torsdag, juli 30, 2009

Utilitarismen hos Gotlands landshövding

Att gynna viktiga personer och säga nej till vanligt folk är ett exempel på utilitarism. Strandskyddet kan åsidosättas enligt denna morallära. Men den kan också leda till betydligt farligare effekter. Vissa kan offras för andras lycka.

Statens representant på Gotland, landshövdingen Marianne Samuelsson (MP) har i efterhand gett dispens för en viktig storföretagare, Max Hansson på finanskoncernen Payex, för byggen på strandskyddad mark (DN). Andra strandägare har fått nej och någon likhet inför lagen tycks inte finnas.

Landshövdingens motivering kan framstå som servil och kompisbetonad. Men hon säger faktiskt enligt en av Sveriges Radio publicerad hemlig bandupptagning att:
"Max Hansson är en av våra största företagsägare, eller den största företagsägaren vi har på ön. Jag tror inte att länsstyrelsen i Västra Götaland skulle bråka särskilt mycket om Volvochefen vill göra åtgärder i närheten av strand."
Det betyder uppenbarligen att en företagsägare som är till nytta för Gotlands ekonomi skall åtnjuta särskilda privilegier. Samuelsson kanske är omedveten om att hon därmed gör sig till tolk för en mycket tongivande filosofisk morallära som kallas utilitarim. Den säger att man skall handla så att konsekvenserna av ens handlingar ger upphov till största möjliga nytta för dem som berörs av handlingen. Strängt taget kan också avsevärd skada accepteras för vissa berörda bara nyttan för de andra, när den summeras, blir större än skadan för dem som drabbas.

Om man konsekvent tillämpar utilitarismens principer behöver man inte hålla löften, myndigheterna kan döma oskyldiga och staten kan konfiskera de rikas tillgångar alternativt hålla en del av befolkningen som slavar om det leder till ett större netto av lycka minus anti-lycka än annat agerande. Det leder till att utilitarismen inte framstår som en riktigt tilltalande moral när den analyseras närmare. Men ofta är det en tongivande majoritet, som ser att man själv kortsiktigt tjänar på utilitaristiska åtgärder, som argumenterar för att det är moraliskt riktigt att göra olika övergrepp och liknande.

I Rapport idag framträdde Carl B Hamilton (FP) och fordrade att landshövdingen borde skiljas från sitt ämbete. Det hedrar en folkpartist att han så tydligt tar avstånd från utilitaristiska principer. Traditionellt har annars Folkpartiet varit utilitarismens arvtagare i Sverige sedan denna princip fick kraftfullt genomslag i England på 1800-talet. Då var det John Stuart Mill som på grundval av Jeremy Benthams princip lanserade denna morallära under beteckningen "utilitarism".

Vi får väl se vad som händer framöver. Kommunminister Mats Odell har aviserat att han vill förhöra landshövdingen. Men han har tidigare visat prov på en aningslös principlöshet så det är väl inte mycket att hoppas på kraftfulla åtgärder.

Andra bloggar: Gotlandsbilden, Jinge


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

9 Comments:

At 31 juli, 2009 01:22, Anonymous Anonym said...

Ditt påstående "Att gynna viktiga personer och säga nej till vanligt folk är ett exempel på utilitarism" är en slutsats utan motivation. Utilitarismen kan ifrågasättas på många sätt men den gör ju inte explicit skillnad på de som drabbas eller gynnas av en handling. Du gör alltså ett antal implicita antaganden och jag undrar vilka de är.

Göran Johansson

 
At 31 juli, 2009 17:38, Anonymous Bengt O. Karlsson said...

Egendomligt att få läsa ett analytiskt och coolt inlägg i den inflammerade fråga. Det kan jag själv inte bjuda på utan vill dra uppmärksamheten till det hyckleri och den dubbelmoral som ligger i att man attackerar Samuelsson för att hon gynnar storföretagare framför andra samtidigt som man stiftar en lag som syftar till att låta kommunerna göra just det. Enligt den nya strandskyddslagen får kommunerna på egen hand medge undantag om det "långsiktigt gynnar" kommunen. Det är naturligtvis ett fribrev för att handla enligt "utilitaristiska" principer. Se En landshövding före sin tid.

 
At 01 augusti, 2009 11:02, Anonymous Skatt är Stöld said...

En utilitarist(inte jag) skulle argumentera att många har blivit upprörda över gräddfilen, dvs den totala lyckan har minskat och därför är det inte utilitaristiskt riktigt.

Personligen anser jag utilitairism mest är flum, ungefär som något slags kommunistiskt utopia där allt ska lösas då klassamhället avskaffas.

Utilitarister brukar tex. sällan kunna definera hur lyckan ska beräknas: ska man maximera lycka/capita eller total lyckan för alla individer? Över hur lång tid ska man beräkna lyckan? 1 sekund, 1 vecka, 1 år eller 1000 år?

Kan man inte få svaret på dessa frågor så blir det omöjligt att bedöma vad utilitarismen skulle resultera i om praktiserade läran?

 
At 01 augusti, 2009 15:49, Anonymous Anonym said...

Miljöpartist som gillar gräddfiler.

Klart brott mot gällande lagstiftning, vilket hennes tjänstemän bad henne respektera.

Ändå dyker det nu upp rader av djupsinninga jurister, som menar att det finns en särlagstiftning, som passar in i fall som detta.
Kanske med i nån golfklubb?
/Per Fredö

 
At 01 augusti, 2009 23:53, Anonymous Bengt O. said...

Men bäste Per Fredö: man behöver inte vara djupsinnig jurist för att se att det finns lagstiftning som legitimiserar särbehandling och det är ju just det som är det otäcka!

 
At 02 augusti, 2009 10:52, Anonymous Anonym said...

Det kan mycket väl i en lagstiftning ligga olika slag av särbehandlingar.

De måste dock ha stöd i gällande lag och lagstiftaren har då betraktat dem som legitima.

Det är t ex orimligt kräva att fiskare inte ska ha tillgång till de strandtomter, där de bott i sekler och som de ännu behöver för sin yrkesutövning.

De "djupsinniga jurister" jag hänvisade till intervjuades i radioekot.
Deras ståndpunkter var just den att Samuelssons agerande var fullt ut legitimt.

De motiverade de med att den nya lagstiftningen gav kommunerna ökad frihet till sina egna tolkningar, vilket dock i fall som detta entydigt strider mot strandskyddslagen.

Vi har för övrigt mängder av de beslut som kommuner fattar och som t ex strider mot Lagen om offentlig upphandling.

Även i detta fall hänvisar man till en liberaliserad lagstiftning om man nu över huvud taget kommer med några motiveringar.

Det tysta är det bästa gäller.
Det hade Samuelsson också haft sig sina förhoppningar om skulle motivera hennes ppenbara gräddfilsresonemang.

/Per Fredö

 
At 02 augusti, 2009 23:27, Blogger Danne Nordling said...

Göran Johansson, jag har tidigare utförligt granskat utilitarismen med början i länken i 5:e stycket. Ett klassiskt exempel är att döma en oskyldig för att lugna massorna. Ett annat exempel är Sidgwicks kanslihusutilitarism där en styrande elit fixar och manipulerar i det tysta för att åstadkomma största möjliga lycka.

I det här fallet tänkte väl sig landshövdingen att manipulera i det tysta. Det ger svaret till "Skatt är stöld". Men även i en livbåtssituation är det den mest nyttige som skall dras upp och den värdelöse som får ligga kvar i vattnet och drunkna. Att utilitarismen räknar konsekvenserna i form av nytta och skada lika för alla ser skenbart fint ut men är inte relevant.

Det klassiska exemplet är de tre patienterna som väntar på olika organtransplantationer när ett medvetslöst socialfall kommer in efter en trafikolycka. Då är det läkarnas plikt att i det tysta avliva offret, ta ut organen och rädda livet på tre nyttiga personer. Utilitarismen räknar inte någons lycka dubbelt - därför blir det moraliskt rätt att avliva den som minst bidrar till den totala nyttan.

Ett stort principiellt problem för utilitarismen är dock när kalkylerna skall ta sin början. Strandtomter borde redan från början tilldelas dem som kan utvinna störst nytta från dem. Och skall man räkna med att alla handlar utilitaristiskt eller bara de som "tjänar" på lyckoomfördelningen? Kanske det ändå är så att de som förlorar inte räknas lika mycket om de gör motstånd? Min tes är att de "omoraliska" får en sämre behandling under utilitarismen.
/DNg

 
At 04 augusti, 2009 10:13, Anonymous Anonym said...

Marianne Samuelsson har rent juridiskt klarat sig denna gång.

Märkligt nog har beslut om strandskydd så kort prejudicerande verkan
som fem år.

Men det är klart, än värre exempel finns.

Den som anser det befogat överklaga beslut, som strider mot Lagen om offentlig upphandling har bara tre veckor på sig och får inte vara vanlig kommunal medborgare.
Bara företag har den rätten.

Dessa vågar många gånger inte komma i konflikt med kommunerna eftersom de inte blir tilldelade tomter för nybyggnation.

Svenskan har i dag en Brännpunktsartikel, vari beskrivs att vi faktiskt har en förvaltningslag, som bl a ger tjänstemän rätt att reservera sig i ärenden som är lagstridiga.

Vem känner till den och i vilken utsträckning vågar tjänstemän använa sig av den lagen.

I detta fall blev det som känt en dold bandinspelning, som bidrog till att Samuelssons agerande blev belyst, diskuterades och ifrågasattes.
/Per Fredö

 
At 05 augusti, 2009 16:05, Anonymous Anonym said...

Danne Nordling, du missar totalt poängen, visserligen kan ett begränsat antal gotlänningar eventuellt känna sig gynnade men att tillåta inskränkningar i tillträde till stränder är något som i princip inskränker allas frihet i oöverskådlig tid. Att gynna ett fåtal gotlänningar en stund i jämförelse med att missgynna många lång tid är inte självklart något som höjer den totala "lyckan".
F ö anser jag att utilitarism är fullständigt oanvändbart som rättesnöre för "moraliska" handlingar.

Göran Johansson

 

Skicka en kommentar

<< Home