torsdag, januari 22, 2009

Obamas finanspolitiska jätteunderskott blir 14,5 procent

Debatten om finanspolitisk stimulans har hittills handlat om ett offentligt underskott på ett par tre procent av BNP. Men Obamas paket på 825 mdr dollar kommer tillsammans med det tidigare räddningspaketet och förra årets underskott att leda till ett underskott i storleksordeningen 14 procent! Detta är en stabiliseringspolitisk sensation.

När USA:s 44:e president Barack Obama hållit sitt installationstal i förrgår föll börserna där med 4-6 procent. Det anses ha berott på att Obama enbart tog upp alla tunga svårigheter som väntade och inte nämnde något om vad han tänkte gör åt dem. Även i Sverige har det varit förvånansvärt tyst om vad Obamas stora stimulanspaket skall innehålla. Men det är allmänt bekant att det handlar om 825 miljarder dollar. Buden har dock växlat. I början på november 2008 bedömde man att paketet omfattade 200 mdr dollar.

Nordea kom med en konjunkturbedömning igår (pressm,pdf). Där räknade man med att Obama skulle komma med en stimulans på 150-200 mdr. Endast med en mening pekade man på att prognosen kanske skulle kunna bli mer optimistisk eftersom stimulansen förhoppningsvis kunde bli större. Men trots att Obamas paket bara motsvar drygt en procent av BNP förutser Nordea att det federala budgetunderskottet skall öka till 9,8 procent av BNP 2009 (från 3,2 procent 2008). Denna prognos verkar bestå av en ökning med 800 mdr från räddningspaketet okt08 och 150 mdr i det nya paketet.

Om Obamas paket inte innehåller några inkomstförstärkningar och inte ökar BNP kraftigt kommer underskottet 2009 istället att öka med 4,7 procentenheter ytterligare. Mina beräkningar visar då att underskottet kommer att bli 14,5 procent av BNP. Det är mera än vad Sverige hade år 1993 (ca 13,6 procent).

Obamas underskott skulle då bestå av det tidigare underskottet på 455 mdr dollar, 800 mdr från räddningspaketet okt08 och 825 mdr från det egna finanspolitiska paketet - summa 2 080 mdr dollar. BNP beräknas av Nordea till 14,3 biljoner dollar. Det ger ett underskott på 14,5 procent. Vissa skattehöjningar för "de rika" kan knappast reducera detta mer än marginellt.

I SvD 19/1 finns en översikt över beståndsdelarna i Obamas paket på 825 mdr dollar som jag räknat om i procent:

33 procent går till skattesänkningar - $500 per skattebetalare plus företag; 275 mdr.

14 procent till delstatsbidrag, bl a för sjukvård; 119 mdr.

14 procent till skolor och studiebidrag; 117 mdr.

13 procent till arbetslöshetsunderstöd, matkuponger och sjukvård; 106 mdr.

11 procent till infrastrukturprojekt: vägar, broar, energibesparing i federala fastigheter; 90 mdr.

6,5 procent till satsningar på eldistributionen mm; 54 mdr.

1,9 procent till bidrag för FoU och bredband i glesbygd; 16 mdr.

5,8 procent till övrigt; 48 mdr.

Detta förslag, som bygger på Obamas idéer, har antagits av demokraterna i representanthuset och beräknas gå igenom i mitten av februari. Det skulle bli en stabiliseringspolitisk sensation om mina beräkningar av underskottet stämmer. Skulle verkligen de amerikanska politikerna, som hittills delvis varit skeptiska till lånefinansiering av offentliga utgifter, kunna ställa sig bakom denna ökning till ett jätteunderskott? Är Obamas auktoritet som ekonom så grundmurad? Eller är det den nye finansministern Timothy Geithner som garanterar att denna finanspolitiska stimulans är adekvat? Det blir intressant att se om alla de argument mot finanspolitisk stimulans, som vi hört i Sverige, kommer att lysa med sin frånvaro i Obamas USA. Och i så fall får vi ett intressant test på hur effektiv en något senkommen finanspolitisk jättestimulans kan bli.

[Är Geithner en gambler? youtube]
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

9 Comments:

At 22 januari, 2009 17:52, Anonymous Anonym said...

Detta att de amerikanska politikerna varit skeptiska till att lånefinansiera statsbudgeten är en läpparnas bekännelse.

Under efterkrigsåren har statsbudgeten endast gått med överskott 5-8 år.

Statsskulden växer nu så snabbt att man tvingas finansiera statsbudgeten genom att ta de medel i anspråk, som behövs till det framtida pensionssystemet.

Fleralet presidenter har sagt vi lever över våra tillgångar, det är ansvarslöst att lägga bördan på kommande generationer.

De har fått ett allt större skuldberg att ta hand om.

Att nu börja det nödvändiga sparandet i finanskrisens dagar lär inte gå.
Vi får väl vänta några år till!
/Per Fredö

 
At 22 januari, 2009 22:38, Anonymous Tom said...

Den lista som räknas upp inkluderar heller inte ytterligare kostnader för finanssystemet. Så kanske det blir en hel del dyrare än så.

Sedan får man fråga sig om dessa åtgärder kommer att leda USA ut ur recessionen (som, får man antaga, kommer att vara i 1-2 år helt oavsett). Eller är det ett sätt för gräshopporna att övervintra på myrornas bekostnad och hoppas på att ekonomin repar sig själv? Eller är det bara en ursäkt för att ösa pengar på olika behjärtansvärda välfärdsprojekt?

 
At 23 januari, 2009 09:12, Blogger Per-Olof Persson said...

Kommer att misslyckas

Obamas paket kommer att misslyckas precis som Rosevelts New deal. Om nationalinkomsten 1929 hade index 100 sjönk denna till 86 1937 i USA. I Storbritannien ökade därmed nationalinkomsten till 124. I Sverige och Australien ökade nationalinkomsten till 120.

New Deal var det första keynesianska misslyckandet. Dessa idéer bygger på socialistisk planekonomi och är en variant av den planekonomi som det fascistiska Italien började med 1925. Dessa idéer handlar om att ekonomin måste styras av staten/politikerna och därför måste makten överföras till staten/politikerna.

Denna artikel ger lite information om vad New Deal handlade om:

http://mises.org/story/813

"The first stage [of the New Deal] had been a visionary attempt to reshape the American economy into a planned state. The second stage was an entirely new approach, "The New Deal of War." Unable to solve the problems of the American economy peacefully, Roosevelt was taking the nation to war in order to achieve full production-and state control of everything."


Att makten ska överföras till staten/politikerna är orsaken till att ekonomi inte handlar om logiskt resonemang längre utan enbart om empiriska samband. Att enbart använda sig av empiriska samband innebär att det inte går att skilja på orsak och verkan.

Ett exempel på detta är påståendet att "konsumtionen skapar produktionen". Om detta påstående är sant måste konsumenterna betala sina inköp innan konsumentvarorna har blivit tillverkade. Därefter väntar konsumenterna i åratal på att varorna kan levereras.

Hela produktionskedjan måste finansieras på detta sätt. Om exempelvis A4-papper till skrivaren ska inköpas och det tar 50 år innan planterade plantor har blivit skog som kan skickas till pappersbruket, så måste konsumenten betala 50 år innan leveransen av A4-papper.

 
At 23 januari, 2009 17:10, Anonymous Anonym said...

Du nämner i förbigående det svenska budget underskottet under 90-talskrisen. Så vitt jag mins uppkom det "automatiskt" dvs genom ökade utgifter och minskade inkomster. Vad jag tycker saknas i de flesta kommentarer till Anders Borgs och Obamas politik (de två extermerna) är att alternativet till insatser inte är oförändrad budgetbalans utan det som "uppkommer" om man gör ingenting. Jag tycker att vi behöver bedömningar av hur mycket av "det automatiska underskottet" som man slipper om man för en pro-aktiv politik. Rimligen bör väl arbetslöshetten minska något och skatteinkomsterna inte minska lika mycket.

F.ö. Jag ryser när jag hör Borg och REinfeldt tala om "sunda statsfinanser" som mål. Målet i dag skall var "osunda finanser" - något som man ju får i vilket fall som helst.

 
At 24 januari, 2009 22:51, Blogger Elling said...

Krisen beror på bankirerna :
Ellen Brown : The Web Of Debt
http://www.webofdebt.com/order.php
Det er banksystemet som er problemet, ikke hardarbeidende proletärer (no socialism intended) ! Boka kan også hentes i torr_nt.
Se The Wizard of Oz i samma slengen !

 
At 25 januari, 2009 01:39, Blogger Danne Nordling said...

Till Elling: Visst kan man säga att det i dagens kris är banksystemet som visat sig ovanligt svagt - förmodligen lika svagt som på 1800-talet. Det skulle varit organiserat mera robust. Är detta "bankirernas" fel?

Det är jag inte säker på. Frågan består av två delar: 1) skulle bankanställda själva ha kunnat organisera ett robustare system? 2) skulle de bankanställda ha kunnat undvika dagens kris om de hade handlat i enlighet med en mera altruistisk moral?

En författare som Ellen Brown är kanske inte den bästa analytikern eftersom hon behöver hänvisa till B Franklin, T Jefferson och A Lincoln på baksidan av sin bok.

Till Per Fredö: Förvisso är det graverande att den amerikanska budgeten gått med underskott utom några år på Clintons tid. Direkt galet är att underskotten använts för att finansiera ordinarie utgifter (inkl krig). Det har gett näring åt dem som alltid betraktar underskott som förslappande, fega och omoraliska.

När det blir lågkonjunktur finns det emellertid ett rationellt skäl till att ha underskott. Men det fanns en majoritet i Kongressen för att rösta nej till det underskottsökande stimulanspaketet i okt -08. Paketet stöddes av Obama. Skall vi nu få se en liknande majoritet rösta ner Obamas eget paket som dessutom fördubblar stimulansunderskottet?

Till Tom: Ännu återstår halva stimulansen från okt08 som riktar sig mot finanssystemet. Obama håller på att omforma detta efter sina egna intentioner.

Till Per-Olof Persson: Ett skäl till att Roosevelts politik misslyckades var att han egentligen ansåg att budgeten skulle balansera. Därför vidtog han åtstramande åtgärder (tredubbling av skatterna) och ökade den statliga interventionismen samtidigt som han också ökade de sociala utgifterna. Man kan därför inte se New Deal som ett renodlat exempel. Snarare är det ett exempel på något som liknar dagens "automatiska stabilisatorer" kombinerade med regleringspolitik och protektionism. Till detta kommer att den statligt influerade lönebildningen ledde till stigande lönekostnader när efterfrågan på arbetskraft sjönk.

Roosevelts önskan att komma med i världskriget är intressant. Det kanske har bäring på att han då ansåg New Deal som misslyckad och inte förutsåg mytbildningen kring denna senare. Men vi får inte gå på argumentet att han drev generell stimulanspolitik som tog USA ur krisen. Att hans ofinansierade utgiftspolitik under kriget praktiskt taget eliminerade arbetslösheten är däremot riktigt.

Att produktionen "egentligen" skapar konsumtionen är som sagt en ontologisk fråga. Den kritiska punkten är vad som orsakar minskad produktion: (förutsedd) minskad konsumtion eller en irrationell men samtidig känsla hos företagarna att dra ner produktionen eller vad?

Till A 17:10: Det är riktigt att det svenska underskottet nästan helt orsakades av automatiska effekter. Det finns därför anledning att vara kritisk till hur politiken mot den av s-regeringen orsakade krisen sköttes av den borgerliga regeringen. Debatten om detta hämmas emellertid av att båda parter i någon mening var skyldiga till eländet.

Jag befarar att Borgs politik, som han själv beskriver den, kan leda till en liknande utveckling. Men de initiala orsakerna nu är annorlunda så det skulle behövas mer ingående analyser.

Den stabiliseringspolitiska forskningen är svårt eftersatt. Många tror ju fortfarande att ett underskott enbart beror på aktiva stimulanser och förstår inte att även passivitet leder till ökade underskott. Calmfors borde ha kunnat hänvisa till beräkningar av skillnaden mellan proaktiv och passiv politik i lördagsintervjun.
/DNg

 
At 25 januari, 2009 12:10, Blogger Bobby said...

Hej Danne,
lite OT kanske men en fundering jag har kring all denna "första hjälpen" till marknaden som nu står som spön backen.

Räntan är, som jag fått lära mig, "priset" på den risk borgenären tar då denne lånar ut pengar.

Vad löper riksbankerna runt om i världen för risker då de artificiellt beslutar sig för en räntenivå som uppenbarligen inte svarar mot risken?
mvh
Bobby

 
At 26 januari, 2009 02:14, Blogger Danne Nordling said...

En statlig räntepolitik har ingenting med risk att göra. Genom att förändra det allmänna ränteläget kan staten påverka den totala efterfrågan i ekonomin vilket grovt kan påverka aktiviteten. Syftet är att bedriva en kontracyklisk aktivitetspolitik som i viss mån utjämnar de naturliga konjunktursvängningarna.

Vid fast växelkurs är räntesättningen främst en följd av betalningsströmmarna så att kursen inte avviker för mycket från riktvärdet.
/DNg

 
At 05 februari, 2009 00:26, Blogger Danne Nordling said...

Nu rapporteras det att paketet är på 819 mdr dollar men utökat med ytterligare skattesänkningar som ökar kostnaden till 885 mdr (DN 4/2). Detta för att republikanerna skall rösta för i senaten. I representanthuset röstade alla republikaner emot liksom elva demokrater. Underskottet ökar med 6,2 procent av BNP.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home