Fiasko i Köpenhamn - målen skjuts upp till 2050?

Det blir inget klimatavtal om utsläppsminskningar till 2020. COP15 blir ett fiasko. Det enda som kommer att slås fast av statscheferna på fredag är hur stora minskningar som borde göras till 2050.

Rapporteringen från klimatmötet i Köpenhamn COP15 talar om risk för fullständigt sammanbrott. Men någon vink om varför det är så svårt att komma överens ges inte. Det enda vi får veta är att det finns motsättningar mellan USA och Kina och motsättningar mellan i-länder och u-länder.

Den senare motsättningen tycks inte vara reell. Andreas Carlgren har enligt Ulrika Bjerströms text (inte sänt i Aktuellt) anklagat G77-ordföranden Lumumba Di-Aping från Sudan för att vara köpt av oljenationer. I hennes reportage i Aktuellt 21:00 fick vi inte någon klarhet i vad vitsen skulle vara att driva förhandlingarna till en kollaps för att sedan satsa på Kyoto-avtalet. Möjligen trodde man att det skulle gå att få ett bättre avtal 2010.

Motsättningen mellan USA och Kina är mera påtaglig. Det framgår av min genomgång av Kinas utsläpp av växthusgaser i den förra bloggartikeln. Med hjälp av en optimistisk prognos gjord av Nicholas Stern kan man se att nuvarande åtaganden skulle innebära att Kina ökade sina utsläpp med 220 procent 1990-2020 medan USA minskade sina med 3,5 procent. Detta är dock inte en siffra som syns i debatten. Istället föreställer sig många att Kina borde få komma undan med mindre begränsningar än USA därför att utsläppen per capita är så mycket mindre i Kina än i USA (ex Åsa Westlund S).

Om industriländerna skall minska sina utsläpp med 40 procent istället för de 17 procent som Stern (optimistiskt) räknar med måste ytterligare 4,3 Gt tas bort till 2020. Med nuvarande åtaganden går minskningen från 19 Gt 1990 till 15,7 Gt 2020 (-17%). Med 40 procents minskning, som IPCC förordat, sjunker utsläppen till 11,4 Gt 2020. Det är 4,3 Gt ytterligare.

Det kunde tyckas att det vore rimligt att USA tog sig an denna ytterligare minskning till 2020. Men det skulle betyda att USA från dagens nivå på 7 Gt inte skulle minska till 5,9 Gt, som Stern räknar med, utan till 1,6 Gt. På 10 år skulle USA alltså minska sina utsläpp med 77 procent!

En orsak till att USA inte ens teoretiskt kan göra så stora minskningar som man föreställer sig i debatten är att siffrorna avser totala mängden växthusgaser - inte bara utsläpp från fossila bränslen. (Avskogning, metan, N2O etc tillkommer.)

Naturligtvis är en minskning med 77 procent på 10 år både tekniskt och ekonomiskt omöjlig för USA. Om vi istället anser att USA skulle kunna minska med 20 procent 1990-2020 skulle minskningen bli 1,2 Gt istället för 0,2 Gt. Det skulle inte hjälpa världen särskilt mycket. Ökningen globalt 1990-2020 skulle bli 22 procent istället för 24.

Men inte ens 20 procent istället för 3,5 procent är något som Barack Obama skulle kunna utlova på mötet i Köpenhamn. Varken representanthuset och ännu mindre senaten skulle kunna gå med på en så "stor" minskning. Väljarna skulle helt enkelt rösta bort dem som gick med på sådana minskningar.

Då återstår Kina. En ökning med 220 procent 1990-2020 framstår som väldigt stor även om koldioxidintensiteten minskar med mer än 45 procent 2005-2020. Men det mesta av ökningen har redan inträffat. Från 2010 till 2020 blir ökningen bara 22 procent genom att bättre teknik används som minskar kolintensiteten.

För att den fortsatta ökningen av utsläppen i Kina skall kunna dämpas eller rentav bli en minskning måste t ex redan byggda kolkraftverk skrotas och bytas ut till moderna med högre verkningsgrad - dvs med 43 procents verkningsgrad istället för dagens med 29 procent. Det blir dyrt. Och USA, med en negativ handelsbalans mot Kina, är inte berett att betala subventioner.

Därmed återstår bara att acceptera fiaskot. Det var inbyggt i förutsättningarna om man hade gjort en realistisk analys. Men Gordon Brown varnar för en ekonomisk kris vid ett misslyckande. Då är det enda som återstår att minimera intrycket av fiasko. Därför tänker man sig att förhandla fram en överenskommelse som innefattar en mängd mindre frågor ("högfrekvensmötet"). Det är miljöministrarna som till torsdag kväll eller natt måste få detta avtal klart. Men det kommer inte att innefatta några utfästelser om utsläppsminskningar till 2020.

När stats- och regeringscheferna kommer på torsdag skall de först gå på bankett med drottningen. Under fredagen får enbart en enda fråga vara kvar: hur stora skall utsläppsminskningarna vara till år 2050. Allt annat måste vara klart eftersom statscheferna inte på så kort tid kan hålla på med flera frågor. Detta har rapporterats av Malin Olofsson (lyssna) på Studio Ett. Alla andra etermedia har missat denna väsentliga information under kvällen. Tidningarna har inte insett fiaskot DN, DN, SvD, Expr.

Läs även andra bloggares åsikter om Köpenhamn, klimatmötet, COP15, Köpenhamnsmötet, utsläppsminskning, växthusgaser, fiasko, klimatpolitik, miljö, klimat, växthuseffekten, klimathot, klimatförändring, politik media på intressant.se