söndag, augusti 23, 2009

Moderaterna ska regera tillsammans med Socialdemokraterna enligt Sifo?

Inget block vill bli beroende av SD. Riksdagens egen logik leder då till att Moderaterna och Socialdemokraterna måste ingå i en ohelig allians med varandra. Annars riskerar viktiga regeringsförslag att falla.

Den nya Sifomätningen ger Sverigedemokraterna vågmästarrollen om det hade varit val idag. Resultatet av mätningen (SvD) som gjordes 10-20 augusti är följande: Socialdemokraterna 32,8 (0), Moderaterna 27,6 (– 0,6), Miljöpartiet 9,2 (+ 0,7), Folkpartiet 6,8 (– 2,0), Vänsterpartiet 6,1 (+ 0,9), Centerpartiet 6,1 (+ 1,1), Kristdemokraterna 4,7 (+ 0,5), Sverigedemokraterna 4,2 (+ 1,1).

Risken är att Sverigedemokraterna även i september nästa år kommer in i Riksdagen. Med fortsatt jämn ställning mellan de traditionella blocken spelar det inte så stor roll vilket av dem som är något större. Nu leder de röd-gröna med 48,1 mot Alliansens 42,2 procent.

Både Moderaterna och Socialdemokraterna har grundstrategin klar: inget av partierna skall samarbeta eller göra sig beroende av Sverigedemokraterna. Om vi tror på dessa deklarationer uppstår en intressant fråga om hur regeringen skall se ut och agera med SD som tungan på vågen.

Det första som händer är att regeringen Reinfeldt sitter kvar (även om de rödgröna får större andel röster). För att avsätta Fredrik Reinfeldt måste Mona Sahlin föreslå misstroendeförklaring. Vi får då följande alternativ: 1) Om SD röstar för faller alliansregeringen. Sahlin får försöka bilda regering. 2) Om SD inte röstar för misstroende sitter Reinfeldt kvar trots valförlusten.

1a) Sahlin bildar en rödgrön minoritetsregering. SD föreslår misstroendeförklaring men Alliansen röstar inte för eftersom man då skulle få bilda regering beroende på SD.

1b) Sahlin bildar en rödgrön minoritetsregering. Den framlägger en proposition med förbud mot deltidsjobb bestämda av arbetsgivarna. Alliansen och SD röstar emot. i) Sahlin ställer kabinettsfråga och avgår. ii) Sahlin sväljer förtreten och regerar vidare. När budgeten framläggs hoppas hon på Alliansens stöd.

2a) Reinfeldt sitter kvar och lägger fram en proposition om jobbskatteavdrag eller något annat viktigt. Sahlin och SD röstar emot. i) Reinfeldt ställer kabinettsfråga och avgår. Vi är tillbaka till alt 1). ii) Reinfeldt sväljer förtreten och regerar vidare. När budgeten framläggs hoppas han på Sahlins stöd.

Vi ser av ovanstående schema att de två stora partierna måste samarbeta redan innan karusellen med misstroendeförklaringar mm eller förhoppningar om budgetsamarbete vidtar.

Det finns en teoretisk möjlighet för Alliansen att organisera ett samarbete med MP. Men med kärnkraftsfrågan som stötesten är det föga troligt.

Det finns en teoretisk möjlighet för Socialdemokraterna att organisera ett samarbete med FP+C+KD. Men dessa partier har knappast några hjärtefrågor som skulle kunna tillgodoses bättre av S och som kunde motivera avhoppet vänsterut inför väljarna. De skulle riskera att malas sönder mot Moderaterna.

Moderaterna och Socialdemokraterna måste börja förhandla om en koalitionsregering redan innan det första förslaget om misstroendeförklaring förgiftar samarbetsklimatet. Därför kommer SD att hota med misstroende om man inte snabbt får igenom ett avtal om viktiga frågor med något av blocken.

M och S måste fördela ministerposterna. Eftersom S är större kommer de att hävda att Sahlin skall bli statsminister. Reinfeldt får bli utrikesminsister. Anders Borg fortsätter som finansminister och Sven-Eric Österberg blir vice finansminister. Thomas Östros får bli näringsminister igen. Några av de övriga borgerliga partiledarna kanske också skall få plats. MP och V får finna sig i att uteslutas.

En ohelig allians underlättas av att Moderaterna har närmat sig Socialdemokraterna i väldigt många frågor. Om Sahlin bara håller sin vänsterpopulism i styr fram till valet har vi alla förutsättningar för en "Ohelig Allians-regering".

Hur låter detta? Finns det mer realistiska alternativ? Kan SD stöda Reinfeldt utan att få en uppgörelse? I så fall blir han beroende av SD och kommer att avgå. Diskussionen om olika alternativ har enligt Reinfeldt hittills undertryckts med motiveringen att spelteoretiska alternativ skulle gynna SD. Men resultatet av en systematisk genomgång tyder på någonting annat.

Andra bloggar: Andersson, Uts fr höjden, Wadström.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

14 Comments:

At 23 augusti, 2009 18:15, Anonymous Pli said...

Viktigt att komma ihåg är att "misstroendeförklaringskarusellen" enligt grundlagen måste startas av S/SD, då vi enligt regeringsformen har negativ parlamentarism och regeringen sitter kvar om ingen väcker misstroendevotum.

Ska bli väldigt intressant nästa val, mycket kommer nog att hända. Jag skulle tro något parti även kanske åker ur riksdagen. Och S+M är väl verkligen att bekräfta för SD & SD:s potensiella väljare att
"etablisemanget är enat", "SD är enda riktiga oppositionsparti" och att fortsatt stor invandring är viktigare för S&M än samtliga hjärtefrågor där blocken skiljer sig åt.

 
At 23 augusti, 2009 22:00, Blogger Daniel said...

Med tanke på hur det gick i Österrike när man skulle hålla 'rasisterna' utanför och de två största partierna bildade regering så tror jag inte att vi bör pröva den modellen här (jag har dock föga att säga till om).

Rent demokratiskt är ju modellen att nästan alla sitter i regering inte så lyckad. Vem skall man rösta på om man inte håller med? Det finns ju bara SD kvar.

Reinfeld och Sahlin får hoppas på trejde världskriget så att man kan motivera en samlingsregering med övriga partier utom SD.

/Daniel

 
At 24 augusti, 2009 00:23, Anonymous Tom said...

Den germanska modellen med byråkrati under namnet demokrati alltså, ska det bli så illa? Jag har svårt att se att (s) skulle kunna foga sig under (m) eller tvärt om.

Man kan ju tänka sig en verklig borgerlig valallians också, så att inte pyttepartierna åker ur riksdagen. (Ett bittert piller att svälja för dessa.) Helt plötsligt har man ett parti som är hälften extra större än socialdemokraterna. Men inte stort nog att regera ensamt.

Kan alliansen använda (sd) som hunsad allierad, på samma sätt som socialdemokraterna använde vpk? Nja, problemet är att (sd) vad jag vet består mest av före detta (s)-väljare och deras politiska program visar det. Jag skulle tro det finns två sätt att hantera dessa. Antingen gör moderaterna i rollen som arbetarparti ett utspel i stil med folkpartiers språktester och stjäl (sd):s väljarbas, eller så vänder alliansen sig till andra allierade. Jag tror inte på ett sådant moderat utspel: förutom att det är förkastligt så är det också politiskt farligt. Förutom alla poänger till motståndarna så är (sd) i slutänden troligen ett inofficiellt stödparti till (s).

Den stora frågan måste isåfall vara om Alliansen kan värva (mp) till sin sida. Om (mp) slår sina kloka huvuden ihop så inser man att man är de verkliga vågmästarna. Det kan vara alltför magstarkt för dem att bli en del av alliansen, även om man säkert skulle få en ministerpost. Ett destruktivt men kanske förnöjsamt pris kan ju vara att kärnkraften inte förkastas men åtminstone skjuts på framtiden. Det finns även andra, mer ansvarstagande sätt för (mp) att utöva sin makt. Frågan är om de är redo, och om alliansen är beredda att betala priset.

Alternativt så är (mp) fortfarande ett kryptoleninistiskt parti. Vi får då rikta in oss på att hoppas på en kraftfull valrörelse eller se alliansen i opposition (gud hjälpe Sverige).

 
At 24 augusti, 2009 13:49, Anonymous Anonym said...

SAHLIN HAR BUNDIT SIG

Som jag uppfattat läget har Sahlin mycket energiskt förklarat att hon inte under några omständigheter skulle acceptera stöd från SD.

Men Reinfeldt har förklarat att demokratin får ha sin gång. Har väljarna röstat in SD, är de givetvis en politisk faktor att räkna med.

Således kan Sahlin inte acceptera att vinna en misstroendeomröstning med stöd från SD. Då fortsätter Reinfeldt att regera med "hoppande majoritet" så som sossarna gjort flera gånger. Något voteringsnederlag kan han väl tåla. Ger han bara SD ett enda riktigt fläskben, avstår de säkert från att krångla.

Fläskbenet kunde ju vara att tillsätta en utredning för att värdera invandringens kostnader.

Således: Enda möjligheten för Sahlin att säkerställa att SD förblir helt utan inflytande vore att förklara att hon röstar med Reinfeldt i alla frågor. Eller alltid lägger ner rösterna.

Ingendera är troligt. Således bör vi betrakta hennes försäkringar som ren luft, vilket stämmer med den trovärdighet hon arbetat upp generellt.

Erik i Lund

 
At 24 augusti, 2009 14:04, Anonymous Anonym said...

Om vi skulle få ett läge efter valet 2010 me vänstern som största minoritetsgruppering så kan vänstern ändå inte få igen en regeringsförklaring och sedan följa upp den via budgetar och propositioner m m.

Det är också osannolikt att Mona Sahlin kinnan valet ommer att lyckas med det utlovade regeringspartiet vänstern em

Vi skulle också få ett läge med en starkt splittrad vänster som inte ens via långgående kompromisser kommer att kunna enas i väsentliga frågor.

Socialemokraterna var till exemot emot jobbskatteavdraget föörra året, det är tveksamt om man kommer att följa den linjen nu, men nu blir det inget nytt jobbskatteavdrag på marginella 10 miljarder.

Lars Ohly vill däremot få bort alla införda jobbskatteavdrag.

Vi kan därför få ett läge motsvarande det vi hade 1991 då nydemokraterna gav regeringen Bildt erforderligt stöd.
Detta med begränsat inflytande.

Sverigedemokraterna kommer knappast in i en borgerlig regering men kommer definitift att blockera en Mona Sahlin-regering.

I Danmark igår Danske Fokeparti i en stabil borgerlig regering.

I Tyskland regerar CDU/CSU tllsammans med SPD, en koalition som sannolikt komm er att upphöra efter förbundsdagsvalet.
Då blir det som vanligt med FDP som stödparti.

Att vi skulle få nåt liknande i Sverige är däremot osannolikt mot bakgrund att vi har en sammansvetsad allians.

Vi ska inte heller bry oss så mycket om dagens skilda opinionsmätningar. Mycket kan hända innan valet och andelen osäkra väljare är stor.

/Per Fredö

 
At 24 augusti, 2009 15:45, Blogger Danne Nordling said...

Pli, om något parti åker ut kan hela läget förändras. Antag att FP åker ut, då kan Reinfeldt inte klara en misstroendeförklaring även om SD inte röstar för. Om V åker ut kan Sahlin inte heller göra det.

Det troliga är att SD låter bli att rösta för om Sahlin skulle försöka med V och MP:s hjälp. Då sitter Reinfeldt kvar även vid en förlust med hjälp av ett parti bestående av många fd socialdemokrater.

Det är denna situation som en del socialdemokrater menar att Reinfeldt trots försäkringar om oberoende ändå kan tänka sig acceptera. Mot detta finns en stor koalition. Daniel, hur gick det då i Österrike?

Tom, M kan försöka undvika ett jämt utfall med SD i Riksdagen genom att "stjäla" SD:s röster. Då uppstår inte situationen men M eller Alliansen blir diskrediterad.

Alliansen kan offra kärnkraften för att få stöd av MP. Är det troligt?

Nej, det mest sannolika är att Reinfeldt kommer med någon krystad förklaring till varför han fortsätter att regera med SD:s stöd. Sådant är han bra på. Att han nu säger att han inte kan bli beroende av SD är tomt prat. Alternativet innebär ju att han skulle avgå självmant för att ett parti röstar för Alliansens förslag när de rödgröna röstar emot.

Rent tekniskt är det svårt att se vad han skall gå på för fråga. Att han vinner omröstningarna i Riksdagen är en underlig avgångsorsak. Han måste i så fall söka en långsiktig uppgörelse med S om typ budgetfrågor och avgå om Sahlin säger nej. Det är ett av Eriks alternativ.

Hur reagerar Sahlin vid en sådan förfrågan? Hon vill väl inte sådär i allmänhet och gratis bidra till att hålla SD utanför inflytande. Antingen vill hon ha ministerposter eller tvinga Reinfeldt att avgå. Han kanske kan avgå utan att utlysa nyval? Vad säger författningen? Då blir Sahlin mindre intresserad att säga nej. Risken är ju att hon själv som regeringschef skulle drabbas av en misstroendeförklaring längre fram eller lida nederlag i budgetfrågor. Men vi vet för litet om vad SD skulle göra. De kanske skulle stödja Sahlin?

Om vi tror på att Sahlin och Reifeldt talar sanning om sin beslutsamhet att inte bli beroende av SD måste de gå i koalition. Det finns inget annat realistiskt alternativ.

Om de inte talar sanning kommer en situation som Per pekar på att uppstå med analogin med Ny Demokrati 1991. SD kommer då att få någonting för att "hålla sig lugna".

Eftersom Reinfeldt redan är regeringschef är det han som prövas först. Om den rödgröna oppositionen är tillräckligt aggressiv med rasitbeskyllningar mot honom kommer han att försöka avgå och helst försätta Sahlin i motsvarande situation. Därefter kan det bli nyval.
/DNg

 
At 24 augusti, 2009 22:02, Anonymous Anonym said...

Vågmästare kan väl knappast SD bli, men väl tungan på vågen. Vågmästare är den som är så stor att han kan bilda regering genom att flytta vikterna på vågen.

 
At 25 augusti, 2009 00:01, Blogger Per-Olof Persson said...

Nästa val är även intressant ur en annan aspekt: Det politiska våldet har under årens lopp en tendens att öka. Politiker misshandlas, möten störs genom stenkastning, partiers lokaler bombas eller bränns ner etc.

Risken finns nu att en "Baader-Meinhof" grupp bildas som genomför politiska terroristdåd. Det sociala- och det ekonomiska systemet står inför en kollaps.

Detta kan dock ses som naturlig utveckling eftersom staten har övertagit ansvaret för individens moral och ekonomi. Denna utveckling förstärks av nedskärningar inom polis- och rättsväsende. Därefter är nästa steg att näringslivet ser det som omöjligt att ha verksamhet i landet.

Människors moral och ekonomi är beroende av att människor lär sig att resonera logiskt. Socialisterna har haft kontroll över utbildningssystemet sedan 1930-talet och detta är en politisk ideologi som tjänar på att människor inte kan resonera logiskt.

Socialisterna påstår att det inte finns en logik utan en logik för varje människa. Detta innebär att människor anser att det är logiskt riktigt att bruka våld mot demokratin och det politiska systemet. Detta enda motiv de behöver är att de själva anser detta vara logiskt riktigt.

 
At 25 augusti, 2009 17:11, Anonymous Anonym said...

Det går aldrig att helt förutse utgången av ett val.

Vänstern kan få en parlamentarisk majoritet, men samtidigt vara starkt splittrad i en rad frågor.

När Göran Persson ledde en minoritetsregering ville han helst ha med centerpartiet som samarbetspartner, men detta blockerades definitivt då centerpartiet orienterade sig mot mitten samt tog initiavtit till bildandet av Alliansen.

Vi fick då ett sammansvetsat borgerligt block, vilket var något helt nytt.

Den borgerliga regeringen med Thorbjörn Fälldin som statsminister splittrades och den med Carl Bildt som statsminister var beroende av missnöjespartiet Ny Demokrati.

Göran Persson var alltså ute på friarstråt gentemot centerpartiet, vilket inte hade varit omöjligt med vännen Olof Johansson som centerledare

Men centern stod emot försöken till en koalitionsregering eller att bli ett stödparti till socialdemokraterna och valde linje som ett klart borgerligt parti.
I vissa frågor närmast som ett högerparti .

Göran Persson fick då vända sig till vänsterpartiet och miljöpartiet, som ställde upp på snåriga budgetförhandlingar, som fördes i interna kretsar.
Det var närmast fråga om elitism i stället för det dessa partier ville framstå som utåt, folkrörelsepartier.

Göran Persson gjorde dock en viktig markering.
Det rådde främst gentemot vänsterpartiet så stora skillnader i för landet viktiga frågor att ett alltför intimt samarbete var uteslutet.

Vi ska regera själva var linjen, vilket helt överensstämmde med socialdemokraternas uppfattning att det var dom som i samverkan med LO styrde landet.

Mona Sahlin vet att socialdemokraterna aldrig mer kommer att nå väljarstöd på 44-46 procent.

I likhet med socialdemokraternas tillbakagång i andra europeiska länder får våra socoialdemokrater var glada om de de når 33-35 procent.

Dessutom har partiet totalt förlorat greppet om främst kommunerna i storstockomsrådet.

Den splittrade vänstern kommer sannolikt att nå ett väljarstöd på 44-45 procent och därmed blir det någon enstaka pprocent, som avgör vilken regering vi får.

De frågor som sannolikt blir avgörande är vilket förtroende man har för de båda blockens ledare .Mona Sahlin har knappast de ledaregenskaper, som krävs av en statsminister visar en rad opinionsundersökningar.

Alliansens svaga kort är självfallet finanskrisen med en fortfarande växande arbetslöshet.

Samtidigt kommer säkert väljarna ställa sig frågan vilken konstellation, som bäst kan hantera ett läge, där skuldbördan inte kan läggas på nuvarande regering.
Anders Borg contra Thomas Östros.
Mer stöd till den offentliga sektorn eller ekonomiska stimulanser utöver de medel, som även alliansen kommer att överföra på stat och landsting och på enskilda so är beroende av vår välfärdsstat.

Det gäller att inte göra bort sig.

Sverigedemokraterna kan bli vågmästare. Kristdemokraterna kan eventuellt också hamna utanför riksdagen, vilket även vänsterpatiet kan göra om stödet till miljöpartiet växer än mer.

Vi kan få ett val präglat av folks oro. Integriteten.Miljön. Jobben. Den växande krimialiteten.Invandrarfrågorna.
/Per Fredö

 
At 25 augusti, 2009 18:52, Anonymous Johan P said...

Kan det inte bli Maria Wetterstrand som blir statsminister?

Hon är väl ändå den som flest respekterar. Till skillnad från Reinfelt eller Sahlin.

 
At 26 augusti, 2009 10:37, Anonymous Anonym said...

Johan P vill göra Maria Wetterstrand till statsminister eftersom hon i alla fall är respekterad.

Det är i så fall bland sina egna, som tycks tro att det är miljöpartiet står för de bästa lösningarna på våra klimatproblem, vilket i sig är fel.

Men Johan P, att bli statsminister krävs att man har en omfattande politisk agenda.
Vilken är miljöpartiets?
Och vilka är skiljelinjerna gentemot andra partier, vars stödhon måste ha?
/Per Fredö

 
At 26 augusti, 2009 17:41, Blogger Daniel said...

Det österrikiska exemplet där högern och vänstern regerar tillsammans fick Jörg Haiders parti att växa från 5% till 27%. Man kan se samma mönster i Belgien med Vlams Blok. Väldigt lite finns att tjäna på att hålla dessa partier helt utanför seriös politik.

Att vara populist är avsevärt mycket lättare om man aldrig hamnar i en sådan ställning att man måste kompromissa eller genomföra förslag.

/Daniel

 
At 26 augusti, 2009 21:39, Anonymous Tom said...

"Alliansen kan offra kärnkraften för att få stöd av MP. Är det troligt?"

Nja, jag tror inte det är acceptabelt, men eventuellt att "Ett destruktivt men kanske förnöjsamt pris kan ju vara att kärnkraften inte förkastas men åtminstone skjuts på framtiden."

Det klokaste för (mp):s del vore dock inte att obstruera, utan att byta riktning och leda Alliansens energipolitik. Det är inte så svårt att sätta en grön kurs utan att löpa amok när man redan har Sveriges energiprofil att arbeta med, och det skulle visa att de vuxit upp. (Plus att "endast Nixon kan åka till Kina.") Frågan är väl om de har den mognaden?

En fördel med (sd) som partner, å andra sidan, är deras omvittnade politiska oerfarenhet. Reinfeldt kanske kan krama ihjäl dem med en mandatperiod som hjälpredor. Ny demokrati imploderade ju hastigt när galjonsfigurerna försvann.

Det intressanta är att vi egentligen har två möjliga vågmästare. (mp):s band till (s) kan knappast knytas lösare än idag.

 
At 31 augusti, 2009 12:23, Blogger Danne Nordling said...

Johan P, om S och M skall sitta i samma regering finns det ett konkurrensargument för att göra Maria Wetterstrand till statsminister. Det har inte att göra med vem som respekterar henne. Både S och M kan då tro att det är lättare att styra henne än Sahlin/Reinfeldt.

Daniel pekar på faran att Sd växer sig stora om den nu deklarerade strategin följs. Men fordrar det inte också en karismatisk ledare? Dessutom kan vi tänka oss att alla övriga småpartier Mp, V, Kd, C, Fp inte ingår i regeringen. De kan tillgodose oppositionsrollen.

Tom, kärnkraften kan inte skjutas på framtiden om det är så att nuvarande reaktorer måste avvecklas av åldersskäl och nya inte får byggas. Då finns det inte någon kompetens kvar och kärnkraften är borta definitivt. Det kommer inte att accepteras. Mp kan därför knappast bli något borgerligt stödparti längre. Dessutom har Mp en överenskommelse med S.

Det troliga är att Reinfldt sitter kvar med Sd som oklart stöd. Om han dessutom har ett mindre underlag än de rödgröna kommer han inte att få det lätt. De rödgröna är nog mer intresserade att ge honom tjuvnyp än att hålla Sd utanför långsiktigt. Det verkar i så fall bli nyval under mandatperioden.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home