miljö, växthuseffekten, politik, ekonomi på intressant.se

Kärnkraften blir borgerlig

Nu har Alliansen bestämt sig för fortsatt kärnkraft. Det uppstår då ett tydligt alternativ till den rödgröna oppositionen som vill avveckla kärnkraften och äventyra energiförsörjningen, tryggheten och välståndet. Kan det leda till valförlust för bakåtsträvarna?

Det är naturligtvis storpolitik som ligger bakom de borgerligas överenskommelse om fortsatt liv för kärnkraften. En presskonferens om uppgörelsen hölls under förmiddagen och ett grunddokument publicerades (pdf). Syftet är att få linjerna klara till klimatpropositionen den 17 mars så att ett tydligt politiskt alternativ kan urskiljas.

Alltför sent upptäckte Miljöpartiet att den dogmatiskt kärnkraftsfientliga hållningen kunde bli farlig. I SvD antyder man att kärnkraften endast långsamt behöver avvecklas med början med de fyra äldsta reaktorerna under 2020-talet. Då skulle alternativ hinna utvecklas och tryggheten kunna säkras. Men hur troligt är det? Sifferexcersis med alternativ kan dessutom aldrig vinna genomslag i opinionen.

Regeringen anger följande målsättningar för år 2020 i dokumentet:

50 procent förnybar energi
10 procent förnybar energi i transportsektorn
20 procent effektivare energianvändning
40 procent minskning av utsläppen av klimatgaser

Målet avser den icke handlande sektorn och innebär en minskning av utsläppen av klimatgaser med 20 miljoner ton i förhållande till 1990 års nivå. Två tredjedelar av dessa minskningar sker i Sverige och en tredjedel i form av investeringar i andra EU-länder eller flexibla mekanismer som CDM (Clean Development Mechanism). För att nå målet kommer regeringen att presentera förslag om utvecklade ekonomiska styrmedel, bland annat höjd koldioxidskatt, samt minskade eller slopade undantag. Även drivmedelsskatter och övriga energiskatter kan komma att höjas.

En kraftig utbyggnad av förnybar energi till en något större andel än tidigare kommer dessvärre att bli mycket kostsamt. Preciseringar görs med 30 TWh vindkraft och avskaffad fossilanvändning för uppvärmning 2020. Här sticker den centerparistiska antikärnkrafts-bockfoten fram. Med så mycket förnybar energi som planen ovan kräver blir det sannolikt svårt att få icke-subventionerad ny kärnkraft att kunna konkurrera med de subventionerade alternativen. Tvivelaktigt är också att kärnkraften skall subventionera konkurrenterna genom elcertifikaten. De som skall fatta investeringsbesluten för ny kärnkraft måste nog räkna med att kunna exportera en del av elen om subventionspolitiken av alternativen blir framgångsrik.

Uppgörelsen är en kompromiss. Den går sakligt sett i fel riktning. Men i Sverige kommer man med största sannolikhet kritisera den för att den inte är tillräckligt självplågande.

[Läs fortsättning: Peter Erikssons argument om sabotage underkänns av Miljöpartiet 6/2]

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, energi, vindkraft, förnyelsebar energi, regeringen, klimat, miljö, el, Centerpartiet, politik på intressant.se

Elbilar kräver fortsatt kärnkraft - inte nedlagd

Det är nödvändigt att satsa på elbilar för att få ner utsläppen av växthusgaser. En regering som samtidigt lägger ner kärnkraften kan knappast locka bilindustrin till att investera i elbilar som riskerar att bli oanvändbara. De rödgröna äventyrar både jobben och klimatpolitiken med sitt nej till ersättning av kärnkraftsreaktorerna.

Nu börjar eventuella satsningar på elbilar att aktualiseras. Dagen Nyheter har idag 1/2 ett helt uppslag om elbilar på vetenskapsavdelningen. Där koncentreras intresset till laddhybrider. Sådana bilar är inga rena elbilar utan de har en förbränningsmotor som reserv och komplement. Tekniken har ännu inte utvecklats tillräckligt ännu. DN skriver:

"Att bygga in en elmotor i en bil är ganska lätt - problemet ligger i batterierna som ska driva motorn. En personbil väger mycket, och den ska kunna rulla många mil i ett sträck. Det kräver batterier som kan lagra massor av el, utan att själva vara alltför stora och tunga. Batterierna ska dessutom gå att ladda om och om igen, och de ska kunna leverera el tillräckligt snabbt för att bilen ska orka accelerera. Sist men inte minst måste de vara så billiga att folk har råd att köpa bilarna."

Föregångaren till laddhybriden är den vanliga hybridbilen som vid bromsning laddar upp batterier som sedan kan användas för att få ner bränsleförbrukningen. Den blev dyr och har ingen större framtid. En framgång är att batterierna snart kan laddas på natten i ett vanligt vägguttag. Det fordrar en ny batteriteknik. Tidigare nickel-metallhydridbatterier håller inte för de högre prestanda som krävs i laddhybrider. Nu är siktet inställt på litiumjonbatterier istället. Det är den batterityp som sitter i mobiltelefoner och liknande.

Problemet är dock att det inte är så lätt att tillverka stora Lijon-batterier som både blir billiga och lätta. Dessutom tillkommer rena säkerhetsproblem - stora batterier kan börja brinna eller rentav explodera. De bilar som nu släpps ut på marknaden har inte mer räckvidd än 4-6 mil på en laddning. DN berättar i motorbilagan om Chevrolet Volt som skall ut på marknaden nästa år. Den går 6 mil på el från ett batteri som väger 180 kilo. Därför måste den förses med en reservmotor för bensin eller etanol på 100 hk. Priset blir ca $40 000 (320' kr).

Tror någon att detta blir räddningen för GM? Eller skall man satsa på en räckvidd med enbart el på 60 mil? Då blir batterivikten nästan två ton! En vag förhoppning finns att nästa generations batterier om fem år skall kunna väga hälften så mycket med bättre effekt. Finns GM, Ford och Volvo kvar då?

En satsning på elbilar på 10-15 års sikt kräver rimligtvis att resurserna inte splittras på andra energislag. I början krävs en utbyggnad av infrastrukturen för batteribyten - ungefär som på hästskjutsarnas tid. Då finns möjligheten att köra längre sträckor med en elbil utan reservmotor som ju gör den mycket dyrare. Men det kräver standardisering av batterierna och internationellt samarbete. Och samarbete är en bristvara i den splittrade värld där redan många inom länderna har helt olika uppfattningar om vad det skall satsas på när det gäller personbilsdrift.

Dessutom kräver en betydande övergång till ett elbilssamhälle att det finns säker tillgång till el. Hur skall man annars kunna begära att bilindustrin, som redan är ekonomiskt pressad, skall satsa på långvarig forskning, utveckling och investering i ny teknik som sedan visar sig oanvändbar i brist på el? I Sverige är i varje fall den framtida elförsörjningen inte något som man säkert kan räkna med.

Opinionsundersökningarna tyder fortfarande på att den rödgröna kartellen kommer att vinna valet i september 2010. Mp och Mona Sahlin lovar att då avveckla kärnkraften i den takt som förnybara källor kan ersätta kärnkraftselen. Maria Wetterstrand tror också att man kan kasta in 50 TWh i energieffektivisering för att ersätta de närmare 70 TWh el som kärnkraften producerar. Men mer än två tredjedelar av denna osäkra potential gäller besparingar på andra områden än elkraftens.

Det stora problemet är emellertid att det tar ca 15 år att bygga ersättningsreaktorer för den kärnkraft som måste stängas på 2020-talet av åldersskäl. Då duger inte några önskeprognoser eller glädjekalkyler för vindkraftens och biokraftens utbyggnad på 15 års sikt. Industrin som skall fatta stora investeringsbeslut kan inte lita på osäkra prognoser. Sådana har gått fel tidigare. Hade vi lagt ner kärnkraften redan 1990, som linje 3 i folkomröstningen 1980 ville, hade vi haft elbrist och fossilberoende idag - kanske flera dussin kolkraftverk.

Om Sverige lägger ner 70 TWh kärnkraft och satsar på 25 TWh vindkraft (2 idag) och 25 TWh ytterligare biobaserad kraftproduktion fattas ca 22 TWh el. Även om all ingenjörsbaserad eleffektivisering kunde utnyttjas skulle det inte räcka. Dessutom räknar Energieffektiviseringsutredningen (SOU 2008:110) med att det finns en skillnad mellan teori och verklighet. Endast 15 procent av den teoretiska potentialen brukar kunna förverkligas.

Bilindustrin och tankstationer som skall tillhandahålla utbytesbatterier kommer knappast att satsa miljarder på en elbilsstruktur med en sådan regering. Det behövs faktiskt mer el och inte mindre för att ersätta personbilarnas fossila bränslen med eldrift. Tunga lastbilar kan kanske inte under överskådlig tid drivas med el.

Kan man då inte skjuta på elbilsutbyggnaden? Den rödgröna kartellen kan knappast göra detta utan att komma i konflikt med sitt mål att minska växthusgasutsläppen med 40 procent i Sverige redan till 2020. (EU:s mål är 20 procent.) Med den tekniskt föga förtroendeingivande känslopolitikern Mona Sahlin som statsminister är risken stor att energiförsörjningen råkar i kaos redan under hennes egen regeringsperiod. Det kommer att leda till en utflyttning av energiberoende industrier och jobb från Sverige. Varför erkännor hon inte de höga riskerna med den rödgröna energipolitiken?

Andra bloggar om: energipolitik, kärnkraft, socialdemokraterna, Mona Sahlin, elbilar, el, transporter, vindkraft, bilar, batterier, hybrider, elkraft, växthuseffekten, politik, miljö, klimat på intressant.se