Stabilare finanssektor med Urwitz?

Större kapitaltäckningskrav behövs i bankerna. Riskvärderingen av tillgångarna räcker inte. Kapitaltäckningen måste göras anticyklisk. Stor andel kort upplåning måste motverkas med ännu större likviditetskrav. Det är förslag till en stabilare finanssektor. Men kan inte marknaden själv sköta stabiliteten?

Finansmannen och förre professorn i finansiell ekonomi Gabriel Urwitz har i två artiklar i DN skrivit om finanskrisen och vad man kan göra åt saken för att inte få en upprepning i framtiden. Han lägger fram fyra förslag i två artiklar i DN.

Utgångspunkten är konstaterandet att finanssektorns grundläggande uppgift är att kanalisera sparandet till investeringar. Men av någon anledning har de finansiella institutionerna tagit för stora risker. Detta måste motverkas genom följande fyra åtgärder, enligt Urwitz:

1. Det måste krävas mer eget kapital. Många företag har haft 2-3 procents eget kapital att jämföra med industriföretag som brukar ha 25-50 procent eget kapital. Baselreglernas styrning till 4-5 procent måste höjas till 8-10 procent.

2. Baselreglernas riskvägning av det egna kapitalet tycks kunna manipuleras eller felbedömas. Därför måste bankernas absoluta egna kapital sättas till 5-7 procent av balansomslutningen i alla väder.

3. Kapitaltäckningsreglerna behöver bli anticykliska. Urwitz pekar främst på att övergången till marknadsvärdering medfört instabilitet. Icke realiserad värdestegring ökar det egna kapitalet i uppgångstider och bidrar till att förstärka instabiliteten. Det omvända gäller vid nedgång - en procyklisk effekt i båda fallen.

4. Likviditetsriskerna borde kompenseras med ännu mera eget kapital. Urwitz pekar på att ofta 50 procent av bankernas utlåning (långsiktig) måste finansieras genom daglig, veckovis eller månatlig upplåning. Denna mismatch (missanpassning) är farlig i orostider. [Den kan leda till "credit crunch".] Därför skall myndigheterna kräva extra likvida medel för banker som lider av "maturity mismatch".

Utöver detta tycker Urwitz att bonussystemen måste korrigeras. Men det är viktigt att börja i rätt ända med de fyra förslagen.

Urwitz tar inte upp att åtminstone i Sverige har man hållit en marginal uppåt för kapitaltäckningregelerna. Men när det finns mycket pengar och exportöverskott har pengarna ändå investerats i utandet på ett frivolt och riskabelt sätt. Skulle ännu större kapitaltäckningskrav ha hjälpt? Rent makroekonomiskt har sparandet i Sverige överskridit investeringarna och då uppkommer problemet med vart överskottet skall ta vägen. Har Sverige ett notoriskt lönsamhetsproblem som medför att investeringarna blir alltför små? Är det en följd av många årtiondens socialdemokratisk näringsfientlig politik som höjt ribban för Sverige?

För den amerikanska finansvärlden riskerar Urwitz förslag att bli uddlösa. Det fanns ju kapitaltäckningregler för banksektorn. Problemet var att bankerna utvecklade en skuggbanksektor bestående av företag med bara en tiondel så höga kapitaltäckningkrav. Utöver detta utvecklades en rad finansiella instrument som innehöll enorma inneboende risker vid en nedgång utan att just någon förstod detta. En teoretiskt vällovlig risknedvärdering av dessa instrument blir verkningslös om man inte förstår hur farliga dessa instrument kan bli vid orostider.

Finns det inte en mer marknadskonform väg att gå? Det som verkligen behövs är ett kvalificerat analysinstitut som kan beskriva vad som kan hända om tiderna blir sämre. Det var detta som var viktigast för Fed-chefen Ben Bernanke när han föreslog åtgärder den 10/3 -09 och betonade att det var systemfarliga risker som var viktiga att upptäcka. Om det finns analytiker som har till uppgift att hitta svagheter i finansmarknadernas innovationer kommer marknaden själv att lösa en god del av riskproblematiken.

Läs även andra bloggares åsikter om banker, finanssektor, stabilitet, Urwitz, finanskris, risker, kapitaltäckning, finanskrisen, nationalekonomi, finansiell ekonomi, politik, ekonomi på intressant.se