Utilitarismen i kommunerna är utbredd

En undersökning visar att 25 procent av kommunpolitikerna är beredda att åsidosätta lagen för att göra gott för medborgarna. Det visar att utilitarismen har fått en betänkligt stor utbredning. Principen att låta ändamålen helga medlen borde ersättas av ett annat synsätt.

Idag 10/8 publicerar SvD en artikel med uppgifter från en undersökning om korruption i lokalpolitiken som pågår vid Växjö universitet. En av forskarna är Andreas Bergh vid Lunds universitet som också skriver om undersökningen på sin blogg. Syftet med forskningen är att belysa frågor om tillit och korruption (rapport). Men en av frågorna har direkt anknytning till den utilitaristiska frågan som f landshövdingen Marianne Samuelsson på Gotland aktualiserade (bloggartikel 5/8). Denna fråga finns dock inte redovisad i korruptionsrapporten.

Frågan som riktades till 1 900 tjänstemän och förtroendevalda i kommunerna berörde upphandling till äldreomsorgen. Ett eventuellt byte av leverantör av blöjor förestår. Nuvarande leverantör har de billigaste och enligt personalen bästa blöjorna. Men en lokal företagare vill ha kontraktet. Han ger jobb åt kommunens anställda genom att också köpa det mesta av materialet lokalt. Är det acceptabelt att det lokala näringslivet får uppdraget?

Bara hälften av männen och ca 38 procent av kvinnorna fann detta vara oacceptabelt. Föreställningen om lika rättigheter för olika företagare när detta hindrar en bättre utveckling i kommunen är alltså mycket dåligt förankrad hos de tydligen utbrett utilitaristiska kommunalpolitikerna. En fjärdedel svarade explicit att det var acceptabelt att gynna det lokala näringslivet. Detta brännmärks bestämt av Konkurrensverket i Ekot idag.

Politikerna tror tydligen att man moraliskt får åsidosätta lagen för ett gott ändamål. Marianne Samuelsson var inte ensam om att låta ändamålet helga medlen. Det underliga är däremot att i den efterföljande debatten sågs hennes agerande som ett utslag av någon sorts korruption. Det är inte korruption att tillgodose väljarnas intressen. Men det är utilitarism att åsidosätta lagar och regler för att gynna sina väljare.

SvD relaterar några andra exempel på tvivelaktigt agerade från kommunalpolitikernas sida. Ett är från Värmdö där företaget Villeroy & Boch väntat i flera år på att få tillstånd att bygga ut porslinsfabriken. När man till slut hotade med att flytta ut med 300 anställda gjorde kommunen en snabbehandling av ärendet. Om andra fick vänta i åratal för att de inte hade motsvarande hot att komma med finns ingen likabehandling.

Ett värre exempel är Antonia Ax:on Johnson som fick dispens för att bygga ett fritidshus i Båstad på strandskyddat område. Detta beviljades av länsstyrelsen eftersom hon bekostade en upprustning av det kulturellt värdefulla torpet Klintenhuset. Detta var korrekt menade styrelsens jurist Margareta Svenning. - Så, den som kan betala för behjärtansvärda allmännyttiga ändamål får köpa sig förbi lagar och regler som gäller för alla andra? Det är inte korruption utan ett utslag av nyttomoralens princip att "ändamålet helgar medlen".

Ren korruption är det dock fråga om i SvD:s tredje exempel. Det handlar om en kommunalpolitiker som skulle rapporteras för en rödljuskörning och som försökte muta den civilklädda polisen med en flaska vin att glömma det hela.

Att utilitarismen ser till konsekvenserna av olika handlingar är i många fall vällovligt. Men dess ovilja att erkänna rättigheter och att tänja på lagar och regler för att göra gott är inte acceptabelt enligt min mening. Och utilitarismens mörka sida - att vissa kan offras för att gynna andra - talar man ofta tyst om. Därför borde utilitarismen utsättas för fortsatt kritik och läran borde så småningom ersättas av ett bättre synsätt.

Läs även andra bloggares åsikter om utilitarism, nyttomoral, korruption, kommuner, lagen, upphandling, rättigheter, konkurrens, näringslivsstöd, moral, filosofi, politik på intressant.se