Demokratiseringen bidrog till finanskrisen?
Aktieägarna har blivit kortsikt intresserade av höga vinster. De vill ha cash. Det måste bero på att det inte längre är finansfamiljer som förvaltar företagen över flera generationer. Demokratiseringen har överfört ägandet till Svensson som vill konsumera.
Enligt finansminister Anders Borg förekom en väsentlig beteendeförändring i förspelet till finanskrisen: "Det är helt klart att kortsiktighet har varit en del av krisen." (DI 8/7, s 12) Vad beror detta i sin tur på?
Företagen har satt upp högre vinstmål, skriver förre vice riksbankschefen Thomas Franzén i Ekonomisk Debatt nr 4/09. De ligger ofta på en avkastning på eget kapital på 20 procent och är realt dubbelt så höga som tidigare, hävdar han. Franzén hänvisar till en studie under utgivning från EFI gjord av Lars Östman. "Ägarmarknaderna har gjort att avkastningskraven höjts och företagens motståndskraft minskat."
Ett sätt att öka avkstningen på eget kapital är att minska dess andel i balansräkningen. Det leder till större instabilitet. Ett annat sätt är att införa bonussystem som skall stimulera ledningen och de anställda att öka avkastningen. Varför har då denna kortsiktighet, som ibland beskrivs som girighet, ökat sett över en längre tid? Det har man hittills inte försökt klargöra.
Min hypotes är att det är ägarmarknadernas förändring som ligger bakom. Den förändringen består i att de tidigare ägarfamiljernas ägande minskat i betydelse till förmån för ett mer institutionellt ägande i form av aktiefonder, pensionsfonder, utländska ägare och andra företag.
Det är inte längre de "14 familjerna", som kommunistledaren C H Hermansson tjatade om på 60-talet, som dominerar ägandet i svensk ekonomi. Han lyckades då få regeringen att tillsätta den s k Koncentrationsutredningen som skulle undersöka det skadliga i ett koncentrerat aktieägande. Alla politiska partier höll med om att det var skadligt att Wallenbergs m fl skulle äga och styra så mycket. Ägandet måste demokratiseras, blev slutsatsen.
Denna demokratisering behövde inte innebära en regelrätt socialisering som vänstern tidigare förordat och som till en början var ett centralt inslag hos en del av 68-vänstern (Göran Therborn). Aktier kunde delas ut till de anställda enligt olika system för vinstdelning eller investeringslön. Detta kunde också ske, ansåg LO och Socialdemokraterna, genom s k löntagarfonder.
Resultatet blev att svenska folket stimulerades till att spara i aktiefonder eller pensionsfonder och att de statliga AP-fonderna fick möjlighet att köpa aktier. Aktieägandet spreds kraftig. Det blev "demokratiserat" enligt modernt språkbruk. Och ägarstyrningen förändrades tydligen ganska radikalt.
Från den "skadliga" och koncentrerade styrningen från ett antal finansfamiljers sida som gick ut på långsiktig förvaltning över generationer, fick vi en "demokratisk" och därmed samhällsnyttig styrning som uppenbarligen endast intresserade sig för så hög avkastning så fort som möjligt. Då skulle ägarna kunna få ut pengar till högre pensioner och mera omedelbar konsumtion i form av semesterresor, sommarstugor, bilar, båtar och annat attraktivt för den demokratiske Svensson.
Vad brydde sig Svensson om sund långsiktighet? Den förvaltare som hade lägre avkastning än andra det senaste kvartalet riskerade att få sitt förvaltade kapial tillbakadraget - i varje fall skulle nytt kapital inte tillkomma. Demokratisering betydde ökad kortsiktighet och girighet eftersom ägarna i slutändan ville ha cash. Finansfamiljerna var inte lika intresserade av att konsumera en stor andel av kapitalet - ändå skälldes de för att vara giriga och odemokratiska (vad nu detta betydde).
Borde vi inte alla fundera litet på vad syftet med vårt sparande är? Vill vi ha ökad konsumtion eller vill vi med vårt ägande bidra till en långsiktig utveckling av företag vars framgångar och svårigheter vi engagerat följer under årtionden och som vi till slut vidareförmedlar till våra barn?
Läs även andra bloggares åsikter om ägandespridning, demokratisering, ägande, aktier, vinst, avkastning, finanskris, koncentration, finanskrisen, socialism, vänstern, politik, ekonomi på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi, socialism
posted by Danne Nordling @ 13:42
9 comments
9 Comments:
Varför har du bara läst delar av Ellens bok? Här får du ett bra svar på din fråga om varför finanskrisen uppstod (och kommer att uppstå). Jag ställde frågan i en grupp som jag är med i om pengar och Petra svarar så här:
"Först kan man ju fråga sig varför han endast har läst DELAR av hennes bok? Den är ju knappast tung att läsa ... och vad är det som han inte förstår?Jag som endast har läst ekonomi på grundnivå har inga problem att förstå vad hon menar. Visst, en del uttryck kanske är krångliga, men om han är nationalekonom så ska det väl inte vara något problem ...?Anledningen till finanskrisen är följande (om jag förstått saken rätt): när pengar skapas som skuld och man kräver tillbaka mer än den ursprungliga skulden (kapital+ränta) så blir det automatiskt ett underskott. För att "bota" det ökar man utlåningen, vilket tar bort symptomen för tillfället, men i längden förvärrar tillståndet. Till slut kommer man till en punkt, en vändpunkt, där pengabristen inte kan avhjälpas med mer utlåning. Då sker följande; likt ett lämmeltåg som följer täten så vänder marknaden tvärt och går så mot sin egen undergång.Man kanske kan säga att den konkreta förklaringen till finanskrisens uppkomst är ekonomernas girighet och oförmåga att tänka självständigt.:-) Petra"
Att skapa pengar ur skuld och att inte trycka upp pengarna till räntan är alltså boven.
Helena Palena, den förklaring som Petra levererar och som grundas på Hodgson Browns bok är ett exempel på en alltför vag och abstrakt beskrivning för att jag skall köpa den.
En allmän invändning mot alla förklaringar av denna typ är att finanskriser borde uppstå med ganska regelbundna mellanrum. Men systemet förefaller ganska stabilt och det fordras uppenbarligen flera exceptionella faktorer för att få det i gungning.
En mera konkret invändning är att en ökning av penningmängden inte i sig leder till en finanskris även om de nya pengarna registreras som lånade. Själva räntan betyder inte att en obalans ackumuleras. Ränta in motsvaras av ränta ut.
Det verkar istället vara alltför snabb ökning av utlåningen och penningmängden på vissa delmarknader som bygger upp obalanser - kanske närda av det spridda ägandets vilja att få högsta avkastning snabbast möjligt. Tillsammans med andra ekonomiska rubbningar och procykliska mekanismer kan en finanskristendens uppstå. Om den inte bekämpas utan tvärtom förstärks med åtgärder som liknar "straffexpeditioner" kan finanskrisen bryta ut ordentligt.
/DNg
Hur uppkommer spekulationsbubblor?
(Samma resonemang gäller finanskriser, dvs en hög utlåningstakt går över i en lägre utlåningstakt samt till betalningssvårigheter för låntagarna.)
Alla bubblor i mänsklighetens historia har föregåtts av en ökning av penningmängden. Det är inte objekten som i sig själva ökar i värde, utan det är pengarnas värde som sjunker.
Pengarna kan enbart ha ett värde i förhållande till något annat. Exempelvis att en krona är värd lika mycket som en dl mjölk eller lika mycket som en hundradel av en aktie i Volvo.
Vilka priser stiger?
När penningmängden ökar kommer priserna att stiga där de nya pengarna används. Om de nya pengarna används till inköp av mjölk kommer priset på mjölk att stiga. Om de nya pengarna i stället används till inköp av aktier kommer börskursen att stiga.
Ett system där penningmängden tillåts att öka kommer att fungera som ett lagligt pyramidspel där människor tillåts att tjäna pengar på att nya pengar skapas.
När brister bubblorna?
En spekulationsbubbla kan enbart fortsätta så länge penningmängden tillåts att öka i accelererande takt. Människor måste få tag i mer pengar för att kunna ha möjligheten att bjuda upp priserna.
Problemet är att alltmer pengar även används till köp av konsumentvaror vilket leder till högre inflation. Detta leder till att räntorna stiger och att penningmängden ökar i lägre takt än tidigare.
Bubblorna spricker förr eller senare eftersom det blir en brist på pengar. Det finns ingen matematisk möjlighet att bjuda upp priserna. Pyramidspelet kräver således ett tidigt inträde men också ett tidigt utträde.
Vetenskaplig metodik
Orsakssambanden reduceras ned till lägsta möjliga nivå. Detta innebär att priserna i ekonomin kommer enbart har tre orsaker och att dessa orsaker påverkar varandra på ett sätt som inte är möjligt att mäta rent matematiskt:
1) Prissättning kräver att det existerar pengar.
2) Prissättning kräver att det existerar objekt som kan köpas och säljas för pengar.
3) Prissättning kräver att det existerar människor som sätter ett subjektivt värde på både pengarna och objekten.
Finns det en psykologisk effekt?
All mänsklig handling och värdering beror på psykologi. Men en psykologisk effekt ger därför ingen förklaring överhudtaget. Det krävs även medel i form av objekt och pengar.
Beror det på pengarnas omsättningshastighet?
Pengarnas omsättningshastighet har i verkligheten en mycket liten effekt. Detta beror på att människor oftast har en inkomst varje månad. Att göra slut på alla pengar den första dagen efter en inkomstutbetalning innebär i princip att det inte finns mer pengar att använda fram till nästa utbetalning (om det inte finns sparmedel men dessa pengar kan endast användas en gång).
Är ägarna mer kortsiktiga idag?
En ökad effektivitet inom företagen handlar om långsiktighet. Exempelvis att ha ett mindre bundet kapital i företagen gör företagen mer långsiktigt konkurrenskraftiga.
Om företagen i allmänhet kräver en hög avkastning på nyinvesteringar, innebär detta att sparandet/investeringarna har minskat och att konsumtionen har ökat på sparandets och investeringarnas bekostnad. Detta innebär att den framtida konsumtionen kommer att stagnera (i antal varor och tjänster).
Detta är ett tecken på kortsiktighet. Men beror kortsiktigheten på företagens ägare eller på att politikerna har skapat ett ekonomiskt system som skapar kortsiktighet? Det måste vara politikerna som har skapat kortsiktigheten genom att skapa ett system som ökar konsumtionen på bekostnad av sparandet/investeringarna.
Danne,
En intressant synpunkt, som inte ofta brukar föras fram.
Hälsningar Carl Johan L
Syftet med mitt sparande (mig som investerare) är (givetvis) så hög personlig avkastning som möjligt (på jobbet är det en annan sak, då bygger vi företag och nationell levnadsstandard), helst momentant eftersom risken för utebliven värdeökning annars blir för stor.
Jag sparar inte primärt för kortsiktig konsumtion, utan för bygga en personlig trygghet, "drop-dead-money" som Clavell kallade det i boken "Noble House" - lojalitet är ingen utbredd/långsiktigt hållbar chefs/företags egenskap (flyttreglerna i a-kassan har för mig ställt det på sin spets - en påtvingad flytt kan kosta långt mer än a-kassan ger - så att jag tar högre spekulationsrisker numera (med kapitalförsäkring blir beskattningen låg, gäller passa på innan S ändrar spelet, högre skatt samma a-kassa) och är mer kortsiktig i min egen "kapitalförvaltning".
Argument för demokratiskt ägande:
- Jag tror att borgerliga velat se en mer spridaktie-ägar-kultur för att lättare kunna argumentera för låga kapitalskatter.
- Ett demokratiskt ägande är dessutom bra för att behålla företag svenska - i avsaknad av de 14 famljer som höga kapitalskatter drivit i konkurs eller åtminstone ur sina dominanspositioner.
- Med den privatisering av pensionssparandet som skett har löntagarna även utan fondsocialism blivit de som äger produktionsmedlen - inte helt fel?
Några argument för kortsiktigt ägande:
- Om alla sitter på sina placeringar blir det ingen aktiehandel och omsättning, aktier ges inget "sant" värde och alltså större risk för fientliga övertag?
- Långsiktigt sparande i samma aktier kräver utdelning, jmf aktie-stinsen. Många aktier delar inte ut - kanske bara kortsikigt men ändå?
- Höga vinstmål är inte farligt, det ger ju en betydande fallhöjd innan man går i konkurs? Jmf dessutom med begreppet BPR där ju man medvetet avsåg ställa så höga förbättringskrav så att ledningen/förändringsagenterna skulle bli tvingade att tänka utanför generisk förändring! I en fungerande arbetsmarknad med starka fack och alternativa arbetsgivare så är det få som blir förlorare - förutom kanske underpresterande företagsledare?
- McKinsey jämförde för ung 10 år sedan Japansk, Tysk och Amerikansk ekonomi. De kom, bland annat, fram till att kvartalsekonomin höll företagsledningarna "on-the-edge" vilket i längden ledde till större produktivitet (ja även nationalekonomiskt eftersom både Japan och Tyskland överinvesterade samt hade nationellt så komprimerad lönespridning att de överbetalade lågkvalificerade - innan offshoring blev ett begrepp dock), värdealstring (Schumpeters kreativa destruktion är inget argument för långa giftermål med enskilda aktier) och därmed aktieägarvärde - det som är motorn för mig!
Om spekulationsbubblor:
- På aktier: de höjer volativiteten och innebär ökade förtjänstmöjligheter men de är svåra att "tima" - jag trodde hela 2006 och 7 att USA var överspekulerat och skulle krascha - och förlorade därmed uppgång. 2008 gick jag in, missbedömde oljefallet på hösten, kompenserade våren 2009. Nu är det nog åter mer cash som gäller.
- Den största spekulationen gäller väl ändå husen. Eftersom de flesta är beredda att betala/köpa efter hur mycket de kan förränta så kommer låga räntesatser, i avsaknad av fungerande/modererande fastighetsskatt, att driva fram tämligen höga/samhällsfarliga värdefluktuationer? Fastighetsskatt blir därmed väl motiverad?
Så summa summarum - jag tycker inte att kortsiktighet är alldeles fel eller omoralisk placeringsfilosofi för aktier men avsevärt farligare för hus. Ja, jag tycker att demokratiskt ägande av produktionsmedlen är bra, helst som personligt ägande, med ett ett till ett förhållande mellan insats och ägande, eftersom risken för ideologiska tokigheter då blir mindre!
Skatter ökar kortsiktigheten och höjer vinstkraven
Denna artikel handlar inte om spekulation men följande stycke är intressant:
http://mises.org/story/3535
"Additionally, taxation reduces prosperity in the long run, because it fosters capital consumption over time. Taxation reduces the ability to save and invest in capital, because savings come out of income and as people have less income at their disposal, they have less to save and invest. Taxation reduces the incentive to invest as well, because future rates of return on any investment will be reduced by taxes on positive income. A project that might have netted 10% without new taxes might only net 7% after taxes. If a 7% rate of return is not an acceptable rate for a specific capitalist, he will choose not to save and invest. If saving and investment decreases over time, capital will be consumed. Labor will become less productive, resulting in lower incomes and less prosperity. Not what you want to happen when trying to get out of a depression."
- Allt som gör det dyrare att spara och investera (skatter, regleringar, fackföreningar etc), höjer vinstkraven och ökar konsumtionen. Dessa faktorer skapar kortsiktigheten.
"- Den största spekulationen gäller väl ändå husen."
- Den största bubblan har inte spruckit i nu - världsmarknaden för statsobligationer. Penningmängden måste öka för att staterna ska kunna finansiera underskott och bytet av utgående obligationer mot nya. Mer pengar måste ständigt tryckas in på denna marknad för att räntorna ska hållas nere (kräver en hög efterfrågan på statsobligationer).
"Fastighetsskatt blir därmed väl motiverad?"
- Fastighetsägarna är kraftigt subventionerade eftersom de dels har avdrag för ränteutgifter (en personlig levnadsomkostnad), och dels betalar för lite ränta på sina lån (centralbank och banker sänker räntan under marknadsräntan). Finns ingen hög fastighetsskatt kommer fastighetsägarna att rent ekonomiskt att suga ut resten av befolkningen.
Säger bara hedge, derivat och naken blankninge. Rena bluffen!
Kan en del av förklaringen vara att de gamla goda företagen uppnått status som kassakor, dvs sådana vars tillväxt stagnerat men vars lönsamhet är god? Överskottet delas då med fördel ut till ägarna istället.
Isåfall kan man också fundera på hur det står till med återväxten bland investeringsobjekten.
Det finns en faktor du inte tar upp när man går från familjeföretag och långsiktig ägarstyrning till ett mer "demokratiskt" ägande via marknader: Mellanhänderna, dvs finansbranschen. Låt säga att den karaktäriseras av smarta kids med doktorsexamen i matematik och superdatorer som egentligen är ute efter att berika sig på okunniga investerares bekostnad och uppfinna nya obegripliga instrument som de säljer in till sina egna polare som sitter och förvaltar pensionspengar. Jag tror det finns problem på den punkten. Skrev en krönika om finansbranschens genier som egentligen är ute efter att blåsa oss i Computer Sweden.
Skicka en kommentar
<< Home